Babyshowern blev lyckad! Eller åtminstone allt förutom våra fula cupcakes. Men vi har aldrig påstått att vi kan baka. Nåväl. Tanken var godare än cupcaksen blev.
Vi körde på ett gult och grönt färgtema, vilket kändes lite påskaktigt. Men det blev hur fint som helst. Stort tack till Kajsas mamma som öppnade upp sitt hem och lät oss styra och ställa lite som vi ville. Nu längtar vi bara på att bebisen ska komma ut. ♥
Här är några bilder. Anonyma sådana då jag inte vet vem som vill vara med här och inte.
Hunden Hugo tyckte det var spännande med alla dekorationer och förstod inte varför inte han fick leka med ballongerna. Sen blev han ledsen när han blev förflyttad till ett annat rum för att han spillde saft på absolut allt.
Vi skrev hälsningar på bodys. Jag hjälpte bebisens storasyster att skriva en hälsning. ”Vad vill du skriva”, frågade jag. ”Åh, vad skönt det ska bli att bli storasyster”, svarade hon. Hon fick signera själv också och skrev sitt namn baklänges och glömde några bokstäver. Tror ni att mitt hjärta smälte lite eller?
Vi fick klippa snöre och gissa hur stor omkrets magen hade, sedan mätte vi det med måttband. Jag missade med ungefär femton centimeter. Inte dåligt för att vara min första babyshower, tycker jag.
Vi hade tagit med bebisbilder på oss själva och sen fick Kajsa gissa vem som var vem.
Hon gissade min nästan först.
Sen hade vi barnmatsprovning, quiz och andra lekar. En så fin och lyckad dag!
Den här hälsningen skrev jag i gästboken. Ändå bra gissat med tanke på att jag inte alls vet varken längd eller vikt på en bebis egentligen va? Och nej, det är aldrig töntigt med dikter.
Det har vart lite svårt att blogga om vad jag gjort i helgen eftersom vi har styrt upp en överraskningsbabyshower för min vän Kajsa.
Nu har vi planerat lekar, dukat fram kakor och gått all in på dekorationer och väntar bara in den blivande mamman som tror att hon ska till sin mamma för att hämta tillbehör till att plocka svamp med sin sambo, haha.
Jag känner mig väldigt tråkig just nu. Jag har inte gjort något vettigt förutom att äta thaimat, uppdatera mig i serievärlden och se filmen ”Now you see me”. Den rekommenderas förresten. Se den.
Tror att jag mår lite bättre. Men det kan också bero på att jag fått i mig lite whisky. Vet inte. Morgondagen får utvisa.
Det känns som att jag håller på att bli sjuk. Min kropp är verkligen off idag och jag har världens huvudvärk.
Som alltid när jag är sjuk åkte jag hem till mamma och beklagade mig. ”Jag orkar verkligen inte bli sjuk”, sa jag och hon började genast brygga ihop ett akut botemedel.
Whisky och kolloidalt silver.
”Ta en tesked var femte minut”, sa hon.
Sen fick jag D-vitamin, askorbinsyra och MSM.
Man kan väl påstå att jag litar en del på min mamma som lyssnar blint, följer instruktioner och tar en tesked med whiskyblandning var femte minut nu. Håll tummarna för att det hjälper och jag blir frisk!
När jag var liten var mitt hemnummer 11268. Mina väldigt unga läsare kanske inte förstår vad jag menar med ”hemtelefon”, men förr i tiden, innan det var så vanligt med mobiltelefon (eller ens fanns) så hade man hemtelefoner. En telefon som liksom satt fast och som hela familjen använde. Skulle man ringa till någon var det till exempel vanligt att behöva prata med föräldern först. Och inte heller frågade man ”var är du?”, för ja, man visste ju var personen i fråga var. Dessutom kunde man inte gå och göra saker samtidigt som man pratade och så. Kan jämföras med att prata i sin telefonen samtidigt som man laddar den. Ja, jag vet. Hur kunde man leva så och blabla. Men vi överlevde konstigt nog.
Hur som helst. Mitt nummer började på 112, vilket gjorde att jag två gånger av tio kom till larmcentralen istället för hem. ”Vad har inträffat”, frågade de. Och jag bara ”eehhh…mamma?”. Kom och tänka på detta när jag under en jag-har-aldrig-lek fick frågan om jag ringt till larmcentralen någon gång. Jag bara ”ehh jo, typ hundra gånger”. Aldrig på grund av något allvarligt dock. Tur. Vårt nummer ändrades sedan och fick en fyra framför förresten. Konstigt nog.
Är jag superduperjättemega förutsägbar om jag säger att jag gjort det här ikväll? Idol och tömt kylskåpet på allt som var sött (orkade inte gå till affären).
Rätt person åkte ut tyckte jag faktiskt. Han kan säkert ge sig på en sång-humor-karriär istället den där Sakib. Som Ylvis. ÄLSKAR Ylvis förresten. Har ni inte sett ”talestyrt heis” eller ”radio taxi”, så måste ni. Seså. In på Youtube.
