Stress, glittriga naglar och att vara bortglömd på mors dag
Har detta varit den mest stressiga veckan i mitt liv kanske någonsin. Tror nästan det. Hade sovit tre timmar när jag tog denna bild. Fast det var hundra procent Henris fel och inte stress.
Vi har tre stora saker som ”går live” nästa vecka på jobbet och jag har aldrig varit med om en liknande arbetsbelastning. Haha det är helt galet. Plus att det är en del stora saker att rodda i privat också just nu. Men jag hoppas se mållinjen snart… : ))
Köpte med mig lite grejer från museibutiken. Jag älskar våra kökshanddukar med olika mönster.
Jag har fått en ”pojkig” pojke och blir extra glad när han uppskattar ej pojkkodade saker som smycken och nu: nagellack. Han vill ha ny manikyr flera gånger i veckan. Oftast regnbågsnaglar.
Här ville han ha blå med glitter och F kunde för allt i världen inte förstå varför jag inte gör såna på mig själv också. ”Bättre än de tråkiga naglarna du brukar ha”, sa han.
Visst är det förresten konstigt att nagellack inte blivit en grej för män också? Jag känner att jag bara väntar på det.
Var på tjejkväll hos Sofie förra helgen och vi hade så mysigt. Jag hade en så dålig vecka och kände inte för att träffa någon egentligen. Men det vände snabbt. Jag lät allt jag var ledsen över bubbla ut och deras respons fick mig att må så mycket bättre <3333
Måste komma ihåg det. Min normala reaktion är att isolera mig när jag mår dåligt, men jag försöker bli bättre på att inte göra det.
Tog bild i Sofies berömda selfiespegel. Alla som följer henne på insta vet.
Hade på mig min leoklänning från Kappahl.
Det blev mors dag och jag blev inte uppvaktad alls och tvingade Henri att rita en teckning till mig. Haha.
Denna gång sa jag faktiskt något. F skämdes jättemycket och sa att min present inte kommit än. Och alltså jag blir tokig på det svaret. Det handlar ju inte om present. Ge mig sovmorgon, gör en fin frukostdukning, låt Henri plocka en blomma, läs en dikt, handla hem något gott…eller vad som helst. En liten uppvaktning bara liksom, som Henri får vara med på. Behöver absolut inte kosta eller vara besvärligt. Men att inte göra eller säga något på hela dagen och tänka att man *ger present en annan dag* – ej okej!
Men obs, jag lever med världens mest vardagsromantiska person. Han kommer inte hem med blommor eller gör stora gester. Han visar att han älskar mig på små sätt, sina egna sätt, varje dag. Men jag tycker ändå det är en fin tradition, som jag vill att Henri ska ha.
Victoria
| #
Mors dag alltså… Blev inte heller firad. Brukar få presenter men ville verkligen inget annat än att få några fina ord. Känna mig lite sedd och bekräftad. Vet att min sambo har så sjukt mycket just nu på alla fronter, men ändå. Så ledsen och besviken.
Svara
Egoina
| #
Ja, jag fattar det. Säg det till honom <3
Svara
A
| #
Men nagellack för killar har ju varit en trend i hur många år som helst!! Harry Styles mfl som trendsättare och jag har både vänner och kollegor som målar naglarna. De flesta är dock inte lika satsiga som typ Edvin Törnblom som gör på salong hehe utan målar bara själva. I alla fall, supertrend sen länge, men kanske snarare lite backlash igen nu i den starkt nykonservativa världen? Tror inte Trump eller Musk kommer ha det anytime soon…
Svara
Egoina
| #
Ja, men exakt! Så kul att höra att dina vänner och kollegor målar naglarna! Det gör absolut inte mina. Men kul att jag har fel.
Svara
Mi
| #
Du har inte ”fått” en pojkig pojke, samhället och framför allt ni har gjort honom så. Genom att ha erbjudit honom ”pojkigt” kodade grejer och kläder sen han föddes. Det vet man om man läst din blogg 🙂 Kanske inget fel med det, men det är inget ni fått per automatik.
Svara
R
| #
Känner att jag måste lägga mig i här.
Jag har själv två döttrar, varav lillasyster fått ärva både leksaker och kläder från storasyster, tills hon var 2 år och bestämt sa att hon inte ville ha klänning! I leksaksaffären har det alltid varit spiderman eller tuffa bilar hon lagt ögonen på.
Så visst, vi föräldrar kan påverka men inte alltid.
Viktigt att lyssna på barnen och inte bestämma hur de ska vara eller klä sig, man måste se till personen<3
Min äldsta dotter är en ”tjejig” tjej och min yngsta en ”pojkig” tjej. Uppväxta och uppfostrade av samma föräldrar och samhälle.
Svara
Mändis
| #
Så tröttsam kommentar, jag tycker helt ärligt att det är dags att skrota den där teorin om att våra barn endast blir det vi matar dem med. Fick min son för sju år sen och vi gick in för att han själv skulle få välja. Han fick mest könsneutrala leksaker men också bilar och dockor samt hade allt regnbågens olika färger. Vad valde han? Blått var favoritfärgen, bilar och tåg var roligast och han blev helt besatt av en traktor som arbetade i närheten av vårt hus en lång period. När vi fick vår dotter några år senare lekte hon med samma urval av leksaker, men hon drogs automatiskt till dockorna och det rosa istället och hon var redan som bebis besatt av att prova och byta skor och kläder. Varken jag eller min man är speciellt typiska för våra kön gällande hur vi uttrycker oss eller är och vi har inte påverkat barnen i deras val överhuvudtaget, däremot har vi låtit dem gilla det de vill och de har själva fått bestämma vad de tycker är roligast. Låt barn vara de personligheter de är och sluta hetsa kring kön. På samma sätt som en pojke ska få älska rosa måste ju en pojke få älska blått. Skärpning med sånt här trams nu, tycker jag, det står på utelistan att hetsa andra föräldrar till att de gjort fel. 😑
Svara
Lina
| #
Fast nä, så måste det inte vara. Jag är all for att erbjuda barn alla olika slags leksaker och aktiviteter oavsett kön. Men de har också en egen vilja och personlighet och intressen redan från start. Som bebis, alltså bara några månader gammal, blev min ena lillebror helt exalterad så fort han såg nåt med hjul. Det var ingen som hade talat om för honom att han som pojke skulle vara intresserad av fordon. Sedan när han var tre och fick ett småsyskon kunde han leka att han ammade en docka, för att han såg hur mamma gjorde. Allt är inte svartvitt 🙂
Och Regina – heja dig som talar om när du är ledsen ❤️ Så viktigt!! Och heja dina vänner som stöttar.
Svara
F
| #
Precis så. Skillnaden mellan mitg barn och andra på förskolan var att jag gav alla möjligheter till kreativitey hemma. Både i
i klänningar, byxkor, traktorer, bilar och nagellack. och Min pojke älskade rosa, prinsess klänningar och naglack när han var liten. Tills han började skolan. Sakta men säkert började han välja bort allt det där. Och nu vill han inte ens att jag visa honom foton på när han var liten med tjejkodadefärger. Enda skillnaden är att han blivit påverkad av de andra i skolan, hur tjejer ska ska ut och hur killar ska ut. Jag visar fortfarande alla möjligheter hemma, för både honom och hans vänner, för tänker att om de får frirum hemma hos oss så kan de få möjlighet att hitta sig själva och ta det med ut i världen.
Svara
J
| #
En till som blev bortglömd 😬 min första morsdag…
Sved extra mycket eftersom att jag har hjälp min sambo och hans son att köpa presenter till mamman under åren. Uppmärksammat farsdag med småsaker. Min sambo hade också vett att skämmas iaf, men gjorde lustigt nog samma sak som F. Presenten hann inte fram och hans plan var att ducka dagen och ge presenten senare 😅 hade blivit mycket mer glad av en sovmorgon och framdukad frukost nu när man har en 1 åring i en jobbig fas.
Svara
Egoina
| #
Hahah typiskt kill-logik att bara ducka dagen 😂❤️
Svara
Sara
| #
Skällde ut min make att jag inte blev firad. Vill ju ha uppmärksamheten – inte något stort, förstår till 100 procent. Men han förstod och han och barnen kom med blommor på eftermiddagen och vi hade en mysig stund tillsammans alla fyra, där jag fick välja vad vi gjorde (har barn på fyra och sex). Det var guld!
Svara
Caroline
| #
Har varit mamma i 7 år nu och jag får typ be om att bli firad, eller påminner innan 😆 kanske fånigt enligt vissa, o det blir ju inte genuint om jag nu ens blir firad.. o då har det varit typ en framlagd present eller teckning o that’s it. Man vill ju ha omtanken.. att känna att de tänker på en. Vi firar alltid mina föräldrar tex men aldrig mig.
I år möttes jag av ett stökigt kök o att barnet gav en snabbt ritad teckning. Obs, jag lägger inget av detta på henne, det är ju föräldern som får ta ansvar..
Önskade få komma ner till god frukost och mys.
Men ja.. behöver man be om det känns det inte äkta!
Har ju en partner som bryr sig noll om allt, hade inte firat nåt alls om det inte vore för mig, men man kan ju ändå anstränga sig för de som bryr sig?
Svara
Anna
| #
Fick teckningar av barnen i alla fall på mors dag 🥰
Sved däremot mer att vår 10-åriga bröllopsdag igår glömdes bort/stuntades i. Svärmor skickade ett grattis SMS till oss båda på eftermiddagen så då blev han nog medveten i alla fall, men sa trots det ingenting 🥲🙃 Visst, ligger väl hos mig med säga ngt kanske. Men har frågat innan om vi ska fira ngt och mest fått mummel tillbaka till svar, så la ner det projektet
Svara
Mila
| #
Jag fick en present på mors dag. En bok (som låg i det bruna amazonpaketet) som heter ”How not to hate your husband after having children”. Vet inte om min man försökte vara rolig eller om det var en pik eller om han faktiskt tänkte jag skulle gilla den (som om jag skulle hinna läsa lol). Hade verkligen uppskattat att få 2 lediga timmar men jaja…
Svara
Egoina
| #
😂❤️
Svara
Angelica
| #
Sen jag fick barn är mors dag den viktigaste högtiden för mig. Jag längtade flera år efter att bli mamma, framförallt sista året var jag förkrossad över att precis ha haft det som visade sig vara den sista mensen innan jag blev gravid.
Jag bryr mig inte så mycket om min födelsedag eller alla hjärtans dag, julen är för barnen. Men mors dag handlar för mig om allt som är viktigt i mitt liv, mitt moderskap, mammorna omkring mig, allt jag gör och är för min familj.
Brukar få god frukost och mina favoritblommor, en pion för varje barn. Sen äter vi middag hos svärmor ❤️
Svara
Emma
| #
Blir så fascinerad över detta med mors dag. Jag har inte barn, men skulle nog ha blivit lite obekväm om jag blev uppvaktad på mors dag om jag hade några. Om min tjej gav mig blommor på alla hjärtans dag hade jag undrat vad fan som flugit i henne, haha. Särskilt mors dag har jag inte alls hängt med på, har detta varit en grej i Sverige länge? Alltså mer än de senaste tio åren? Obs: jag vet att jag låter dryg, det är inte alls meningen, jag försöker bara förstå typ.
Svara