Zu morgen
Jag inser att min uppdatering varit värdelös denna helg och ber om ursäkt för det. Vi hörs igen imorgon.
Och tills dess kan ni njuta av denna vatten-elefant:
Jag inser att min uppdatering varit värdelös denna helg och ber om ursäkt för det. Vi hörs igen imorgon.
Och tills dess kan ni njuta av denna vatten-elefant:
Är det bara jag som har problem med att få ur hela skinkbitar ur paketet? De är alltid vikta på något sätt och omöjliga att få ut utan att de går sönder.
Bra tips till en ny deltävling på Fångarna på Fortet: ”Få ut så många hela skinkbitar på kortast tid”.
Åhh. Typiskt mig att aldrig ta patent när jag kommer på något bra.
Andreas: Vad har du hittat på idag?
Egoina: Jag var med tjejerna och pratade lite.
Andreas: Och drack vin?
Egoina: Nää, lugn kväll.
Andreas: Med vin?
Egoina: Alltså vi gör annat än att dricka vin.
Andreas: Jaha.
Nej, jag har inte dött eller är bakis eller har glömt bort bloggen.
Jag tog ledigt idag.
”Men bloggare kan inte ta ledigt”.
JOHO.
Kunde jag visst.
När jag var liten brukade jag och mina kompisar vicka den här fram och tillbaka till den lossnade samtidigt som vi sa A, B, C , D, E, F, G osv. Bokstaven som flärpen (heter det så?!?) lossnade på var första bokstaven i namnet på den killen man skulle gifta sig med när man blev stor.
(Vem lär barn sån här skit?)
Mitt problem var i alla fall att jag var kär i en kille som hette Adam. Och just denna procedur var inte helt optimal när någons namn började på A. Så varje gång vi gjorde det här tog jag i allt jag orkade för att få den att lossna på endast en vickning. Ibland skavde jag tummen lite. Det blev dock bättre när jag blev kär i en kille som hette Fredrik istället.