Jag var hos Linda och Daniel och åt middag tidigare idag. Jag borde snart flytta in där. Jag och Linda började prata om att vi inte minns hur Daniel ser ut utan skägg och att det hade varit kul om han hade rakat av det. Han vägrade. Då frågade jag om inte jag kunde få det i födelsedagspresent. Att han rakade sig alltså, inte själva håret. Men det fick jag inte. ”Men hallå. Jag klippte av ögonfransarna för DIN skull sa jag då”.
Åh. Att jag inte kommit på ögonfransoffergrejen förrän nu. Det är ju skandal! Jag kommer ihåg när jag blev dumpad. Jag fick ju alla förmåner i världen för att det var synd om mig. Jag måste spela lite mer på det kortet. ”Jag har inga ögonfransar”, ska jag säga. Till ALLT.
Jag vill ha någon av dessa bilder jag tagit som en tavla. Hjälp mig.
Vilken?
Bilderna är från när jag och Jacob gick ute en hel dag för att ”lära oss att fotografera”. Sen kom jag hem och tyckte det var skitkul att blanda svartvitt med färg bara för att jag kunde. (Det var typ det enda jag lärde mig av photoshopkursen jag fick av Devote. Haha).
Vilken bra dag det har varit! Mest för att solen verkar tro att det är sommar. Jag klagar inte. Mina fötter är dock mörbultade. Hej skoskav! Hahaha. Jag är inte van vid att gå.
Vet ni vad? Jag har äntligen bestämt var jag vill ha min tatuering! Jag fick ju inte ha den på foten där jag egentligen ville (tatueraren vägrade tatuera fötter i allmänhet då huden där tydligen var konstig). Var det blir får ni se. Nu ska jag bara bestämma mig för vad det ska stå. Jag ville ha något smart, tänkvärt och perfekt som ingen annan har. Men sedan fastnade jag totalt för denna meningen:
Kom ihåg att du är unik. Precis som alla andra.
Bli inte förvånade om jag faktiskt tatuerar in det också.
Ni kan aldrig gissa vad jag ska göra idag. Fast ni behöver inte få panik direkt, för känner ni mig rätt kommer jag ändå att berätta det nu.
Jag får verkligen panik av att gå hemma. Stackars lilla bloggerska som kan tjäna pengar på bloggen och sova hela dagarna. Nej, men allvar. Det är hemskt. Latheten gör mig latare än latast och jag har inte energi till någonting. Jag behöver rutiner. Jag behöver träffa människor och känna att jag gör någon nytta om dagarna. Därför ringde jag till mitt gamla jobb (det jag hade för två år sedan) och frågade om de ville ha mig på deltid över sommaren. Och det ville de! Redan nu faktiskt.
Så nu är jag off to lite uppfräschning av utbildningen, sedan börjar jag jobba. Känns hur bra som helst. Fast ge mig två veckor så klagar jag väl över det med.