Måndagssnack
Jag funderar mycket på mitt utseende om dagarna. Tycker inte att något i garderoben är jag längre. Inte för att jag vet vem jag är. Men allt känns bara fel. Hade det varit rimligt (och miljövänligt) hade jag köpt en ny garderob. Inte för att jag vet vad jag skulle köpa visserligen.
Går och fönstershoppar om dagarna för att ha något att göra och känner mig bara förvirrad. Vad tycker jag är fint?
Vem är jag?
Jag tog bort mina påbyggda naglar häromdagen. Orkade inte med stressen inför, att Henri skulle sova/vara nöjd under besöken och började fundera på om det egentligen är så bra att ta med en bebis in på en nagelsalong? Antagligen inte. Tycker jag ens det är fint med naglar längre. Gör jag det för att det är något jag vill, eller för att det blivit något jag bara gör.
Jag har inte varit hos frisören sedan innan Henri föddes och det är verkligen dags egentligen. Men jag vet inte om jag orkar lägga en massa timmar på det just nu. Varken med eller utan Henri. Sen tänker jag att jag behöver ju inte slinga, kan ju bara klippa mig. Det är kanske kul att ha min naturliga hårfärg ett tag för omväxlingsskull. Men känner jag det på riktigt eller vill jag egentligen vara jätteblond? Jag vet inte.
Ja, ni hör ju. Jag vet ingenting. Jag vet bara att jag saknar att känna mig fin. Bara det att fin kanske är något annat just nu. Eller är så är det inte det.
Trodde jag skulle komma till någon slutsats när jag skrivit ner allt det där, men är om möjligt ännu mer förvirrad.
Det är måndag kväll och jag sitter med Henri sovande i selen och tittar på F som skruvar på fronter på kylen och frysen. Köket som aldrig tar slut. Helt obegripligt hur mycket man måste tänka på och göra. Men vi närmar oss mållinjen.
Nästa projekt är att fixa klart hallen. Ska måla om och sätta upp garderober. Vi ska ha garderober i alla sovrum och i hallen, men trots det undrar jag hur vi ska få plats med alla saker. Hur gör ni? Ibland ser jag lägenheter på Hemnet som har en garderob. Hur går det ihop? Var har folk sin dammsugare, mopp, sina handdukar, sängkläder, kläder, jackor osv osv. I andra möbler? Är väldigt nyfiken på hur alla andra verkar få plats med sina grejer utan problem trots till synes ingen förvaring.
Glad måndag! Ha en fin vecka 🤗
Sara
| #
Jag känner verkligen igen mig så mycket i allt du skriver! Min son är ett (idag! Så sjukt) och jag kan fortfarande fundera på vem jag är, vad jag trivs i. Märkte att man fick mycket inspiration när jag började jobba igen. Hejja dig och er resa! Tycker så mycket om att läsa din blogg!
Svara
Marie
| #
Känns som rimliga funderingar efter att man har fått barn. Man ändras på många sätt och funderar över självklara saker. Jag tror att du kommer landa i något även om det tar lite tid.
(Jag ville också byta ut hela min garderob efter mina graviditeter och gjorde det till viss del, de kläderna var inte jag längre).
Svara
Emma
| #
Låter som att du går igenom samma identitetskris jag gjorde efter varje barn! Helt plötsligt visste jag ingenting om mig själv. Men det kommer tillbaka, man hittar sig själv och sin stil så småningom. Håll ut! ❤️
Svara
Sabina
| #
Jag har varit mammaledig i ett år nu och känner exakt samma som du med kläder och stil. Allt i garderoben känns som att en främling köpt men ändå vet jag inte vad jag vill ha istället. Men jag känner lite samma dessutom med fritidsintressen, när min dotter sover vet jag knappt vad jag gillar att göra längre så jag antar att det är en fas man går igenom kanske 😁 så kläderna tänker jag att jag väntar tills jag börjar jobba igen och ser om det känns annorlunda då eller om jag behöver köpa lite nytt 🤔
Svara
Annica
| #
Du har ju precis fått barn och hela din värld har förändrats, det låter då helt rimligt att du börjar fundera på vad du prioriterar i livet. Utseendet med naglar och hår kanske inte känns lika viktigt och stort längre?
Sen har du ju faktiskt förändrats, du har blivit mamma! Du är en ny du. Det är inte bara Henri som utvecklas, du gör det också <3
P.s. jag som mamma när jag handlar kläder låter numera så här: "men det här kan jag ju inte leka i!" 😝
Svara
Linnéa
| #
Åh vad jag känner igen mig med utseendet från när jag fick mina barn. För mig blev det mer av en identitetskris. Vem är jag mer än mamma? Hur ser jag jag ut? Vad tycker jag ens om att göra? Precis varenda minut gick åt till barnen. Men man börjar jobba igen och vara kring vuxna människor igen. Och barnen blir större och mer självständiga. Man börjar hitta ett nytt jag. För man blir aldrig igen den man en gång var. Vad jag vill säga är väl, ha lite is i magen. Du kommer hitta dig själv igen❤️
Svara
Rebecca
| #
Hej
Kände precis samma som dig med båda mina barn. Tog några månader innan jag kände mig ”fin” igen och egentligen något år innan jag insåg att jag älskade min garderob. Blev några konstigt inköpta plagg mellan detta men tänker att så får det vara. Skänkt dessa till vänner eller loppis så någon annan får ta del av min förvirrade period😬
Jag färgade håret mörkt 4 månader efter min son föddes, från blont och som jag gjort varje höst. Det funkade inte som nybliven mamma. Mådde dåligt/kunde inte tycka om det alls. Stod ut tills jag kom dit igen efter 3-4 månader och då fixade hon det så blev mer åt det blonda igen. Kanske ingen tröst men vi är nog många som känner samma och det är ok. Nu när barnen är 3 och 6 år så känner jag mig mer som mig själv och säker i vad jag gillar. Det mesta är samma som innan men en del har jag minskat intresse för, det finns annat som känns viktigare. Håll ut och gör du inte det bolla med någon nära som kanske kan ge dig råd och perspektiv❤️
Svara
Emma
| #
För Henri är du finast i hela världen! 💕
Svara
Sara
| #
Hej! Jag har fått tre barn och har efter alla dessa känt samma sak som du. Jag tror det ingår för de flesta i att bli mamma.
Kroppen förändras fysiskt. Tiden är mindre. Man lägger orken man har på bebis. Man vill vara bekväm. Dagarna spenderas mycket ensam (i alla fall inte så mycket med kollegor/studiekamrater). Saker förändras i ens inre, normer, känslor och tankar tar andra banor än tidigare. Samtidigt som man saknar att känna sig fin säger någonting i en att det är det minst viktiga just nu, man vill lägga allt (pengar, tid, ork) på bebis istället.
Så många anledningar. För mig har det tagit ungefär 1,5-2 år med varje barn att börja känna mig som chef över mig själv och min kropp igen.. Tills dess har jag gjort det som känns bra i magen just för tillfället.
Önskar dig all lycka!
Svara
Sandra
| #
Hej! Åh jag känner igen mig gällande utseendegrejjen! Jag fick barn i oktober och har under de senaste veckorna beställt hem kläder, skickat tillbaka, beställt igen, skickat tillbaka igen osv osv. Inget känns bra och hur vill jag se ut?! I förra veckan gav jag upp och köpte svindyra hårprodukter och tänker att jag ska satsa på ett fint hår och så får jag ha på mig det hemma som passar. Jag har en fin sommarjacka på väg hem till mig just nu så jag hoppas den passar, då kan jag ha den hela sommaren! Kanske skulle vara nått för dig också? Kram!!
Svara
Sanna
| #
Kanske känns roligare o fokusera på dig själv när lägenheten är lite mer klar? Sen prioriterar man ju annorlunda efter barn, man blir ju faktiskt lite en annan person fast ändå samma.
Svara
Sofia
| #
Lådor (typ ikea) under sängen till handdukar och lakan har vi! Sväljer mycket och döljer 🙂
Svara
Rebecka
| #
Första året efter Vincent kom gick Hagbohm väntade på att livet skulle bli ”som vanligt” igen. Det blev det aldrig.
Jag var ganska off i kroppen också. Kände inte igen mig själv och kände mig inte fin i några kläder.
Mitt tips är att ge sig själv tid. Du kommer att landa i ditt nya jag. Men det kan ta lite tid.
Kram!
Svara
Klara
| #
Känner igen mig så mycket! Fast i mitt fall är det en pågående graviditet som förvirrar mig. Är i v 17 och magen har precis poppat, tycker den är så fin men känner mig inte som mig själv längre? Har insett att min klädstil hittills har kretsat kring nyckelorden ”ha en midja”, haha. Var en runda på stan igår för att hitta någonting annat än tights att ha på mig, men kände mig utklädd till gravid. Hur hittar man sig igen?
Svara
Natalie
| #
Känner igen mig! Jag är gravid i vecka 35 och var tvungen att lägga min gamla stil med kostymbyxor på hyllan runt vecka 15. Tvingades välja mellan fula gravidbyxor eller strumpbyxor.
Det hela slutade med att jag accepterade läget och packade ner min gamla garderob i påsar, i väntan på bättre tider. Köpte massa gravidklänningar som jag tyckte såg snygga ut. Och hör och häpna, jag har vant mig vid det nu. Tror till och med jag har fått komplimanger för min nya stil.
Tror man måste acceptera att allting inte fungerar som det brukar. Men hej, det finns en tid efter graviditeten också när du inte kommer ha en stor kula. Då kan du gå tillbaka till din gamla stil om du vill!
Svara
Julia
| #
Nej men alltså, jag tycker det låter SVINKUL!
OBS: inte att vara förvirrad och känna sig o-fin såklart.
Men från en som älskar en god förändring så låter det som ett perfekt projekt för 2022.
Om jag får drömma lite fritt så hade jag gjort såhär:
1. Skapat en mapp på Pinterest som heter Reginas nya stil, och börjat pinna allt som känns i magen, oavsett om det känns som att din kropp ”passar i det” eller inte.
2. Efter några veckor när jag kanske börjar se ett mönster, rensat ut på RIKTIGT bland mina kläder. Alltså kanske behållit….. 30% Bara nyckelplagg och det man aldrig känner sig ful i.
3. Skrapat ihop så mycket pengar jag bara kunnat och sen köpt minst 10 nya plagg. 2 par byxor, en kjol, ett par skor, 3 toppar/skjortor, en jacka och två klänningar, som ALLT passar ihop.
Mmmmm känner direkt att jag blir sugen.
Svara
Egoina
| #
Blev så pepp på det här!!! Tack 🥳
Svara
Linda
| #
Har inte barn men försöker hitta en fin kontorsstil och det känns bara så hopplöst. Jag är mellan storlekar så inget sitter någonsin bra (plus allt det drar igång då), jag pendlar mellan att vilja vara fin/proffsig och att låta mig själv synas i kläderna, och så ska jag helst kunna använda alla plagg till de flesta tillfällena för att vara både ekonomisk och lite miljövänlig.
Ska banne mig testa din metod!
Svara
Jo
| #
Angående håret så är att sluta färga/slinga mitt bästa beslut! Vi ser ut att ha rätt lika grundfärg, möjligen är jag nån enstaka nyans ljusare, och mitt slingas naturligt av solen på sommaren. Men så otroligt skönt att slippa fundera på utväxt, och tycker nu när jag ser på gamla bilder att jag ju faktiskt passar mycket bättre i min egna färg än i den superblonda jag hade länge 😊
Svara
Jessica
| #
Precis som många andra så känner jag också igen mig i det du skriver.
Jag har gärna velat känna mig fin/vara lite piffig men sämre sömn och sällan fria händer gjorde att jag bara kände mig sliten och även om jag gjorde en liten ansträngning kände jag mig ändå inte fin.
Hur jag ville se ut funkade liksom inte alls med hur min vardag såg ut. Det var inte värt besväret med allt roddande med bebis/litet barn för att få tid att underhålla utseendet. Dessutom skulle kläderna plötsligt anpassas efter en kropp som inte hade de former jag var van vid så det var svårt att veta hur man skulle klä den nya kroppen snyggt. Plus att kläderna skulle anpassas efter nya situationer som att kunna amma, vara utomhus långa stunder, sitta på golvet, vara i lekparken, bära på någon hela tiden osv.
Någonstans tänker jag ändå att det är naturligt att hamna i detta. Dels för att vi kvinnor från start lär oss av samhället att vårt värde sitter i hur vi ser ut så det är djupt rotat att man måste vara fin. Och dels för att hela ens vardag förändras när man får ett nytt barn och helt plötsligt inte bara är en egen person utan också livsuppehållare för en annan liten människa som till en början har noll förståelse för att man faktiskt är en egen person också. Det är ju fantastiskt och tufft på samma gång. Man förstår ju innan att barn kräver att man själv står tillbaka men det är omöjligt att förstå på vilka och hur många sätt man faktiskt står tillbaka. Att man VILL stå tillbaka samtidigt som det är jättesvårt att landa i att man inte riktigt är en egen människa. Jag vet inte riktigt hur jag kom ur det men jag vet ATT jag kom ur det (tre gånger!) och började känna att jag visste vem jag var igen. I takt med att barnen växer får man själv mer utrymme. För mig vände det nog lite när jag slutade amma också då man rent fysiskt blir mer fristående och inte behöver anpassa alla kläder efter att kunna få fram tittarna smidigt. Dessutom svettades jag så mycket när jag ammade så det gjorde ju också att jag kände mig fräschare och kunde välja mer fritt bland kläder när jag slutade.
Enormt lång text utan tips 😂 MEN, du är inte ensam om dina känslor och du kommer hitta ut ur det tids nog💙
Svara
Anna
| #
Varje gång jag har flyttat och har alla saker i flyttlådor känns det omöjligt att det skulle kunna få plats i skåp och garderober. Men sedan gör de alltid de på något magiskt vis! Så håll ut 😊
Svara
Caroline
| #
Jag känner igen mig så väl i det du skriver! Jag kände mig varken fin under graviditeter eller föräldraledigheten efteråt. Skippade också frisörbesök etc helt. Men när föräldraledigheten började lida mot sitt slut och jag kände mig dassigare än någonsin så gick jag till frissan och beställde lite nya kläder, och efteråt kände jag mig faktiskt som mitt gamla jag igen, fast en mamma-variant 😊 nu ser jag till att unna mig frisörbesök etc emellanåt för att jag vet att jag trivs bättre i mig själv när jag fått ”piffat till mig”.
Svara
Anna
| #
Åh vad jag känner igen mig, haft samma känsla efter varje barn och även mer eller mindre alla mina vänner. Tror det är så bara, man hittar tillbaka 🥰 Jag hittade tillbaka för ca 2 år sedan, när min yngsta var 1,5 år.
Jag rensade ut och skänkte allt som satt illa eller som jag inte gillade mer, alla amningskläder, jeans osv som ändå inte passade. Hade knappt nåt kvar. Klippte av mig håret. Sen började jag bygga upp sakta. Köpte få plagg som passade med varandra, så kändes det som nya outfits fast det mer eller mindre var samma kläder fast olika kombinerat. Googla på capsule wardrobe! Var ett skönt sätt att starta på, sen har resten vuxit fram efter det ☺️
Svara
Rebecca
| #
Hahah, kul att jag känner som du gör utan att ha varit gravid och än mindre fött barn! 😂 Kan bara föreställa mig hur jag kommer att känna om jag skulle ha barn i framtiden. Men vi får testa oss fram, köpa på oss lite vi skulle kunna tänka oss, blir det fel så blir det fel. Det viktiga tycker jag numera (när jag inte är 16 längre, är 28 från och med idag, haha) är att kläderna först och främst ska vara bekväma. En ska kunna äta i sina kläder, ingenting som spänner åt osv. 🥰
Kram,
Rebecca
Svara
Anna-Maria
| #
Jag kan verkligen känna igen mig i det du skriver trots att jag inte har fått barn. Har varit sjukskriven länge och kroppen har förändrats pga mediciner och sjukdom. Svårt att acceptera och försöka anpassa efter det nya normala.
Jag undrar också hur alla andra kan få plats med allting hemma? Vi har nyss flyttat också och trots att vi rensar och sorterar och rensar igen så känns det som att alla skåp och lådor är överfulla och vi vet inte var vi ska göra av allting.
Svara
Anna
| #
Lev mer minimalistiskt är mitt svar på förvaringsfrågan. Låter kanske tråkigt, men är befriande. Annars blir det en känsla av att ens prylar äger en. Man behöver inte allt man tror man behöver 🙂
Svara
fanny s
| #
Jag var så glad när vi flyttade till nuvarande lägenhet: såååå många garderober!!! Tyvärr hjälpte det inte, saker ligger och dräller överallt ändå 😅 Men det är nog för att vi är för många (2 vuxna och 4 barn) i en liten lägenhet. Jag tror ni kan klara att får ordning!!!
Svara
Malin
| #
Hoppas du inte har något emot att jag frågar, jag litar inte blint 100% på allt du säger, men jag söker inspiration hur man ska göra. Har googlat mycket, men tänkte att det skadar ju inte att fråga.
Ska ha barn i början på September och vi har nu börjat fundera vart den lille ska sova. Vi tänker samsovning, men sen då?
Har Henri bara sovit med er hittills? Har ni nån spjälsäng? Hur tänker ni kring det? Känner spontant att jag vill samsova, pga mysigt och enkelt, men om dagarna då? Min förhoppning är att den lille ska kunna sova själv dagtid utan att behöva ligga klistrad på en konstant. Man vill ju inte heller lämna i våran dubbelsäng, pga jätteskraj att barnet ska trilla ner om man lämnar den ensamt D:
Svara
Mia
| #
Svar på din fråga. Vår tjej har samsovit hela tiden men ungefär från 10 månader så sover hon halva natten i spjälsäng brevid vår säng. Sen resten hos oss. På dagarna har vi sövt henne i vagn med vaggande så har hon sovit där. Men första tre månaderna sov hon typ alltid på mig på dagen.
Svara
Annica
| #
Jag tipsar om sovpöl/babynest. Vi lät henne sova i den både på dagtid och nattid, på natten stod den bredvid mig i sängen. Maken fick sova någon annanstans 😀
Svara
Felicia
| #
Min klädstil förändrades också i samband med att jag blev mamma. Jag har hittat en stil som jag trivs och känner mig bekväm i. Förut gjorde jag mer spontana inköp och kunde köpa något som var snyggt på andra utan en tanke på om jag själv känner mig fin i den färgen eller typen av plagg. Nu har jag begränsat mig till att köpa kläder i de färger jag vet att jag passar i, inga undantag för det kommer inte att användas. Och typen av plagg har också blivit färre, har nästan bara leggings och klänning. Men jag använder väldigt likartade plagg och färger, så det är ingen idé att satsa på bredd för mig haha. Mitt råd är att verkligen tänka över vad du själv känner dig fin i (och tvärtom) och försöka att uteslutande köpa sånt.
Svara
Robert
| #
Lyckan kanske kommer inifrån egentligen? Fattat att det är så för mig åtminstone.
Svara
Erica
| #
Jag ammade i 13 månader. Levde i leggings och amningsvänliga toppar. Ungefär ett halvår efter att ja slutat amma fann jag igen nått slags intresse för kläder. I det skedet hade jag landat i min ”nya” kropp, bröstens storlek var stabil (hah, skum sak att skriva men du förstår) och jag hade ork att bry mig om kläder. Det var prio nummer noll länge, och det är helt okej. Jag har dock simplifierat. Färgar ej längre håret, sminkar mig bara före jobbskift eller fest. Klär mig oftast i myskläder hemma. Det är fortsättningsvis låg prio för mig. Allt är ok, hoppas du hittar ditt nya själv småningom!
Svara
maria
| #
Nu är jag visserligen ensam i mitt hushåll, men upplever att jag har mycket prylar och plotter och min lösning är byråer och lådor under sängen (med extratäcken och sängläder). Bokhyllor med skåp nedtill. Sen har jag en klädkammare med linneskåp. Där ryms det handdukar, dukar, kuddfodral, väskor och filtar (i linneskåpet). Resten av klädkammaren rymmer förutom mina kläder, symaskin, presentpapper, tältsäng plus extra bäddmadrass och säsongens skor. Jag förvarar mycket på höjden där! Sen förvarar jag alla vinterkläder och vinterskor i förrådet när de inte är i säsong. Försöker påminna mig att det går att ha saker i förrådet och hämta då och då också, det är inte så jobbigt som jag tror 😂 Städskåp är ju guld! Asså, hemnet ljuger väl va? Eller har folk städhjälp och inte äger egen dammsugare? 🤔 Nä men jag tänker att de kanske bär ut lösa garderober inför fotningen?
Svara
Sandra
| #
Jag känner mig fin nu för tiden när jag är nyduschad och tvättat håret och har rena kläder myskläder på mig 🙂 klipper håret själv, fast var nog ett år sedan.. Dottern är 20 månader nu. Allt har sin tid tänker jag 🙂
Svara
Monica
| #
Åhhhh känner igen detta till 1000% i slutet på min mammaledighet beställde jag hem massor av smink! Aldrig varit intresserad utav det tidigare men nu njuter jag av att stå badrummet och lägga på skuggor, primers etc etc… lockar även håret varje morgonen numera 😅 fåfängan har definitivt blivit värre sedan mammaledigheten!!
Svara
Jackie
| #
Oh jisses, tack för detta inlägg! När jag födde mitt första barn fick jag identitetskris delux. Vem är jag. Vad gillar jag. Hur ska jag reagera på saker o ting. Det hemsökte mig såpass att jag fick gå i terapi. Jag tror barnafödandet utlöste en massa ouppklarade saker från förr. Nu betyder ju barnet mest, inte dittan eller dattan. Omprioritering i hjärnan.
Sen har du kanske 2022 års sötaste unge. Tumsugandet alltså!! *rycker i äggstockarna*
Svara
Maja
| #
Jag hade också svårt att hitta min stil efter att ha fått barn. Jag fastnade i att alla kläder skulle vara praktiska och lekvänliga. Men sen bestämde jag mig för att ha typ två garderober (teoretiskt alltså, har tyvärr bara plats för en) – en med mer mjuka tåliga kläder för fritiden, och en för snyggare mer jobbanpassade. Det hjälpte för att jag skulle känna att några kläder är finare, t ex använder jag inte samma jacka i lekparken som på jobbet, för då gör det inget att det kommer smutsiga skor mot den när dottern gungar. Samma sak med skor – försöker ha t ex sneakers för olika tillfällen.
Svara
Julia
| #
Igenkänningen på dina tankar och känslor. Jag kände mig så vilsen under de första 2 åren om jag ska vara helt ärlig. Det blir sån stor omställning när man går från att vara Bara Jag till att vara Mamma. Vad gillar jag ens för musik? Asså min Spotify 2018 summering var brutal, bara vaggvisor/sovljud/barnsånger. Hade knappt ens lyssnat på min egna musik. Hade heller inga mamma-kompisar under den tiden så kom heller inte ut så ofta för att umgås med andra vuxna utanför hemmet. Så varför ska man klä sig i annat än bekväma myskläder? Behöver man verkligen byxor med dragkedja istället för resår och mudd?
Idag är min Spotify och min garderob återställd, eller nä, dom är bättre nu. Det tog sin lilla tid att hitta Mig i allt det Mammiga men nu är vi båda bättre för det.
Svara
Sophie
| #
Hej, spännande inlägg!
Men jag undrar, hur/vart har du spelat in den mysiga fina videon på Henri? Berätta gärna!! Vill göra likadant på min bebis. 🥰
Svara