Smileys vara eller icke vara
Okej, låt oss prata om emojis och smileys en stund. För några år sedan gillade jag inte smileys. Jag använde dem sällan och jag minns till och med att ett ex tog upp det med mig och menade att det var svårt att tyda mig när jag skrev sms eftersom jag inte skickade glada gubbar. ”Är du sur” undrade han ofta. Jag använde det aldrig förutom på msn (haha, det var tider det).
Jag vet inte varför egentligen, men jag minns att jag störde mig på det och när jag började blogga var jag fast bestämd på att jag aldrig skulle använda en smiley. På något sätt kändes det som fusk. Jag tänkte att det skulle framgå genom texten om jag skämtade, var glad eller ledsen och att det var en ”genväg” att sätta ut symboler hela tiden. Därför använder jag fortfarande inte smileys i bloggen. Undantag är dock i mina frågor & svar inlägg, eller när jag gör det jag kallar ”ironiska smileys” som är en jätteglad eller jätteledsen gubbe, såhär: : ))).
Meeeen. Tiderna förändras. Nu är ju smileys typ det viktigaste som finns? Så viktiga att jag inte hade kunnat köpa en annan telefon än iPhone för att jag inte vill ha fula smileys (ja, jag hör hur det låter). Numera kan jag nästan inte skriva någonting till någon utan i alla fall en smiley (nästan inte arbetsrelaterade mejl heller!). Jag har insett att jag på något sätt försöker stilla abstinensen av att inte använda smileys i bloggen med att istället skriva ut ”haha” eller ”hehe”. Men när jag tänker efter är det väl ändå mycket mer störigt? Eller? Mja.
Är jag så himla konstig nu, eller är det någon annan som också funderat över smileys? Tror ni att någon är sur om hen inte skickar med en emoji? Tycker ni det är oseriöst med smileys, eller kan ni till och med skicka med en (obs EN) i ett arbetsrelaterat mejl? Och ska jag embraca hela smileygrejen, eller fortsätta vara motståndare på bloggen? Stora frågor idag.
0
Emma
| #
Hahaha, igenkänningsfaktorn är hög. Jag köpte en samsung men blev ”tvungen” att byta tillbaka till iPhone då jag störde mig på att samtliga smileys såg ut som deklumpar ☺
Svara
emblas.se
| #
Hahah, jag gjorde tvärt om (fast använder Sony) ^^
Dock tycker jag att det totalspårat med alla nya emojis som kommer jämt… använder typ 0.5%
Svara
Angelica
| #
Jag har använt ”basic” smileys sen jag var typ 12 (14 år sedan haha), alltså bara gjorda av typ kolon och paranteser haha.
Har dock varit stark motståndare av att använda de emojis som finns på iPhone tills väääldigt nyligen. Började omfamna dem nyligen pga alla jag känner använder dem, och nu kan jag inte sluta!
Och gud ja i vissa sammanhang tror jag folk är sura när de inte skickar en emoji! Speciellt om det är någon som i vanliga fall brukar skicka emojis, då börjar jag typ överanalysera allt jag har sagt de senaste dagarna, blir ett nervöst vrak tills jag får ett svar med en emoji hahaha. Emoji ångest.
Svara
My
| #
Åh, så kul att du tar upp just smileys! Jag skriver nämligen mitt examensarbete om just smileys, för att vara exakt kollar jag på om det finns skillnader i om och hur man använder smileys beroende på vilken generation man tillhör. Tycker därför det är extra roligt varje gång någon skriver något om smileys, lite skolskadad kanske 😛
Men i alla fall, mycket tidigare forskning visar på att användande av smileys blir vanligare och vanligare, och att äldre individer måste anpassa sig efter de yngres användande av smileys för att inte verka ”bakåtsträvande” och gammelmodiga. Finns en undersökning som specifikt kollat på om det är okej att använda smileys i arbetsrelaterade situationer, om du vill läsa mer så kolla upp ”A generational approach to using emoticons as nonverbal communication” skriven av Krohn 2004.
Tycker definitivt att du ska embrace smileysanvändande, men personligen tycker jag att det inte skall gå till överdrivt i t.ex. blogginlägg och liknande. Men några för att understryka de icke-verbala signalerna är OK i mina ögon! 😀
Svara
Egoina
| #
Så intressant ämne!! Länka gärna den sen 🙂
Svara
Sofia
| #
Åååh, vad spännande! Du gav mig precis inspiration till mitt examensarbete jag ska skriva nästa vår. 😀 TACK!
Svara
Johanna
| #
Jag köpte nyss en ny telefon för minsta möjliga pris pga studentekonomi. En huawei blev det.. Ett STORT misstag. Värre, mycket värre än samsungs smileys..</3
Svara
Viktoria
| #
Jag gillar smileys men känner inte att jag behöver använda dem hela tiden, förutom med min pojkvän som jag knappt kan skicka ett kort svar utan en smiley för då tror han att jag är sur. Tycker dock att det är tråkigt att min favoritsmiley: x) inte finns som en emoji :(.
Kom nu på att det är såååå mycket bättre med smileys än när folk skrev *ler*, *blink* osv! Hur creepy är inte det? x)
Svara
Egoina
| #
Jaaaa eller hur. Har alltid hatat det, så himla creepy! *ler*
Svara
Robert
| #
Jag älskar smileys, mycket för att de ser så roliga ut, men också av praktiska skäl. Fast i officiella sammanhang har man väl fått lära sig att inte använda dem? 😛
Svara
jas
| #
Jag tror alltid folk är irriterade om dom inte gör smileys och jag visar alltid att jag är det genom att skippa smileyn.
Det gjorde att när jag skickade jobbmail på mitt förra jobb så kände jag mig alltid jätteotrevlig för att jag inte hade smileys i mailen haha
Svara
Sofia
| #
JA! Jag är likadan! Jag tycker att jag är tillräckligt bra på att skriva och uttrycka mig så att folk fattar om jag är grinig, sarkastisk etc. Då behövs det ju inga katter, blommor eller glada gubbar. Men jag har insett att min fantastiska talang inte biter på folk med noll läsförståelse, haha.. Får också frågan om jag är sur vareeeenda jävla gång jag skickar ett meddelande utan smileys.
Men jag har börjat slänga in smileys (bara ansiktsuttryck alltså, inga dansande tjejer och sushibitar) här och där, ibland. Även i jobbmail faktiskt. Mest för att jag själv tycker att det ser så drygt ut med korta, opersonliga svar. Det är dock vanligare att jag lägger till ett ”ha en fin dag!” eller så istället.
Jag tycker helt klart att du ska använda emojis om du vill och om du tycker att det blir tydligare för mottagarna, men just i bloggtexter ser det bara stökigt ut. Min CDO skulle inte klara av det.
Svara
Mikaela
| #
Jag tycker verkligen tvärtom! IPhones smileys är sååå fula, jämför bara djursmileysarna tex. Pingvinen på Samsung är ju så himla gullig medan den bara är ful på iPhone. Jag tycker de ser så omoderna ut på iPhone.
Svara
rebecca
| #
Haha samma här! Tycker Samsungs emojisarna lätt är finast av alla, de är så detaljrika! Enda nackdelen är att vi inte har alla som iphone har, samt att vissa kan tolkas olika för att de ser så olika ut (så de använder jag inte ens för att undvika missförstånd).
Svara
Sara
| #
Som person är jag väldigt rak. Alltså skriver jag inget ”fluff fluff”. Därav använde jag under LÅNG TID inga smileys. Med åren (är 26) har jag märkt att eftersom jag går rak på sak, så kan mitt budskap missuppfattas. Typ ”Hej. Skulle jag kunna låna locktången av dig imorgon, ska på fest, vill ha snyggaste frilla i stan”. Många tolkar det som att jag inte kan ta ett nej och liksom att jag är hård (även om just exemplet är väldigt mjukt tycker jag). Men om jag lägger till en smiley i början (glad), en liten panik-ig i mitten och en snygging i slutet med avslutade smiley med ”cirkel runt huvudet” så blir det mer ödmjukt. Annars skulle jag behöva fluffa till det med ännu mer text typ – som ”allt bra med dig”, ”tänker på dig” eller ”hoppas vi snart kan ha en tjötkväll”. Men jag vill ju bara låna plattången just nu – inte gulligulla – så därför använder jag smileys.
Gillar inte att läsa bloggar med för mycket smileys, jag tycker, precis som du att det ska framgå i texten vilken känsla som ska frambringas. Skulle aldrig i mitt liv använda det i jobbet och då jobbar jag på en turistinformation och har ständig kontakt med privatpersoner som ”är på väg på semester” men också aktörer. Men det går faktiskt fetbort. Men tänker nog att det beror på vilken bransch man är i.
/Sara
Svara
Egoina
| #
Haha! Vi är nog ganska lika du och jag, för precis så känner jag 🙂
Svara
★ Orsakullan+som+blev+mamma+vid+20,+numera+även+lärare+&+doula+★
| #
Det beror på tillfälle tycker jag. Alltså när det är okej eller inte. Skulle aldrig skicka en smiley till min chef eller sonens skola tex. Skulle kännas skumt, däremot lätt när man skickar sms eller som nu en kommentar i en blogg.
Svara
Anna
| #
Man kan använda en smiley i ett arbetsrelaterat mail då och då till kollegor man känner ganska väl. Liksom när det är läge för det. Däremot tycker jag att det är charmigt att du skriver ut ”haha” eller ”hehe” så börja absolut inte använda smileys i bloggen. Fortsätt som du gör nu!
Svara
Josefine
| #
Jag är fortfarande lite av en motståndare men inte så strikt. Använder det i bara i kanske var tredje sms/meddelande i messenger. På kommentarer på facebook t.ex. brukar jag göra en men inte för att JAG vill utan för att alla andra tror jag är sur annars. Så sjukt egentligen? Jag har fått höra av personer att de tror jag inte gillar dem innan de har fattat att jag tycker emojis är onödigt att använda HELA TIDEN. Men sen lär de sig!
För att svara på din fråga: vill helst att du inte använder emojis på bloggen. Tycker inte att det blir lila bra ”flöde” i texten. Men det är ju såklart upp till dig!
Svara
B
| #
Hahahah! Åh! Min bästis ju.
Jag skriver ”haha” konstant, ibland kommer jag på mig själv skriva det i ”sura” meddelanden med typ: haha mm, haha aa, haha vi får väl se”
HAHAH och en gång läste jag upp något som en vän hade skrivit och jag läste ”haha nej det är inte så” och hon stoppade mig och sa: va? Jag har inte skrivit ”haha”
MEN ”hehe” alltså, jag HATAR ”hehe”, om jag skriver ”hehe” då betyder det ”svara inte ens på mig”
Jag hade en bekant som SKRATTADE SÅ!!!! Jag berättade ett skämt och han ba: hehehehehe. Jag tappade min haka… jag bara satt och stirrade och tänkte ”vad fan var det där? Tyckte han det var kul? Var det sympatiskratt? Är han knäpp?”
Svara
Egoina
| #
Hahaha älskar detta. Och håller med dig, ”hehe” är mer dissigt 😉
Svara
Emilia
| #
Jag har en iPhone som tjänstelur och en Samsung privat och HATAR alla smileys på iPhone. Det är ju omöjligt att hitta dom normala smileysen som jag vill använda bland allt onödigt de har tryckt in. Desutom gillar jag inte hur iphones smileys ser ut, tycker de är oskarpa och barnsliga. Nej tacka vet jag Androids återhållsamhet.
/bakåtsträvaren 😉
Svara
Isabel Boltenstern
| #
Det största föraktet hyser en ju mot näs-smileys 🙂
Svara
jk
| #
Jag var också motståndare länge och förvirrade folk med smiley-nyktra sms och liknande men nu har jag helt hängt på smiley-tåget för att undvika missförstånd och uppfattas mer positiv. Tvekar dock också i formella sammanhang men det har nog slinkit med en glad smiley några gånger.
Svara
sofie
| #
Haha jag känner nästan igen mig i varenda ord du skriver!
Svara
ab
| #
Använder bara smileys när det är risk för missförstånd, i synnerhet när jag skriver ett kort svar som kan missuppfattas som bryskt annars.
Och på tal om smileys…har en kompis som jag tycker har missförstått winking/blinkning-smileyns användningsområden då hon har ersatt den vanliga smileyn helt med den. Själv tänkar jag att den endast ska användas antingen i samband med ett skämt (typ, *wink* *wink* fattar du?) eller när man flörtar. Eller är jag ensam om den regeln?
Svara
Ingela
| #
Jag blir galen på en bekant som använder blink-smileyn hela, hela tiden, nästan efter varje mening! Dessutom skriver hon på samma sätt på ig och sin blogg… Galen! 😉
Svara
Malin
| #
Som samsunganvändare kan man kommunicera genom whatsapp så får man iphoneemojisarna.
(haha sur punkt…)
Svara
Mona
| #
Så spännande diskussion kring kommunikation i sociala medier. Jag brukar tänka att jag anpassar min kommunikation (läs emojianvändning) efter vem jag skriver till. Till exempel har jag en kompis som inte ALLS använder några slags smileysar överhuvudtaget, men jag känner ju henne i verkligheten så då lägger jag bara till det huvudet. Sen svarar jag henne, utan gubbar och hon känner mig så hon blir inte sur. Till mina kompisar, som använder emojis, gör jag också det. Använder också lite olika beroende på vem mottagaren är. Slutligen vill jag bara bekräfta att Samsungs inbyggda utseende på emojisarna suger, vilket är varför jag oftast använder whatsapp istället (där de ser ut som i iphone).
Ps. Emojis/smileysar har avsiktligen utelämnats från den här kommentaren, men jag är ganska rolig, så du/ni kan kanske tänka dit dom själva.
Svara
Egoina
| #
Så sant! Därför blir man så osäker när man ska kommunicera med någon ny. Ska man använda emojis? Hur många? Vilka? Man vill ju inte bli misstolkad. Haha.
Svara
Mona
| #
Ellerhur?! Jag tror jag till och med försöker undvika skrift i början med nya kontakter. Eller hålla sig till få, men artiga emojis typ 😉 eller 🙂
Svara
Emma
| #
Jag gillar emojis när det kommer till sms/messenger men använder det inte i varje meddelande. Däremot har jag en dålig ovana att använda jättemånga utropstecken för att uttrycka hur uppspelt jag är haha. Är dock rätt konservativ och föredrar blogginlägg och jobbmail utan emojis, tycker det ser lite oproffessionellt ut!
Svara
Kajsa
| #
Neej snälla börja inte använda emojisar/smileysar i dina blogginlägg! Tycker det är så rent och skönt här inne.
Svara
Angelica
| #
Jag använder smileys till personer jag inte känner tillräckligt bra för att undvika risken att bli missförstådd. Till bästa kompisarna skickar jag nästan aldrig pga man förstår stämningen ändå.
Värsta är ju den skrattgråtande emojin, den ska inte behövas. Skickar man något roligt fattar ju den andra??? (Används dock tyvärr ibland :(((()
Svara
Issa
| #
Enligt mig skickar man inte enbart emojis för att mottagaren ska förstå att det är roligt. Man blir typ glad av att se den där skrattgråtanden emojin 🙂 emojis piffar upp det lite och man blir glad av att se dem.
Svara
Likkan
| #
Jag skriver ofta ”haha” istället för smileys, skulle jag bara använda smileys så skulle det bli för många. Haha. 😉
Men jag överanvänder dom nog en del i bloggen tror jag.
Jag jobbar på kundtjänst och man får liksom känna av hur kunden är, men ibland händer det att jag slänger med en smiley till kunder!
Förr var jag alltid korrekt och profesionell när jag skrev jobbmail, men så hände det att jag fick en smiley från en kundtjänst en gång när jag bett om hjälp och jag blev jätteglad! Så sen dess använder jag ibland smileys även i jobbet.
Svara
Ellen
| #
Tycker det är bra att du håller smilyesarna på sms och fri från bloggisen. Känns ”renare” för ögat att slippa se massa gubbar i bloggtexter tycker jag. Så fortsätt som du gör 🙂
Svara
Tina
| #
Jag märker att jag använder endast emojis beroende på vem jag pratar med, typ om jag vet att personen kan tolka fel om jag inte använder emojis, haha.
Sedan är det endast en enda emoji/smiley som jag har problem med och det är den där ”:P” smileyn, tycker den nästan ser lite dryg ut? Haha.
Svara
Egoina
| #
Gillar inte heller den. Men den var väldigt användbar på MSN när man ville skriva något man inte riktigt vågade och kunde använda den för att gardera sig och kunde säga att det var ett ”skämt” om man inte fick den reaktionen man ville. Typ såhär ”ska vi ses? :P” och personen sa nej, då kunde man bara säga att det var ett skämt. Haha! Så stört. Eller bara jag som tänkte så?
Svara
Lisen
| #
Vill bara berätta att man kan ladda ner andra smileys från ”appaffären” om man nu råkat köpa fel telefon pga smileys xD haha
Svara
Sara
| #
En eller två gubbar/symboler per sms. Mer är totalt onödigt och störigt. Så skönt att din blogg inte har smileys. Det ger ett fjantigt intryck tycker jag. Skulle aldrig kunna dejta någon som skriver med femtonmiljoner smileys
Svara
Petra
| #
Smilys uppkom när man började maila för att är ett snabbt sätte att visa känslor i skrift. Det blir lätt missförstånd i skrift, man har svårt att avgöra om personen är ledsen, arg eller ironisk. I dagens samhälle där vi mest kommunicerar i skrift så hade vi aldrig klarat oss utan emojis, smset hade blivit dubbelt så långa för du måste vara mycket mer tydlig för att slippa missförstånd. Tänk på hur mycket ansiktsuttryck du gör när du pratar det är väl jätte positivt att du kan använda emojis när du kommunicerar i skrift.
Där emot när man skiver en text som du gör i bloggen, artiklar eller krönikor så blir emojis en genväg. Latmaskens sätt att uttrycka känslor. Intressantare såklart att läsa någon som beskriver ens känslor.
Svara