Vecka 12
Jag vaknar upp i Norge idag, förhoppningsvis med en treåring som rycker i min dörr och är otålig efter att jag ska vakna. Varenda gång vi ses är han skeptisk till mig till en början. Det tar några timmar innan vi är kompisar, innan jag fått över honom till min sida. Vilket ju inte alls är konstigt eftersom det går lång tid mellan varje gång vi ses.
Tänk ändå så sorgligt att det ska vara såhär. Att jag ska bo så långt från min familj. Jag och Moa pratade om superkrafter i podden och den superkraft jag helst hade velat ha är att kunna teleportera mig. Tänk att få vara med den man vill, när man vill och att dessutom få vara var man vill. Inga mer distansrelationer. Aldrig mer behöva välja. Ingen mer pendling. Man behöver inte ens packa sin väska eftersom man bara kan trolla hem sig när man vill. Man kan gå på två fester samtidigt. Man kan äta middag i ett land för att sedan följa upp med dessert i ett annat. Teleportering alltså. Vilken grej.
Denna vecka är jag som sagt i Norge. Jag ska hälsa på min pappa och umgås med min familj. Pappa fick komma hem från sjukhuset igår! Det är ju helt otroligt. Det trodde jag inte. Nu väntar tuffa tider med strålning och cellgift, men det ska nog gå bra det med.
Jag vet inte helt när jag ska åka hem ännu, det beror på hur det ser ut med jobb och vad som kan flyttas runt och inte. Men antagligen blir det på onsdag. På söndag fyller jag år! Så knäppt. Är totalt inte alls redo för det och har inte planerat någonting. Aja. Bestämmer att jag fyller år i april istället.
Så ser min vecka ut såhär långt. Ska göra mitt bästa med att uppdatera bloggen, men familjen går först osv. Puss!
94 gillar
Robert
| #
Tror jag skall fundera ut hur man teleporterar under veckan… Puss, puss. 😉
Svara
Marias bokhylla
| #
Teleportering är min önskesuperkraft med (och att flyga) också. Har min familj 80 mil bort och det finns så mycket jag skulle vilja vara med på som inte går. Bara en sån liten sak som att smidigt kunna hälsa på 96-åriga mormor nu när hon har ramlat och brutit armen vore guld värt. Fast å andra sidan hade jag väl skrämt ihjäl henne om jag hade kommit teleporterandes så det kanske är lika bra att jag inte kan. 😉
Svara
Camilla
| #
Teleportering hade varit så najs! ? Du kan flytta din födelsedag till 1:a april så fyller vi år på samma dag. ?
Svara
Linnéa
| #
Kraften att teleportera sig hade varit jäkligt passande emellanåt!
Svara
Nathalie
| #
Teleportering vore verkligen något! Jag hoppas besöket hos familjen din blir trevlig även om det samtidigt är tungt <3
Massa kramar
Svara
Isabelle
| #
Helt OT men undrar om du kan byta ut reklamen som kommer när man går in på bloggen? Lyssnar man på musik/podcast och går in på din blogg så stoppas det man lyssnar på pga den störiga reklamen.
Svara
Linn
| #
Åh förstår dig så gott. Är född i Alta, nordnorge, ca 170 mil från Örebro där jag bott större delen av mitt liv. Hela min släkt finns där uppe och längtan är konstant! Dock fantastiskt att ha ett ”helt annat liv”. Att ha ett hem och en tillhörighet i något helt annat än ”hemma”. Ha det så gott i Norge och alla lyckönskningar till pappa ❤️
Svara
Sara
| #
Har hela min familj i Iran, känner att Norge hade varit aaasnära haha!? Förutom att jag inte får träffa dem mer än någon gång per år så är det värsta att där måste man begravas så snabbt (oftast efter bara en dag) så det är omöjligt att hinna ner. Har aldrig hunnit gå på en enda begravning. Min farmor är äldst i släkten nu, och den dagen det händer kommer jag inte hinna dit. Suger så jävla hårt. Hade också valt teleportering som superkraft, lätttt.
Svara
Elin
| #
Önskar så innerligt att din pappa får må bättre snart! <3 Jag vet hur det är att som anhörig stå vid sidan om och inte kunna göra något. Det enda man kan göra är att ge kärlek och omtanke och det är inte så bara. Att själen får må bra gör också mycket <3
Svara
Jessica
| #
Hej, har du aldrig övervägt att flytta dit?! 🙂
Svara