Jag lovar
Där borta står Henrik Larsson. Ni kan inte se honom, men jag lovar att han står där.
Där borta står Henrik Larsson. Ni kan inte se honom, men jag lovar att han står där.
Jag skulle kommentera och fick upp något dolt budskap i form av en verifieringskod. ”Cut some people”.
Jahaja. Säger den det så.
Plötsligt blev alla planer omkastade. Det blir inget Stockholm idag och nog inte imorgon heller. Jag får se.
Det betyder att jag plötsligt har tid att göra sånt som jag aldrig har tid med. Som att städa. Fy för det.
Men jaha. Göra idag då? Spana på Henke Larsson? Äta en middag som inte består av chips? Knulla?
Okej. Stryk det sista. Mamma läser ju här.
Jag har förresten världens finaste klänning till Blogawards. Köpt i London. Måste bara brunutansola-mig först. Hej hej spöke liksom.
Jag hatar mig själv just nu. Trots hinderbanan jag byggde i sovrummet (som jag gömde väckarklockan bakom för att vakna till) vaknade jag fem minuter innan tåget skulle gå. Bra!
Efter långa samtal med SJ finns det tydligen ingenting att göra förutom att köpa en ny svindyr biljett.
Helvete.
Mitt liv är så himla random. Jag hatar att alla bloggrejer ska vara så himla hemliga. Men så att ni har koll på mig så åker jag till Stockholm imorgon.
Idag har jag pluggat som en dåre, och nu är jag så trött att jag skulle kunna spy. Eller så är det på grund av köttbullarna som fortfarande var frusna i mitten, men som jag inte orkade steka igen. Jag vet inte.
Vill ha sommar igen och låta flugor fastna i läppglanset.
Är och spontanfikar med Nisseman. Orkade inte pressa framför datorn längre. Nissie äter muffin med sked. Lagom normalt. Fin ring va? Present från mamma köpt i London.