Follow my blog with Bloglovin
Headerbild för Egoinas blogg på egoinas.se
Headerbild för Egoinas blogg på egoinas.se

Helgen

Helgen började med att vi tittade på en koloni (vad händer 😂) och sen blev det middag på Mister Yorker på vägen hem. Har knappt orkat laga mat denna vecka.

Jag valde bacon & jam som var som att äta ost och kex fast i hamburgerform. Dippsåsen rökt majo som vi köpte till var också helt sinnes. Rekommenderar! F som har tjatat om att vi ska äta där i månader blev glad när jag var så nöjd, haha.

 

I lördags skulle vi till F’s syster på middag. Frédéric har väntat på detta ögonblick sen jag blev gravid 👯‍♂️

 

Hade så mysigt 🥰 Men så upptäckte vi att Henri haltade och såg att han fått en jättestor sticka i hälen. 1,5 cm är den och sitter djupt. Försökte ta bort den, men det gick inte.

 

Vi testade alla trick vi kom över, men inget funkade. Idag gick vi till den öppna helgmottagningen. Känns ju sjukt överdrivet, men visste inte vad vi skulle göra när han inte ens kan gå 😢

 

Till vår förvåning fick komma in direkt. Läkaren kunde inte heller få ut stickan och gav upp efter ett tag. Han menade att det gjorde större skada att fortsätta försöka. Vi ska badda med alsolsprit och hoppas på att det löser sig själv.

Henri var så modig och duktig, men mot slutet blev det för mycket såklart. Helt fruktansvärt att hålla fast sitt barn med sån panik och smärta. Kunde bara tänka på barnen i Gaza som genomgår operationer utan smärtlindring. Detta är liksom bara en liten sticka. Hemskt att tänka på. Mitt hjärta går sönder. Det går inte en dag utan att jag tänker på situationen där.

 

Han fick välja vad han ville i affären som en muta och valde kexchoklad. Han sa sen att han ville tillbaka till doktorn, så inget trauma skapat hoppas jag.

 

Bästa med heja grejen är att han gladeligen suttit i vagnen idag, stackaren. Det har vi firat med att gå och gå som aldrig förr. Blev en kvällspromenad i skogen 🥰

 

184 gillar

Kommentarer (7)

  • Malin

    |

    Stackarn 💔

    Vi har precis köpt ny lägenhet i annan BRF än där vi bor. Tillträde 1/7, beräknad med barn nr 2 den 11/8. Oklart om vi överlever flytten, jag som jättegravid och värdelös att bära, och en nästan 2åring att vakta också 😬 dock ingen lång flytt, som tur är, ser nya lägenhetens balkong från mitt köksfönster, vilket gör det mer hanterbart 😅

    Hur funkade det för er att ha 2 bostadsrätter samtidigt? Vet att ni hade en övergångsperiod när ni renoverade nya och innan ni sålde den gamla lägenheten. Var det omständligt? Bortsett från att ha dubbla avgifter på 2 bostäder alltså. Det lutar just nu mot att försöka hyra ut våran nuvarande 1 år till och börja med. Vi vill egentligen renovera lite innan vi säljer nuvarande, för att öka slutpriset. Men det känns inte optimalt att göra nu, antingen höggravid, alternativt med en nykläckt bebis 😅

    Svara

    • Egoina

      |

      Heja er!! ❤️ Vi ägde två bostäder i ett år ungefär. Inte riktigt meningen, men det blev så eftersom det var strul med föreningen att få igenom vår renovering osv. Om det inte krisar ekonomiskt är mitt råd att göra det som är mest bekvämt första bebistiden. Vi valde att bo kvar och vänta med att flytta. Men nu är ju er situation lite tvärtom. Men kanske bra idé att hyra ut och skjuta upp problemet! Lycka till ❤️

      Svara

  • Sofia

    |

    Åh stackars Henri ❤️ Testa att bada fotbad med grönsåpa, det kan hjälpa till att dra ut stickan!

    Svara

  • fanny s

    |

    Åh dessa envisa stickor! Mitt barn fick en jättelång sticka i foten en sommar. Min man och min pappa höll på nästan en timma för att få ut den 😱 Det var ett litet trauma kan man säga, men nu flera år senare är det glömt.

    Svara

  • Sofia Johnsson

    |

    Det var väl jättebra att ni åkte in med foten till mottagningen, just därför de finns! 🙂

    Svara

  • Isabell

    |

    Ja, barnen i Gaza. Eller ja, alla barn i alla katastrofer någonsin. Tänker också så mycket på dem när mina barn ramlar och slår sig eller när bebisen skriker för helt vanliga saker. Lite hungrig, en mygga på kinden, storebror som heter tagit en leksak från henne. Att man är så snabb med att lindra, trösta och oja sig över minsta lilla. Tänk att inte kunna göra det. Skador som är för stora för att lindra, sorg som inte går att trösta bort. Att inte längre ha en bebis att trösta. Att bebisar inte har sina mammor som kommer när de skriker. Att allt det pågår samtidigt som jag i mitt trygga hem tvättar av mitt barns händer från röd vattenfärg. Det ser precis ut som att jag sköljer bort blod från honom. Men det är bara spår efter en vanlig lek. Han torkar sig slarvigt på handduken och skuttar sen iväg till soffan för att titta på Fantus och maskinerna. Jag står kvar och vill gråta.

    Svara

    • Egoina

      |

      💔😢

      Svara

Lämna en kommentar

Arkiv