Follow my blog with Bloglovin
Headerbild för Egoinas blogg på egoinas.se
Headerbild för Egoinas blogg på egoinas.se

P to the M to the S

Nu går jag bara och hoppas på att min mens ska komma snart, för fy vad dåligt jag mår. Jag är så irriterad och ledsen och vill inte göra någonting förutom att tycka synd om mig själv.

Vi var ute en stund idag och sen när vi kom hem gick  jag och lade mig i sängen och bara låg där i flera timmar. Jag kände mig oförmögen till att göra något överhuvudtaget och F kom och frågade flera gånger vad det var och till slut fick jag säga till på skarpen att jag låg där för att jag var på riktigt dåligt humör, men att det inte fanns en anledning egentligen. Skulle han fortsätta fråga hade jag nämligen lyckats hitta på anledningar…

Allt är fel när jag mår såhär. Fy vad jag hatar det alltså. Jag vet vad det beror på och jag vet att jag inte har någon anledning att må så pissigt, men jag kan inte kontrollera mig. Det slutade med att han lade sig i sängen också så spelade vi spel på Ipaden ihop (<3) till jag kunde förmå mig att gå upp så att vi kunde planera vad vi skulle äta.  Jag hade verkligen inte velat vara ihop med mig själv. Tänk att ha ett sånt tålamod med någon som bara är helt jäkla omöjlig?

 

img_0572

0

Spåra från din sida.

Kommentarer (29)

    • Egoina

      |

      Skönt att inte vara ensam! Men önskar ändå du slapp <3

      Svara

  • Tinis - PRESENTER!!! (ETC.)

    |

    åhhh hatar det där innan mens asså. Vill vara få mensen ur mig. Take this blood out me plz.

    Brukar också tänka ibland hur jobbig jag måste vara att va ihop med. Men så tänker jag att jag är rolig och trevlig ibland – sen kommer jag över det. 😀

    Hoppas det känns bättre snart! <3

    Svara

    • Egoina

      |

      Haha ja jag hoppas ens bra sidor väger upp alltså…

      Svara

  • Robert

    |

    Förstår känslan. 😉 😉

    Svara

  • sunny

    |

    Kan man inte säga att det är pga pms? Att man ligger i sängen för att man mår så fruktansvärt dåligt varje gång man får pms…

    Svara

    • Egoina

      |

      Jo, det gör jag också. Men det är nog svårt att förstå om man inte upplevt det själv. Och skulle han fortsätta fråga hade jag hittat ”saker som var fel” för det känns ju så. Trots att drt egentligen är pmsen.

      Svara

      • Robert

        |

        Äh, är vi män verkligen så oförstående? Varierar säkert. 😛

        Svara

  • Mli

    |

    I hear you. Är precis likadan, och idag råkade det gå ut över en jag precis börjat dejta – utan att jag kunde förmå mig att säga vad anledningen var (tänkte nog inte på det där och då heller). Han lär ju knappast vilja träffa mig igen. Hallelujah, bra jobbat av mig, osv. Känns ju aningens off att nu, flera timmar efter, skicka ett sms och bara ”jo förresten, anledningen till mitt humör under brunchen var pga min pms, hejrå!”… 🙁

    Svara

    • Egoina

      |

      Hahaha men nej! Du får lösa det ju! Skicka ett sms och förklara att du var lite knäpp. Inget att förlora! 🙂

      Svara

      • Mli

        |

        Haha, du har en poäng! Ska försöka formulera nåt bra nu bara 😀

        Svara

        • Egoina

          |

          Jaa! Man är knäpp ibland, så är det. Du visar ju att du förstår att det var knäppt 🙂 uppdatera mig! Haha

          Svara

          • Mli

            |

            Jag: ”Heeeiii… Vill bara säga f’låt för mitt humör tidigare. Pms är tyvärr en väldigt sann anledning som tenderar ställa till mitt humör emellanåt :$”

            Han: ”Haha, det är superlugnt! Det var ju bara en jättekort stund du var lite nere. Du steppade upp dig snabbt ju 🙂 Ibland är det så bara, så det är ingen fara alls!”

            Min reaktion (dock inte per sms, haha): Att lipa lite, pga fint svar och lättnadskänsla. Puh. I guess he’s a keeper 😀

          • Egoina

            |

            Åhhh men ja verkligen! Så skönt att det löste sig! 🙂 🙂

  • L

    |

    Jag blev ”diagnostiserad” med depression och ångest för ett tag sedan och äter nu lite olika mediciner. Det suger ju rätt hårt (att vara deppig alltså) men min pms är så sjukt mycket mer lätthanterlig med mina antidepp! Jag blev inte alls sådär ledsen, tjurig och melankolisk som jag brukar bli! Tur att det finns någon fördel med depression 😛

    Svara

    • Egoina

      |

      Tänker varje gång att jag borde gå till läkaren eller något, men sen går det bort och så glömmer jag det. I en månad tills det är dags igen… men det var ju tur i oturen för dig 🙂

      Svara

  • Angelica

    |

    Jag får ofta en panikkänsla och känner mig instängd och säger till min fästman att jag behöver få vara ifred. Sen går jag och lägger mig och fem minuter senare är jag sur över att han inte bryr sig om mig och typ sitter med mobilen när jag ligger ensam och har ångest. På en gång som han försöker trösta så kommer dock panikkänslan in och jag behöver typ slita mig loss och hyperventilera.

    Är bara glad över att jag inte säger elaka saker eller gör slut som jag vet att många andra som har pmds gör. Jag vet ju om att jag är orimlig och att jag gråter fast jag vet att det är jättefjantigt (sist började jag gråta okontrollerat för att han hade ögonkontakt för länge med mig). Och han vet, tack och lov, att det är pmds och att jag inte håller på att förvandlas till en trotsig treåring.

    Svara

    • Egoina

      |

      Usch! Känner med dig <3 Bra kille du hittat btw!

      Svara

  • Mika

    |

    Det är precis ett sånt här inlägg som jag behövde läsa efter några dagar i pms-mörkret. Det är tråkigt att andra också har det så, men det är samtidigt så skönt att inte vara ensam om att vara lite halvgalen en gång i månaden. ❤️

    Svara

  • Camilla

    |

    Usch. Är också där precis nu. Har lipat okontrollerat utan någon egentlig anledning och varit väldigt sur och otrevlig mot mina närmsta dom sista dagarna. Det känns dom att gå runt i ett mörker som man inte kan hitta ut ifrån.
    Har som du funderat flera gånger på att söka för det, men sen går det ju som du säger över och då faller det i glömska tills nästa gång…
    Jag önskar inte min värsta ovän detta otyg, men samtidigt är det skönt att veta att man inte är ensam. ❤️

    Svara

    • Lovisa

      |

      Åh herregud vad jag känner igen mig i ALLT! Var nyligen på en 50-årsresa med hela familjen och jag kände hur jag fick djupandas och jag grät mig till sömns. Man känner sig så ensam men vi är ju många. Vi borde prata om det mer så man kan hjälpa varann 🙂

      Svara

      • Egoina

        |

        Tror också det är viktigt att prata om det. Få folk att förstå att man inte är ensam, ”förklara” varför man mår sådär, lyfta ämnet. Tror det hjälper i längden <3

        Svara

  • Milla

    |

    Usch ja, varit så arg på småsaker och därför bråkat med allt och alla. Sen kort därefter kommer ångesten och man blir ledsen och känner sig ensammast i världen. Samtidigt som man inte vill eller vågar va social och höra av sig till nån. Fyyy, bara att deppa och somna och hoppas det vänder imorn 🙂

    Svara

  • Lisa

    |

    Jag är inne i samma ruljans och hade jag haft en pojkvän hade jag absolut inte velat ha honom nära mig. När jag har pms vill jag vara ensam eller med min mamma. Hon är den enda som får mig att känna mig trygg. Även fast jag egentligen inte vill göra någonting tvingar jag ut mig för då mår jag till slut bättre eller så leker jag med min hund eller spelar sims som är en enorm avkoppling. Har dock ätit antidepressiv medicin sedan jag fick min mens när jag var arton år tillsammans med b12 som reglerar humöret och det gör så jag inte hamnar i en alldeles för svart dimma.

    Svara

  • Susanne

    |

    Åh, igenkänning!
    Jag kan tänka i denna ordningen heela tiden när jag har pms:
    1. Gud vad jag är irriterad/känner mig på dåligt humör.

    2. Men just det, dags för mens snart. Så lugna ner dig själv det är bara mens på G.

    3. Men jag blir så irriterad!! Arg!!! Ledsen!!

    Osv..

    Kram till er alla som kämpar med hormonsvängningarna

    Svara

  • Julia

    |

    känner igen mig sàà, flyttade ihop med min kille för tvà mànader sen och har haft sànna attacker (pms eller ej) typ tvà gànger i mànaden. tycker synd om honom ibland för att han màste stà ut med mig pà det humöret…

    Svara

  • Lovisa

    |

    Igenkänningsfaktor 100!!! Dejtar en kille som är så förstående inför detta att jag funderar på att bli ihop med honom bara för den sakens skull! Skulle sluta med p-stav jag haft i ca 5-6 år men min pms blev värre utan hormoner så satte precis i en ny. Får se nu om det funkar. Annars blir jag galen (och singel). Stay strong och ät godis och hoppas du inte sväller upp som en flodhäst som jag. 57 kg i vanliga fall, 61 vid pms, 4kg!!! Den pågår nu men det kanske framgick i texten. Kram <3

    Svara

    • Egoina

      |

      Förstår det! Vilket kille!! 🙂 Usch, hoppas hormonerna hjälper dig. Sväller också upp vid pms, inga kläder passar och jag känner mig klumpig och ful. I kombination med humöret. KUL!! Haha, puss på dig <3

      Svara

Lämna en kommentar

Arkiv