I telefon.
Andreas: Hej.
Egoina: Hej. Jag sitter på toa.
Andreas: Okej?
Egoina: Effektivt planerande du vet.
Andreas: Du tog en paus från pluggandet för att kissa och ringer mig samtidigt?
Egoina: Precis. Så har du något att säga har du tjugo sekunder på dig.
Vilken lååång dag. När jag är klar med det jag håller på med ska jag dessutom skriva en krönika. Ett liv? Vad är det? Blev dock lite peppad när jag fick veta att jag fått VG på min första uppgift. Riktigt nice!
Eftersom det inte är överdrivet kul att se bilder på böcker och mitt trötta ansikte får ni lite annat. Ni har sagt att ni gillar när jag skriver text till bilder sådär, så jag kör väl på det spåret:
Postade den här bilden på Instagram i morse med texten ”idag är en fantastiskt underbar dag”. Jag var ironisk, men sen blev det en bra dag ändå. Nästan så att man funderar på att vara positiv i fortsättningen.
Vi var tvungna att skriva minst en halv sida om varje gästföreläsare innan föreläsningen som en ”inträdesbiljett”. Jag körde det äldsta tricket i boken. Jag skrev stort och gjorde märkliga spaltavdelningar. Vet inte om ni kan se det eftersom I went crazy med the blur-tool, men jag har liksom bara skrivit på höger sida av pappret så att det skulle fylla halva sidan. Läraren godkände det dock. Konstigt.
Vi lunchade i ”solen”. Denna bild är tagen några sekunder innan regnet öste ner.
Tjej framför mig på föreläsningen. Så irriterande!!! Fick verkligen anstränga mig för att inte stoppa ner hennes lapp. Mina kompisar sa att jag skulle göra det, men jag vet inte. Kanske är kränkande eller något. Bättre att posta bild på det här….? Ehhh… Ja.. Jag skäms lite nu.
Att min klasskompis ens kan använda den här tycker jag är ganska imponerande.
Strategisk kommunikation. Vi skulle lösa tjejernas (enligt min lärare var det dock fel att anta att det är tjejer..) konflikt utan att veta vad deras konflikt handlade om, vem som var osams eller vad de olika parterna var ute efter. Mitt förslag var att alla skulle gömma sig bakom var sitt träd tills det gick över. Detta var dock inget jag räckte upp handen och sa.
En av mina lärare hade skrivit såhär om mig på Twitter. Kändes riktigt coolt.
Jag har pluggat och läst mer den senaste veckan än vad jag gjorde under tre hela kurser på Malmö Högskola. Det känns ganska sjukt!
Dessutom har det hänt en del andra saker på sistone (känner mig både sårad och sviken av några människor jag bryr mig om) plus att jag har fått en miljon nya intryck. Så snart känns det som att huvudet ska trilla av eller eventuellt sprängas. Det är en märklig typ av trötthet. Kroppen är liksom inte trött, men eftersom huvudet inte fungerar orkar inte kroppen heller.
Det blir rehab i helgen, bara det att det fortfarande är TISDAG?!? ÅhååhååÅÅH.
Jag för exakt ett år sedan.
Spontan tanke på tåget idag när jag lyssnade på musik:
Hoppas ingen tror att jag är en sån där som matchar hörlurarna efter vilka kläder jag har på mig. Orange blus OCH orangea hörlurar kändes för bra för att vara en slump, liksom.
Står och kollar grejer på telefonen i skolan när min klasskompis plötsligt frågar om jag gillar glitter.
”Ehhh? Nej? Inte direkt”.
Upptäcker mina naglar och mobilskal. ”Jahaaaa”.
Klasskompis: Har du läst artikeln vi skulle läsa?
Egoina: Nej, jag hittade inte den.
Klasskompis: Du söker bara på artikelns namn på blabla.
Egoina: Jo, men jag gjorde så. Fast det kom upp en bok, inte en artikel.
Klasskompis: En bok?
Egoina: Ja, ett dokument på typ sextio sidor.
Klasskompis: Ja, det är det som är artikeln?
Det vid sådana tillfällen man vill lägga till ett nervöst skratt och säga att man bara skojade.
När läraren sa ”artikel” förväntade jag mig en liten spalt som jag kunde läsa på bussen på väg till skolan och inte sextio sidor. Känner mig lurad på sidor.