Jag och datorn ikväll
Vände på mitt arbetsdygn idag och jobbar kväll istället. Har en massa föreläsningar att se ikapp från den digitala konferensen jag deltar i denna vecka. Upptäckte att jag har så svårt att koncentrera mig på dagtid, jag blir bara sömnig. Kanske låter knäppt då det säkert är tvärtom för de allra flesta, men jag är ju en kvällsmänniska. Minns att jag alltid pluggade nattetid när jag gick på universitetet. Det gick inte annars. Försökte jag läsa i en lärobok på dagen blev jag bara trött. Så jag tror att kvällsföreläsningar mer är min grej.
I alla fall. Har sett så mycket fram emot detta! F är bortrest och jag har en hel kväll med mig själv och min dator. Och mitt snacks, hehe. Har gjort det mysigt och laddat upp med massa gott. Dessutom regnar det, kan ju inte bli bättre.
Har precis rivit av 5 föreläsningar varav en hette Advertising is dead, hehe. Nu ska jag fortsätta. Bloggar om min nya badrumsspegel senare om ni vill kika in igen. Annars trevlig kväll!
95 gillar
Lina
| #
Jag deltar också i Adworld! 👋 Har dock knappt hunnit se någonting haha, det är hektiska veckor på jobbet nu. Tur att föreläsningarna går att se i efterhand. Du får gärna tipsa om dina topp tre föreläsningar om du vill, jag tror att vi är intresserade av ungefär samma saker 🙂
Svara
Robert
| #
Klart att vi är intresserade av badrumsspegeln! Annars blir jag orolig när jag läser ”Cookieless future”. Cookies är gott, ju. 😉 Mvh /dåligt skämt
Svara
Egoina
| #
😂
Svara
Sandra
| #
Vad sa dem om att advertising is dead? Mvh nyfiken som jobbar med marknadsföring.
Svara
Linnea
| #
Min kommentar har egentligen inget med inlägget att göra, men måste bara skriva av mig lite! Jag har min tredje uppkörning i morgon… vet att du kämpade med körkortet och nervositeten och det har hjälpt mig mycket att läsa dina gamla inlägg och kommentarerna, att de att jag inte är ensam om att inte klara det och att jag inte är helt oduglig. Jag är 30 år och har kört till och från de senaste 2 åren. Först på bilskola när jag var föräldraledig och sen bara hemma när jag började jobba igen. Pga pandemin så är det extremt lång väntetid. Hade första uppkörningen i Juli, sen i November och nu är det dags igen. Problemet för mig är också att jag blir så JÄVLA nervös. Jag är en perfektionist och har extremt höga krav på mig själv, så när man sitter där och är typ spyfärdig av nervositet, i en ny bil med en person man aldrig träffat så känns det som att jag glömmer ALLT. Ville väl egentligen bara säga tack för att du skrivit om detta, och snääälla håll tummarna för mig i morgon!
Svara
Egoina
| #
Håller tummarna stenhårt! DU KLARAR DETTA!!! <3
Svara
Jos
| #
För mig tog det tre försök för att få körkortet, hade också en lite krokig väg dit plus att jag kan bli rätt osäker på mig själv vilket jag tror påverkade de två första gångerna. Det spelar ingen roll om det tar ännu fler gånger, det kommer att gå till slut!! Tycker inte det finns prestige i det, tänk på dig själv och att du kommer att klara det så småningom. Det är inte hela världen om det inte går nästa uppkörning! Men satsa det du har och tro på dig själv när du väl sitter där! ❤️ Kram!
Svara
Linnea
| #
Tack snälla ni ❤️ Tyvärr så misslyckades jag för tredje gången igår. Är så otroligt ledsen och besviken på mig själv. Det gick verkligen SÅ dåligt. Det var inte samma bil som jag kört upp med innan, en helt annan (som de enligt hemsidan inte ens ska ha) och allt gick skräp från början för jag var så inställd på det, hade pluggat på säkerhetskontrollen för den modellen lite extra osv. Så fick ju typ PANIK direkt och det kändes som att jag var körd från minut 1. Det värsta är att kontrollanten trodde att jag kör så dåligt normalt..
Svara
Jessica
| #
Mycket hänger även på kontrollanten att göra dig bekväm rent allmänt! Min hittade ett gemensamt samtalsämne och det gjorde att jag blev bekväm och sedan var det inga problem att köra bättre. Jag förstår att det är jobbigt, men om kontrollanten inte börjar prata om något, gör det du istället 🙂
Svara
moa
| #
Hej Regina. Det här har inget med ditt inlägg att göra, utan jag ville bara skriva till dig, då jag känner att du har sunda tankar och värderingar om, ja allt!
Det här handlar om mitt tankesätt till mitt köttätande. Jag vill som så många andra äta mindre kött, och tänker då mycket att det är dåligt för miljön, men allra mest för att det är dåligt för hälsan.
Jag har haft och har anorexia, vilket har gjort att min köttkonsumtion har minskat mer och mer, och känner mig nästan skyldig då jag väl äter kött. Jag vill inte bli vegetarian, utan bara kunna tänka sunt, och äta kött med ”omsorg”, och utan att känna skuld. Mycket av det här sitter ju ihop med min ätstörning såklart.
Jg förstår att det här inte är en lätt fråga, men ville bara ventilera lite, och kanske höra hur du tänker kring det här med köttkonsumtionen.
Du är så bra, kram!
Svara