Follow my blog with Bloglovin
Headerbild för Egoinas blogg på egoinas.se
Headerbild för Egoinas blogg på egoinas.se

Tisdagssnack

Igår hade jag precis hämtat Henri, tog denna bild och tänkte att det här botten. Det här är den absoluta botten av mitt föräldraskap hittills.

Snart ska jag titta på denna bild och då ska det kännas som tusen år sen. Nu vänder det. Det måste det. Snart är abstinensen borta och livet kan återgå till det normala. Snart får vi sova igen. Märks att jag tänker på mitt liv som ett narrativ att jag ens tar en sån bild. Haha oh well.

Jag skulle gärna vara en sån där som ammar ungen till den är 5. Som får rynkande näsor och ”oj ammar du fortfarande”-kommentarer. Men det funkar inte med Henri. Han är allt eller inget. Nu har det gått några dygn och brösten ömmar. Hela kroppen skriker ammaaaaa. Kroppen vill. Jag vill. Henri vill. Men det går inte.

Man pratar om att föda barn, men att sluta amma har för mig varit precis lika stort. Fan vad detta suger. Eller ja, det är ju just det inte gör. Suger. Är glad att jag inte visste att det var sista gången när det var sista gången för det hade ju varit för sorgligt.

Jag saknar min bebis.

Igår natt skrek han i tre timmar. Fick inte kontakt med honom. Han ville upp, ville ner, ville upp, ville ner. Slingrade sig. Blev en ostbåge. Tokig av frustration. Hjärtekrossad. Lade sig på golvet och ylade ut i natten. Ögonen svullnade igen av tårar. Gav upp efter tre timmar och åt några deciliter yoghurt. Sov en timme. Sen upprepade vi allt igen.

Skrev till Sofie att nu drar jag. Jag bara drar. Lämnar det här. Häng med. Var ska vi åka. ”Sicilien”, svarade hon.

Sicilien.

406 gillar

Kommentarer (24)

  • Emma

    |

    Åh, vad jag lider med er! Jag inser att vårt amningsavslut var riktigt fridfullt jämfört med ert, men då var jag avundsjuk på mina kompisar vars barn själva valt att sluta. Hoppas det vänder snart! ❤

    Svara

  • Amanda

    |

    https://bakingbabies.se/2017/07/07/depression-och-nedstamdhet-vid-amningsslut/

    Det här hjälpte mig när jag pang bom behövde sluta amma innan någon av oss var redo. Jag visste inte heller att vår sista var vår sista. Jag var tidigt gravid efter lång tid av försök och amningen gjorde ont, men jag såg tandemamning framför mig och kämpade på. Ammade morgon och fick sedan under dagen veta att bebisen i mage slutat växa två veckor innan. Jag kunde inte med både fysisk och psykisk smärta i att amma. Jag tänkte nedstämdheten bara berodde på allt hemskt som hänt, men det hjälpte lite att läsa att det är en helt normal hormonell process också. Det enda jag ångrar att jag inte gjorde innan mjölken försvann var ett halsband med mjölken i att ge till mitt barn. Hoppas jag kan ge det till ett syskon en dag, men jag hade gärna velat ge mitt barn av den mjölken som delades mellan bara oss.

    Svara

  • Linnea

    |

    Ååååh fy jag lider så med dig och det gjorde så ont i magen att läsa! Fick tillbaka samma känslor som jag hade när jag slutade amma min 2,5-åring. Det var fruktansvärt! Helt fruktansvärt! When you go through hell, keep walking!! Snart är bilden tagen för länge sen❤️

    Svara

  • Jessica Andersson

    |

    Jag ser dig och fattar precis! Kämpa ❤️

    Svara

  • Frida

    |

    Fan vad tufft det låter 😩 Skickar massa styrkekramar!! Det kommer bli bra till slut ❤️

    Svara

  • Anna

    |

    Du är inte ensam. Så har nog alla småbarnsföräldrar känt någon gång. Det gör det inte mindre jobbigt, men vi förstår dig och vi har alla varit där ❤️ Det kommer bli bättre ❤️
    Och har man fått 2 timmars sömn är det helt okej att sjukskriva sig från jobbet, skicka barnet till förskolan, och bara ligga hemma och vila en dag. Det går bra ❤️

    Svara

  • Johanna

    |

    ❤️❤️❤️

    Svara

  • Emma

    |

    Skickar många kramar ❤️

    Svara

  • Elin

    |

    får ont i hjärtat av att ni vill ”men det går inte”😭 har inga tips heller, min dotter acceptera att sluta på natten och bara få någon gång/dag, hade hoppats på detsamma för er♥️

    Svara

  • Sofia

    |

    Även om det känns tungt just nu så försök trösta dig med att alla faser har ett slut. Det går över, det kommer bli bra ❤️

    Svara

  • Linda

    |

    Jag är barnfri och kan inte föreställa mig vad du går igenom, men jag ser dig! Jag hör dig. Jag ser dig. Fortsätt kämpa! ❤️

    Svara

  • Lotten

    |

    Det kommer bli bra ❤️❤️❤️

    Svara

  • H

    |

    Vi ses på Sicilien!❤️

    Svara

    • Anna

      |

      Regina och Sofie kanske kan ta med sig varsin +1 på resan. Jag vill också följa med, tingar sista platsen!

      Svara

  • Lina

    |

    Stora stora kramar till er! Vilka kämpar ni är 🧡

    Svara

  • Therese

    |

    När vår första slutade äta på natten var det samma upplevelse, men bara hemma, konstigt nog! Vi körde ersättning, så bestämde att jag tog 2 nätter att natta och sova på annan plats med bebis, sen tog sambon och gjorde samma nästkommande 2 nätter. DET GICK helt plötsligt.
    Så.. Det kan kännas helt fruktansvärt och man kan få ångest över att lägga sig inför natten.. MEN DET GÅR ÖVER, jag lovar ❤❤❤ jag hejar på er!

    Svara

  • Emma

    |

    Just keep swimming, swimming, swimming ❤️‍🩹 det kommer att bli lättare. Allt kommer och går 💕💕

    Svara

  • Sara

    |

    This too shall pass var mitt mantra när barnen var riktigt små. Och du har rätt. Om ett tag kommer du knappt minnas detta. Om 5 år kommer du säga ”ja det var lite tufft att sluta amma” utan att riktigt minnas för oceaner av vatten har runnit under bron aka nya utmaningar. När man är mitt i det (vad än ”det” må vara) är det ett helvete. Men det fina med barn är att man tvingas vara i nuet och om ett tag kommer ert nu vara något helt annat. Snart sitter ni och mofflar i er en stödkorv på en bänk i solen innan H sätter full fart på sin trehjuling och du får kuta för att hinna med.

    Svara

  • Petra

    |

    Skulle kunna vara jag som skrev meddelandet. Vi har det precis likadant as we speak. Vår von är lika gammal som Henri och vi försöker också sluta amma på nätterna men nu har jag typ gett upp för att han blev förkyld, jag blev förkyld och nu är min kille förkyld. Häromnatten när min kille försökte natta i 1,5 timme av skrik (efter bröstet:,) kom dessutom vår granne och klagade på oljud. Så nu är vi ännu mer stressade över hela situationen. Vi upplever dessutom att han blivit mer ”needy” efter att han började förskolan.. förståeligt såklart men gör allt extra jobbigt 🙁

    Svara

  • Allis

    |

    Välle (välling) var vår bästa vän när ungarna var små. När de vaknade på natten tröstade en förälder och den andre fixade en flaska och sedan sov de vidare till nästa morgon (två ungar tätt så de var i princip samma faser samtidigt med någon i början och den andre i slutet på varje fas typ). Perfekt för-frukost innan förskolan också – oavsett om de fick i sig frukost eller inte på förskolan så visste man att de inte var helt på fastande mage i alla fall. Lättare att fasa ut också med mindre och mindre mängd i flaskan när det började vara dags att sluta med det. Men det var hos oss det, hos andra familjer ser det ut på andra sätt men andra knep som fungerar där. Kämpa på!

    Svara

  • Madeleine

    |

    Det låter riktigt jobbigt. Hoppas det blir bättre snart 🙂
    En annan sak som jag tänkt på när jag läst din blogg. Skulle inte du kunna skriva om hur du tänkte att föräldraskapet skulle bli och hur det faktiskt blev (både fördelar och nackdelar tänker jag). Vore så intressant att läsa om

    Svara

  • Elina Olsson

    |

    Det kommer bli bättre, kram!

    Svara

  • Mathilda

    |

    Kämpa på, en natt i taget ❤️

    Det är så hemskt när inte sömnen funkar, och hormoner som ställer till det hjälper ju inte.

    Svara

  • Sofie

    |

    Det är kämpigt nu. Men det kommer bli bättre. Utan att riktigt veta hur, kommer man ut på andra sidan. Det är skitjobbigt att sluta amma, och ibland tror man att det aldrig kommer gå.. Håll ut lite till. Snart blir det bättre! Stor kram!

    Svara

Lämna en kommentar

Arkiv