Vecka 12: Kärleken är friendzonad
Kärleken är blind…eller?
En ny svensk säsong av Love is blind är här och jag sitter bänkad såklart. Har inte hunnit långt än och här kommer inga spoilers, men fick bara lust att prata om programidén generellt. Jag har precis innan den nya svenska säsongen sett den senaste amerikanska i ett svep och haha ja man blir ju aldrig besviken. Det blev drama precis som vanligt, men mest älskar jag ju alla kärleksförklaringar, känslor och frieri. Sen spolar jag igenom 80% från första mötet till ja eller nej vid altaret om jag ska vara ärlig.
Något jag ständigt slås av är hur vältaliga och verbala alla är. Det är förvisso säkert ett krav då talet är vad som för programmet och vad man har att förlita sig på, till en början i alla fall. Men det är på en sån nivå att det stundtals blir nästan överdrivet. För att inte tala om hur hänsynsfulla, förstående och PK alla är. Allt ska valideras till höger och vänster. Är folk såhär på riktigt numera?
Jag älskar programidén, men tror inte på att det är så man träffar den man ska gifta sig med. Jag tycker snarare det är så man träffar sin bästa kompis.
Kärleken är kanske blind, men attraktion behöver utforskas. I min värld handlar det om kemi och inte nödvändigtvis utseende. Jag är ju inte automatiskt attraherad av en man för att jag tycker att han ser bra ut, och tvärtom skulle jag kunna vara det utan att vid första anblick tycka att han är snygg.
Jag förstår att attraktionen är vad som är tänkt att utforskas i nästa steg utanför kapslarna, men liksom…sannolikheten att man ska träffa rätt borde vara så väldigt liten med bara en person kvar? Jag föreslår att deltagarna får kramas och hångla lite under dejtstadiet också. I mörker kanske? Det är ju en för viktig byggsten att bortse innan man _friar_ till någon.
Kanske är stenen i min sko vetskapen om att jag och F aldrig aldrig aldrig hade valt varandra och det skrämmer ju livet ur mig. Vi har absolut inte samtal som pågår i timmar, förstår varandra hela tiden (omg tvärtom) och tycker likadant om saker. Men kemiskt i universum hör vi ihop och kompletterar varandra. Vill man ens vara likadana? Det säger jag kanske för att jag utgår från min egen situation. Det är väl härligt om man kan få allt. Men är så tveksam.
Vad tänker ni? Tror ni på konceptet?
B
| #
Jag tycker att de ska få veta något litet om varandras utseende innan de träffas, typ ”mörkt hår”, lång, eller liknande. För att jag tror att alla målar upp en bild i huvudet av hur den andre ser ut, och ibland blir det en sådan stor chock när de träffas och ingenting alls matchar bilden i huvudet.
Svara
Egoina
| #
Håller med om det! Men vet inte om det räcker. Upplevde det när jag Tinder-dejtade och det dröjde innan jag träffade personen att det liksom krockade för mycket med min bild av hur han skulle vara. Och då hade man ju ändå sett personen på bild. Kanske är mer typ kroppsspråket….energin än bara utseende.
Svara
Elin
| #
Fast attraktionen kommer väl från kommunikationen! I mitt fall i alla fall. Klart att blickar osv spelar roll men inte fysiska kramar för min del. Snarare om man har samma humor som spelar roll typ? Och om man är som er och inte pratar i timmar – att båda är så. Att man har nån magisk förståelse för varandra (inte nödvändigtvis att man håller med varandra). Jag tror ändå på kärlek vid första samtalet! 😉
Svara
Egoina
| #
Så intressant!! Blir uppriktigt fascinerad att det kan vara så olika. För mig är det något fysiskt….typ kemiskt (tänker ibland också att det säkert måste vara biologiskt). Går inte att förklara det och jag vet inte förrän första kyssen typ. Jag kan absolut bli attraherad av någon, men det går liksom över direkt om vi ”inte funkar”. Kärlek tycker jag dock är en annan grej som absolut växer fram t.ex. via samtal. Men betyder det automatiskt att jag vill ligga med huvudet på hans bröst? Nope haha
Svara
Elin
| #
Om jag har elektrisk kemi med någon när vi pratar har jag per auto det fysiskt också! Är det kompisar har jag ”bara” kemi så att säga. Känner inget pirr liksom 😅 Har ju hört att folk vill kyssas för att veta ”om det är rätt” men aldrig reflekterat över att det är avgörande för de personerna 🤯🤯🤯
Svara
Madde
| #
Men alltså vad befriande att läsa att fler inte pratar i timmar! Kan ibland undra (speciellt under pmsvecka) om vi inte har mer att säga till varandra men sen inser jag att det är så min sambo är och att han är bäst ändå. Babbla av mig får jag göra med tjejerna 😁
Svara
Egoina
| #
Haha eller hur!
Svara
Alice
| #
Håller med, så befriande att läsa om någon annan som inte ”pratar i timmar” 😅
Svara
Jo
| #
+1 på det här haha! Så skönt att det finns fler par som är så!
Svara
Stina
| #
Tack , alltid så skönt att få höra andra par som funkar lika. Dock önskar jag att vi skulle kunna prata i timmar och oftare tycka lika men tror inte att man kan ”få allt” (?) Vi har också ngn typ av kemi, vi dras till varandra. I Blind är de absolut duktiga på att konversera MEN det fundamentala felet där tycker jag är att de alla väntar sig att hitta ngn perfekt partner, den inställningen sabbar nog mycket.
Svara
Lovisa
| #
Det är väldigt intressant med attraktion och kärlek. I mitt eget förhållande (15 år nu woop woop) är kemi en stark faktor i vårt förhållande för vi är väldigt olika som personer. Men det finns något uppfriskande och personlighetsutvecklande med det eftersom man inte stagnerar utan utmanas av den andres olikheter. (Leder såklart till en del bråk också men ryser helt ärligt talat vid tanken på att vara tillsammans med någon som är mer lik mig -skulle nog inte stå ut!) Kan man se den andres ”brister” eller olikheter med kärlek (att den inte gör saker annorlunda för att vara jobbig tex) tror jag att det finns något som berikar förhållandet. Tex i vårt förhållande så är min make bromsen och jag är gasen på många sätt, ibland blir jag galen på att han inte pallar att göra saker och vill vila osv men det var ju samtidigt också det som bla attraherade mig från början eftersom jag vet att jag behöver en lugnande inverkan för att inte bränna sönder mig. Men efter 15 år så har vi ju såklart också blivit mer lika varandra och hittat sätt som funkar för oss (mer eller mindre haha). Kort sagt, han är mitt hem, min trygghet och någon som jag inte tröttnar på oavsett ifall vi pratar eller inte och det tror jag också beror på kemin mellan oss!
Svara
Egoina
| #
exakt samma här!
Svara
F
| #
Jag brukar säga att jag inte har någon typ, för alla jag har dejtat eller varit i relation med har alla haft olika attribut. Men något som har varit avgörande och något jag inte ens kan förklara mer än att det är kemiskt eller biologiskt. Det liksom är elektriskt vid första kyssen, eller även när man är i närheten av denna person. Händer det inte så har jag alltid avslutat det. Mina vänner brukar säga att det inte alltid är så, och att man kan låta kärlek växa fram, så jag har precis testat, jag har dejtat en person, som är såååå snygg, hon tickar av alla mina boxar med sin personlighet, har sunda värderingar och är så omtänksam, men jag har aldrig känt det där elektriska. Och jag har verkligen försökt bortse från det, för att hon var allt som jag sökte. Men efter 6 månader så var jag tvungen att avsluta det, för jag vet hur det har känts när kroppar bara dras till varandra, när den andra personens doft får min kropp att vibrera och när inget annat känns som är i närheten av denna attraktion. Med det sagt, personen ska ju inte vara ett as, och kommunikationen, empatin och omtänksamheten ska ju också finnas dår. Men det tar jag först reda på efter första kyssen.
Svara
Egoina
| #
Exakt!!! Min erfarenhet är att om man bortser från det och bara går på attributen så blir man ju kompisar (och i mitt fall har jag liksom blivit äcklande av närhet till slut). Men kanske också handlar om vad man söker och tycker är viktigt. Intressant att dina vänner tycker så!
Svara
F
| #
Jag blir också äcklad av närheten till slut när jag försöker, doften av personen börjar liksom bli väldigt otrevlig och jag vill bara fly, jag känner mig så taskig, för det är ju inget fel på personen.
Det har bara fått mig än mer överbevisad över att våra attraktioner är biologiska, och på något sätt till och med djuriskt.
Svara
Egoina
| #
Också övertygad om det! Antagligen pga bra match för att skaffa barn, haha.
Svara
Anonym
| #
Tycker fördelen med love is blind jämfört med t ex gvfö är att de ändå pratar med varandra och kan känna en kemi. För det kan man ju om någon är charmig/flirtig/rolig i ett samtal. Tror det kan skapa attraktion och öka chansen att välja rätt jämfört med att bara paras ihop med någon. Ofta faller ju attraktionen i gift på att de t ex inte tycker om rösten, sättet, humorn mm inte alls bara utseende. Men sen vänder jag mig lite emot att det känns som väldigt dokusåpapersonligheter som söker till skillnad frön gift. Känns inte som vanliga människor riktigt utan mer folk som gärna vill bli kända typ? Ärligt talat förvånad att flera hållit ihop och fått barn och så, upplevde att så mycket var ett spel
Svara
Emma
| #
I egenskap av blind måste jag ju dela mina two cents haha. Jag tänker absolut att det finns en fysisk komponent, men jag tänker typ att den ändå finns där eftersom man pratar? Sen är det såklart helt sinnessjukt att fria till någon man inte ens kramat än, men det ingår ju i konceptet. Jag har väldigt svårt att förstå hur utseende någonsin kan vara en dealbreaker, finns så mycket annat som går före (och då räknar jag in t.ex. röst i utseende), men vad vet jag.
Svara
Egoina
| #
Så intressant att höra hur du tänker! Hur menar du att den fysiska komponenten finns för att man pratar? För det är den biten jag inte förstår. Absolut att man kan bli förtjust i någon för att man har bra samtal, klickar osv. Men finns inte det fysiska sen är man bara kompisar väl? Tänker jag i alla fall.
Svara
Emma
| #
Lyckades inte trycka på svara-knappen haha så skriver en ny kommentar bara. Svårt att förklara hur jag menar, men jag tänker att rösten och samtalet är en del av attraktionen. Men det är ju olika från gång till gång, ibland kommer attraktionen dirr när man ses och ibland tar det lång tid oavsett och ibland blir man attraherad utan att ens ha träffats. Sen hur man någonsin kan bli attraherad av någon med kameror där och när man dejtar en massa andra samtidigt kan jag absolut inte förstå, haha.
Svara
Mila
| #
Jag är nog som du i detta. 🙂 För mig har aldrig nätdejting (eller appar idag då) fungerat och då har jag ändå försökt ett antal gånger. Då kan någon liksom ”stämma in” i allt jag önskar, till och med utseendemässigt (eftersom man visar foton), men sedan när jag mött personen och pratat i några minuter (!) så ba nej nej nej… Det är som att kemin inte stämmer, som du skriver. För mig hade det fungerat mycket bättre att ha någon slags speed dating för att först känna av om kemin finns, och sedan sålla bort vissa baserat på att jag så klart vill att värderingar och framtidsplaner matchar.
Jag tror man måste ha väldigt mycket tur för att LIB ska fungera för en. Eller vara extremt praktiskt lagd – vilket jag ändå uppfattar många amerikaner vara i det programmet. De vet väldigt specifikt vad de är ute efter (visst yrke, skaffa barn inom x år osv) och då kan de bortse lite från brist på kemi/attraktion…?
Svara