Första veckan hemma själv
I början av december var F’s två veckor slut och han skulle tillbaka till jobbet. Jag och bebisen skulle alltså vara själv om dagarna! Mycket pirrigt och nervöst för mamman. Inte att ta hand om bebisen, men att lyckas ta hand om mig själv samtidigt.
Måndag. En av oss är nybadad med fräscha kläder och en annan gick runt i mjölkfläckig pyjamas hela dagen : ))
Inte heller lyckades jag äta någonting mer än lite yoghurt och en bulle på hela dagen. Jag var lite orolig och tänkte herregud hur ska den här mammaledigheten gå egentligen. Men man hittar sina trick! Dessutom är ju allt faser. Nu tre veckor senare klarar bebisen av att ligga själv ibland exempelvis.
I alla fall. Det var ett strålande väder! Första snön dessutom, bara en sån grej. Ja, detta klassas som snö i Helsingborg. Den låg bara kvar i en timme. Men ändå!
Mitt enda mål med dagen var att våga mig ut med vagnen själv. Herregud så nervöst det var. Alltså man tror inte det är en så big deal, men det var så svettigt och obekvämt att det inte är klokt.
Han skrek i trapphuset på väg ut och jag trodde jag skulle gå i spillror av nervositet.
Men det gick bra och han somnade sekunden vi kom ut. Hade ingen aning om att Helsingborg är så svårframkomligt med vagn förresten. Trappor överallt. Höll på att bli tokig på alla återvändsgränder.
Bestämde mig för att köpa en kaffe. Men vågade inte gå in genom dörren. Gick vidare till nästa ställe, men dörren där såg lika krånglig ut. Till slut gick jag till tågstationen där det ju är automatiska dörrar och stora breda ingångar. Haha.
Målbild! Barnvagnspromenad längs havet med en latte.
Efter denna modiga utflykt gick vi hem och chillade. Snälla bli aldrig för stor för det här 😭
En annan dag den veckan skulle vi till BVC. Det ösregnade och då jag valt en BVC i närheten av nya lägenheten var det en bit att gå. Blev dyngsur. Men bebisen tyckte det var hur mysigt som helst. Tacksamt att han älskar sin vagn.
På kvällen gick jag ut ensam för första gången sedan bebisen kom. Skulle på vaccin-drop in. Trodde det skulle gå fort, men fick köa i två timmar. Värsta två timmarna någonsin. Var så stressad och brösten spände.
Kom på ett trick. Låta bebisen somna på mig på en kudde och sen lyfta honom + kudden. Kunde få en hel kvart för mig själv på mig på det sättet.
Han började ha fler vakna perioder och lyssnade uppmärksamt när man pratade.
Fredagen var en riktig kaosdag. Bebisen grät och gnällde otröstligt i timmar och jag visste inte vad jag skulle ta mig till. När F ringde och frågade hur det gick fick jag inte fram några ord utan bara grät i telefonen. Typiskt att han just den dagen skulle på julfest med jobbet.
Till slut gick jag ut med vagnen och han somnade äntligen.
Köpte godis på Hemmakväll.
En snäll person på Instagram skickade information om ”kvällsoro” som har underlättat massor för mig. Efter en dag med mycket intryck kan bebisen ha svårt att komma till ro på kvällen. Han är trött, men kan inte sova. Felet man gör då är att man hela tiden testar nya saker för att få honom ner i varv = skapar ännu fler nya intryck att smälta.
Sen jag lärde mig det går det fortare att få honom att somna/komma till ro och viktigast: jag förstår att han bara är trött och att det inte är något annat som är fel.
Det blev lördag och det var dags för fotografering. Bebisen skötte sig exemplariskt.
Tofsbilder in the making.
Vi träffade bebisens farfar på utomhusfika.
Det är lite sorgligt att familj och vänner inte fått träffa honom än. Men nu under ledigheten när folk varit hemma från förskola och jobb ska han få träffa några. Hans kusiner längtar <3
På söndagen tog vi bara det lugnt och F’s mamma kom förbi med ryggbiff. Mycket lyxigt.
Det var det på ett ungefär. Första veckan ensam med min lilla bästis ❤️
274 gillar
Sabina
| #
Åh jag blev också så lättad när jag fick höra om kvällsoro när min bebis var 1 månad. Hon bara skrek konstant från klockan sex till tio på kvällen vad vi än gjorde 😨 önskar dock att BVC informerat istället för internet..
Och min bebis var också sådär klängig och somnade helst på mig så jag satt ofta hela dagar i soffan med henne i knät och nu när hon är 8 månader saknar jag redan att hon ska somna på mig 😂 nu är hon så vild och nyfiken att det aldrig händer haha.
Svara
Amanda
| #
Älskar hur ärligt du skriver om hur det faktiskt kan vara att ha fått en liten. Kommer så väl ihåg hur jag också undvek att gå in på vissa ställen på stan pga jobbiga dörrar eller trappor, vågade inte ens testa🤦🏼♀️
Svara
Alva
| #
Det som är så otroligt tokigt är ju då att Helsingborg är så svårt att komma fram i med rullstol också! Galet att staden inte är gjord för alla människor. Inklusive barnvagn förstås. Grattis till bebisen, det är jättemysigt att följa er vardag!!
Svara
Egoina
| #
Det förstår jag! Så frustrerande! Tusen tack ❤️
Svara
Mila
| #
Alltså bilden med denna text ”Snälla bli aldrig för stor för det här”. Skrattade lite för såg framför mig hur din 19-åriga son på 180 cm kommer och gosar och halvt krossar ditt revben (igen). 😉 Hehe.
Svara
Egoina
| #
Hoppas 😅❤️
Svara
Julia
| #
Har du funderat på bärsjal för att enklare kunna hasa omkring hemma och pilla med det du känner för? Min dröm är att lyckas lära mig amma i sjal, jäklar vad lyxigt 🙂
Svara
sanna
| #
vad menas med att ”bebisen kan nu ligga själv ibland”? är det alltså bokstavligt talat så att man inte kan ”lämna” bebisen själv i 3 min i sin säng om man exempelvis går på toa?! hur klarar folk av att ha bebis undrar jag? :’) jag är som ni märker ingen expert men tycker du ser ut att sköta det superfint <3 så mysigt när han ligger på magen och chillar <3
Svara
Egoina
| #
Jag vet inte. Tänker att alla bebisar kanske är olika? Jag trodde ju det, haha. Men min bebis skrek så fort den låg själv första veckorna. Lyckades få honom att sova själv ibland, men det var väldigt kämpigt 😅 Toalettbesök innebar oftast skrikfest. Men nu är det inte så längre!
Svara
Sara
| #
Kan han ligga själv och sova nu? Min kille är 2,5 månader och kan inte det, det är bara på mig som gäller. Tufft när jag dessutom har en 2-åring (som för övrigt inte heller kunde sova själv sitt första halvår i livet), tur det finns bärdon!
Svara
Egoina
| #
Nja. Max en halvtimme ungefär. Men man lyckas göra ganska mycket på den tiden! Plus att ibland han är okej att sitta vaken i sin stol en stund och bara titta ☺️
Svara
Sabina
| #
Det förstod inte jag heller före jag själv fick barn och hon skrek så fort hon blev nedlagd 🙈 jag kunde absolut inte hantera att hon var så ledsen, fick ju ont i själen!! Så ville inte ens lägga ner henne för toabesök 😂
Svara
U
| #
Åh känner igen detta så väl! Tar in mig bebis i sin babysitter när jag går på toaletten om dagarna 😂 Hade inte förväntat mig det 😆
Svara
Maja
| #
Vad skönt att du fick tips om kvällsoro. Vår dotter hade också det första tiden, var nästan varje kväll orolig och trött utan att komma till ro. För oss funkade det bäst att bara bära och bära, runt runt i lägenheten. Jag läste att det ofta går över runt 15-16 veckor, och det var nästan på dagen så för oss! Sen sov hon fortfarande inte på kvällarna, men var åtminstone inte ledsen.
Om du önskar ta till dig mer information kan jag verkligen tipsa om babybaby.se hon har mycket bra tips om just kvällsoro men även mycket om amning.
Ett till tips om amning — man ser ju inte så mycket folk på stan som ammar upplevde jag. För att ändå se ammande barn och få det att kännas bra och tryggt följde jag Amningshjälpen på Facebook där många postar bilder på sina söta anmande bebisar, och ofta bilder när de är på olika ställen, på stranden, i skog etc. Det stärkte mig mycket!
Svara
Marie
| #
Sista bilden är SÅ söt! ❤️
Svara
M
| #
Ett tips till (om du inte redan visste) är appen ”Växa och upptäcka världen” – även boken men tror appen blivit ännu mer informativ nu än när jag började använda den. Lägger in datum för sitt barn (minns inte nu om det var bf eller födelsedatum). Sen kan man följa just sitt barns fasar och se framåt ungefär när de kommer inträffa! Har stämt väldigt bra med mina två små, när man känner att inget man gör funkar var det skönt att kolla den och känna jaha, det är därför!! Som en liten ”tröst” när det känns tungt! 😊
Svara
Egoina
| #
Tack! Jag laddade ner den ☺️
Svara
Caroline
| #
En sak som jag inte fattar är människor som ska glo när bebisen skriker då man är på stan. Den slutar ju inte skrika för att folk tittar irriterat på en när man redan gör allt för att trösta? Tänker om det var därför du blev nervös då ni skulle ut och bebisen började höras.
Svara
Emma
| #
Japp.. ännu värre när det visar sig att ens bebis har kolik. Och skriker (seriöst dygnet runt, längsta skrikperioder vad 14 timmar i sträck). Jag vågade knappt kliva ur lägenheten och fick panik över allas ”oj, vad hon skriker”, ”ni kanske ska kolla upp det?”, ”kan hon vara allergisk”, ”ammar du si, ammar du så..”
Men det finns hopp… Vi bodde så klart i lägenhet och jag sprang på några grannar som jag så klart ville ”be om ursäkt för allt skrik”. Svaret jag fick var ”Men får NI sova något? Vi har tänkt så mycket på er”. ❤️
Nåja 12 veckor senare slutade skriket och vi fick världens gladaste unge! Nu hoppas jag på en lugn tonårstid. 😅
Svara
Caroline
| #
Ja precis! Men tur att grannarna var förstående!
Svara
Robert
| #
Då har vi koll på vad ni sysslar med om dagarna. Blev förresten sugen på nåt köttigt med bea av nån anledning också. 😉
Svara
Hannah
| #
Men jag dör så söt han är i sin overall! 😍
Svara
Lena
| #
Min son är född i slutet på juli och upplever fortfarande kvällsoro, så det är nog individuellt. Tycker det blir bättre de kvällar vi får honom att ta en tupplur runt 17-tiden.
Ang det du skrev om ”tid för sig själv” – vill jag tipsa om skip-hop aktivitetscentrum. Lite dyr men så underbar! Sonen är ganska stabil i ryggen så började användas vid 3,5 månads ålder och han älskar den! Perfekt grej om man vill kunna få lite tid att göra annat, vet inte hur vi hade underhållit honom annars 😅
Svara
Bella
| #
Grattis till bebisen Egoina!
Läst din blogg från och till i många år 🙂 så kul att höra om din upplevelse. Har själv inte barn (än) men tycker det är uppfriskande med din ärlighet i hur du upplever allt. Haha kan till och med tänka mig att jag själv skulle agera samma vid val av café 😂
Stort lycka till ❤️
Svara
Rebecka
| #
Jag har en bebis på ett halvår och känner igen mig så mycket i hur du beskriver första veckorna hemma. Tack för att du skriver som det är 😍😊
Svara