Favoriter just nu
Favoritsnacks: Linsbågar, Estrellas vinägerchips eller micropopcorn.
Bästa plagget: Min grå kappa med (fejk)pälskrage som jag köpte för ett år sedan. Använde den inte så mycket förra året för jag tänkte att det skulle vara en ”finkappa”. Men hallå man kan ju vara fin varje dag.
Besatt av på tv: Hollywoodfruar och Idol. Skäms lite över det förstnämnda. Heh.
Favoritsyssla efter jobbet: Tända ljus överallt i hela lägenheten och mysa runt. Har samlat på mig doftljus i flera års tid som jag aldrig tänder eftersom jag ”inte vill slösa på dem”. Bestämde mig häromdagen för att nu får det vara nog. Ska inte vara en sådan person längre och ska minsann tända mina himla doftljus. Mitt liv blev genast 1000% mysigare.
Godaste drycken: Behöver jag ens skriva latte från EH? Det är mitt absolut mest värda vardagslyx. Ibland kan en kaffe därifrån vara hela anledningen till att jag går till jobbet (friskt överdrivet, men ändå). Snart kommer tomtelatten : )))))))))
Favoritnagellack: Älskar mörklila, nästan röda färger.
Bästa kontot på Instagram: @Bestmemes kan jag ju konstatera efter att ha upptäckt att kanske 80% av allt jag sparar är roliga bilder från det kontot.
Bästa sminkprylen: Läppenna. Känns som att jag återupptäcker det här med läppenna två gånger om året. Men blev påmind om min kärlek till den häromdagen.
Favoritsak i hemmet: Hmm kanske mitt svarta stenfat. Fick det av mamma i inflyttningspresent och tycker om det massor.
Favoritdoft: Nytvättat. Bästa är att dessutom spraya nytvättade kläder med linnevatten så att de doftar extra nytvättat.
74 gillar
Hanna
| #
Gah! Hollywoodfruar. Vad tycker du?
Jag tycker:
Anna – Hemsk och motsägelsefull
Elena – förvånansvärt sympatisk
Maria – lagom segflummig
Sofie – tråkig (tyvärr).
Men! Det är kanske mest en recension av hur de framställs. Kan ju vara helt annorlunda på riktigt 🙂
Svara
Egoina
| #
Tycker exakt samma! Tycker det är synd att jag ser Sofie som tråkig bara för att hon inte är extrem ??
Svara
Hanna
| #
Exakt! Man får lite dåligt samvete över det ?
Svara
Bella
| #
Linnevatten vart köper du det? Vill prova för jag gillar också lukten av nytvättat?
Svara
Egoina
| #
Jag köper washologi, finns tex på Åhléns ?
Svara
Robert
| #
Stavas det läppenna? Såg lite suspekt ut men bättre än läpppenna iofs. 😉 Naglarna och tröjan matchar varandra ser jag. 😉
Svara
Therése
| #
Åh snälla, gör ett inlägg om dina favvo läppennor och nagellack! Behöver lite mer ytligt i mitt liv ♥ (och vad är linnevatten?)
Svara
Jessica
| #
Superfint nagellack! Vad heter det? 🙂
Svara
Egoina
| #
Governess från H&M ?
Svara
Maja
| #
Förlåt, får jag ventilera en liten smula? Fråga en sak? Jag vet inte var jag ska börja och är dessutom rädd att bli dömd som är en dum jäkla vekling…
Jag känner mig så otroligt nedstämd och orolig sedan några veckor tillbaka. Min älskade hund som är 4 år fick en diagnos 30 augusti och det kändes som om världen kraschade lite för mig då. Jag fick henne när livet var kaos för några år sedan och vi blev bästisar direkt, vi hänger jämt ihop. Just nu kan ingen säga om hon kommer leva många år till eller bara några månader. Hon har inte ont, hon är som vanligt, men det är på insidan man inte vet hur länge hon håller… Jag är konstant orolig. Frågar hela tiden min man ”Tycker du hon åt lite idag? Verkar hon trött?” m.m. Jag har mardrömmar om nästa sjukdomsepisod. Och samtidigt har hennes sjukdom triggat min oro för min familj, där mina föräldrar båda har hjärtproblem och liknande. Jag tänker mycket på döden. Inte så mycket min död, utan på de jag älskar, hur jag någonsin ska kunna vara helt glad när de kan försvinna från mig? Detta är sjukt men jag kan typ analysera min mans kisstråle (haha nu skrattar jag faktiskt lite) och oroligt undra om han borde söka hjälp för han verkar kissa lite (ja det blir kanske inte bättre att jag extrajobbar på sjukhuset!)… Har någon ett litet tips på hur jag ska tänka? Hur jag kan försöka skifta detta nedstämda? Ni som har haft svårt sjuka i familjen – hur gick ni vidare? Hur hittade ni ett sätt att leva livet ändå?
(Obs jag kan tyvärr inte gå i terapi då jag var utbränd för ett år sedan och därför inte kan få mer terapi på ett tag nu).
Tack till dig som läst… Kram <3
Svara
Merete
| #
Döden lurar alltid runt hörnet. Även om din hund är sjuk så kan den bli överkörd och dö i morgen. Lev nu! Det GÅR inte att leva morgondagen. Meditation kan vara ett bra sätt att få insikt, det lär en att vara i nuet.
När det gäller din hund, finns det inga symptom du kan hålla ögonen öppna för? Fråga veterinären? Till ex biter hundar ofta på sina tassar om de har ont.
Hade du vetat när du skulle dö (eller någon annan) så hade du heller inte kunnat göra annat än att leva här och nu. Varje gång du kommer på dig själv med att tänka på döden får du intala dig att tänka på livet istället. Det funkar, det tar lite tid men man kan lära sig styra sina tankar.
Svara
Maja
| #
Hej! Tack Merete. <3 Jo, det är egentligen tydliga symtom vi ska titta efter såsom kräkningar flera ggr på rad, matvägran och att hon är mkt stilla (då kan hon ha ont). Det är bara jag som liksom går efter henne hela tiden och överanalyserar beteendet… Så dumt. Min man är mkt mer avslappnad och litar på att vi fattar om hon mår dåligt igen.
Ja, det är verkligen sant, vi kan ju alla dö när som helst av olyckor eller hjärtstopp m.m… Ska försöka komma ihåg att ha livet på hjärnan, inte döden. Tack för meditationstipset, laddat ner en mindfulnessapp jag ska prova… Kram!
Svara
Merete
| #
❤
Svara
Linda
| #
Jag förstår precis ditt agerande. Jag hade en katt för några år sen som var jättesjuk. Han slutade äta och till slut fick han läggas in på djursjukhus och sondmatas. Jag hade varit där två gånger innan han blev inlags, men de hittade inget fel och skickade hem oss och sa ge honom vad som helst som han vill äta. Problemet var att han ville ju inte äta något alls. Tredje gången tittade veterinären bara på honom och sa: vi måste lägga in honom. Han kanske inte klarar sig, men vi försöker. Han klarade sig och fick komma hem igen. Men jag analyserade precis allt efter han hade kommit hem. Hur mycket han åt, hur mycket han kissade, hur mycket han bajsade etc.. Jag vaknade på natten så fort jag hörde något ovanligt ljud från katterna. Jag överanalyserade mina andra två katters beteende trots att de var fullt friska.
Sen hittade jag en veterinär som jag fick jättebra kontakt med. Som alltid tog min oro på allvar och förklarade vad jag skulle göra när jag var orolig. Katten fick sjukdomsepisoder då och då så jag lärde mig aldrig riktigt att slappna av under tiden han levde, men något som iaf hjälpte mig att minska oron var att jag visste att veterinären fanns där till hjälp och kunde förklara saker och att jag kunde kontakta honom för minsta lilla utan att han dumförklarade mig. Han tog beslutet om katten behövde undersökas av veterinär eller inte så jag slapp det. Det tog inte bort kontrollbehovet helt och hållet, men det lindrade det. Ett år efter inläggningen blev katten så pass sjuk att han var tvungen att avlivas. Under samma period var också min systerson svårt sjuk i leukemi och det kändes som jag inte hade kontroll över något alls och livet var helt fruktansvärt. Det är väl egentligen inget råd, men för mig var det tid som gällde. Under lång tid efter att katten avlivades hade jag ett jättekontrollbehov över de andra två katterna. Var också hos veterinär en gång med varje katt för jag tyckte de åt sämre. Den ena var fullt frisk. Den andra hade ett faktiskt problem som gick att lösa snabbt för att jag hade kommit så pass snabbt till vetrinär.
Jag har egentligen inget bra råd att ge mer än det klyshiga att ge det tid. Och när det gäller hunden att hitta en veterinär du litar 100% på som inte avfärdar din oro utan tar dig på allvar.
HItta också någon du litar på som du kan prata med om dina andra tankar och kanske om hunden också. Alltså inte en terapeut utan en vän eller släkting. Eller någon helt okänd. Du kan få maila mig om du vill. Det hjälpte mig också att en okänd människa sa att jag skulle skicka ett mail om jag ville. Jag gjorde det. Skrev ett jättelångt mail och mådde lite bättre av att jag hade fått ur mig allt. Att sätta ord på det helt enkelt. Vet att det kanske inte var just det här du efterfrågade, men det var det enda som hjälpte mig att kunna prata om oron och just när det gällde katten att någon annan tog ställning till hur allvarliga eventuella symtom var.
Svara
Maja
| #
Hej Linda! Du är en ängel, tack för ditt svar! Det känns så himla skönt att inte vara den enda som reagerar så ”kraftigt”. Har ju känt mig som en knäppis när jag ser folk hantera sorg och oro så bra, men själv är jag bara ett vrak liksom! Faktiskt en stor tröst bara att någon också har varit i denna jobbiga situation. Tack för att du delade med dig och jag beklagar att din katt blev sjuk. 🙁 Jag skulle gärna vilja mejla dig! Tror ibland att kommentarer kan hamna i spam när man skriver ut en address, men jag provar att skriva såhär, min mejl är mystictarotgirl följt av snabel-a och gmail punkt com 🙂
Svara
Sandra
| #
Hej!
Varje gång jag går in på just din blogg och har på en podd eller musik så stängs det av? Väldigt störigt.. vet du varför?
Svara
M
| #
Har du testat pumpalatten? SÅ GOD!
Svara
Egoina
| #
Ja, gillar den, men älskar tomtelatte ännu mer 😀
Svara
Maria
| #
Åh snälla visa upp din doftljus samling??
Svara
Egoina
| #
Ja! Bra idé! 🙂
Svara
Jenny
| #
Micropopcorn? Poppa i kastrull är mycket nyttigare och godare ☺
Svara
Louise
| #
Så snyggt fat! Måste veta vart hon köpt det?
Hälsa krya på till din mamma!
Svara