Frågor & svar
Ni verkar vara så himla gulliga! 😍
En fråga bara, hur hanterar F det om du har en dålig dag och bara har ångest för allt och är ledsen och inte har ork till något? Har för mig att du haft några såna dagar, och det har väl alla, men tänkte eftersom du skrivit om det. Nu kan jag inte rangordna oss, men jag är en väldigt deppig person, har jag märkt på senare år, och jag vill inte vara sån, men nu är det så. Träffade en jättefin kille som inte orkade på grund av att jag kan bli så ledsen och få ångest över allt ibland, och jag förstår honom samtidigt som jag inte anser att jag är ångest, jag är mer än så. Sjukt luddig fråga, men det jag undrar är helt enkelt hur han förhåller sig till dina ”dåliga” dagar? Kanske en för privat fråga, och då förstår jag om du inte vill svara.
Du är bäst! 🤗
Kram,
Rebecca
Jag och F är väldigt olika. Han förstår inte psykisk ohälsa, ångest, eller dåliga dagar. Men han lyssnar, försöker förstå och vill förstå. Trots att jag vet att han inte upplever livet som jag, ser han inte ner på mig eller får mig att känna mig förminskad. För det är ju det som är grejen, självklart kan man inte förstå om man inte upplevt det själv. Men man måste respektera varandra.
Han säger aldrig ”ryck upp dig” eller liknande till mig (men kanske tänker det, haha). Han har lärt sig att vissa dagar kan vara sämre än andra, men sen går det över. Så han ger mig space helt enkelt. Han har dock inte lärt sig balansgången mellan när han ska ge mig utrymme och när han borde pusha mig lite, men det kan jag ju inte begära heller.
Låter som en douchig kille som inte ”orkar” för att du får ångest ibland. Precis som du skriver är du ju mer än så. Jag förstår om det går ut över honom på så sätt att du är elak mot honom eller liknande, men att du har bättre dagar och sämre dagar är helt normalt. Precis som allt annat egentligen. Ibland är man glad, ibland nedstämd, ibland har man mycket energi och ibland lite. Man kan inte begära att ens partner har samma sinnesstämning hela tiden. Det är omänskligt. Du är inte jobbig och förtjänar någon som inte förväntar att du ska vara på topp helahela tiden. Vem är det liksom. Puss!
Behövde du visa passet nångång? 
Nej!! Haha alltså jag orkar inte. Inte en enda gång behövde jag visa mitt pass varken till eller från Österrike. Var lite hoppfull när vår buss från flygplatsen blev stoppad vid gränsen mellan Danmark och Sverige. Men polisen tittade endast in i bussen lite hastigt och gick sedan ut igen. Blev så besviken haha. I den situationen hade det visserligen räckt med bara körkort.
Hur är det med stalkern idag, har han slutat? Kommer inte ihåg mer än att du namngav honom eller hur var det nu?
Nej, tyvärr har han inte slutat. Han hör inte av sig lika mycket som han gjorde när han började för över tio år sedan, men han hör ändå av sig med jämna mellanrum. Fram tills ungefär för två år sedan hade jag aldrig publicerat en enda kommentar från Anders, men sedan bestämde jag mig för att börja släppa igenom dem och sedan dess har det minskat. Men inte slutat. Ser ni märkliga, långa kommentarer är det alltså från honom.
”Namngav” honom låter dramatiskt då alla förundersökningsprotokoll och liknande ju är offentliga handlingar. Men ja, jag skrev ut hans namn då han vägrar sluta och jag anser att om han trots rättegång, tidigare kontaktförbud osv fortfarande ska skriva till mig på min blogg så kan han i alla fall göra det under sitt namn och inte anonymt.
Gillar ekparketten! Hur valde ni vilket håll golvet skulle läggas på? Känns lite annorlunda att lägga så som ni har, man brukar väl lägga åt det längsta hållet? Mindre att såga då typ. Men ni kanske hade nån annan tanke, berätta gärna!
Tack! Golvläggaren sa att parketten ska läggas i samma riktning som det naturliga ljuset kommer. Kan ingenting om sånt, så sa bara ”ok”. Haha.
Hur gör man summerrolls? Har försökt googla men fattar inte haha. Friterat man det? Var köper man det man har runt om?
Det som är runt om är rispapper. Det kan man köpa i de flesta större matvaruaffärer. Man lägger rispappret i varmt vatten i några sekunder och sedan tar man upp det (krävs lite teknik för att det inte ska skrynkla ihop sig), fyller med innehåll och viker ihop. Tips är att sätta fram goda tillbehör och en djup stekpanna med hett vatten på bordet. Sen kan alla göra sin egna summerrolls. Socialt och gott!
Ellen
| #
Tips ang summerrolls är att det inte måste vara varmt vatten! Det fungerar även med kallt vatten. Det tar dock längre tid (typ 30 sek) för det att bli mjukt efter att man haft de i vattnet innan man kan rulla ihop dem. Men om man tycker det är jobbigt att de lätt blir för mjuka när man använder varmt vatten så kan det vara värt att testa! Summerrolls är verkligen livets mat!! Älskar älskar älskar
Svara
L
| #
Har/hade svårt ångest och blev deppig av det och tycker väl inte direkt att han låter så hemsk den killen. Det tar otroligt mycket energi att vara en partner till någon som oss, och om man inte klarar av det så är det helt okej.
Svara
S
| #
Precis. Det är skillnad på ”bara” låg energi och ångest/depression. Jag avslutade ett förhållande med en kille då jag helt ärligt inte orkade. Vilket är helt ok. Han hade ångest och var nedstämd ganska ofta vilket i slutändan påverkade mig negativt också. Ska tilläggas att jag själv lider av psykisk ohälsa med är ”normal” med medicin så jag har ändå viss förståelse.
Svara
Hanna
| #
Med tanke på golvet – har fått lära mig att man ska lägga golvlängderna som ni har gjort för att det annars kan upplevas ”randigt” när ljuset faller på skarvarna eller hur man nu ska förklara det 😊
Svara
Jessica
| #
Så snygga tallrikar!! 😍 Vart kan man finna dessa?
Svara
Robert
| #
Smarrigt på slutet där. Den enklaste bilden/frågan att kommentera, haha. 😉
Svara
Sara
| #
Dina tavlor med tavellist o olika ramar är så fint!
Svara
Egoina
| #
☺️❤️
Svara
Lisa
| #
Din blogg strular fortfarande genom Bloglovin. Nu hamnar en på någon Amandas (som bloggar på forni.se) blogg. 🙁
Svara
Sara
| #
Alltså! Jag får inte upp dina inlägg via Bloglovin längre! Däremot får jag upp andras inlägg under ditt namn 😳 fett konstigt!
Svara
Malin
| #
Vill bara säga att samma händer för mig som för Sara och Lisa på Bloglovin. Hur är det ens möjligt 😅 Gissa om man blev NÅGOT förvånad när det stod ”Gravid v 31”
Svara
Sara
| #
Haha ja!! Tänkte att det hade hon dolt väl! Jag minns när Malin Wollin gick ut en graviditet (sin fjärde ?) i vecka 35 så tänkte att det var väl inte helt omöjligt 😂
Svara
ab
| #
Avundas F:s ångestfria tillvaro. För att citera Liz Lemon, ”I want to go to there.”
Svara
Annie
| #
Rispapperrullar är livets mat. Vår motsvarighet till fredagstacos här hemma! Här är vad vi har i: Stekt halloumi/tofu, gurka, morötter, grönkål, purjo/salladslök, minimajs, avokado, risnudlar, sesamfrön, koriander och sriachasås. Dippsås: Blanda soja, honung, lime, rapsolja och eventuellt finhackad rödlök, vitlök, ingefära, chili men det är inget måste. Muuumms! Obs: Det kan ta 1-3 gånger innan man vänjer sig och lär sig att kombinera på sitt ultimata sätt.
Svara
Connie
| #
Hej!
Jag har missat dina senaste inlägg upptäckte jag idag, när jag gick in i Bloglovin och får upp ett inlägg som heter ”Gravid vecka 31” – du kan ju ana chocken! Märkte dock snabbt att det liksom inte var skrivet med ”ditt språk” och längst ner står ”Inlägget Gravid vecka 31 first appeared on Amanda Jennings”.
Tänkte att det kanske är fler än jag som upplever liknande problem och ville därför upplysa dig om detta.
Nu ska jag läsa ikapp! Ha det gott 😃😘
Svara
Olivia
| #
Jag fick en chock när jag såg ett inlägg döpt ”Gravid v.31” och tänkte att ”hur har jag missat en hel graviditet???” men det var såklart bloglovin som strulade och jag hamna på en annan blogg. Jag kan inte ens skriva in ”egoinas.se” i webbläsaren, jag hamnar direkt på den andra bloggen!? Såå konstigt, men ser att det inte bara är för mig det strular
Svara
Egoina
| #
Men så konstigt att du inte ens kan skriva in min adress i webbläsaren 😞 Har mejlat och hoppas det löser sig snart!
Svara
Marre
| #
Det var likadant för mig! Men jag sökte på egoina i bloglovin och det kom upp det som jag följde och sen en annan där det inte var lika många följare. Jag avföljde den första egoina med många följare, och följer nu den andra länken. Funkar nu utmärkt ☺️
Svara
Sofia
| #
Vet ju att din blogg stular och andra bloggar kommersiell på Bloglovin. Men ändå blev jag så förvirrad när det kom ett inlägg från dig som handlade om att vara gravid i vecka 31. Tog ett par sekunder innan jag kom ihåg hur det ligger till. 😂
Svara
Egoina
| #
Haha förstår det 😅
Svara
Josefine
| #
Apropå Bloglovin-kaoset så har dina inlägg dykt upp igen! Blandat med ”gravidinlägget” från någon annan tjej, men de missade inlägget fanns där nu!!!
Svara
Helena
| #
Bloglovin har någon bugg så det ser ut som att det är ditt inlägg från din blogg men när man trycker på länken kommer man till Amanda Fornis blogg. Blev lite förvånad när jag läste rubriken ”gravid vecka 30” 🤣
Svara
Elin
| #
Alltså jag tog så illa vid mig över svaret du gav tjejen med ångest, och då brukar jag inte vara så känslig. Men vadå douchig kille? Självklart tär det på relationen om någon mår väldigt dåligt, dessutom är det vanligt att man som närstående till en person med psykisk ohälsa själv drabbas av exempelvis depression. En person som mår dåligt har dessutom en tendens att se negativt på omvärlden och ångest kan lätt uttrycka sig i att man säger dumma saker till sin partner. Det ska INTE läggas någon skam på en närstående till någon med psykisk ohälsa. Det är självklart synd att en relation inte fungerar på grund av en psykisk sjukdom, men det är en helt annan femma. Ser det som en självklarhet att man inte ska bygga en relation kring att det är synd om någon? Ägnar man hela sitt liv åt en annan person och aldrig får må bra själv, då är det inte en bra relation. Oavsett hur synd det är om ens partner. Jag kan garantera att killen inte tyckte det var ett kul beslut att lämna någon som han visste behövde stöd.
Svara
Egoina
| #
Tänker att vi kanske tolkar frågan olika? Jag pratar om att vara en person som är känslostyrd, kanske har pms, ångest och dåliga dagar. Men inte på nivån att man är deprimerad. Läser iofs nu att hon skriver att hon är en ”deppig person”. Men tolkade ändå inte det som att hon led av psykisk ohälsa. Tänkte hon var som jag, men det var kanske fel av mig. Hade gett ett helt annat svar i så fall.
Min erfarenhet är att killar inte förstår och ”orkar” så fort man inte är på topp. De tycker att tjejen ska vara på bra humör hela tiden. Var ihop med en kille en gång som på riktigt tyckte att det var en strålande idé att om vi skulle bo ihop så kunde han ha ett extra boende att bo i när jag hade pms. Så slapp han vara med mig när jag ”var så tråkig och deppig”.
Men hör vad du säger och ber om ursäkt om jag verkade okänslig och oförstående. Fick ett annat perspektiv nu. Kram!
Svara
Rebecca
| #
Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva min situation, och jag vill heller inte försvara mig. Jag har dåliga dagar precis som alla andra, och jag tänker väldigt mycket. Jag har/har haft umgänge som påverkat mitt självförtroende till hur det är idag, och det kan jag falla tillbaka till och tänka och grubbla på obetydliga saker och oroa mig.
Vet egentligen inte var jag ville komma med detta, men när jag väl börjar fundera och oroa mig för saker är jag säkert hemsk att leva med. Jag klandrar ingen, för man ska ju må bra, tycker bara att det är synd att det blev som det blev.
Kram,
Rebecca
Svara
Rebecca
| #
”Deppig person” kanske var fel ordval nu i efterhand. Som han sa, så överanalyserar jag mycket och har svårt att tro på folk (det beror ju självklart på vad det handlar om) för att jag blivit formad av tidigare erfarenheter. Men mina bra dagar är fler än mina dåliga, även om det inte spelar någon roll nu.
Kram,
Rebecca
Svara
ab
| #
Jag tror att det kanske är det där med att inte tro/lita på folk som tär på förhållandet mer. Förståeligt att du blir mer försiktig/misstänksam pga tidigare erfarenheter men det blir jobbigt för den nya killen att få misstron riktad mot sig och att behöva motbevisa den. Jag tror du måste bearbeta det som hänt dig tidigare.
Kinna
| #
Åh detta hade jag velat ta upp för diskussion! Hur gör man när man har en närstående/partner/vän som verkligen är nere och där man märker att det tär på en att hela tiden vara stöttepelare? Min bästa vän, som är som min syster, kan i perioder kännas som en enorm energitjuv. Jag älskar henne så, men ibland skriver hon till mig (bor långt ifrån varandra) 15 ggr per dag och beskriver att hon har sådan ångest, att livet är så orättvist, att allting dåligt drabbar bara henne m.m. och till slut vet jag inte vad jag ska skriva/säga för att ens göra skillnad för henne? Försöker jag peppa henne så blir hon arg och tycker att jag förminskar hennes problem (vilket jag absolut inte vill!), men någonstans känner jag att jag inte skulle vara sann mot mig själv om jag hängde på hennes resonemang och sa ”ja du har rätt, livet är fruktansvärt och hemskt och du har sådan otur. Det kommer förmodligen aldrig att kännas bättre för dig.” Jag tycker detta är ett stort dilemma. 🙁
Svara
Kinna
| #
Oj det skulle vara svar till Elin här ovan egentligen, tryckte visst fel. 🙂
Svara
Elin
| #
Alltså åh, så skönt det var att läsa ditt meddelande! Det var förmodligen ganska tydligt att jag själv är närstående och varit det under flera års tid. Jag upplever precis samma dilemma, vill inte bekräfta de dåliga tankarna men heller inte förminska. Tyvärr har ingen proffesionell hjälp fungerat och ärendet hamnar konstant mellan stolarna trots att det är väldigt allvarligt. Frustrerande när man inte kan hjälpa tillräckligt! Stor kram till dig <3
Svara
Kinna
| #
Ja visst är det en svår sits?! Jag upplever ofta att när jag mår dåligt (har gått i terapi för ångest för många år sedan så hade även en diagnos) så känns det skönt och fint när någon försöker peppa mig lite och jag kan ofta få energi av det. Men med min vän så fungerar inge den metoden. 🙁 Samma här, hon har professionell hjälp också men samtidigt ligger väl vänner nära till hands med i svåra stunder… Nyligen skrev hon att det känns som om ”folk förväntar sig att jag ska vara så positivt inställd till (en jobbig sak som hänt henne nyligen) men jag klarar inte det nu” och jag kände mig så träffad och hemsk! Jag menar ju absolut inte att hon ska vara GLAD över något hemskt som hänt henne, men samtidigt är min inställning att ju mer man tänker att ”livet hatar mig och jag har otur” desto sämre kommer man må? Ond spiral liksom? Nej det är svårt, man vill gärna trösta och stötta men det är inte en enkel uppgift. Kram!
Anna
| #
Det är helt okej att inte orka vara stöttepelaren jämt! Man kan inte hantera hur mycket som helst som närstående och det är okej att säga ifrån ibland när man inte orkar. Det är också helt okej att säga sakerna som får henne att tycka att du förminskar henne. Hon kanske blir arg, men kanske behöver höra det? Säg att du inte bara kan sitta och lyssna utan och måste få försöka hjälpa henne. Sen är det också helt okej att faktiskt säga att du inte orkar alltid. Det kommer ju till slut dra ner dig och då kan du inte vara en bra kompis.
Jag tror din kompis kanske behöver professionell hjälp med att sortera och ordna sina tankar, du kanske kan uppmuntra till det? Du kan ju säga att du behöver avlastas som hennes enda stöd
Svara
ab
| #
Uppmuntra din vän att söka professionell hjälp om hon inte redan har det. Det är bra att hon tar initiativet att ta kontakt med dig men 15 gånger blir mycket (särskilt om det är så i längden och inte bara under en krisperiod) och hon blir väldigt beroende av dig istället för att du bara ska finnas där som stöd. Jag tror det får bli en kombo av att validera känslorna och verklighetsförankra, ”Jag förstår att du känner X men Y.”
Svara
Sofie
| #
Tips!!!! Blöt hela pappret i kallt vatten och lägg det sedan på tallriken, under tiden då du lägger på allt smaskigast innehåll så har pappret blivit mjukt.. Sååå mycket smidigare har jag upptäckt 🤗
Svara
Tuva
| #
Är det inte dags för en ”riktig” frågestund snart?😍 känns som att det var längesen!
Svara
Egoina
| #
Bra idé! ☺️
Svara
Emma
| #
Jag kanske är helt absurd nu, men jag skulle ha väldigt svårt att leva med någon som ”inte förstår psykisk ohälsa”. Menar inte att min person måste förstå allt jag känner såklart, men om hon inte har känt ångest / depression blir det nog ganska svårt att prata om någonting. Det blir många ”men varför vill du inte äta det här idag, det tycker du ju om?” (ätstörningar) och ”men varför har du ångest idag?” (fan vet jag). Sen har jag nog lite svårt att förstå ångestfria människor också…men ja.
Svara
Julle
| #
Ja, lite absurd faktiskt… Menar du att du sitter med din sambo och pratar om hur ångestfyllt livet är, och ni delar båda den uppfattningen? Jag har själv lidit av GAD och depression och är väldigt glad att min partner inte har den bakgrunden. Vi hade bara dragit ner varandra. Nu kan han istället smitta av sig lite med det friska.
Svara