Måndagssnack
Jag har tagit bild på mig själv med min webcam på datorn vid tre tillfällen. November 2019 var det för att föreviga mig själv med en tomtelatte. Ändå rimligt. I mars 2020 tog jag bild på mig själv i mitt temporära hemmakontor. Vi skulle jobba hemma minst två veckor, skrev jag i bloggen. Haha om jag bara visste. Och sen idag då. Hej här är jag.
Killarna hade precis åkt till farmor och jag var ensam hemma. Levde mitt bästa liv helt ensam. Såg lunchserie och bara var. Fan vad jag saknar att vara helt ensam.
Har alltså jobbat hemifrån idag, men planerar att vara på kontoret minst två dagar denna vecka. Men vi får se. Henri verkar inte helt hundra, men vi vet inte vad det är med honom. Inatt vaknade han och skrek och grät helt hysteriskt. Det gick inte att få kontakt med honom. Han hade fullständig panik. Kan man ha nattskräck när man är så liten? Blev så tagen av det att jag låg vaken och googlade i en timme efter att han somnat.
Annat jag tänker på:
👉🏼 Jag börjar längta efter höst och vinter. Vill mysa med tända ljus och en kopp te. Ett av mina bästa köp är led-ljus som ser ut som stearinljus. Det finns varianter som ser riktigt bra ut numera. I alla fall på långt håll. Vi har dem i fönstret och de tänds med timer vilket är så mysigt. Jag är ganska nojig med levande ljus annars och skulle aldrig lämna ett rum med tända ljus exempelvis, så det känns så skönt att inte behöva tänka på det.
👉🏼 I helgen ska vi hämta ett bord som vi köpte en av tjej på Blocket. Det är i massivt trä och perfekt mått till vårt kök. Inget ”speciellt” med det i övrigt, helt vanligt bord liksom. Men skönt att kunna slipa och fixa till. En viss person i vårt hushåll älskar nämligen att slå saker i bordet.
👉🏼 Kanelbullens dag imorgon. Bara det är en bra anledning att åka till kontoret.
👉🏼 När det står på en hårprodukt, exempelvis inpackning, att den ska användas 1 gång i veckan. Vad menar man då? Vad baseras det på? Om man tvättar håret en gång i veckan ska man alltså använda produkten varje gång, och om man tvättar varje dag blir det var sjunde gång? Tänker på detta varje gång jag läser liknande på en produkt. Finns det någon genomsnittlig dusch-kvot?
176 gillar
Mia
| #
Åh Vad du är fin i glasögon. Ja inpackning gör jag en gång i veckan. Man kan också ta lite i håret och sen fläta det till natten. Ev blöta det innan. Ha en mysig höstvecka.
Svara
Hannah
| #
Det kan absolut vara nattskräck! Vi hade några tillfällen med det i ungefär den åldern. Hoppas det går över snabbt!
Svara
Anna
| #
Min son fick nattskräck när han var 7-8 månader. Gick över efter tips från BVC att ”kura” honom. Du har säkert läst på om det i natt när du googlade, men det innebär att man ska väcka barnet efter ca 20-30 min efter dom somnat. Och sen söva om…. Sjukt frustrerande när man har ett barn som har svårt att komma till ro, men det fungerade för till slut gick det över. Min son är nu 8 år och har vissa nätter väldigt realistiska mardrömmar och både pratar och går i sömnen ofta. Ingen nattskräck dock ☺️
Svara
Sofia
| #
Min son vaknade lika hysterisk när han var runt 1. Påminde också om nattskräck även om 1177 sa 3-års ålder och en timme efter insomnande…jättejobbigt var det. Fick inte heller kontakt med honom, brukade sätta på babblarna på mobilen för DET fick honom att reagera och lugna ner sig efter en stund 🙃
Svara
M
| #
Hej! Hur många månader är Henry nu? Har han fått några tänder? Tandsprickning brukar vara oerhört jobbigt för de små🥲❤️
Svara
Lena
| #
Har också ledljus i ljusstakar, dock inga med timer, var har du hittat dom? Perfekt med ledljus, har det i blockljus också (med timer).
Svara
Bella
| #
Hej,
Det kan absolut vara nattskräck. Vår 3-åring hade det jätteofta när han var yngre (även om det sägs att det är vanligare upp i åldrarna). Han hade det ibland varje natt, fruktansvärt för oss föräldrar men han led ju inte av det. Det kommer mer sällan nu men i helgen hade han ett giga-nattskräcksanfall. Värsta någonsin. Han skrek och grät ”mamma, mamma” i mer än 30 min men vägrade låta oss ta i honom och vi fick ingen kontakt. Jag är fortfarande traumatiserad efter det. Usch! Men han mår bra i övrigt, och är själv helt oberörd och minns inte det. Som tur är sker det mer sällan nu men det var ett återkommande skeende när han var 6 mån-2 år.
Hang in there, och googla inte. Jag är Google-hypokondriker och det hjälpte inte mig att googla. Kanske du är bättre på att sålla infon men jag blev helt crazy orolig kring diverse ovanliga sjukdomar och oroade halvt ihjäl mig istället för att vänta ut det. Kan säga att BVC och VC såg mig ofta på den tiden. Usch… att vara mamma alltså och en orolig själv. Inte alltid bra kombo.
Kram
Svara
Malin
| #
Håller med kan absolut vara nattskräck.
Vi fick så nån gång också när vi råkat överstimulera, tex när vi haft gäster, paddan OCH lagt oss sent. Var som bebisen knarkat och var helt okontaktbar och skrek hysteriskt som du säger. Plötsligt börjar de ju ta in mer och mer och då får de en massa att processa, samma sak när de börjar förskolan så kan det bli så för en del på nätterna i början. Alltså även om de trivs! Bara att det är mycket att ta in och ta hand om. Och kan ju vara att ni bytt nu så F är hemma mer så det bara är mycket att stuva om i hjärnan och rutinerna.
Svara
Moa
| #
Vår kille på nu 8 månader har haft nåt nattskräck-aktigt ett par nätter i veckan i flera månader. Gråter och skriker på ett annat sätt än under dan, kan blunda länge men också öppna ögonen och kasta sig omkring. Är glad och mår bra om han vaknar helt men kan vara typ groggy och halvsovande länge. Verkar gå över snabbast om vi inte ens rör honom, känns hemskt men han verkar ju må bra. Konstig grej iaf!
Svara
Lisa
| #
Japp, min äldsta hade nattskräck flera gånger vid den åldern. Upphörde efter ett tag, hoppas det inte kommer tillbaka. Fruktansvärt.
Svara
Sandra
| #
Min 2-åring har också nattskräck i perioder, började då han var runt 1. För honom har vi märkt det speciellt kring att hans sovtider/sovmängd ändrat, t.ex. då han gick från att sova dagssömn 2 gånger till bara 1 (då hände det varenda natt ett litet tills han vant sig med nya mängden sömn, men han vägrade också sova mer än 1 gång på dagen vad vi än gjorde), och nu senast då vi ändrade tid för dagssömnen inför dagisstarten. Ibland har det hänt annars också, men rätt sällan. Det är jättehemskt, han är alldeles otröstlig och verkar nästan rädd för oss föräldrar, och kastar sig omkring. 🙁 Men sen somnar han fint igen, som om inget hänt, då han lugnat sig, och verkar ha noll minne av det följande morgon.
Svara
Julia L
| #
Min äldsta dotter hade/har nattskräck från att hon var cirka 10 månader. När hon var så liten funkade det att ge henne en flaska välling, när det slutade funka så funkade det att gå ut på balkongen, det var som att temperaturförändringen fick henne att klarna till.
När hon var cirka 3 år slutade det funka, och då började vi väcka henne cirka en timme innan nattskräcken brukade komma. För det mesta funkade det, men ibland hann hon få nattskräck innan vi väckte och ibland var det något som körde ihop sig så att vi glömde. Sen några månader innan hon fyllde fyra år så sover hon med tyngdtäcke (tog det självklart med BVC innan vi började) och sedan dess har hon inte haft nattskräck. Vet inte om hon har vuxit ifrån det eller om det är täcket som hjälper.
Nu fick du hennes livshistoria här😅
Någon skrev ”googla inte”, men jag läste en artikel på mama.nu om nattskräck, där fick jag lite tips på vad andra föräldrar (mammor) hade gjort för att hantera nattskräck och det hjälpte verkligen oss!
Hoppas att det går över för er. Är det nattskräck så är det ändå en fördel att barnen (oftast) inte själva minns det, det är ”bara” jobbigt för er föräldrar.
Svara
C
| #
Nattskräck är så läskigt (men verkar inte som att barnen själva minns det). Det enda som funkade för mitt barn var, som någon annan skrev, rör inte (även fast hela ens psyke säger ”håll om”) och klassisk musik på odrägligt hög volym (ett under såhär i efterhand att storasyskon aldrig vaknade). Men hu, minns hur pulsen var extremt hög flera timmar efter ett nattskräckstillfälle… tack och lov var det väldigt längesedan det hände, bara tendenser vid typ feber..håll ut, ni är inte ensamma!
Svara
Johanna
| #
Vår kille hade det i somras några gånger under några veckor. Då var han kanske 14-15 månader. Han vaknade i panik på natten, skulle för allt i världen bara bort från sängen, oavsett om det var vår eller hans. Ville dock inte bäras, eller stå själv på golvet. Och vattenflaskan, nej den kunde vi kasta långt åt helvete.
Första gången gav vi tillslut upp och satte på babblarnas vaggvisa på SVT Play. Den såg jag på i två timmar. Han vaknade så oerhört lätt och grät så fort den slutade spela.
Andra gången lyckades vi lugna honom utan tv, det blev ett blöjbyte, sen fick han sitta i sängen på vilket sätt han ville, så länge han inte lämnade vår säng. Vi försökte prata med honom och ”väcka” honom ur skräcken. Det gick tillslut. Den metoden har vi fått köra när det blivit så, men tack och lov har det inte varit så ofta. Någon gång har det kommit i samband med nya tänder, så kan vara värt att ta febern för att kolla om det är rimligt med en alvedon.
Svara
Linda
| #
Min dotter har haft nattskräck från ca 6 månader fram till nu (nästan två år). Det går i perioder. Nu var det någon månad sedan sist men när hon var liten var det flera nätter i veckan. Hon bara skrek och skrek, var otröstligt och okontaktbar, böjde sig i en båge när vi höll i henne och slängde sig fram och tillbaka när vi lät henne vara. För oss var det bara att vänta ut det. Någon gång hjälpte det att ta ut henne där det var lite svalare och nån gång lugnade hon ner sig med en flaska. Det är läskigt men de tar inte skada av det.
Svara
Ida
| #
Var är din fleece ifrån? Så fin!
Svara
Egoina
| #
Lager 157! Tack 🙂
Svara