Kul att läsa era resonemang om emojis. En kul parentes är hur jag reagerade på smileys när jag dejtade på Tinder.
Person som använde många emojis.
= Svarade inte ens.
Person som använde denna emoji: (:
= Ehh vem försöker han verka speciell och lurig för? Hejdå.
Person som använde: =) =(
= Haha okej, gulligt men det är inte början av 00-talet, vi har kommit längre på smiley-fronten. Ha det bra.
Person som använde: =o)
= Hahahaha ok.
Person som använde: ^^
= Nä, fel forum. Lägg av.
Det tryggaste man kunde göra var alltså att skicka en vanlig kolon-parentes-smiley. F skickade smileys som såg ut såhär: :-* när vi dejtade. Det är min hat-smiley. Men jag förstod sen att det blev en pussande gubbe i hans telefon, så det var väl okej. Men det var fortfarande störigt att skriva något och få :-* som svar. (Det är nästan värre än folk som svarar en tumme upp på saker) (Kan man bli mer dissig liksom).
Okej, låt oss prata om emojis och smileys en stund. För några år sedan gillade jag inte smileys. Jag använde dem sällan och jag minns till och med att ett ex tog upp det med mig och menade att det var svårt att tyda mig när jag skrev sms eftersom jag inte skickade glada gubbar. ”Är du sur” undrade han ofta. Jag använde det aldrig förutom på msn (haha, det var tider det).
Jag vet inte varför egentligen, men jag minns att jag störde mig på det och när jag började blogga var jag fast bestämd på att jag aldrig skulle använda en smiley. På något sätt kändes det som fusk. Jag tänkte att det skulle framgå genom texten om jag skämtade, var glad eller ledsen och att det var en ”genväg” att sätta ut symboler hela tiden. Därför använder jag fortfarande inte smileys i bloggen. Undantag är dock i mina frågor & svar inlägg, eller när jag gör det jag kallar ”ironiska smileys” som är en jätteglad eller jätteledsen gubbe, såhär: : ))).
Meeeen. Tiderna förändras. Nu är ju smileys typ det viktigaste som finns? Så viktiga att jag inte hade kunnat köpa en annan telefon än iPhone för att jag inte vill ha fula smileys (ja, jag hör hur det låter). Numera kan jag nästan inte skriva någonting till någon utan i alla fall en smiley (nästan inte arbetsrelaterade mejl heller!). Jag har insett att jag på något sätt försöker stilla abstinensen av att inte använda smileys i bloggen med att istället skriva ut ”haha” eller ”hehe”. Men när jag tänker efter är det väl ändå mycket mer störigt? Eller? Mja.
Är jag så himla konstig nu, eller är det någon annan som också funderat över smileys? Tror ni att någon är sur om hen inte skickar med en emoji? Tycker ni det är oseriöst med smileys, eller kan ni till och med skicka med en (obs EN) i ett arbetsrelaterat mejl? Och ska jag embraca hela smileygrejen, eller fortsätta vara motståndare på bloggen? Stora frågor idag.
Jag glömde min telefon på jobbet idag och kunde inte hämta den. Sån ångest att slå ihjäl över en och en halv timme utan telefon och dessutom kunde jag inte höra av mig till F (som skulle hämta mig) om att tåget var sent. Nåja. Jag får väl se det som terapi eller något. En hel morgon utan telefon imorgon. Can’t wait.
Hejsan hoppsan! Vi har en chill söndag. Vi har varit och shoppat lite och för en gångs skull var det inte jag som köpte något. Stod istället snällt och tålmodigt och sällskapade när F provade massa saker.
Just nu är han iväg för att köpa dipp till gårdagens chipsrester och jag blir därför avbruten hela tiden då han skickar bilder på olika smaker. Han köpte chips och dipp igår, men valde smaken ranch. Alltså förlåt till er som gillar den, men det måste vara den mest menlösa dippen. Smakar ju ingenting? Ser inte ens poängen i att äta den. (Men gör det såklart ändå, för det är ju fortfarande dipp). Så därför behövde vi en ny dipp. Vilken är er favorit? Jag tror min är Hot Holiday eller Fresh Island.
Ja, det var allt jag hade att dela med mig om idag. Att vi varit och shoppat och att dagens största problem är vilken dipp vi ska välja. /Mest spännande bloggen ever.
I fredags var jag som sagt på lanseringsfest hos iDeal of Sweden. De visade upp den nya vårkollektionen. Åh så mycket fint! Jag älskar verkligen deras skal och eftersom jag samarbetar med dem har jag i princip alla. Frédéric bara ”alltså nu börjar det gå till överdrift, du kan inte köpa fler skal nu” och jag fick förklara att jag får dem hemskickade, jag har alltså inte beställt alla själv. Haha.
Dessutom passar det så bra ihop med mitt plånboksfodral. Tydligen är alla skal från iDeal of Sweden magnetiskt kompatibla. Så man kan alltså använda dem ihop. Jag visste inte det. Perfekt ju!
I fredags satte jag mig som sagt på ett tåg till Stockholm och vid lunchtid var jag framme och checkade in på hotellet där jag skulle sova. Mitt hotellrum hade fönster ut mot lobbyn. Väldigt smart och väldigt konstigt på samma gång.
Jag tvättade bort sitta-på-tåg-känslan, lockade till håret och gick ut på stan då jag hade några möten att gå på. (Hemliga möten! Hur bloggigt låter inte det???).
När jag var klar och skulle tillbaka till hotellet igen insåg jag att jag inte ätit på evigheter. Var dödshungrig och köpte med mig mat tillbaka till hotellrummet. Åt det i sängen till ett bantningsprogram(?). Ingen annan kanal fungerade, men det var okej. Man skulle tro att man förstör aptiten med bantningsprogram, men för mig är det tvärtom.
Jag gjorde mig i ordning, lockade håret lite mer, bytte om till klänning och penslade på ganska mycket ögonskugga.
Jag skulle nämligen äta middag med dessa fina! Jag annonserade ju efter Stockholm-kompisar i bloggen, men glömde att jag känner folk i Stockholm! Både Alexander och Gry hörde av sig och sedan bjöd vi med Tim också som jag hade missat var hemma igen från Japan. Vi alla har pluggat tillsammans, förutom Alexander (killen längst till vänster) som gick i klassen under. Ett kommunikationsgäng alltså <3 Vi pratade om karriär, SKAM, religion och att jag borde flytta till Stockholm.
Vi åt på Usine som ligger på söder. Så gott alltså. Älskar tapas. Jag valde pilgrimsmussla och calamares och sedan delade vi på en hög med andra rätter.
Sedan skulle jag vidare för att gå på releasefest för Ideal of Swedens vårkollektion. Jag hade egentligen bara +1, men sa ”äh vi går dit allihop och så ser vi om ni får komma in” och det gick hur bra som helst.
Alltså vi hade så KUL. Jag är så glad att jag blivit äldre och inte står och är osäker/vill vara söt/ undrar vad folk tänker om mig/ är så nervös att jag vill dö på sådana tillställningar länge. Vi hade så kul bara.
Sedan drog halva sällskapet hem och jag och Alexander åkte vidare till gamla Collage för att gå på överraskningsfest för en tjej som fyllde år som vi inte kände. Jag var bekant med de som skulle fira henne och de skrev ”vi listade dig på VIDA, kom hit”. Väl där hade de någon form av vip-rum och vi väntade på att tjejen skulle komma. Plötsligt kom hon, vi sjöng och jag gratulerade. Men sen verkade det som att det kom en annan tjej som också fyllde år? Jag fattade ingenting. Vem fyllde år egentligen? Jag förstod inte förrän jag skulle gå att det var två olika sällskap med två olika tjejer som fyllde år. Haha. Sedan åkte jag taxi hem till hotellet och somnade på en gång.
En mycket trevlig kväll och utomordentligt festlig fredag! Tack till mina vänner för att ni ville följa med. Och tack till alla er som hörde av er och ville hänga med mig i fredags. Det får vi göra en annan gång!
En styck trött tjej i hissen innan jag checkade ut.
Äntligen är jag hemma igen! Jag tänkte jobba på tåget, men jag orkade verkligen inte. Satt på riktigt bara och stirrade ut genom fönstret i fem timmar. Jag gick upp halv fem igår och gick och lade mig fyra på natten och hade ett sjukt intensivt dygn, så det är kanske inte så konstigt att jag är trött. Mer om gårdagen senare.
Nu blir det en riktig myskväll! Har precis ätit tryffelpizza och tittar lite halvt på Melodifestivalen.
