Jag var totalt jättenykter igår, ändå hittar jag bilden nedan på mig själv.
Det var ganska intressant att ha en grillfest utan alkohol, faktiskt. Vid tresnåret begav vi oss hemåt sjungandes genom stan och kom plötsligt till insikt med vårt beteende. Vi var ju inte fulla! Fast sedan kom vi på att man faktiskt får lov att ha kul utan alkohol också.
Okej. Läser nu genom min text och inser att det låter som om jag har värsta alkoholproblemet. Bra där Egoina! Bra där!
Mest skrev jag detta inlägget för att jag är stolt över hyllan jag lyckades trycka fram. Imponerande, huh?
Jag blev dumpad för exakt ett år sedan idag. Som ni trogna läsare helt säkert minns. Jag tänkte skriva några rader om det och har tänkt på det i flera månader. Vad ska jag skriva? Hur ska jag skriva? Hur ska jag förklara? Hur ska jag hjälpa? Men när jag tänker på det idag har jag inte ett behov av att skriva om det längre.
Jag har låtit bli att nämna något i bloggen under detta år, av respekt till mitt ex. Även fast jag vet att ni nog gärna skulle vilja att jag gjorde det. Vi är många som har suttit, eller tyvärr sitter i samma båt.
Jag vill hjälpa och det var just därför jag var så ärlig den där dagen för ett år sedan. Men just idag har jag faktiskt ingenting jag vill säga om det. Och det. Det är faktiskt en bra sak.
Jag har inget vettigt att dela med mig av idag. Faktiskt ingenting. Inte för att jag brukar vara vettig. Men idag är jag inte ens ovettig.
Ikväll tänkte vi grilla. Mest för att sommaren är på sin slutspurt och man nog snart inte kan göra det längre och också för att jag tänker äta hela världen innan jag opererar bort halsmandlarna och måste leva på flytande föda.
Förresten undrar jag varför det är så förbaskat viktigt att uttala hela taxichaufförens namn på fyllan. ”Tack så mycket för skjutsen Jan Ove Herman Eriksson”. Eller är det bara jag som gör så?
Det är nog bara jag.
Bjussar på en bild bara för att jag är så jävla snygg. Patricia lekte fotograf igår.
