28
Födelsedagsfrukost! Jag fick blommor och sedan åt vi finfrukost som avslutades med en cinelle.
Idag fyller jag 28. Tänk att min mamma var 28 år gammal när hon fick mig. Det känns så konstigt. När jag tänker så borde jag vara så vuxen nu? Men hon var säkert precis lika lost som jag är nu, men ändå trodde jag att hon visste allt i hela världen. Haha.
Är lite upptagen idag med allt *firande*, så vi hörs imorgon. Tack för alla grattis <3
0
Kajsa
| #
STORT GRATTIS FINA REGINA!!! ❤
Svara
ISA
| #
grattis fina fina du! tycker det är så underbart med fler än mig som närmar sig 30 (!!!) och inte har familj, barn och hela framtiden planerad <3
Svara
Emma
| #
Grattis!!! 🙂 🙂 🙂 hoppas resten av dagen också blir bra! 🙂
Svara
Jag är inte dum i huvudet! Jag har Aspergers syndrom
| #
grattis på din dag!
Svara
Elin
| #
Herregud 28!!! Vad gamla alla börjar bli, inklusive mig själv haha. Åren bara går.
Läste för ett tag sedan om något som hände för 10 år sedan, alltså 2007. Och jag tänke: Men vadå det var inte 10 år sedan det var 2007…. För att sedan komma på att JO det var det!! Börjar bli stressad haha…
Men grattis! Hoppas du har en toppendag!
Svara
Nilla
| #
GRATTIS PÅ DIN DAG!! 😀
Svara
emblas.se
| #
Stort grattis! <3 och man ska göra det man är bra på, inte det man "borde" göra! 😉
kram
Emma
Svara
Rebecca
| #
Grattis 🙂
Svara
Hanna
| #
Grattis!! Jag fyllde nyss 30 och fattar inte heller. När blir man vuxen? Inte vid 30 iaf 😉
Svara
Grodan
| #
Grattis!!! Hoppas din dag var superduperhyper-bra! Kram
Svara
Robert
| #
Grattis! 😀
Svara
Lotta
| #
Stort grattis! Hoppas din dag blir underbar med nära och kära
Svara
Marie
| #
Stort grattis 😀
Svara
Pia
| #
Grattis!!
Svara
tina
| #
Grattis vackra du och skål för ett fantastiskt år!
Svara
Linda
| #
Stort grattis på födelsedagen!
Svara
Cecilia
| #
Haha läskigt när man tänker så 🙂 Stort grattis på dagen!
Svara
Josefine
| #
Grattis fina du!
Svara
Karin
| #
Grattis 😀
Svara
Maja
| #
Grattis!!
Svara
★ Orsakullan+som+blev+mamma+vid+20,+numera+även+lärare+&+doula+★
| #
Stort grattis 😀
Svara
Angelika
| #
Haha! Känner igen den där känslan, fyller 29 i år och jämför man med min mamma så hade hon 3 barn vid 28-års ålder
Svara
Angelika
| #
Haha, höll på att glömma, grattis på födelsedagen! Hoppas att du har haft en toppendag! 🙂
Svara
Isabel
| #
Grattis i efterskott:) hoppas din dag blev precis som du önskade!
Svara
Cherie
| #
Grattis i efterskott 🙂
Svara
J
| #
Grattis i efterskott! Jag tror aldrig jag kommer känna mig vuxen hur gammal jag än blir ärligt talat 🙂
Svara
Anonym
| #
Hej Regina!
Grattis i efterskott! Hoppas att du hade en underbar födelsedag!
Jag måste säga att jag tycker att du verkar vara en sån himla härlig, klok och underbar person. Att läsa din blogg får mig att må bra och bli glad, och hjälper mig väldigt mycket.
Eftersom du verkar vara så klok och alltid verkar kunna ge bra råd så tänker jag att jag chansar med att be om råd. Jag behöver råd från någon som inte är i min närhet om du förstår.
Det är så att jag är 23 (snart iaf) och har träffat en kille som är 32 och dessutom har ett barn på 1 år. Vi har träffats i snart ett halvår och jag är verkligen kär i honom. Jag känner verkligen att jag vill vara med honom och leva mitt liv med honom och hans barn. Jag har aldrig känt såhär starkt för någon eller något förut så det är väldigt stort för mig. Och någon gång ganska snart vill både han och jag att jag ska flytta in hos honom. Jag är mestadels av tiden redan hos honom, för det känns bara rätt och för att vi jobbar på samma jobb i den stad han bor i och på det sättet behöver jag inte hålla på och pendla heller. För jag har min lägenhet i en annan stad. Som sagt, allt känns jättebra och vi pratar om framtiden tillsammans och om vad vi vill. Sedan har han sitt barn varannan vecka och jag har inga problem med det, jag har verkligen försökt att acceptera allting och just det känner jag inga problem med och jag förstår att barnet är viktigast för honom såklart.
Sedan kommer problemet, han säger att han inte vill att jag ska festa mer, inte kunna åka iväg med mina vänner på en resa eller något liknande för han menar att han vill satsa på det här och är man i ett förhållande så kan man inte fortsätta leva som man har gjort innan. Medan jag känner att jag vill inte sluta med allt jag har gjort innan jag träffade honom just precis NU, jag vill fortfarande kunna göra saker som jag gillar att göra och jag vill att han ska låta mig göra det och låta mig ha roligt med mina vänner också, precis som jag vill ha roligt med honom. Det betyder inte att jag inte vill vara med honom eller inte tar vårt förhållande seriöst. Vi båda vill bilda en familj någon dag, men inte nu utan vänta och han vill också vänta. Sedan var det så att jag och en vän hade bokat att åka på summerburst i sommar och det bokade vi precis när jag hade träffat honom. Och för bara några dagar sedan ville han inte att jag skulle åka på det och bad mig avboka det, medan jag sa att jag kan inte avboka för att det redan är bokat och jag har lovat detta med min kompis. Det hela slutade med att jag fick avboka i alla fall för min kompis märkte att jag var osäker på om jag skulle åka eller inte och jag gjorde det för hennes skull för jag vill inte förstöra för henne så hon kunde åka i alla fall. Hon blev jätte besviken och förstod inte hur jag kunde tillåta honom bestämma så över mig. Kände mig jättedum mot henne och förstår inte hur jag kunde göra så.
Jag förstår inte hur han kan säga att jag måste sluta göra saker för att han inte tycker om det och då säga det som att jag skulle välja andra saker före honom vilket jag absolut inte gör eller menar när jag säger att jag skulle vilja göra någonting. Så jag är väldigt förvirrad och vet inte hur jag ska göra. Bara för att man är i ett förhållande ska man inte sluta leva, man vill väl göra saker ändå, med sig själv, sina vänner och den man är tillsammans med. Så allt detta får mig att fundera på om vi kanske faktiskt är på olika nivåer i livet och att han är ett steg före mig, även fast jag aldrig har tänkt på att han är 32 och jag är 23. Han tänker säkert annorlunda för att han har ett barn också. Jag vet att jag vill vara med honom, men även om det känns rätt så känns det fel. Jag vill inte vara något hinder för honom för att jag vill göra saker inte han vill.
Så därför behöver jag dom bästa råden och all hjälp du kan ge, hur hade DU gjort?? Hur tycker du att jag ska göra?
TACK i förhand!!
(Du får ta upp detta som ett inlägg i bloggen om du vill).
Svara
Hannah
| #
Hej!
Nu är jag inte Regina, men jag tycker det där låter olycksbådande och blev kall i magen när jag läste. Jag förstår att du är kär och vill vara med honom, men han har ingen rätt att bestämma hur du ska leva ditt liv/vad du ska göra.
Jag tycker du ska lämna för din egen skull! Jag hoppas det löser sig <3
Svara
Elin
| #
Det är alltd bra att höra hur ens situation låter för en som är utomstående för att få lite perspektiv på saker. Har själv levt i ett destruktivt förhållande och för mig blev hela situationen lite utav en normalitet när jag var i det. En slags vardag liksom. Det var först efteråt när jag kunde se tillbaks på situationen som en utomstående och jag insåg hur sjukt allt var..
Det jag tänker när jag läser din kommentar är: ”Spring!”. Du ska inte behöva avstå från att göra saker på annat håll. Framför allt inte sånt du bokat i stort sett innan ni kände varandra. Visst lever man kanske lite annorlunda som singel än i en relation. Men det låter som att han har lite väl mycket kontrollbehov.
Sen förstår jag om det tar emot att behöva lämna. Om ni ändå vill fortsätta tillsammans så är mitt råd att ni kommunicerar och att han försöker förklara varför kan känner som han gör. För det är det som ni/han behöver ta i tu med. Problemet är inte ATT du hittar på saker utan VARFÖR han känner som han gör.
Svara
Amanda
| #
Stort grattis finis !!!
Svara
Sofia
| #
Stort grattis lite i efterskott! Hoppas du haft en härlig födelsedagshelg. 🙂
Svara
Danielas Dagbok
| #
Grattis!!! 🙂
Svara