Igår skulle jag gå till universitetssjukhuset från stationen i Lund och enligt min telefon skulle det ta 8 minuter. Hur lång tid det tog? 48 minuter. Jag fattar nämligen ingenting vad gäller kartläsning/GPS och brukar bara börja gå och hoppas på att pricken rör sig åt rätt håll.
Hur jag skulle gå:
Hur jag gick:
Någon som håller på med orientering som vill ha mig i sitt lag? Inte? Nähä.
Jag och Emmy pratade igår om att det är fint att ha långt hår, men att det inte ska vara FÖR långt. ”Ja, som typ när man har hår till midjan”, sa jag.
Så ser jag nu…att det har jag nästan ju??
Och detta tycker jag ju är fint. Så antingen har jag en liten överkropp, eller så tänkte jag fel om var midjan sitter.
Jag fick komma in igår efter att ha väntat i över fem timmar. Helt galet ju. Det vet jag eftersom att jag hann med att se två avsnitt av American Idol, två avsnitt av How I met your mother och filmen Salt.
Jag såg alltså en tredjedel av treans tablå:
(Hoppas inte det där med fyrkantiga ögon stämmer) (ligger illa till då).
Jag började ge upp hoppet om att någonsin få komma in och hade i princip bosatt mig i väntrummet. Jag satt med min Ipad, åt riskakor, hade gjort en kudde av min jacka och hade telefonen på laddning när de ropade upp mitt namn, och fick packa ihop så fort jag kunde. Såg ut som att sköterskan tänkte ”ehh jaja, här är vi bekväma”. Haha.
Det gick bra i alla fall och förhoppningsvis behöver jag inte komma tillbaka. Sen åkte jag tåg med nattens festmänniskor, kom jag hem och somnade med hjälp av några värktabletter. Jag har haft roligare lördagar kanske.
Jag hänger på akutmottagningen denna lördagskväll och har suttit här i över två timmar. Lagom kul. Det är inget allvarligt som tur är, men ändå inte kul att behöva sitta här.
Bra att de visar How I met your mother på tvn. Hade det varit en tråkigare kanal hade jag övervägt att gå fram och byta och tror inte jag hade blivit så populär då.
Såhär såg jag ut när jag kom dit:
Ungefär två-tre timmar timmar senare. ”Jag har nog aldrig satt i löshår på någon som har så tjockt hår som dig”, sa Emmy. Vi blev lite rastlösa där mot slutet och började översätta låtarna på radio till svenska. Så knäppa låtarna blir när man gör det.
NU är det tjockt om något! Och långt. Och fint.
Blev jättenöjd!
Håret är från Rapunzel of Sweden om någon undrar. HÄR och HÄR kan ni titta. Jag beställde europeiskt ”nail hair” som ska vara av jättebra kvalité och det ska även vara visst självfall i det när man tvättar det, vilket är perfekt eftersom mitt eget är väldigt vågigt. Emmy satte i de två olika färgerna på håret så att resultatet blev så naturligt som möjligt. Än så länge är jag supernöjd! Undrar bara hur jag ska lyckas sätta upp det när jag tränar och så, haha. Tur jag inte gör det överdrivet ofta.
Vet ni vad jag ska göra nuuuu? Det vet ni såklart inte, för det vore väldigt märkligt.
Jag ska göra en hårförlängning! Jag fick ett sug för ett tag sedan och ville ha jättelångt hår. Jag har aldrig haft extensions (förutom de rosa och lila jag hade i somras), så tänkte det vore kul att testa. Det är så kul att halva bloggvärlden verkar tycka att det är en helt normal sak och typ påpekar om de INTE har det. Typ ”det här är mitt riktiga hår”. Man bara: ehh.. ja? Eller beror det kanske på var man bor? Att det är vanligare i Stockholm?
Hur som helst. Jag beställde hår från Rapunzel of Sweden och de hade helt galet snabb leverans, fick hem det på en dag. Min kompis Emmy (den bästa frisören in da stada) ska hjälpa mig att sätta i det. Lovar att ni får se före- och efterbilder sen.
Jag fick beställa två olika färger då mitt hår har olika nyanser. Men det blir nog bra. Emmy hjälpte mig att välja rätt.
Jag brukar som bekant hissa och dissa i Veckorevyn. Då tidningen kommer ut ett bra tag efter att jag har skickat in texten så kan jag aldrig riktigt skriva något aktuellt. Skulle jag typ dissa Bard hade tidningen kommit ut efter att hela Idol-tävlingen var slut.
(Tur jag har en blogg dådå).
Jag vill hissa Veronica Maggios nya album ”Handen i fickan fast jag bryr mig”. Jag har alltid gillat Maggio. När jag jobbade på BK brukade jag sitta på bussen på väg till jobbet och lyssna på hennes Havanna mamma och låtsas som att det var jag som sjöng (nä, det gjorde jag inte, för det hade varit jättepinsamt att erkänna och blabla).
Men ja. Detta är min starta-dagen-spela-när-jag-duschar-och-sminkar-mig-på-morgonen-musik. Veronica Maggio och Lana del Rey. In på Spotify och lyssna. Eller var ni nu lyssnar på er musik. Ni köper cd-skivor kanske?
Hahah. Skoja.
