Just nu är jag sjukt imponerad. Mina p-piller är snart slut och jag har inte möjlighet att hämta nya förrän slutet på nästa vecka. Men så surfade jag in på apotekets hemsida och lyckades beställa hem mitt recept i brevlådan istället. Hur smidigt?
Sånt här är kanske vardag i mina unga läsares värld. Men ni ska veta att det fanns en gång i tiden då man var tvungen att göra saker på riktigt. Om man ringde någon var det inte säkert att personen var hemma, att ”ladda ner” var inte var ett allmänt begrepp och vi var till och med tvungna att spola tillbaka filmer vi hyrt. Jag vet, skrämmande va?
Jag kommer alltså INTE att flytta min blogg någonstans, utan jag är bara redaktör (inte på heltid, bara en artikel om dagen). Man kan väl säga att jag ”frilansar”.
När jag kom till jobbet idag hade Emelie satt upp den här lappen på min plats. Vi har pratat om att prova LCHF då vi båda är grovt sockerberoende (och för att alla som testar det tycker att det är så fantastiskt). LET’S DO IT, sa vi. Skitpeppade.
……Men sen kom chefen med påskägg och då var vi ju bara tvungna att smaka eftersom vi är lediga imorgon och då är det ju typ fredag idag. Och på fredagar får man äta godis. Titta den här godisbiten (musen?) förresten. Chokladet försöker rymma.
På vägen hem tänkte jag att om jag ändå fuskat en massa redan så kan jag faktiskt äta en glass också. Så det gjorde jag.
Sen kom jag hem och då kom mamma förbi med påskpresent. Och det måste jag ju också äta. Annars är det oförskämt.
Så ja. Jag gav det här med diet ett ärligt försök. Men det var inget för mig alltså.
