Jag nämnde en gång för något år sedan att jag kan låta som en bebis och fick en kommentar häromdagen som kom ihåg det och tyckte att jag skulle visa i en videoblogg. Er önskan är min lag. Nu är det verkligen jättelängesedan jag gjorde det ljudet (David får av någon anledning megaångest..höhö).
Det var så dåligt organiserat att jag gav upp och gick till slut. Det kändes inte som att någon hade koll på någonting och jag sprang runt i flera timmar frustrerad över att ingen kunde ge mig raka svar om vad jag skulle göra, vara, säga eller vad som hände överhuvudtaget. Om jag skulle upp och presentera en artist fick jag plötsligt veta att hon inte kommer, men sedan säger någon annan att hon kommer ändå. Ja, ni förstår. Riktigt dåligt faktiskt.
Men jag vet att personen jag skulle ha kontakt med är sjukskriven, så det var inte meningen att det skulle bli sådär. Jag hoppas på att det blir bättre nästa år! Och att jag får tid att prata med tjejerna på plats också och bara slappna av.
Alltid kul när någon vill ta en bild. Jag blir så skakig.
Imorgon blir en händelserik dag. Förutom att jag börjar jobba med en ny grej ska jag vara konferencier och alltså stå på scen och presentera saker för första gången i mitt liv (om vi ignorerar skolavslutningen i trean). Konstigt nog är jag inte nervös, men jag vet att det kickar in precis där och då. Det gör det alltid.
Nu ska jag mysa ner mig bredvid den finaste killen som finns. Jag har det bra.