Jag har hållit i mitt livs första föreläsning! Jag glömde dock mer än hälften, pratade alldeles för fort och var obeskrivligt nervös. Jag hade skrivit upp stödord, men av någon anledning glömde jag dem på min plats och kom på det när jag pratat i någon minut. Så det var bara att köra på från minnet, vilket gick sådär. Tur att ingen visste vad jag egentligen skulle säga.
Men det gick bra ändå tycker jag. Jag hade nämligen förväntat mig att svimma eller något liknande. Usch alltså. Borde läsa någon retorikkurs som tillval senare.Eller så ger övning färdighet kanske.
Alla på konferensen var hur trevliga som helst och det var intressant att få lyssna på allt de hade att säga. Det var verkligen en ära att få vara med!
En grej måste jag dock nämna. En kvinna pratade före mig och en efter mig och båda berörde jämställdhetsfrågor eller genus på något sätt. När det senare var frågestund med alla oss tre på scenen betedde en av mina lärare (på Strategisk kommunikation institutionen) sig fruktansvärt respektlöst och skakade tydligt på huvudet och sade ”bullshit” när en av kvinnorna pratade. Jag blev chockad och kände mig obekväm. När det var hans tur att ställa en fråga ifrågasatte han vad de sa och undrade varför de pratat om ”gender equality” och inte ”real expertise” och sa att vi såg ut som ”körtjejer” när vi står på scenen. Alltså jag är helt okej med att man ifrågasätter eller inte håller med. Men det där var inte okej.
Litet diskret smygbild på min plats. Nu förstår jag varför våra föreläsare alltid ”glömmer” att hämta en mikrofon. De är grymt obekväma!
Kul att olika föreläsare hela tiden använde sig av bloggare som exempel. Här ser ni Daniel Paris.
Efteråt. Pjoh! I DID IT!
Fick en present också. Gulligt! Asken är från lakritsfabriken, ska bli kul att prova.
Idag ska jag bland annat prata om hur min blogg blev stor, hur jag lyckats hålla den stor, om mitt ”varumärke”, tips på hur man blir stor på sociala medier, nackdelen med detta och min kontakt med PR-företag. Och allt detta på engelska. Alltså. Hjälp. Det hade kunnat bli hur grymt som helst på svenska, men jag känner mg inte alls pepp på att behöva göra det på engelska. Men man måste väl utmana sig själv och blabla?
Såhär står det om konferensen på sverigeskommunikatorer.se:
Jag ska dyka upp någon gång efter lunch. Wish me luck!
1) Hur kan man frysa och vara jättevarm SAMTIDIGT? Makes no sense. Skitirriterande att vara halvsjuk förresten. Varför kan man inte vara superjättemegasjuk i en dag och sen vara frisk? Få det överstökat liksom.
2) Jag var i Kroatien med en vän en hel sommar för några år sedan. Jag lärde mig en del kroatiska. Men en grej missade jag. Alla sa ”majka” till min väns mamma, så jag trodde ju såklart att det var hennes namn och kallade henne också Majka. Tills jag typ i slutet av resan finns veta att det betyder mamma. Inte alls pinsamt eller så.
3) Jag hatar folk som inte har Iphone eller emoji-symboler. Jag känner att jag inte kan uttrycka mig på sms då. Jag BEHÖVER SYMBOLER FÖR ATT GÖRA MIG FÖRSTÅDD. Okej?
4) Är det inte kul när man frågar folk om de tycker att man är lik någon och de granskar ens utseende trots att de sett en tusen gånger tidigare. Som typ när jag frågade Betty om hon tyckte att jag liknar Sarah Tjulander.
Jag ”försov” mig idag och missade halva föreläsningen. Det känns som att majoriteten av klassen tänkte likadant och bestämde sig för att inte komma alls, för det är bara tio personer här. Av typ sextio. Eller fyrtio, eller åttio. Jag vet inte hur många vi är direkt.
Jag mår fortfarande inte bra, men whatyagonnado. Kan sitta hemma och må bajs eller så sitter jag här och mår bajs. Jag tror nämligen inte att jag smittar.
Kolla min tycka-synd-om-mig-själv-kväll igår:
Fredagsmix på en ONSDAG?!?!? Helt upp och ner. Galen tjej123.
– Hej. Lite varm fast frusen, huvudvärk, trött och allmän sjukdomskänsla. Annars bra.
Vem är i rummet med dig?
– Bara jag. Och kanske Guds närvaro. Vad vet jag.
Vem fick du ditt senaste sms av?
– JJ. Han ville berätta att kvarg är bra. Jag håller med.
Vem tänker du på nu?
– Det du. Hehehe. Nejdå. Ingen speciell tror jag.
Vem pratade du senast i telefon med?
– Oj. Jag pratar sällan i telefon. Men det var nog pappa som ringde och frågade om jag var ihop med Tim.
Vem önskar du var med dig nu?
– En kille som luktar gott, är rolig, kramas, har intressanta saker att säga och säger att ”det blir braaa snaaart”. (Nej. Jag är inte alls sjuk och ynklig).
Vem är din favoritsläkting?
– Vilken hemsk fråga. Verkligen. För mamma hör väl till kategorin familj och inte släkting? Säger mamma ändå.
Vad åt du senast?
– Kvarg och nötter.
Vad drack du senast?
– Vatten. Det är typ det jag dricker när jag inte dricker alkohol, kaffe eller te.
Vad är den närmaste saken som är blå?
– En Nordea-bankdosa. Amen oj vad vuxen jag är osv. Sist jag svarade på dessa frågor var det en systempåse.
Vad är det för färg på dina byxor?
– Blå. Det är jeans.
Vilken film såg du senast?
– Now you see me. Handlar om magi och sånt. Bra! Se den!
Har du någonsin hånglat i skogen?
– Med allra största säkerhet.
Har du någonsin sovit naken?
– Det har hänt. Men som vanligt har jag alltid något på mig ifall att det skulle börja brinna. Jag vill inte springa ut naken.
Har du någonsin hoppat i en bil med folk du just har träffat?
– Varje gång jag åker taxi. Annars så ja, i alla fall en gång. Första dagen på mitt första jobb så hoppade jag av på fel busshållplats. Jag ville inte komma försent, så jag liftade. Femton år gammal. Jättesmart såhär i efterhand.
Hur ser du ut just nu?
– Såhär:
Hahaha nädå. Det var en bild jag tog och ville tacka er för priset och blabla. Men det kändes så klyschigt och tillgjort att jag lät bli. Jag ser ut såhär:
Men mår såhär:
Sjukt snäll webcamera.
Har du någonsin smugit ur ditt hus?
– Alltså. Nej. Så mycket som mina grannar stjäl tvättider och röker i trappan så tänker jag klampa ut högljutt varje gång.
Det är sjukt hur ofta jag skriver sjukt. Hur jag vet detta? Jag sökte i bloggen på ordet ”sjuk” för att jag ville se när jag var sjuk senast. Det var typ sju månader sedan. Tummen upp för det! Att det var så längesedan alltså, inte att jag verkligen är i behov av ett bättre ordförråd.
Kolla detta mejl jag fick. Så otroligt kul:
”Hahha trodde att någon skojade med mig när jag läste detta. Typ heeej damp på tangenterna… sen när jag såg att du hade svarat så fint på frågan började jag fundera. Hahah antingen har du lärt dig ett nytt språk som är helt nytt för mig och antagligen världen med. Eller så är de ett tekniskt fel på bloggen 😉 Jag sitter och hoppas på alternativ 1! Kram på dig, Marina”
Vad knäppt? Hoppas någon annan också fick upp texten så. Ni måste ju verkligen undra vad jag håller på med.
