Måndag till fredag förra veckan
Var på jobbet för första gången sedan Henri började förskolan. Det är så krångligt att få ihop så jag har jobbat hemifrån. Måste åka hem så tidigt för att hinna hämta i rimlig tid. Men jag åkte in jättetidigt denna dag så att det ändå blev en hyfsad dag.
I alla fall. Det var fettisdagen och mitt jobb bjöd på semla. Hann inte fika den och tog med den hem. ”Men jag då”, sa F när jag tog fram den på kvällen. ”Du kan få den”, sa jag. Jag menade det faktiskt eftersom jag inte var så sugen men blev så chockad när han bara högg in utan att tveka?? Haha.
Att sluta amma gick mer smärtfritt än jag förväntat mig. Det var två dagar som var väldigt jobbiga, men annars var det okej. Jag pumpade lite och blev chockad över att mjölken var grön? Har den typ möglat där inne? Googlade och läste att mjölken tar färg av det man äter. Jag hade ätit broccolisoppa. Kanske därför.
Bokade ännu en synundersökning hos en annan optiker efter den där märkliga upplevelsen veckan innan. Denna gång förstod jag allt och det blev rätt. Snart ska jag se igen!
Har man ens varit hos frisören om man inte tar en sån här bild? Klippte slitna toppar och slingade. Nu är håret fräscht igen.
Sån lyx att sitta där i lugn och ro. Köpte en pralinpuck med brynt smör till mig och min frisör. Men snälla vem är jag ens.
I fredags drog jag och Henri till Ikea efter jobbet. Han somnade i vagnen en stund och tur var det för jag råkade ta fel buss, krånglade och höll på.
Han åt sin livs första köttbulletallrik <3 Ärtorna var godast.
Vi kan sova tillsammans igen och det är det mysigaste någonsin. Nu sover han tätt intill min hals istället för bröstet.
Nätterna är dock hemska. Han vaknar inte lika ofta, men de 2-3 gångerna han vaknar är det typ omöjligt att få honom att somna om. Han är helt galen. Får utbrott. Kastar sig, skallar mig, böjer sig bak, vill ingenting. Gråter och skriker hysteriskt. Jag klarar inte av att hålla honom. Det slutar alltid med att någon av oss måste gå upp, gå runt med honom, försöka avleda med något och till slut när vi lyckas få i honom välling (eller helst yoghurt och macka om han får välja) somnar han om. Det var tusen miljoner gånger bättre när jag ammade. Men! Han har börjat äta jättebra och det var ju det vi ville uppnå. Får bara hoppas vi får ordning på sömnen innan jag blir galen.
Och så har vi satt upp vår nya Muranolampa som vi vann på Tradera! ”Varde ljus”, säger F här.
Den förtjänar faktiskt ett eget inlägg, vi återkommer till den. Men vad ska vi göra med vår lilla hall? Jag är inne på ett konsolbord med en vas med något spretigt i och en tavla över. Kanske framkalla bilder på oss? Denna hall är utanför våra sovrum. Vårt är till höger och Henris till vänster. Kanske mysigt att ha bilder på oss där.
204 gillar
Sofia
| #
Så mysigt att följa er vardag.
Nu ser jag inte hallen i sin helhet(och får känsla av storlek osv) men kände spontant att stringhylla på väggen kanske passar? Men någon/några prydnadssaker och inramade bilder. Beroende på yta hade jag haft skrivbordsskiva i stringhyllan för hemma kontoret(men har full förståelse om det är för liten yta). Ni har vilket fall en bra start med väldigt fin lampa, hur ni än gör i utrymmet tillslut 😍
Svara
Lisa
| #
Lider verkligen med dig som inte får sova! Tortyr ju.
Har ni testat att låta honom sova i egen säng i eget rum? Det har funkat bäst för mina barn. Kan vara värt ett försök.
Svara
Emma
| #
Kan det vara nattskräck han har? Min son hade det i den åldern och det var exakt sådär. Vaknade hysterisk, bara skrek, inget hjälpte och vi försökte allt kändes det som. När det var som värst kunde han hålla på i 3 timmar. Vi höll på att galna. Men, som allting annat så gick det över till sist. Håller tummarna för att ni snart får sova <3
Svara
Egoina
| #
Jag har funderat på det också. Filmade faktiskt inatt och ska visa BVC. Det är hemskt att se honom så 😢 Tack! ❤️
Svara
Hannah
| #
Vår son hade också en period av det i exakt samma ålder! Det var hemskt, han skrek och grät som om någon torterade honom och vi fick ingen kontakt. Så många nätter av att bära fram och tillbaka och sen stå vid balkongdörren och titta på bilar för att få honom att varva ner efteråt. Har inget mer än sympati att komma med för plötsligt var det bara borta utan att vi gjort något annorlunda. Håller tummarna för bättre nätter snart!
Svara
Helen
| #
Vaknar han ungefär samma tid varje natt? Det brukar vara typiskt för nattskräck.
Jag har vänner vars barn hade nattskräck. De började väcka barnet en stund innan nattskräcken drog igång, eftersom de visste vilken tid det började. Då bröt de cykeln och barnet kom inte in i nattskräck-stadiet.
Svara
Rebecka
| #
Tänkte också på nattskräck som Emma föreslog, har två små haft både det och allmänna problem med sömn. Fick ett tips om dom vaknar ungefär samma tid varje natt, är att halvt väcka dom ca en halvtimme innan de brukar vakna. Då stör man sömncykeln, tror jag, och kanske kan bryta mönstret. Annars det vi märkt med våra är att en full blåsa kan trigga både nattskräck och oro, så brukar försöka kissa innan jag själv lägger mig. Vet att det är svårare med blöjbarn men typ hålla i grodställning. Oj vad med råd det blev nu som inte efterfrågades, vill bara försöka hjälpa pga varit där själv 🙈
Svara
Annica
| #
Älskar när hem har en massa foton på dom som bor där. Det blir så mycket mer personligt då. Jag röstar på foton! Ni har ju tagit så många fina med fotograf 🙂
Svara
Malin
| #
Mina barn har haft perioder av sådant beteende också i den åldern, tack och lov gick perioden över rätt fort. Hoppas det är samma för er! Tänker att det är någon form av nattskräck. Ibland funkade det att tända taklampan så att barnet liksom kom av sig. Det är som att de hakar upp sig och ”fastnar” i skrikandet. Visa babblarna på mobilen funkade ibland också. Även om man inte vill skapa en vana kring det såklart hehe.
Svara
Linda
| #
Min dotter (2,5 år) har haft så om nätterna när hon var yngre, och fortfarande ibland. Nattskräck. Det kommer ofta i samband med något nytt/stort som ändras i vardagen, tex efter en resa… Kanske att han börjar förskolan och slutat amma kan han triggat det hos Henri. För oss har det hjälpt att gå ut där det är svalare, ex på altanen. Då har hon lugnat ner sig snabbare. Överlag finns inget att göra, det är bara att vänta ut det och låta de små förstå att vi är där, hur svårt det än känns.
Svara
Malin
| #
Fullkomligt älskar din optiker-upplevelse! Lova att nämna den regelbundet här i bloggen! Sån igenkänning på nåt vis i situationen! Hade helt klart kunnat va jag!
Svara
Robert
| #
Härligt att få håret uppfräschat! Mycket annat som var smarrigt där också. Vill ha en semla kände jag nu. 😉
Svara
Jackie
| #
Egiona, ska du inte börja med youtube? Så man kan följa dig där. Nya Torsgården liksom. 😊
Svara
Linda
| #
Såg att flera redan föreslagit nattskräck, när min dotter agerade liknade i samma ålder har det enda som lugnade henne snabbt att visa filmer (helst) eller kort på henne på mobilen. Då kunde hon lugna sig på typ 2-10 minuter & sova inom 20 min.
Kanske kan vara värt att testa?
Och ev kommentarer om vad detta säger om min dotter personlighet avböjes vänligen men bestämt. 🙂
Svara
Sara
| #
Hej!
Gällande det med hallen brukar jag tänka så här – att allt jag gör ”bara för att”, för att fylla ut ett tomrum, för att jag inte vet eller för att bara göra, det brukar jag tröttna på och få göra om. Jag tröttar mycket mindre om sakerna fyller en funktion. Alltså att tex sätta en liten hylla där om man har något som behövs finnas där (kanske nycklar, godnattböcker etc.). En stol eller bänk om man behöver kunna sitta och ta på sig strumpor eller skor osv.
Finns det inget behov hade jag bara satt en maffig tavla alternativt massa foton på familjen då det ger en fin påminnelse om allt just i ett sånt utrymme man passerar ofta.
Gällande att vakna på natten så funkade kall luft ibland till våra, alltså att man öppnade balkongdörren med barnet i famnen så temperaturskillnaden blev märkbar. Hoppas ni snart får sova!
🤗
Svara