David frågade vad rödluvan heter på engelska innan och jag försökte övertala honom om att hon heter ”Gingerbread”.
Jag bara älskar när man lurar någon och de använder informationen vid ett annat tillfälle. Som den gången jag och mamma såg Snövit när jag var liten och djuren i filmen slickade rent disken. ”Usch”, sa jag. ”Det är inget konstigt”, svarade mamma och berättade hur hon brukade låta vår hund göra samma sak med våra smutsiga tallrikar. Jag trodde på detta och sen när mamma inte var i närheten lät jag vår hund slicka rent för att sedan sätta tallriken tillbaka i skåpet igen.
Skrattar bäst som skrattar sist.
Min fina pojkvän som bestämt skulle knäppa upp och visa sina supermankalsonger när jag tog fram kameran. Men de bilderna får ni inte se.
Jag är fortfarande sjuk och borde snart få någon form av medalj i marathonsovande. Det är ju helt galet vad jag kan sova.
Nu har jag äntligen gått upp och underhåller mig med Davids nyinköpta tv-box eller vad det kallas. Vi har i alla fall typ alla kanaler i världen och för tillfället tittar jag på ”Familjen Flinta”.
Jag undrar en sak dock. Varför har Barney inga pupiller? Eller bara pupiller rättare sagt. Har det alltid varit så?
Jag var galet uttråkad och fick akut ångest över att jag inte gjort något i helgen och stack därför ner en sväng i stan för att catcha upp med Jacob & company på Speakers Corner.
I hörnet några meter från oss satt Özz Nujen och någon annan komiker. När stället skulle stänga blev vi ombedda, på ett väldigt otrevligt sätt, att dricka upp snabbt och sticka därifrån. Men inte ett ord sades till Özz. När vi fortfarande inte gick kom vakten tillbaka och bad oss ännu otrevligare om att lämna. Men Özz, näää, han fick sitta kvar.
Vad är detta för jävla sätt? Jag vet att kändisar blir särbehandlade på vissa ställen. Men i LANDSKRONA?
Jag blir så irriterad på sånt här. Nu är jag inte alls lika stor som Özz, men jag fick en kändisförmån en gång när jag och Rebecca var ute i Stockholm. Vi skulle in på Sturecompagniet och tjejen i kassan sa att jag inte behövde betala för att hon kände igen mig. Jag blev såklart glad och smickrad. Men efteråt kändes det bara ruttet eftersom Rebecca hade fått betala för sig.
