Jag har varit hos mamma och bokfört idag. På vägen hem halkade jag på en isfläck. Vanligtvis när man trillar utomhus är första tanken ”hoppas ingen såg mig”, nu var min första tanke ”hoppas inte jag behöver åka till sjukhuset”. Så ont gjorde det. Jag klarade nästan inte av att resa mig igen. Men till slut gick det och jag lyckades gå hem utan problem.
Nu känns det dock värre. Jag har ont i ryggen, svanken, rumpan, ena benet och handen som är svullen och har skrapsår. Ja, stackars mig buhu.
Så här såg det ut innan det:
När jag kom hem till mamma var hon helt inne i ett pussel. ”Hej”, sa jag. ”Vänta lite”, sa hon.
Mimi ville i alla fall umgås. Typiskt att hon blundar på den enda bilden hon är still på.
Jag hängde i soffan lite.
Sedan var det dags att bokföra….och mamma…ja, hon lade pussel lite till.
Nästa vecka på onsdag (den 23 januari) kommer jag att ha en egen monter på Landskrona skolmässa. Från och med klockan 11.00 kommer jag att vara där. Det vore hur kul som helst om ni ville komma förbi och säga hej till mig så att jag slipper stå helt ensam.
Vi kan prata utbildning, att starta eget eller hur man gör för att skriva i en tidning. Eller så pratar vi om något helt annat, det är upp till er.
Spana in Skolmässans Facebooksida HÄR. Där finns mer information samt lite tävlingar.
Jo, men det är ju bra att jag har koll på vilka grupper jag är med i på Facebook.
Bajsporr?
Rätt sjukt att man bara kan lägga till någon sådär. Någon lade till mig i denna grupp i juni 2011 tydligen, så jag har alltså varit med i ett och ett halvt år. Den har fyra medlemmar inklusive mig. Ja, inte nu längre då eftersom jag gick ur.
Snyggt om en framtida arbetsgivare hade facebookat mig. ”Hmm, nu ska vi se här…vettig profilbild, inga pinsamma status-updates, inte överdrivet många fyllebilder…MEN….vänta här nu….är hon med i en grupp som heter BAJSPORR?!?”
Och ni som inte tror att arbetsgivare facebookar upp en. Det gör de.
Jag fick hur mycket beröm som helst av tjejerna igår när jag diskade efter maten. ”Vem kunde tro att du kunde sånt”, sa de. ”Vad menar ni med det?”, frågade jag. ”Jo, men du är ju lite sådär….tafatt”, svarade de.
Woho! City Gross är räddaren i nöden! Gillar egentligen inte den runda varianten, men det var den enda de hade. Whatyougonnado, fyller ju sitt syfte, liksom. De hade en annan typ som man skulle fälla upp, vilket var absolut helt omöjligt och det är inte alls så att jag råkade ta sönder den och gömde den i en hylla.
Och när man inte trodde att man kunde älska City Gross mer…
Sedan hade vi middag och trevligheter hos Lina tills hon började rulla ner gardinerna och vi förstod att vi skulle gå hem.
Verkligen skitkul att precis upptäckte att jag har glömt min borste hemma hos Andreas som är utomlands. Ännu mer kul att affärerna inte har öppet imorgon.
Det var faktiskt en period när jag var yngre då jag inte borstade håret på typ ett år. Dock överdrev jag balsamdoseringen och hade dreadlocks i nacken. Dessutom hade jag inte lika mycket självfall som idag.
Det lär blir intressant att se hur detta ser ut när det torkat. Om Ronja Rövardotter behöver stand in så ställer jag upp!
Pluggandet går inte så bra. Mina böcker är på engelska och jag förstår väl engelska, men såklart tar det längre tid att läsa och det gör mig så rastlös och frustrerad. Vill. Bara. Bli. Klar.
Jag funderar på att läsa min valbara termin (termin 5 är det har jag för mig) i London. Det blir nog tufft men jag tänker mig att jag förutom kursen dessutom lär mig bra engelska på köpet. Att kunna bra engelska är typ punkt nummer fem på min-lista-med-saker-jag-måste-göra-innan-jag-dör.
