Måndagssnack
Jag har en minneslåda i vilken jag sparar på saker till Henri. I den ligger allt från hans armband på BB till hans första skräpsamlar-medalj och hans första skor. Jag har till och med sparat mitt graviditetstest (ett av dom haha), och hans navelsträng i en liten burk. Sorry om du läste det där till morgonkaffet : ))
Häromdagen gick vi med honom till frisören för första gången och jag lade sen ner en avklippt liten lock i lådan. Har varit lite ledsen nästan. Det var verkligen vemodigt att klippa av hans första lilla hår. Han blev så stor. Kanske är det den känslan som triggade en dröm jag hade inatt. Jag drömde att jag besökte en loppis och plötsligt upptäckte att allt där varit mitt.
Jag hittade min egen minneslåda. Teckningar och juldekorationer jag gjort. Fotoalbum. Skolarbeten. Min första bh. Allt bara kastat i högar för någon att köpa för ingenting. Allt det där som varit så viktigt för mig en gång, rafsade folk bara runt i.
Jag har ofta en vemodskänsla när jag är i second hand butiker. Lika fantastiskt som det är att allting kan få ett nytt hem, lika hemskt är det att sakerna inte är någons längre. Det blir en stark påminnelse om att tiden går. Att man dör.
Fick ett sms idag, från min pappa. ”Idag är det sex år sedan farmor dog”, skrev han.
Kanske är det hårlocken. Eller också ligger det bara i luften den här tiden.
Emmy
| #
Du skriver så fint och rörande! Förstår precis ditt vemod.
Jag kände så med dig när du delade med dig av att din farmor gått bort. Min farmor gick också bort samma år som din, fast i mars. Av vad jag läst på din blogg hade vi en ganska liknande relation till våra farmödrar och blev lika tomma inombords när de lämnade.
Kram på dig!
Svara
Egoina
| #
Åh kram till dig med ❤️ Vilken tur vi haft, att få ha så fina farmödrar.
Svara
Malin
| #
Sparade också naveln! Så sjukt egentligen men hade tänkt gjuta av den i silver och sätta i ett halsband (jaja första barnet) så hade den i en liten ”minnesskål” i köket. Sen slängde vår städerska den. Men den ser ju ut som en gammal vindruva så helt förståeligt😁 Och avslöjade så klart inte för henne.
Svara
Egoina
| #
Hahah omg 😅
Svara
Jessica
| #
Vår sons navelstump lossnade och trillade ner under mina svärföräldrars altan 😆 tur att jag inte hade tänkt spara den 🤭
Svara
H
| #
Tänk vad vi är olika. Jag har sparat lite i en låda och en del i en scrapbook. Jag är dock inte särskilt sentimental och skulle inte maken propsat är det oklart vad jag sparat.
Jag äter med stor aptit istället alla nya förmågor och händelser med sonen. Jag är väldigt här och nu. Ibland tänker jag dock på hur jag totalkrashar när anhöriga dör, det finns liksom inga viktiga minnen att trösta sig med – jag ser bara alla nya ögonblick jag inte kommer att få.
Svara
Mila
| #
Haha alltså naveln… Jag har en ovanlig (?) navelfobi. Jag tycker navlar är otroligt läskiga, som ett mystiskt hål rakt in i kroppen, utan funktion (ja, jag vet att det egentligen inte är ett hål rakt in i kroppen på det viset så klart). Är livrädd för att få en utåtstående navel i slutet av graviditeten. 🙁
Såg precis tjockumentären med Fredrik Boltes där han gör bukplastik p.g.a. lös hud och får välja att inte ens ha en navel efteråt! Blev fascinerad och tänkte att gud vad skönt att slippa det där läskiga hålet. 😀
Svara
Egoina
| #
Haha fattar vad du menar, men är ändå inte en mage utan hål läskigare? 😂
Svara
Mila
| #
Haha jo min första tanke var det, men sedan kom jag ju på att åh vad skönt, man slipper navelludd eller annat läskigt… 😉
En gång berättade jag för min kollega om min navelfobi. Han blev inspirerad och skapade då en skulptur med en mage, där två läskiga spetsiga händer gräver sig ur naveln… Jag såg ett foto och insåg att han fångat min absoluta mardrömsbild! 😮
Svara
Elin
| #
Vet inte om vanlig eller ovanlig men mitt ex har samma fobi; aldrig fått lov att komma i närheten av hans navel. Han är rädd för att det känns som en öppning in till inälvorna typ.
Svara
Mila
| #
Skönt att höra att det finns fler, brukar aldrig få förståelse annars haha 🙂
Svara
S
| #
Jag tänkte på dig och din farmor häromdagen. Jag mindes att jag verkligen kunde relatera till er relation, den liknande den jag hade till min farmor. Min farmor gick plötsligt bort i förra veckan och jag är helt förstörd. Det kommer stunder när jag känner att jag omöjligt kommer kunna acceptera och gå vidare, men dina texter har hjälpt mig. Tack ♥️
Svara
Egoina
| #
åh jag beklagar 😔❤️
Svara