Johan var lite för full för att gå hem igår så jag lade honom i min säng. Imorse vaknade jag och tittade på Johan som låg fridfullt med armarna i kors. Jag fick panik. Jag trodde på allvar att han var död. Men det var han inte.
Sedan letade vi överallt i min lägenhet för att hitta hans strumpor. Efter en stund gav vi upp och Johan skulle bege sig hemåt. Men då låg de där. I trapphuset.
Han är inte normal någonstans den där Johan.
Jag vet inte hur normalt det är att ta med sig is till en förfest. Men jag gjorde det i alla fall.
Fick ett sms av Rebecca som löd ”Vad gör du egentligen?”. Rebecca jobbar mer än vad hon sover för tillfället och är van vid mina frekventa blogginlägg, eller att jag alltid befinner mig nära en dator.
Inte idag. Idag fick jag världens ryck och bokade en impulstvättid samtidigt som jag städar och lagar middag. Alltså sådant som ni normala människor gör varje dag, men som jag känner mig duktig när jag gör.
Jag undrar (helt ärligt) hur jag ska kunna få bort dessa jag-är-duktig tankegångarna varje gång jag gör någonting som är helt normalt att göra. Som att dammsuga. Visst är det bra att tycka att man är duktig. Men några gränser får det finnas.
Hänger ni med på vad jag menar?
Just det. Ni kanske undrar hur det gick med mitt bloggbråk med Paow egentligen. Vi jobbar på det.
Hur i hela världen kan min T9 inte ha orden ”orgasm” och ”villiga” inlagt?
Nu kanske ni undrar vad i hela världen det är jag skriver egentligen. Och till vem.
Men det är inte sådär som det låter. Jag lovar.
”Varför heter det egentligen SJÖmän, SJÖrövare och SJÖsjuk??? Det är ju på havet man är”.
För att göra en lång historia kort. Igår var en galen dag. Jag var inte hemma förrän imorse.
Vi nattbadade. Mina kläder blev blöta och jag gick hela vägen hem till Rebecca utan byxor. Jag fick låna ett par shorts.
Rebecca hade gjort i ordning värsta desserten till oss och sedan hade jag, hon och David en mysig filmkväll.
Nu ska jag på möte. Så cool är jag.
