Jag och mamma, som var mitt biosällskap för dagen, såg ”She’s funny that way”. Vet inte vad jag tycker om filmen egentligen. Den var ju värd en gratisbiljett, men nog inte mer. Den får plus för att Jennifer Aniston var med dock. Älskar ju henne.
Vi åt innan. ”Ska du inte fotografera maten?!?!?” frågade mamma när jag börjat äta. Så då gjorde jag det.
Sen blev det bio. Vi hade en hel biosalong för oss själva!
Ok. Jag ljög. Det var två andra där också.
Men det förhindrade inte att vi kunde ta varsin soffa(!).
Eller hela raden. Ursäkta bilden. Mamma är ingen bra fotograf och jag är ingen bra modell.
När jag och Betty skrev på vår uppsats för några veckor sedan kom det förbi en kille som undrade om vi skulle kunna tänka oss att vara med i en undersökning och som tack för hjälpen skulle vi få varsin biobiljett. Win-win tänkte vi! Jag ångrade mig dock lite när jag upptäckte att jag behövde svara på 240 frågor… Min hjärna var helt totalt slut efter den sessionen. Det var frågor som berörde personlighet och jag tänkte att det var en bra grej och kanske kunde få mig att lära känna mig själv lite bättre. Men jag var nog mer förvirrad efter frågorna än innan.
Nåja. Idag får jag tillfälle att utnyttja den i alla fall. Två posar-med-biobiljett-i-spegeln-bilder:
Jag har ett problem och vet inte vem som kan hjälpa mig så tänker skriva här och se om någon av er har tankar/ord/tips att ge.
För ett par år sedan lärde jag och mina vänner känna en jättehärlig tjej som snabbt blev en del av vårt gäng. Men sedan dess har mycket förändrats. Hon säger upp kontakten med oss nästan helt om hon är i ett förhållande och sedan när hon blir singel igen typ två år senare så säger hon att hon behöver oss och sånt. Sedan upprepas historien igen. Jag börjar verkligen bli less på henne, hon ljuger, manipulerar folk och är fullständigt omöjlig att prata med om situationen. Dels på grund av att hon tar på sig en fejkad offerkofta för att ge mig/oss skuldkänslor men samtidigt så inser hon inte att hon är en del av problemet. Såklart är hon inte ensam ansvarig för allt utan jag/vi är ju också delaktiga i allt men hon vägar ens lyssna på våran version av situationen. Nu börjar jag bli väldigt trött på hela historien och vill inte längre ha kontakt med henne. Vi bor tyvärr på en väldigt liten ort och tjejen berättar för många människor om “hur illa vi behandlat henne” så vi kommer få ta en hel del skit om vi säger upp kontakten. Hur skall jag/vi göra? Snälla hjälp mig någon, det är ett destruktivt förhållande till en vän.
Ps. Jag hoppas ingen dömer mig utifrån denna text, historien är lång och trasslig och detta är bara en censurerad del.. Kram på er alla! <3
– Egentligen är det enkelt, man ska inte umgås med människor som inte tillför något positivt i ens liv. Men jag förstår att det är mer komplicerat än så. Mitt tips är att köra helt raka rör. Var helt ärlig. Du/ni behöver uttrycka precis hur ni känner och förklara för henne vad som behöver förändras och att om det inte gör det så kan ni inte vara vänner. Jag tycker att ni ska ignorera allt skitsnack, dessutom säger det en del om henne som person att hon pratar skit om er, det gör man inte om sina vänner (oavsett om man blivit sårad eller sagt upp kontakten). Ni får helt enkelt lita på att människor kan se genom hennes lögner och att alla som känner er vet ju hur ni egentligen är och vad som är sant. Åtminstone kan ni gå raka i ryggen med att ni hanterat det hela rätt, vad hon gör och vem hon pratar med får stå för henne. Sjunk inte till hennes nivå. Hoppas det löser sig! Kram <3
Hej! Jag har precis tagit studenten och är fortfarande lite oklar med exakt vad jag ska göra nu… När började du plugga vidare? Och vad gjorde du efter gymnasiet?
– Jag har haft lite olika jobb. Bland annat har jag jobbat med kundtjänst och försäljning. Dessutom var det ju efter gymnasiet som allt med bloggen satte fart, jag var bland annat chefredaktör för Devote.se och så skrev jag krönikor för Landskrona City. Sen bestämde jag mig för att plugga och läste första året på en utbildning på Malmö Högskola, sen ångrade jag mig och började läsa Strategisk kommunikation på LU. Jag vet hur svårt det är när man inte vet vad man vill göra. Men jag tänker att det bästa då bara är att göra något. Antingen kommer du fram till vad du vill, eller så gör du inte det. Så länge du fyller ditt liv med bra saker tänker jag att det är okej.
Hur gör du med ditt hår då du lockar det? Du har ju självfall i håret naturligt vilket jag också har. Brukar du platta det först och sedan locka med locktång eller hur gör du?
– Eftersom mitt hår har väldigt mycket självfall och är ganska frizzigt så brukar jag platta det först och sen locka det med plattång. Det fungerar bra i mitt hår och lockarna håller ändå, men jag tänker lockarna skulle hålla sämre om man gör så på finare hår (det vill säga hår som är rakt).
– Blir så irriterad på den här texten. Speciellt meningen ”Det är oftast inte de snygg-snygga jag hajar till över utan snarare de medium till ful-snygga”, eller faktumet att han tydligen bara måste ge främmande kvinnor komplimanger och bedöma deras utseende trots att han inser att det vore creepy. Han verkar inte vara särskilt insatt i maktstrukturer eller vad det här ”oskyldiga” med en komplimang gör i ett större perspektiv. Att man inte ens kan få sitta på tåget utan att känna att manliga ögon synar och bedömer liksom. Jag pendlar ofta samma sträcka och ni andra som också gör det kan väl hålla utkik efter honom så stirrar vi och bedömer hans utseende.
Hej! En fråga jag förstår om du inte känner att du vill svara på, men provar ändå. Din kille, har något hänt där? Tänkte på att du skrev något om att dina vänner jobbar vilket gör att du känner dig ensam. Då kom jag på att tänka på att det kändes som om det var längesen jag läste något om honom! Oavsett hur det är hoppas jag att du har det bra
– Jag förstår att ni undrar. Men jag vill bara säga till alla er som bombar mig med kommentarer (inte endast personligen till dig som skrev kommentaren alltså) att det är ganska respektlöst. Som sagt, jag förstår att man undrar och jag hade också undrat om något verkade ha ändrats i en persons liv som jag följde. Men förutom att jag är en ”offentlig person” är jag också en människa. Jag har ingen skyldighet att berätta om allt i mitt liv och om det finns något jag inte berättar så finns det säkert en anledning till det. Jag uppskattar inte alla frågor och alla påhopp jag fått om varför jag inte publicerat vissa frågor. Om jag vill berätta något gör jag det. Jag vill gärna att ni kommer ihåg det vad gäller andra bloggare också, ni har inte ”rätt” att veta saker bloggaren inte berättar och personen har ingen skyldighet att dela med sig av någonting. Men för att svara på frågan har vi gjort slut. Det är tråkigt på många sätt, men samtidigt känns det rätt. Jag vet vad jag vill ha av en relation och på den senaste tiden har jag inte mått bra och inte han heller. Det hela blev en ond cirkel för oss båda och det funkade inte. Man kan inte veta vad som händer i framtiden, men just nu måste det vara så. Jag vill inte ha några kommentarer om det här och uppskattar om ni låter det vara <3
Hej! Jag har ett jobbigt problem. När jag sminkar mig blir de jättebra & fint men efter en stund blir jag svart under ögonen -.- har du tips på hur man slipper de? Använder foundation, maskara, vit eyeliner & ljusa ögonskuggor. Ibland använder jag svart eyeliner & då blir de ännu värre haha.
Åh, jag har faktiskt aldrig haft det problemet. Tänker att det beror på hur ens ögon sitter. Men det är säkert flera av mina läsare som vet och har bra tips? 🙂
Bara ett tips. Om ni funderar på att gå en promenad är det en bra idé att titta ut ur fönstret först:
Jag är helt genomblöt nu. Haha så typiskt. Men seriöst det är den 22 juni och vädret har varit bra i typ 4 dagar sammanlagt. Buuu.
Förresten! Om du heter Lydia och tävlade i min tävling med Desenio får du gärna kolla din mejl (det var en skolmejl tror jag). Det har gått några veckor nu och om jag inte får svar inom några dagar måste jag dra en ny vinnare.
Jag var nog lite för förväntansfull. Blev besviken. Den var god, men inte wow.
Vad händer med Marabou och Loka för tiden förresten? De har ju spårat totalt. Det enda de gör är att ta fram nya smaker. Förr blev jag typ exalterad när Marabou gjorde något annat än schweizernöt, men nu känner jag mest ÄNNU EN KONSTIG SMAK? Varför?? Typ som den där Jelly? Av alla goda smakkombinationer man hade kunnat ta fram till choklad liksom.
Jag har så sjukt ont i kroppen idag. Speciellt runt höftbenen och i ryggen. Jag förstår inte vad det är med mig att ibland tycka det är en bra idé att ”flyga flygplan” och prova på diverse buggkonster (då pratar vi kast och komplicerade vändningar i luften) samt dirty dancing-hoppet när jag har druckit några drinkar. Haha. Får skylla mig själv en aning ja.
Jag uttalade dessutom vid ett tillfälle att jag borde varit känd (eller mer känd, beror på hur man ser det) så att jag kan få vara med i Lets dance. Så duktig ansåg jag mig vara. Ja..eh.. Tur att ingen filmade.
Bjuder på två stycken fem år gamla bilder på mig och Rebecca. Synd att ingen lyckades fånga när jag inte höll i och dessutom hade raka ben. Jag är faktiskt duktig på det där.
Nu blir det soffhäng. Håll tummarna för att mina höftben inte trillar av. Aj.
Tänkte visa hur jag såg ut igår. Det blev ingen krans, men självklart kräver midsommar blommor i håret på något sätt. Så det fick bli ett litet gulligt diadem med lila plastblommor.
Jag fick det lägligt nog hemskickat från mizzy.se. Tack så mycket!
