Jag har inte helt förstått grejen med att man måste ha ny design på bloggen hela tiden. På skvallerbloggar hånas bloggare som haft samma design ett tag. Man blir nästan presenterad så. ”Ni vet bloggerskan som haft samma design i två år”, skriver de när de ska skvallra om någon.
Dagligen får jag kommentarer om designen också. ”Är det inte på tiden att byta snart”, undrar ni. Jag tror att jag har kvar den ett tag till faktiskt.
Men en fråga kan jag svara på. Ni har frågat varför jag har ändrat min presentationstext på bloggen (till vänster). Det är för att jag inte riktigt kan stå för det längre. Jag vill inte känna mig begränsad och jag vill kunna blogga om vad jag vill. Bloggen är ju fortfarande sig lik, men jag vill inte få massor av kommentarer som påpekar att det är ”fel” OM jag skriver om något ytligt. Jag är ju också ytlig. Dessutom kändes det som att jag var lite hånfull mot de som faktiskt skriver om kläder, nagellack och kriser i världen.
Jag får se om jag kan skriva en bättre presentation snart. Tills vidare kan ni väl nöja er med den där.
Det känns som att jag blir ledsen för minsta lilla idag. Allt blir bara fel och fel och fel. Allt från att cremé fraichen är slut till att jag nästan får böta för något som inte är mitt fel.
Såhär har jag sett ut:
Men så sa David: ”JAHAAAAAA. Jag vet! Vi måste köpa choklad till dig”. Och då blev jag såhär glad:
Eftersom vi fortfarande inte har någon micro (jag har designat den jag vill ha i mitt huvud och hittar självklart inte den någonstans) poppar vi popcorn i kastrull.
David som aldrig gjort detta innan ville att jag skulle hjälpa honom. ”Äh, du klarar det själv. I med lite olja bara”, sa jag. Men när jag kommer ut i köket ser jag att han är på väg att hälla i HELA PÅSEN. För er som inte är lika retro som jag kan jag meddela att ett tunt lager i botten fyller en hel gryta.
