Detta är det bästa jag sett på länge. Norska NRK intervjuar manliga kändisar på röda mattan och ställer typiska frågor kvinnliga kändisar brukar få. Jag bara älskar att vissa av dem blir så märkbart irriterade. Vad är det för fråga att ställa liksom? Mm just det.
0
”Kan vi inte bara beställa take out och se serier hela kvällen”, sa jag igår. Såklart kunde vi det.
Jag ringde och beställde och som vanligt var jag väldigt tydlig med att jag ville ha rätterna ”jätte jättestarka, så starka som det går”. Det brukar ju aldrig hända, utan istället får man en rätt som kanske är pyttelite starkare än vanligt. Det är som att de inte litar på min uppmaning och bestämmer sig för att mesa. Denna gång upprepade jag tre gånger att jag ville ha det starkt och verkligen underströk att det skulle vara S-T-A-R-K-T. När jag lade på berättade jag för F att mannen hade skrattat åt mig i telefonen. ”Ja, men nu måste de fatta i alla fall. Är det inte starkt nu så är det för att du är kvinna”, sa F. Alltså jag blev så glad över den kommentaren?
Jag inser att det är en märklig sak att bli glad över. F är inte så engagerad i feministiska frågor och det störde mig i början, men sedan insåg jag att alla faktiskt inte kan brinna för samma ämnen och bara för att man inte pratar om något ofta så betyder det inte att man inte tycker det är viktigt. Det räcker för mig att han lyssnar när jag ventilerar mina åsikter (och tvärtom). Men nu sa han denna lilla oskyldiga kommentar och det värmde hjärtat. Det kanske inte är så, men det KAN ju vara så att en man *har mer pondus* och därför lättare blir tagen på allvar även i ett sådant sammanhang.
Ps. Rätterna var jättestarka : )))
0
Jag tänkte att vi firar denna dag med en kul nyhet! Oj, vilken ångest jag haft över det här. Jag har vänt och vridit på det och efter noga övervägande har jag kommit fram till att det är det mest rimliga att göra. Jag har sagt upp mig från mitt jobb.
Det är inte hållbart att leva som jag gör nu. Hela mitt liv går ut på att släcka bränder, jobba och pendla. Det tär på mig både fysiskt och psykiskt och jag SER det på mig själv, och till och med känner det i hela kroppen. Jag är så sliten. Jag går upp 05.45 och går och lägger mig 23.00 och däremellan är i princip det enda jag gör att jobba. Jag kan inte jobba hundra procent, pendla nästan fyra timmar om dagen och jobba femtio procent till, och dessutom vara en fungerande människa. Inte i längden i alla fall. Det fattar ju alla. Så jag stod mellan två val: Mitt jobb eller min blogg och allt jag byggt upp. Jag kunde inte längre göra både och.
Valet kanske är enkelt för vissa, men för mig var det ett dilemma. Jag ville inte låta min utbildning ”brinna inne” och jag har tänkt mycket på framtiden, vad händer när eller om bloggandet inte går att förlita sig på längre. Men bloggen har ju i allra högst grad med marknadsföring och kommunikation att göra och om jag skulle ångra mig, eller det inte skulle fungera är det ju bara att söka jobb igen. Det är inte som att jag säger upp mig för att göra ingenting. Kunskapen är kvar och jag försätter utvecklas.
Jag kan inte komma längre än vad jag redan gjort på mitt jobb och jag kan inte ”kasta bort” bloggen för det. Jag har hela tiden tänkt att jag ska ha bloggen som en back up, in case jag någon gång vill prova vingarna. Jag insåg för några veckor sedan att denna ”någon gång” är nu.
För tre veckor sedan sade jag upp mig och i mitten av april börjar jag mitt nya liv. Så känns det i alla fall. Min vardag kommer att bli helt annorlunda. Det känns väldigt spännande, jag har aldrig fokuserat på bloggen 100%. Jag har alltid pluggat eller haft ett annat jobb bredvid. Men nu kommer bloggen och mitt skrivande vara mitt primära fokus. Jag ser så mycket fram emot allt jag kommer kunna lägga tid på. Allt jag tänkt att jag vill skriva om, visa upp, fotografera, dokumentera. Jag har möjlighet att göra det nu och kan ge så mycket mer än bara halvhjärtade det-måste-upp-något-snabbt-inlägg.
Jag vet inte vad framtiden kommer att föra med sig eller vilken väg jag vill gå. Först och främst vill jag ägna mig åt bloggen, skrivande och konsultjobb. Men vem vet var jag hamnar eller vad jag gör. Det känns väldigt spännande att ha det lite ovisst. Den senaste tiden har jag känt att jag inte längre styr över mitt eget liv, saker går inte som jag vill och dagarna bara försvinner utan att jag lever som jag vill göra, eller gör saker jag vill göra. Det beror på många olika saker, men den här biten kan jag styra över. Jag behöver en förändring.
Jag hoppas att ni vill hänga med på min resa. Jag är så tacksam över att jag har möjlighet att göra såhär. Det är få förunnat <3 Nu kör vi! Eller inte nu, utan i mitten av april. Men tiden går fortare än vad man tror och den som väntar på något gott (hehehe självgod).
Puss! <3
0
Såhär såg dagens middag ut. Vi hade ingenting hemma, trodde vi. Men det fanns tortillabröd och oumph i frysen och körsbärstomater i kylskåpet, så det blev en wrap med oumph, fejksalsa och dipp-rester. Från ”ingen mat”, till det här. Inte illa.
Älskar oumph förresten. Det är som en blandning mellan kyckling och fläskfilé. Finns att köpa i strimlor som man steker. Tips!
Nu har vi precis sett två avsnitt av Breaking Bad och ska sova. Älskar att jag har världens sämsta minne. Det är som att se serien för första gången. Var så nervös under dagens avsnitt att jag gömde mig i en kudde.
0
Jag och min före detta klasskompis Gry. Rip bomberjacka vars båda armar sprack </3
Jag fick några bilder från eventet i fredags skickade till mig. En vid fotoväggen och en massa photobooth-bilder. Så himla lustigt att alla photobooth-bilder finns att hämta via Dropbox för ALLA som var på eventet. Alltså det trodde vi ju knappast när vi tog dem? Jag hade lika gärna kunnat flasha eller något eftersom jag trodde att en remsa endast skrevs ut till en själv, inte att de sparades för alla att se.
Det fanns minsann en och annan fyllebild på folk bland bilderna. Haha. Nästan taskigt. Fri bar + photo booth. Som bäddat för att skämma ut sig.
0
Kul att läsa era resonemang om emojis. En kul parentes är hur jag reagerade på smileys när jag dejtade på Tinder.
Person som använde många emojis.
= Svarade inte ens.
Person som använde denna emoji: (:
= Ehh vem försöker han verka speciell och lurig för? Hejdå.
Person som använde: =) =(
= Haha okej, gulligt men det är inte början av 00-talet, vi har kommit längre på smiley-fronten. Ha det bra.
Person som använde: =o)
= Hahahaha ok.
Person som använde: ^^
= Nä, fel forum. Lägg av.
Det tryggaste man kunde göra var alltså att skicka en vanlig kolon-parentes-smiley. F skickade smileys som såg ut såhär: :-* när vi dejtade. Det är min hat-smiley. Men jag förstod sen att det blev en pussande gubbe i hans telefon, så det var väl okej. Men det var fortfarande störigt att skriva något och få :-* som svar. (Det är nästan värre än folk som svarar en tumme upp på saker) (Kan man bli mer dissig liksom).
0