Frågor & svar
Intressant att du skriver att du aldrig skulle kunna arbeta som undersköterska, men att barnmorska är drömyrket. Jag har även för mig att du någon gång funderat på att läsa till sjuksköterska? 
vet du hur mycket bakterier även vi stöter på? mvh sjuksköterska
– Haha jo, det kan jag tänka mig. Det är väl kanske sånt som avskräcker mig. Ganska konstigt ändå. Är helt fine med blod och hade till och med kunnat skära i folk, men bakterier är läskigt. Haha. Jag vet att jag hade velat jobba inom vården på något sätt, men vet inte exakt med vad. Jag vill inte bli sjuksköterska, men jag har varit inne på att bli barnmorska. För att kunna bli det måste jag dock läsa till sjuksköterska först och jobba som det ett tag. Så jag vet inte. Det lockar inte jättemycket. Kanske hittar mitt kall en dag. Hmmm kanske borde bli veterinär! Eller måste man behandla spindlar också då??? Iiii.
Superfint nagellack! Vad heter det?
– Tack! Governess. Det är från H&M 🙂
Jag tycker livet strax efter 30 har blivit lite ensamt för mig som inte har barn. Mina vänner bjuder mest bara familj och släkt till diverse dop och barnkalas, och har parat ihop sig en del med varandras bröder (haha jo faktiskt) så jag är den som aldrig blir bjuden för jag tog en utomstående karl. 
Fick EN dopinbjudan förra året. Det var ett sms där det stod att om jag hade lust kunde jag komma till kyrkan men efteråt var det bara kalas för familjen. Ouch. Jag gick inte… I övrigt kan man knappt träffa vänner längre för det har man visst inte tid med när man fått barn.
Låter jag hemskt bitter? Usch jag är inte bitter, faktiskt bara ledsen för jag saknar mina vänner.
– Nej, tycker inte att du är bitter. Förstår helt vad du menar. Man blir tyvärr väldigt utanför när man är den som inte har barn. Precis som kanske den med barn hade känt om man var den enda i kompisgänget. Till att börja med tog jag detta personligt och var ofta ledsen. Nu kan jag väl känna att det är ganska självklart att det blir så. Såklart är barnet viktigare än vännerna och det är helt okej och såklart är det roligare (eller kanske mest enklare) att umgås med andra som är på samma plats i livet.
MEN. Det är ju inte därmed sagt att det är okej att skita i sina vänner helt och hållet. Jag förstår att jag inte längre är lika prioriterad. Men att aldrig bli medbjuden, att aldrig höra av sig, eller att aldrig ställa en enda fråga till mig när man ses och bara prata bebisbajs är inte ok. Tycker faktiskt att du ska berätta för dina vänner hur du känner. Kanske har de inte ens reflekterat över det? Kanske tror de att de gör dig en tjänst som inte bjuder dig på dop och liknande för att du skulle tycka att det var tråkigt? Jag vet inte, men det du beskriver känns väldigt trist. Och jo, man har faktiskt tid att ses om man vill. Inte lika ofta och inte på samma sätt. Men vill man så kan man. Hoppas det löser sig. Kram!
Krya på dig mamma Egoina. Är du rädd att drabbas av samma sjukdom som din mamma senare i livet? Får du gå på extra koller eller hur fungerar det? Föstår om det är för deppigt att svara på, är bara själv så himla rädd för c. Kramar.
– Nej, jag ska inte på några extra kontroller vad jag vet. Jag kommer dock inte slarva med mammografi och kommer hålla koll själv. Men samtidigt, det borde ju vi alla göra. Sen fick jag veta att jag ska undvika hormoner som exempelvis p-piller, men det gör jag redan. Vad gäller om jag är rädd för att själv drabbas så är svaret ja. Sorgligt nog är jag helt säker på att jag kommer få cancer någon gång. Är helt inställd på det. Hoppas såklart att jag slipper, men eftersom både min farmor, mormor, mamma, pappa, styvpappa haft eller har cancer känns det bara som en naturlig del av livet. Hoppas jag upptäcker det tidigt i alla fall.
Jag har haft och har en otrolig dödsångest, men som min mamma brukar säga så vet vi faktiskt inte om vi lever imorgon oavsett. Det finns ingen idé att gå runt och tänka så. Mamma hälsar och tackar btw <3
Åh!! Vart i Helsingborg är det du promenerade? Måste dit!!!!
– Går nästan alltid landborgspromenaden. Har sån tur att det finns en trappa upp till den nästan precis utanför min port. Blev löjligt glad när jag upptäckte det.
Måste fråga en gång för alla! Vad gör syra egentligen för något för din hy? Har alltid undrat men aldrig greppat…
– För att dra det kort och enkelt. BHA-syror är fettlösliga och AHA-syror är vattenlösliga. BHA tränger in djupare och rengör porerna, medan AHA peelar bort döda hudceller på ytan. Jag brukar tänka att BHA rengör och AHA peelar. Så därför bör man ha båda typerna i sin hudvårdsrutin 🙂
Det syror gör för mig är att det håller min hud i balans. Jag får inte lika ofta finnar, mina porer blir mindre, huden blir jämnare och jag håller cellförnyelsen så optimal som möjligt. Dessutom gör syrorna huden mer mottaglig för fukt och det är ett stort plus.
Denna masken (som ser ut som köttfärsås…hehe) innehåller AHA-syra och är en stor favorit. Den heter Pumpkin Enzyme och finns här (annonslänk).
69 gillar
Fredrika
| #
Har du tips på bha-syra också? ?
Svara
Egoina
| #
Tips på BHA är tonern från Paulas choice och tips på AHA är Pixie glow ?
Svara
Carolina
| #
Jag vill också bli barnmorska, men inte jättegärna jobba som sjuksyrra. Nu har jag ändå påbörjat utbildningen, den korta tid man behöver jobba som sjuksyrra får vara värt det tänker jag, för att få göra det jag vill sen! Och utbildningen är skitintressant kan jag lova ??
Svara
Egoina
| #
Åhh är sugen också! ?
Svara
Sara
| #
Jag läser också till sjuksköterska (blir klar till sommaren ?) med siktet inställt på barnmorska från start. Ville inte heller bli sjuksköterska innan, men jag måste säga att det ger otroligt viktiga och breda grundkunskaper och nu ser jag verkligen fram emot att bli färdig! Du kommer behöva utmana din bakterieskräck men det är det värt då det är en jätterolig utbildning och ett fantastiskt yrke ?
Svara
Cassandra
| #
Jag tänkte precis som er! Att jag skulle vantrivas som sjuksköterska men att det var ett steg på vägen till barnmorska. Men OJ va fel jag hade. Trivs SÅ BRA som sjuksköterska. Det är så fantastiskt givande. Har jobbat i ett år nu å känner ingen stress att vidareutbilda mig till barnmorska även om jag fortfarande vet att det är det jag vill göra om nåt år. Att vara sjuksköterska är fantastiskt! Pepp till alla blivande kollegor ?❤️
Svara
Carolina
| #
Åh, tack för peppen! ❤️ Jag är bara på termin 2 än men jag tycker allt är så intressant. Och det finns ju så otroligt mycket man kan göra som man inte tänker på innan, vilket är fantastiskt. ?
Linnea B
| #
Du kanske kan bli Doula? Vet knappt vad det är, men ett stöd under förlossningen typ? Har för mig att din bloggkollega StinaLee jobbar som det nu ?
Jag håller alla tummar och tänker på dig och din mamma ❤️
Svara
Laila
| #
Åhh StinaLee! Henne hade jag helt glömt bort! Tack för påminnelsen
Svara
Hanna
| #
Vänner med barn alltså… Det är så himla mycket ”det blir vad man gör det till” där. Jag har exempelvis en vän som är likadan som innan hon fick barn. Bara det att hon ibland tar med barnet ibland (vilket ju kan vara trevligt). Hon är med på saker lika ofta som innan.
Men sen är det vissa föräldrar som är typ omöjliga att träffa, som hela tiden ”skyller” på barnet.. Så himla tråkiga! Vet att det säkert beror på om man har ett barn som klarar att vara i nya miljöer etc, men jag menar – det blir faktiskt i viss mått mätt vad man gör det till. Man KAN välja att stänga hela omvärlden ute, och man kan välja att inte göra det.
Svara
Camilla
| #
Fast det är väl klart att det förändras med ett barn?! Det är väl inte så konstigt? För min del prioriterar jag bort fikor och träffar med kompisar. Inte för att jag inte vill utan för att jag inte orkar, skulle jag anses som tråkig då för att jag varit uppe 5ggr/natt och sen jobbar på dagarna? Jag kan med handen på hjärtat säga att då handlar det om att överleva i sin egen vardag och inte vara social ? jag kan bara tala för mig själv såklart, och det handlar inte om att inte vilja vara social utan det handlar om att man får en ny pusselbit som ska passas in och den jäkeln skiftar plats hela tiden?, det är inte att ”skylla” på barnet utan hur du än vänder och vrider så har dygnet bara 24h.
Svara
Sandra
| #
Angående kompisar med barn så är det väl säkert jätteoliks men tipset är att vara den som hör av sig. Jag och min man har två barn pch vi erkänner,vi är urusla på att höra av oss MEN vi tackar bästan aldrig nej när man hör av sig om att ses. Med barn så snurrar det där ekorrhjulet på lite snabbare och att man väljer att träffa andra barnfamiljer är ofta att man slår två flugor i en smäll, eller egentligen tre – man får mycket ledig tid med hela son familj, samtidigt som både barn o vuxen i familjen får träffa vänner. Är ju egentligen ingen ursäkt men för några år i livet kanske man kan tänka sig att vara vännen som här av sig – efter de åren kanske rollerna är ombytta när vännens barn börjar vli mer självständiga och du själv kanske befinner dig mitt i småbarnsåren
Svara
Melissa
| #
Tänkte ”ohh den masken vill jag ha” *klick* ”nope vill nog inte ha den längre, det var ett mastigt pris” ? Fungerar den bra? Hur länge håller en?
Kramiz
Svara
Egoina
| #
Ja den är dyr ? Kanske man kan få prov på Kicks eller något? ?
Svara
Marlene
| #
Vet att Peter Thomas Roth har en förpackning (meet your mask) där 6 av hans masker i ingår i mindre storlek för ca 299 kr som jag tänkt köpa. Tänker att man då får prova på alla maskerna för en bra peng istället för att direkt lägga över 600 kr på en och riskera att bli missnöjd? Bara ett tips 🙂
Svara
Egoina
| #
Bra tips! Den har jag också ?
Svara
Marlene
| #
Som vän av ordning måste jag rätta mig själv – är 5 masker, INTE 6 som ingår. ???
Svara
Klara
| #
Kan också tipsa om att folk sjuuukt ofta säljer miniförpackningar (både från meet your mask och ännu mindre förpackningar) på Tradera – köp och testa därifrån innan du eventuellt beställer den stora 🙂
Svara
Ellie
| #
Vet exakt hur det känns det där med cancer. Fick själv diagnosen bröstcancer för ca en månad sen och är 23 år. Nu upptäcktes det tidigt och det har inte spridit sig vilket är bra, men är konstant orolig att den ska komma tillbaka senare i livet då jag inte vet om den är genetiskt än. Trots att cancern är borta nu då den opererades bort så måste jag gå igenom hela behandlingen då jag inte gjorde någon full mastektomi. Är tufft, men jag klarar det, på samma sätt som din mamma kommer klara det och en stor del av Sveriges kvinnor klarar det.
Svara
Egoina
| #
❤️❤️❤️
Svara
@inredningsdesign / Instagram
| #
Åh, det där med barndelen är inte alltid enkel. När man dessutom är 34 år och singel (utan barn) så blir det rätt märkbart. Är så tacksam för att jag har en kompott av vänner som är både singlar och i par, och har barn och som inte har barn. Man kanske vill vara singel. Eller vara med någon. Kanske ha barn. Kanske inte ha barn. Kanske ha en man och inga barn. Kanske vara singel men ha barn. Och även om man VILL en sak blir det kanske inte så. Tror oavsett så ska man vara givmild för livet hur det än blir. Man kan vara lycklig ändå… (Sorry, har en filosofisk dag.)
Svara
Egoina
| #
Håller helt med ❤️
Svara
Bella
| #
Jag har hört att om ens mamma/annan nära släkting har/haft bröstcancer så får man komma tidigare på kontroller än vid den ålder som är vid vanlig mammografi. Kolla upp det kanske? Det kan ju vara olika i olika landsting i för sig…
Svara
Laura
| #
Kan du skriva recension om the ordinary? 🙂
Svara
Caroline
| #
Också sugen på att höra om the Ordinary ?
Svara
Josefin
| #
Förstår din oro ❤
Men, det finns ju faktiskt väldigt mycket man kan göra själv för att minska risken att drabbas av cancer och andra sjukdomar. En fördel med detta informationssamhälle är att vi kan (och bör) läsa på och utbilda oss själva istället för att endast förlita sig till vad en läkare säger, bara för att hen är just läkare. Nu har vi ju faktiskt möjligheten att inte lägga alla ägg i samma korg, så att säga.
Läs på om hur det funkar med gener t. ex. Det går att påverka dem (aktivera/inaktivera) genom de livsstilsval vi gör och bara för att man har vissa sjukdomar i familjen behöver det inte alls betyda att det kommer drabba en själv, men då behöver man ta kommando över sin egen situation och göra vad man kan för att förhindra.
Är du t.ex orolig för hormonella obalanser kan det vara bra att läsa på om hur parfymer/plaster/teflon etc påverkar kroppen. Även komjölksprodukter verkar ha ett samband med just bröstcancer.
Jättebra att du inte använder P-piller t.ex, du är på rätt spår.
Önskar all lycka till dig och din mamma, Svorskan ?
Svara
I
| #
Vet inte riktigt vad jag ska tycka om denna kommentaren. Känns nästan ”skuldbeläggande” på dem som har cancer. All cancer går inte att förhindra
Svara
Anonym
| #
Om man är lättkränkt kanske denna kommentar känns skuldbeläggande, men kan ärligt inte se vad som skulle vara skuldbeläggande här?
Svara
Frida
| #
Fick ont i magen av denna kommentar. Alla människor kan/vill inte leva ”perfekt” för att kanske, kanske, kanske förhindra cancer. Håller med I om att det blir ett skuldbeläggande. Det är synd om ALLA som får cancer, inte bara de som får det ”trots” att de levt ”perfekt”.
Svara
Mila
| #
Hmm fast är inte problemet att många av de där ”anti-cancer” grejerna är spekulationer, gissningar och i vissa fall helt ovetenskapligt? Nu menar jag inte allt man gör måste stöttas av vetenskap, vi känner ju ibland själva om vår livsstil är bra för oss eller inte, men det kan vara vanskligt att läsa artiklar om hur typ ingefära förebygger en viss sorts cancer men sedan visar det sig vara typ tvärtom… Spirulina skulle vara cancerhämmande men sedan visade det sig att vissa sorter innehåll något gift som snarare orsakade cancer. Och ja, p-piller kan öka risken för viss cancer, men faktiskt sänka risken för annan sorts cancer. Så där står man liksom och väger och försöker göra ”rätt” men kanske blir det så fel ändå?
Svara
Kari
| #
Jag håller med dig till 100%. Det måste bli slut med att vi förlitar oss på läkare. Jag tror de har ungefär 20 timmar med närinslära under sina studier, det är ju fruktansvärt när vi idag vet hur viktigt rätt näringsintag är för hälsan.
När jag vaknade upp från narkosen efter att de hade opererat bort mitt ena bröst fick jag serverat saft och rostat bröd. Det är ju rena rama cancermaten! Vården är föråldrat och folk måste ifrågasätta och ta större ansvar för sin egen hälsa.
Jag uppfattar inte din kommentar som ett skuldbeläggande, inte alls. Du tar upp något som alla borde ta åt sig, friska och sjuka.
Tack! ❤
Svara
Josefin
| #
Om någon blir kränkt av min kommentar så är det tråkigt, men jag skuldbelägger ingen genom att skriva som jag gör.
Jag har heller aldrig skrivit att om man lever som en renlevnadsmänniska så blir man inte sjuk. Givetvis finns det inga garantier.
Men. Att våra kroppar blir sjuka av dagens processade, besprutade, näringsfattiga livsmedel, överanvändning av antibiotika och andra mediciner, hormonstörande ämnen i våra hem/hushåll/städ/hygienprodukter osv tycker jag inte är konstigt.
Jag är själv mycket sjuk, men har idag lyckats ta mig från nästintill sängbunden till att kunna jobba lite grann. Detta är inget som skett av en slump. Jag har jobbat stenhårt med kosten, stressen, trauman, giftminimera mitt hem och de produkter jag använder osv. Allt för att minska belastningen på mitt immunförsvar och ge kroppen utrymme till läkning.
Betyder detta att jag kommer bli frisk? Vet ej. Betyder det att jag inte kommer få cancer? Ingen aning.
Men jag känner mig iaf trygg med vetskapen om att jag åtminstone försökt utbilda mig själv och försökt styra min kropp åt rätt håll genom att ge den rätt förutsättningar.
Jag är glad att du Kari, tog min kommentar på rätt sätt. Jag har aldrig menat att skuldbelägga någon. Jag vill bara att folk ska få upp ögonen för att vi faktiskt kan påverka mycket mer än vi faktiskt tror och att det inte är fel att ta ansvar för sitt eget liv, givetvis med nödvändig stöttning från vården vid behov. ❤
Svara
Lisa
| #
Det här är ju bara en väldigt pinsam kommentar. Så om man lever bra så drabbas man inte av cancer? En nära vän till mig var en renlevnadsmänniska. Han rökte inte och drack inte heller och tränade fem dagar i veckan samt var vegetarian. Han gick bort av skelettcancer så var i hans livsval var fel anser du?
Svara
Kari
| #
Vart någonstans tolkar du kommentaren som att man inte får cancer om man ”gör rätt”? Om vi feltolkar och är snarstuckna blir det svårt att kommunicera om känsliga ämnen.
Själv tycker jag att det är på tiden att var och en börjar göra vad man kan för att undvika dålig hälsa ochsjukdomar. Det skulle avlasta sjukvården något enormt och sen skulle de som oturligt nog ändå drabbas få bättre och snabbare vård.
Svara
Elin
| #
Var NÅGONSTANS menar hon att din väns livsval var fel?? Kommentaren sa att det finns vissa saker vi kan göra för att minska risken för att få cancer. Dessa saker kan vara t.ex. att inte röka. Sedan finns det massor med forskning som handlar om korrelation med cancer och t.ex. vad vi äter. Det är bara att läsa på. Man ska dock läsa riktig, peer-reviewed evidensbaserad forskning, inte artiklar med click-baits.
Svara
Lou
| #
Åh, känns som att du skulle bli en så himla fin barnmorska? Skulle lätt vilja föda mina framtida barn hos dig :’) Nej men, skämt åsido, tror verkligen att det är ett intressant yrke och det känns som att du är den rätta personen för det jobbet!
Svara
Egoina
| #
Tack snälla vad gullig du är <3 🙂
Svara
Mila
| #
Jag som skrev det där om vänner med barn hehe. 🙂 Tack för klokt svar! Jag kommer från en strulig familj med alkoholistföräldrar och kan erkänna att jag kanske lite drömt om att göra mina vänner till min familj? Min egen klarar jag knappt av att träffa så innan jag själv har barn (om jag nu får/vill ha det) så har jag lutat mig mycket mot mina vänner, och ja, blivit lite besviken när jag känt att de stängt ute mig ur familjegemenskapen. Men samtidigt förstår jag, de har ju jättefina föräldrar och goa syskon som de på ett så självklart sätt ser som sin familj, något jag ju saknat.
Gillar tipset någon här ovanför gav att vara den som hör av sig. 🙂 Det är nog smart! Ibland krävs det kanske att man får vänta ett tag på att vännerna fakitskt kan ses men iaf med mina vänner så känns det skönt att har man väl bestämt datum så blir det av. 🙂 Ska se om jag kan lura ut dem på restaurang så man slipper barnen nästan gång. 😉
Svara
Maja
| #
Finns det inte ett genetiskt prov för om man har anlag för bröstcancer? Jag vet att vissa efter att ha tagit det har tagit bort sina bröst i förebyggande syfte.
Det är lite märkligt för jag känner tvärtom vad du gör Regina. Ingen i min släkt eller familj har haft cancer (obs tar i trä nu!) så jag är nästan lite sådär ”Äh jag får nog diabetes och hjärtproblem, men cancer näää!”. Har nog haft tur som blivit förskonad från det, fast visst, att följa med mamma på hjärtoperation var också otroligt smärtsamt och nervöst.. 🙁 Vad bra inställning du har!
Kram
Svara
Sandra
| #
Nar det kommer till det har med kompisar som fatt barn har jag haft det riktigt kampigt om jag ska vara arlig. Jag ar en av de sista i mina olika umgangeskretsar som inte har barn. Jag kan arligt saga att mina fina vanner forfarande hor av sig, bjuder med mig och vi star varandra nara fortfarande. MEN, om jag far en enda till kommentar som lyder ”jag forstar meningen med livet nu nar jag har barn” eller ”jag inser nu att mitt liv var tomt och meningslost innan min lilla knott kom in i mitt liv” sa tappar jag det!!! Jag far det sagt till mig sa ofta nu och jag forstar inte hur mina vanner inte sjalva forstar hur oforskamt det ar? Tack men jag har ett helt fantastiskt liv, och att saga att livet inte ar mycket vart innan barn tycker jag ar sa taskigt. Sa nu fick jag gnalla av mig 😉 😉
Svara
Egoina
| #
Men ELLER HUR!! håller med helt. Förstår faktiskt inte hur man kan säga en sådan sak? Både oförskämt och faktiskt taskigt. Man vet ju aldrig situationen, eller hur ont det kan göra.
Svara
Camilla
| #
Men om JAG verkligen förstår meningen med livet när jag har fått barn så måste jag ju få säga det? Eller är det ingenting som man unnas? För mig är det verkligen så och det är ingenting som jag någonsin tänker be om ursäkt för eller på något sätt tysta ner. Nu är ju inte detta något jag säger i var och varannan mening såklart och sen kan ju inte jag veta att någon hört detta från 25 andra. Så att inte ”få” säga så för mig är totalt obegripligt. Vad jag däremot är helt emot är att säga ”vänta tills du själv får barn får du se” för då handlar det inte längre om mig själv utan om någon annans förmåga eller oförmåga att få barn.
Jag vill bara säga att detta är inte på något sätt skrivit med en arg ton utan min sida av det hela. Trevlig dag alla?
Svara
Egoina
| #
Upplever mest att folk sagt det som i att mitt liv inte är lika mycket värt, eller att ”vänta bara du förstår ingenting pga du ej har barn”. Men självklart får man känna och säga som du skriver ?
Svara
Sandra
| #
Ja det ar sa jag menar med! Camilla – du har all ratt att kanna som du kanner och uttrycka det. Vad jag mer menade var att jag har suttit bland vanner dar det sags pa ett satt mer ’till mig’ an ’om dom’. Det sags pa ett lite okansligt satt – som att mitt liv och vad jag sysslar med inte ar lika vardefullt eller viktigt for att jag inte har barn.
Svara
Malin
| #
Jag tror att det kan vara svårt att sätta sig in i situationen både för den som har barn och den som inte har det. Jag som är mamma värdesätter ju min son före allt annat i livet, så är det ju per automatik. Och ja, kärleken för mitt barn är något helt annat än vad jag nånsin upplevt innan. Jag tycker jag har fått en annan syn på livet. Samtidigt så vill inte alla få barn, alla kan inte få barn, så klart man inte ska hålla på att kasta omkring med vissa typer av meningar. Men jag tror det ibland kan vara en väldigt svår balansgång, för även om jag är väldigt noga med att inte prata bajsblöjor eller liknande med kompisar som inte har barn, så pratar jag mycket om mitt barn. Mitt liv kretsar ju kring mitt barn nu, precis som jag förut kanske pratade med om utgångar, universitet eller vad det nu kan vara. Jag tror att om man tycker något är jobbigt, oavsett om man är den som har barn eller inte, med sina vänner så är det bra att säga till. Man kan ju göra det på ett fint sätt, och om man tycker det är jobbigt att säga till kanske man kan börja prata om något annat eller hinta på något sätt. Om jag t.ex. skulle prata om min son och min vän byter samtalsämne flera gånger på kort så märker jag ju att hon har behov av eller helt enkelt bara vill prata om annat
Svara
Josse
| #
”Vänta till du får barn så ska du få se!” ”Men jag vill inte ha barn..” ”Du kommer ändra dig”, gaaaaaah, blir galen varje gång jag får höra det, när folk skaffar barn får man inte vara glad för något saknas i ens liv och man får inte heller känna negativa känslor för vänta till du får barn, då, då kommer du inse vad trött verkligen innebär.
Svara
Annika
| #
Så känner jag med. man blir så trött. jag är 39år och har aldrig velat ha barn, jag kommer med största sannolikhet inte ändra mig. Det stoppar dock ej folk från att säga …du vet inte vad riktig kärlek är innan du får barn, vänta bara du kommer ångra dig, Ditt liv får mening om du skaffar barn mm. Min personliga favorit är: men vem ska ta hand om dig när du bil gammal? brukar svara att eftersom jag jobbar med äldre så vet jag exakt hur många som har barn, där barnen kommer ca 1-2gg/år på besök trots att de bor i samma stad. Att ha barn är ingen garanti.jag är också gaaaalet trött på folk som lägger föräldraledigt vid jul, nyår samt i samband med semester för att de har företräde. jag vet att det är en rättighet men man kanske ska tänka på att det kommer en tid när man inte kan lägga föräldraledigt. Frågan är vilken relation man vill ha med sina kollegor då .
/ Annika
Svara
Malin
| #
Tips tips, bli röntgensjuksköterska. Då jobbar man både mycket med teknik, men ändå i vården. Dock är där fortfarande bakterier, men ett himla spännande och roligt yrke där man får träffa alla patientkategorier 🙂
Svara
Robert
| #
Sorry att säga det, men spindlar är en viktig del av veterinärens vardag. 😉 😉
Svara
Emma
| #
Kan rekommendera läkaryrket om du är sugen på vården! Stort minus att det är så lång utbildning såklart men nu har jag drygt 2 månader kvar av totalt 11 terminer och kan säga att det är värt det eftersom det är SÅ himla roligt ??
Svara
N
| #
Jag vill oxå jobba inom vården men vill inte ha att göra med just den ”vårdande” biten, hehe. Så därför läser jag till medicinsk sekreterare istället 🙂
Svara
M
| #
Hej! Tänkte bara tipsa om att det går att utreda ifall man har gener som ökar risken för cancer! Speciellt om man har mycket cancer i släkten så finns det en risk att man har Lynch syndrom som ökar risken för i princip alla sorter.
Har själv screenat mig, och ställde även frågan till läkaren om jag egentligen ville veta svaret, och hon svarade att man självklart vill veta. Det förs ju in i ens journal, så att om man söker för några diffusa symptom (som cancer ofta börjar med) så kollar de även efter cancer i ett tidigare skede än vad de annars hade kanske gjorts.
Svara
Emma
| #
Men du skulle bli en grym arbetsterspeut! Inget blod och nästan inga baciller!
Svara
Egoina
| #
?
Svara
Maria
| #
Precis som några skrev där uppe så kan man testa sig för BRCA1 och 2, din mamma skulle kunna få be om att göra det (om ni inte erbjuds det automatiskt och hon vill) och har hon någon av dem kan du också testa dig för det och se om ni har ingen, en eller båda.
Om man har det får man komma på kontroller från 25-års ålder men inte på mammografi då det inte är optimalt i den åldern, utan MR och ultraljud.
Skulle ni inte vilja veta det pga vill inte veta svaret så är det ju helt sant det din mamma säger, att vad som helst kan drabba en när som helst oavsett vad man gör. Men skulle ni vilja finns det massvis med alternativ (operation, behandling osv) för att minska riskerna drastiskt, och det kan också vara en tröst ❤️
Allt styrka till er, har varit i samma sits. Cancer är sämst.
Svara
K
| #
Du kan bli läkare. Inte för att vi slipper bakterier men vi har oftast mindre kroppskontakt (och tyvärr kontakt i övrigt) med patienter än ssk och usk. Dessutom finns det handsprit överallt på sjukhuset. Det är bara att sprita hela sig efter arbetsdagens slut om man vill 😉 Gillar du att skära kan du bli kirurg eller op-ssk, på en op-sal råder de mest sterila förhållandena i hela samhället i princip. Så det där med bakterieskräck ska inte hindra en dröm (om det nu är det).
Svara
Cornelia
| #
Vet inte om jag kanske kommenterat det tidigare, men du borde kolla upp arbetsterapeut! Jag går termin 5 (av 6) nu och jag stormtrivs. Det är fortfarande ett relativt okänt yrke, men man jobbar i alla fall inom vården men inte med omvårdnad. Man ”slipper” liksom allt som har med kroppsvätskor/bakterier att göra men man jobbar med människor i alla åldrar och med olika typer av problem i vardagen. Huvudfokus är aktivitet, meningsfullhet och människans sätt att fungera. Vill verkligen slå ett slag för mitt framtida yrke, både för dig och andra i kommentarsfältet!
Hoppas att din mamma repar sig fort. Min sambo jobbar som sjuksköterska på onkologen i Lund, de är verkligen riktiga hjältar där <3
Svara
Elin
| #
Jag har en fråga/ett problem och eftersom jag inte riktigt vet var jag annars kan ställa den tänker jag att du eller någon av dina kloka läsare kanske har några tips. Jag är en student, och läser detta läsår utomlands. 4 av 12 månader är gjorda, så jag har ändå lyckats komma in i någon form av rutin här och trivs bra med min nya vardag. Nyligen var en av mina bästa vänner här och hälsade på, så jag fick chansen att under några dagar visa upp hur jag har det och hur mitt ”nya liv” ser ut. Det var hur kul som helst och trots att det var mer än 4 månader sedan vi sågs så kändes det som att vi kom in i gamla rutiner superfort. Detta blev ett problem när det var dags för honom att åka hem och jag stod där ensam kvar på tågstationen och inte riktigt visste var jag skulle göra av mig själv. Jag har aldrig varit någon hejare på att säga hejdå, börjar alltid gråta och vill helst skjuta upp det i all evighet. Denna gång var det extra jobbigt, jag bröt helt ihop och spenderade störst delen av dagen gråtandes för att jag kände mig ensam. Innan jag åkte hit var det inte ett lika stort problem, antagligen för att jag då hade andra personer omkring mig och att det då inte kändes så jobbigt om en sa hejdå. Har du/ni några tips på hur man inte helt förlorar förståndet när man ska säga hejdå till personer man inte kommer träffa på superlänge? Jag känner inte att jag vill/orkar bryta ihop såhär varje gång jag ska säga hejdå till någon (har fler vänner som vill komma och hälsa på, och det vill jag ju gärna att de gör!). Du har ju släkt som du inte träffar så ofta, och eftersom utbytesstudier är ganska populärt kanske någon läsare har några erfarenheter att dela med sig av.
Tack för en underbar och peppande blogg, ser alltid fram emot nya inlägg! <3
Svara