Follow my blog with Bloglovin
Headerbild för Egoinas blogg på egoinas.se
Headerbild för Egoinas blogg på egoinas.se

Måndagssnack

Fick en riktigt dålig start på veckan. Henri var ledsen och arg från att han vaknade till att han somnade. Fick bära honom gallskrikandes och sprattlandes över axeln till förskolan och när jag hämtade var han precis lika skogstokig. Ville absolut inte hem. Allt var fel, han ville ingenting. Vi tragglade oss igenom eftermiddagen och sen tog nattningen två timmar.

Det påminner mig om hur livet var förr, när varenda dag var sådär. Tack och lov att det inte är så längre. Nya tag imorgon! Inte lätt att vara två år. Eller 34 för den delen.

Jag är inne i en period då jag är så trött på mig själv. Tycker jag är tråkig, pinsam, dålig, ful och trög. Jag undrar hur jag kan ha kompisar. Hur jag kan ha ett jobb. Självhatet vet inga gränser. Men mest är det kanske den överdrivna självcentreringen som är orimlig. Precis som att någon faktiskt tänker på mig lika mycket som jag gör? Ibland är det en skön insikt ändå, att ingen bryr sig. Alla tänker bara på sig själva.

Insåg idag att jag blivit en sån som jag lite såg ner på förr. En sån som ser fram emot saker. Som lever för helgen och kul grejer som ska hända och vardagen i övrigt bara mest är något som man tar sig igenom. Usch så tragiskt. Eller är det? Kanske är lite härligt att se fram emot saker också.

Just nu längtar jag efter min och Henris julledighet som kommer vara LÅNG. Jag ska våga mig på att åka själv med honom till Norge igen har jag bestämt. Skräckblandad förtjusning inför det i och för sig. Men mest längtar jag efter julens festligheter. Först julafton som vi ska fira i Köpenhamn hos F’s bror. Och så klart årets grand finale: nyårsafton. Ska ha på mig något tight och glittrigt ✨

 

147 gillar

Kommentarer (8)

  • Emma

    |

    Min pöjk är strax norr om två år, och han har precis alldeles just nu aktiverat sin första trotsperiod. Allt är piss, all mat är skit, han vill inte sova men inte heller gå upp och humöret växlar jäklar snabbt från helt OK till ”allt ska brinna”. Det tog ett par dagar innan det lade sig, men det var…en upplevelse.

    Skiten går över. Sen kommer det tillbaka, men då vet man att det går över. Och på andra sidan fanns massa nya saker som fler ord och nya meningar? Som att låsa upp en ny level på ett TV-spel.

    Svara

    • Egoina

      |

      <3 <3

      Svara

  • Ida

    |

    Tåg eller buss stillasittande i så många timmar ensam med Henri kan bli väldigt jobbigt. Jag rekommenderar dig att istället ta färjan.
    Då kan han springa runt och leka och när han är trött kan han sova i hytten.
    Ni behöver inte ha mat med er, det finns ombord i kafeterian, restaurangen och butiken.
    Eller res på natten och var framme på morgonen.

    Svara

    • Egoina

      |

      Har funderat på det! Men tar mycket längre tid plus att jag måste ta mig till Köpenhamn först vilket egentligen motsvarar halva tågresan till Norge. Men funderar på det, i alla fall en väg 🙂 Hade ju varit supermysigt!

      Svara

  • Emma

    |

    Jag ville bara skriva och säga tack för att du delar med dig av ditt liv och dina tankar – att vi läsare får följa med.

    Har en dotter som är äldre än Henri, men känner igen mig i så mycket du beskriver.
    Känslan du beskrev kring första tiden med barn (här hade vi ju självklart kolik också med 16h utan paus – aldrig grinar så mycket i mitt liv), att ha ett barn som kör slut på en med sin energi, järnvilja och vad jag läser nu: ett humör. Funderingar kring ett syskon.. så mycket

    Men också när du beskrev känslan av att få ligga bredvid den lilla kroppen och lyssna på andetagen och bara känna… ja, kärlek.

    Så ja, tack. Det är så fint att få läsa om upp och ner. Ja, livet.

    Svara

    • Egoina

      |

      Tack snälla! Och tack för att du delar med dig ❤️ Skönt att inte vara ensam i tankar och känslor. (Kolik på det, hjälp!!)

      Svara

  • Josefine

    |

    Min bästis är den första som har barn i vår vänskapskrets och när hennes dotter går igenom en superjobbig period tröstar jag genom att berätta för henne hur svenska bloggares barn har det just nu så att hon ska känna sig mindre ensam! Hon hälsar att det hjälper henne haha ❤️‍🩹

    Själv tycker jag det är skönt att höra att jag inte är den enda som går igenom perioder av självhat. Det är nog tur att ingen annan tänker lika mycket på oss som vi gör själva! Dethade varit helt sjukt hahah

    Svara

    • Egoina

      |

      ❤️❤️

      Svara

Lämna en kommentar

Arkiv