Vad gör man om man aldrig vet?
Ett nytt nummer av Veckorevyn är nu i butik, vilket betyder att jag kan publicera förra månadens text. Lustigt nog berör den lite samma tema som kampanjen i måndags. Den handlar om ”vad ska du bli när du blir stor” och vad man gör om man helt enkelt inte vet.
Hoppas ni gillar!
Bella
| #
Åh vilken bra text! Typ precis vad man behöver höra? Jag är just där. Vad fan gör jag nu?
Skönt att läsa, släpp pressen, det enda som betyder är att vara lycklig, you go girl!!
Svara
Egoina
| #
🙂 <3
Svara
Robert
| #
Klockren krönika! 🙂
Svara
Fanny
| #
Så bra!!!!!
För mig är du en förebild och önskar jag kunde ha dig som personlig coach (utan att låta läskig) 😀
Kram
Svara
Egoina
| #
Tack vad fin du är! <3
Svara
KATTIS -+Bloggar+om+julen
| #
Superbra krönika 🙂
Svara
Johanna
| #
Så himla bra skrivet och träffar mitt i prick för mig! Så viktigt att ändra om och tänka så istället 🙂
Svara
Lisa
| #
Alltså TACK för den texten! Fyfan vad jag verkligen behövde det där. Är i en sån livskris vad gäller yrkesval just nu så jag känner mig helt deppig. Alla verkar veta vad de vill och har en plan medan jag pluggar en högskolelinje som suger (ska hoppa av) och jobbar lite som timvikarie. Har varit helt knäckt över detta i månader nu. Blev så glad att jag ville gråta när jag läste din krönika. TACK
Svara
Egoina
| #
Åh men fina du! Sluta pressa dig själv <3 Jag hejar på dig! Det kommer falla på plats 🙂
Svara
Malin
| #
va bra skrivet!! 😀 alla jag känner har pluggat klart och vet vad dom vill jobba med och även har barn vila och hund typ…jag är 29 år och har precis börjat läsa till målare och jag vet ärligt inte om jag vill jobba med det hela livet men man måste ju prova… annars får man ju aldrig veta 🙂
du verkar vara en sjukt cool tjej med båda fötterna på jorden! 🙂
Svara
Johanna
| #
Åh! Tack, tack, tack!
Svara
Robert
| #
Det verkar finnas en norm som säger att man skall vara välplanerad ända från att man föds, typ. I praktiken är ju alla människor unika individer med olika stort intresse för ”planering” så inget är rätt eller fel i det fallet. 🙂
Svara
my
| #
Jag har tre månader kvar på en utbildning som är 3.5 år och jag vet ärligt inte om jag vill jobba med det i resten av mitt liv, men jag vet samtidigt inte vad jag skulle vilja istället. Jag känner just nu att det är en trygghet att ha en utbildning överhuvudtaget
Svara
Frida
| #
Superduperkrönika! Jag själv började marknadsföringsprogrammet men hoppade av efter två månader. Spenderade fyra månader i sängen med att kolla på TV-program om hus, historia och arkeologi medans jag funderade på vad jag skulle göra med livet och deppade en del. Insåg att det ju faktiskt var historia och hus som var mitt kall och jag går nu andra året byggnadsantikvarieprogrammet i Visby. Jag är så himlans glad att jag vågade satsa på min ’hobby’ som yrkesval! Hittills känns det 100% rätt, har inte tvekat eller ångrat mig en endaste sekund. 🙂 Jag tror det viktigaste är att man följer magkänslan, inte vad man känner att man ”borde” eller vad andra säger åt en.
Svara
Egoina
| #
Heja!! 😀
Svara
scottish moments
| #
Håller med om det där med vardagspoliser ://
Svara
Paula
| #
Asså vilken bra krönika! Speciellt det som du skriver i början kan jag relatera till. Jag har också funderat och drömt om att bli läkare. Det verkar ju så coolt och spännande! Och den känslan att vara viktig och att folk typ ser upp till en. Men har nog sett lite för mycket på Grey’s Anatomy och det är nog inte så glamoröst som det låter. 😉 Det är ett väldigt viktigt yrke men kräver mycket jobb. Men det du skriver om att man drömmer om vissa jobb, men att man egentligen inte skulle vilja ha dem är så sant! Du sätter liksom ord på något som jag har känt/tänkt. Ja menar jag gillar inte ens blod! 😉
Tack för en jättebra krönika! 🙂
Svara
Marie
| #
Sån himla bra krönika 😀 jag känner också igen mig i den. Jag vet inte heller vad jag vill bli. Nu har jag utbildat mig till ingenjör men vet inte om jag kommer vilja jobba som det hela livet men det är som Malin skrev: man måste prova annars får man inte veta :D.
Tack för en grym blogg <3
Svara
Lisa
| #
Vilken underbart välskriven och rakt in i hjärtat krönika! Jag bara älskar den! <3 Jag har själv velat fram och tillbaka och det är verkligen OKEJ att göra det. Du är en fantastisk människa Egoina och så grym!
Svara
Egoina
| #
Tack vad glad jag blir <3
Svara
Emina
| #
Hej Egoina! Har läst din blogg i flera år och totalt älskar den. Men nu till saken, nu sista tiden har det varit väldigt mycket snack om flyktingkrisen samt att majoriteten av alla bloggar har uppmärksammat detta på ett eller annat sätt, du är dock den inte som inte har gjort det på din blogg av vad jag har sett så därför blir jag väldigt nyfiken om vart du står när det gäller flyktingkrisen?
mvh
Svara
Sandra
| #
Tack för en otroligt bra krönika. Jag är 23 år och har ingen utbildning mer än gymnasiet. Jag jobbar med ett jobb som jag trivs med men inte älskar. Jag vet inte hur många gånger jag får frågan ”men ska du inte utbilda dig istället?”. Men grejen är att jag VET INTE vad jag vill bli och jag tänker att det är faktiskt också okej. Känns himla skönt att se någon annan sätta ord på det man känner och bekräfta hur okej det är att livet är mer än bara jobb. Tycker du verkar vara en himla fin människa och jag älskar din blogg! KRAM
Svara
Egoina
| #
Åh tack! 🙂
Svara
Malin
| #
Jag ville också bara säga tack! Jag studera ett program få vet om, och ibland vet jag inte ens själv varför jag valde det. På frågan ”men vad blir man när man är klar med din utbildning” brukar jag svara klokare. Nu vet jag vad jag ska svara på frågan vad jag ska bli när jag blir stor också!
Svara
Egoina
| #
🙂 <3
Svara
Emelie
| #
GUD vad jag behövde detta just nu. Började på juristprogrammet nu i höst i Uppsala och jag trivs med ALLT, verkligen ALLT; utom det vi gör i skolan. Det är tråkigt som fan, jobbigt som jag vet inte vad, svårt så in i helvete. Det är inte kul någonstans. Det jobbiga är att jag inte vet huruvida det är tråkigt/jobbigt/svårt just för att det är svårt och nytt allting, jag menar jag har gått 4 veckor och aldrig läst något om juridik tidigare (kom direkt från sam-beteendeprogrammet gymnasiet). Alla som går högre terminer säger dels att en kommer in i det, och fine det gör en väl. Förhoppningsvis. Dels säger de att det vi läser om under termin 1 är det tråkigaste och snarare politik än juridik. Så jag vet ju inte om det beror på detta eller om det verkligen är yrkesvalet som är fel för mig. Åhhhhh hatar det här. Kommer i vilket fall som helst börja termin 2 också och se hur det känns. ”Kan ju inte hoppa av redan nu”.
Tillsammans med detta fick jag reda på för två veckor sedan att killen jag är dödskär i, som jag träffade i våras och som bor och pluggar i Uppsala precis som jag och som varit väldigt oklar gällande oss sedan sommaren, HAR FLICKVÄN 😀 idiotcp. fyfan för honom! bröt ihop totalt och är ledsen över det varje dag, besides mina problem med skolan liksom. Känner mest att livet är himla himla himla dumt mot mig just nu 🙁
Himla bra med denna krönika mitt i allt detta då <3
Svara
Egoina
| #
Alltsåååååå!! Hoppas allt vänder för dig snart. Testa en termin till och om det fortfarande inte är bra så testa något nytt tycker jag 🙂 Och ang killen, det suger, men det går över. KRAM <3
Svara
ISA
| #
tycker du är rätt underbar bruttan<3
Svara
Egoina
| #
<3
Svara
Sara
| #
Tack! Närmar mig 27 och har ingen aning alls vad jag vill göra med livet. Gått lite kurser på universitetet, men står ändå och velar fram och tillbaka
Svara
Johanna
| #
Åh jag känner precis igen mig i att inte veta vad man vill bli. Min mentor på gymnasiet pressade mig att jag måste bestämma mig nu, innan det är ”försent”. Det gjorde mig så fruktansvärt stressad så tillslut visste jag inte vart jag skulle ta vägen. Så då bestämde jag mig för att helt enkelt skita i att jag inte vet. Det är 6 år sen nu och jag vet fortfarande inte vad jag vill! Jag testar på olika jobb och har trivts med alla, så jag flyter bara med och tar allt som det kommer, mycket skönare istället för att stressa upp sig så som jag har gjort. Himla klok text förövrigt, du är så grym! 🙂
Svara
Oskar
| #
Bra krönika! 🙂
Svara
Mimmi
| #
Haha, ser att det inte bara är jag som känner igen mig! Men gud vilken bra krönika, tror den bästa jag läst av dig.
Har eller aldrig känt att jag har något kall i livet, att jag sedan barnsben vetat vad jag vill bli. Har precis börjat en 5-årig utbildning och alla i min klass är helt säkra på att detta är rätt för dem, dem har drömt om detta hela sina liv. Kul för dem. Men detta känns förjävlivligt för mig som sitter där och undrar hur jag ens hamna på denna utbildning. Jag har inte någon aning om ifall detta verkligen är det ”rätta” för mig.
Alla fall ville bara skriva TACK för att du lugna min ångest lite med att det är okej. Sedan även tacka för din underbara blogg!
Svara
katarina
| #
Innan jag fick mitt nuvarande jobb ställde jag mig den frågan – vad vill jag bli? Mina svar har också varierat genom åren (Ally McBeal var en av mina favoriter som liten) men tillslut så insåg jag att jag kommer nog aldrig fastna för något särskilt yrke i sig. Jag kom tillslut fram till att jag har två krav på mitt drömjobb – att jag på något vis får möta nya människor och att jag trivs så bra att det inte är pest och pina att gå till jobbet. Och tänka sig att jag nu har hittat det jobbat (dock bara på vikariat vilket suger). Så jag tror inte det är viktigt att veta vad ens drömjobb är. Någon måste ju ha alla dom där andra jobben också som kanske ingen drömmer om 🙂
Svara
Alva
| #
<3
Svara
Malin
| #
Så bra skrivet och verkligen något många behöver höra! Jag är så trött på att folk tjatar om just detta. Har en släkting som tycker att detta är det viktigaste i världen att prata om, som inte kan sluta tjata om att jag borde plugga. Och sist använde jag just det sista du skrev, jag sa att jag ville fortsätta vara lycklig. Och han blev helt tyst, sa inget mer om det och det var SÅ SKÖNT!! Tror faktiskt inte han frågat mer om det sen dess, men det kommer väl igen… Hursom så är ”lycklig” bästa svaret. Om man inte vet vad man vill jobba med. För lycklig vill väl alla vara? Inget annat spelar så stor roll. <3
Svara
Emma
| #
tack för att du satte ord på det jag har svårt att på egen hand övertyga mig själv om. den där lilla gnagande oron gnager inte mer nu. du är klok. puss.
Svara
A.
| #
Jag är en sån där som ”alltid vetat” men jag har ett tips till alla som inte vet. Ställ er inte frågan ’vad vill jag BLI när jag blir stor?’ (Oavsett ålder) utan ’vad vill jag jobba FÖR?’
På så sätt begränsar man ner lite med utbildningar och jobb. 🙂
Svara
Julia
| #
Hej!
Bra krönika, men måste bara få göra dig medveten om en hemsk baksidan till din hiss denna gången!
Jag gick en kurs nu i gymnasiet som kallades för hållbar utveckling där min lärare talade om för oss om det som egentligen står bakom all inclusive och förklarade för oss ordentligt att hon verkligen ville avråda oss alla från att välja det på våra semesterresor då det påverkar urbefolkningen i länderna på väldigt dåliga sätt 🙁 det är tyvärr inte så uppmärksammat problem men det har skrivit böcker om det och du får jättegärna läsa om en av de böckerna på denna sidan!
http://www.dagen.se/kultur/den-obehagliga-sanningen-bakom-din-charterresa-1.192192
Vill verkligen inte vara någon moralkärring, och du får absolut uppskatta all inclusive men det är alltid bra att vara medveten i det valen vi gör med vår konsumtion, resor, kläder osv 🙂
Jag själv är inte så bra på att uttrycka vad som är dåligt med all inclusive, men rekommenderar dig verkligen att ta lite tid till att läsa min länk!
Tack för en världsblogg!
kramkram /julia
Svara