Förlåt att jag inte är så aktiv här, men det tar sin tid att anordna trerätters till fem personer. Har förberett nonstop hela dagen. Jag har ännu inte lyckats med efterrätten, men vet ni? Jag tänker yoloa. Och blir det fel får de äta den ändå, hehe.
Jag har fortfarande inte hittat någon dekoration till mitt havs-tema, så jag kör på blått helt enkelt. Ser lite ut som att jag ska ha en babyshower för en pojke….men ja. Det får vara så. Nu ska jag förbereda fördrinkar och snart kommer gästerna. Ha en kul lördag!
Jag fick hem ett paket igår och för en gångs skull var det inte till mig. Besvikelsen i det?? Haha, nejdå.
Det roliga är att Johannes varit i Japan mycket och just den där kitkaten är hans favorit. Nu fick även jag smaka. Det smakade som jag trodde, som kitkat med grönt te. Det var dock godare än vad jag var inställd på. Tack vad snällt Eva!
Jag har tillbringat cirka hela den här dagen i väntrum. Först tandläkaren, sen läkaren (allt är okej med mig så don’t you worry) och sist hos skomakaren. Det var väl inget väntrum hos skomakaren egentligen, men skorna var inte klara när jag kom så jag bestämde mig för att vänta (han höll på med dem när jag kom dit) eftersom jag inte orkade gå hem och tillbaka igen. Jag tog era tips och klackade om skorna. Det blev perfekt! Vad skulle jag gjort utan er? Ni är bättre än google.
Nu ska jag duka och förbereda lite inför imorgon. Äta egna hamburgare ska jag också.
Bilden är tagen igår. Så fantastiskt väder hela dagen!
Små fågelfötter på hela innergården. En av dem måste sluta släpa fötterna efter sig.
Ni vet när man ser något varje dag och liksom inte ”ser det längre”. Man blir hemmablind. Det har hänt oss. Jag träffade min seminariegrupp utanför en föreläsningssal som vi alltid är i och plötsligt så liksom går det upp för oss vad tavlan som hänger utanför salen faktiskt föreställer.
Elisabeth läser vad tavlan heter.
Alltså den är ju helt sjuk?
Jag har gått förbi den här tavlan i snart tre år, men först nu ser jag. Jag förstår inte? Varför hänger man upp den här? Det syns inte så bra, men både kvinnan och djuret gråter, det rullar tårar från deras ögon. Och inte att förglömma den där lilla nakna filuren som flyger runt. Alltså va? VA?!
Ett nytt nummer av Veckorevyn är i butik. Det betyder att jag kan lägga upp min krönika från förra numret. En liten text om töntig daglig ångest som kan vara nog så jobbig. Hoppas ni gillar!
Sitter i skolan och har föreläsning om förändringskommunikation. Jag provar en birkabulle idag. Det är en bulle som kommer från Helsingborg och Johannes blir typ sårad när folk inte vet vad det är. Degen är typ som en kanelbulle och sen är den fylld med mandelmassa och toppad med vallmofrön (tack Wikipedia). Någon utanför Helsingborg som provat?
