Nu har mamma varit över på middag och hjälpt mig bokföra samt ta ut lite lön. Man vill ju inte ta ut för mycket och få värsta smällen sen.
Vi bjöd på lunch/middag. Fläskfilé med sallad och sås. Någon frågade vad LCHF är, det betyder ”low carb high fat”. Mamma äter alltså så lite kolhydrater som möjligt. Men jag och David har inga problem med att hänga på ibland. Kött och sås är inte helt fel liksom.
Jag berättade en gång när jag skrev fakta om mig själv att jag alltid sitter på mitt ena ben. Någon undrade hur det såg ut. Såhär ser det ut. När jag har suttit ett tag försvinner allt blod i benet och jag har svårt att gå. Måste se kul ut.
Ursäkta min min (det där blev en konstig mening, men jag menar alltså mitt ansiktsuttryck) på bilden. Man skulle aldrig kunna tro att jag är bloggerska med tanke på hur obekväm jag är framför kameran för det mesta.
Snart kommer mamma över på middag och hjälper mig med bokföringen så att jag kan plocka ut lite pengar. Så jag måste alltså slänga ihop något LCHF-aktigt som hon kan äta. Får se vad jag kan hitta på.
Förresten. Tack för alla röster, men jag kan inte vinna i den här Miss World Sweden tävlingen. Ett krav är att man är svensk medborgare, och det är jag inte.
Jag förstår inte varför folk, i tragiska situationer, börar jämföra vad eller vem som har det värst. Till exempel i Norge-situationen där vissa verkar anse att vi inte borde sörja detta så mycket då människor svälter på andra platser i världen.
Det kvittar vad som händer, det kommer ändå alltid finnas något som är värre. Jag förstår inte hur det gör det andra lättare att hantera. Det ska vara okej att vara ledsen och sörja utan att någon hänvisar till något som är ”värre”.
Imorgon ska jag börja ”leva” som vanligt och inte dränka mig i nyheter tänkte jag. Tror det kommer att göra mig gott.
Min kvällsmat (jepp, jag har vänt dygnet en aning) i form av grönsaker och dipp. Jag tror att jag har ätit det typ tre gånger denna vecka. Jag har kommit fram till att dippen är det goda och inte chipsen, och den nyttiga lilla delen inom mig jublar.
Vi hyrde en massa komedifilmer igår. Av någon konstig anledning orkade vi inte se filmer där folk skjuter varandra. Sen åt vi mängder med godis och hängde i soffan hela dagen. Mys!
Snart ska jag i vanlig ordning hem till mamma på söndagsmiddag och innan dess tänkte jag putsa pälsen och tvätta mig bakom öronen. Okej. Inte riktigt. Men ni fattar.
Jag orkar inte blogga idag. Jag följer nyheterna dygnet runt och känner med vad som händer i Norge. Jag kan inte skämta eller skriva om hur bra jag har det. Det går inte idag.
Även om inte jag känner någon som omkommit (hoppas jag) känner min familj flera och det blir så påtagligt. Det är den värsta massakern jag någonsin hört om som är så nära. Det händer precis här. Vid en plats jag brukar vara.
HÄR kan ni läsa en upplevelse från dramat på ön. Hittar ni fler bloggposter får ni gärna länka dem till mig.
Mina tankar går till de drabbade och deras anhöriga.
