Tisdagssnack
Godmorgon! Har jag ens sovit något inatt? Jag vet inte. Har pratat om den där nattamningen tusen gånger, så förlåt för tjat. Men nu är jag redo att sluta på riktigt.
Har gett det halvhjärtade försök tidigare, men gett upp halvvägs genom natten. För några veckor sedan började Henri bita mig, tidigare har det bara varit ibland men nu är det varje natt, flera gånger. Dessutom har han den senaste månaden börjat knipa i den andra bröstvårtan eller gräva i min navel samtidigt. Han blir galen om han inte får. Det gör ont och jag kan inte sova. Amningen är alltså inte förenad med något bra längre.
Frågan är dock om det är ”taskigt” att ta ta bort nattamning i samband med förskolestart? Ska jag härda ut lite till?
Igår flyttade vi ut Henris spjälsäng från vårt sovrum och satte in i hans rum. Han har aldrig någonsin sovit i den, så det betyder ingenting. Men det kändes ändå som ett stort steg. Var ska jag nu lägga överkast, prydnadskuddar och kläder jag inte orkar hänga in är frågan.
Nästa vecka är vi två personer som jobbar heltid. Från och med nu kommer Henri ha ett egen liten del av sitt liv som inte vi är med på. Kompisar, konflikter, skratt och minnen. Utan oss.
Och jag ska bli en som hämtar och lämnar på förskolan. Ser till att det finns ombyte. Frågar vad han ätit.
När går känslan av att man bara låtsas över?
Typ som när jag var föräldraledig och gick ut med vagnen. Såg andra med vagn och tänkte att de tänkte att jag var en av dem. Men det är jag inte. Eller.
Jag känner alltid mig som en bluff. Som att jag inte hör hemma. Låtsas vara mamma. Snart kommer de genomskåda mig på jobbet också. Att jag egentligen inte kan något.
Impostor syndrome kallas det, ”bluffsyndromet”. Är det inte så för alla? Låtsas ni inte?
F
| #
Min unge är 8, och det känns fortfarande som att jag låtsats vara vuxen. Speciellt i samband med föräldramöten, utvecklingssamtals osv.
Svara
Egoina
| #
😂❤️
Svara
Rebecca
| #
Föräldramöten och utvecklingssamtal på min gamla skola ger sådana flashbacks. Känns som om jag väntar på mina föräldrar🙈 😂
Svara
Malin
| #
Haha samma här. En 8 och en 5. Man är ju VAN nu och varm i kläderna så att säga. Men slås fortfarande av den där känslan ofta. Extra mycket nu med allt snack om el och räntor osv.
Svara
Natalie
| #
Jag känner exakt samma! Min bebis är 2 månader. Jag älskar att vara mamma och de faller sig förvånansvärt naturligt för mig (ok kanske inte förvånansvärt då jag jobbat med 1-åringar i fyra år) men ändå känner jag mig som en bluff. När jg går med honom i butiker känns det som att jag har en liten statist i vagnen typ. När jag köper blöjor eller ersättning känns det som att jag bara köper det för att låtsas och sen åker hem och lägger det i ett tomt förråd typ. Men det gör jag ju inte 😅
Svara
Egoina
| #
haha förstår vad du menar 😂
Svara
Johanna
| #
Haha min sambo brukar ibland säga att han undrar när någon kommer och tar tillbaka sitt barn. Känns overkligt att man bara helt plötsligt en dag har ansvar för en liten levande bebis. Och är sonen snart två, ingen har hämtat honom 😂
Svara
Klara
| #
100% imposter syndrom här! Har tydligen lyckats lura omgivningen otroligt: universitetets betygskommitté lurade jag att godkänna min doktorsavhandling, insjungningsjuryn för en bra kör lurade jag att anta mig och alla runtomkring tror att jag är mamma bara för att jag först gick runt med mage och nu barnvagn… Otroligt va. 😅
Svara
Egoina
| #
Otroligt 😂😂
Svara
H.
| #
Verkligen! Speciellt när man har föräldramöte och utvecklingssamtal, like wtf? Men den största bluffen känner jag mig som när jag har utvecklingssamtal med mina elever och deras föräldrar, känns som att jag bara låtsas och luras, men det gör jag ju inte! 😂
Svara
Alexandra
| #
Har nog aldrig känt igen mig så mycket i ett blogginlägg förut haha. Är nu mamma till en tvååring och en 6-månadersbebis och blir fortfarande nervös varje gång jag ska ringa BVC och säga ”Hej det är Alexandra, mamma till…” och att dom ska svara ”haha lägg ner nu Alexandra, vi går fortfarande inte på det”
Svara
Natalie
| #
Haha skrattade högt!
Svara
Lovisa
| #
Så roligt. Min 14 månaders började förskolan förra veckan och hittills har bara pappa varit där med honom, men nu ska jag ta över inskolning och sedan hämta lämna som alla andra föräldrar. Har otrolig imposter syndrome. Kommer behöva fråga min man om de mest banala saker som om jag ringer på dörren när jag kommer till förskolan, kommer någon öppna? Eller kommer jag stå där som ett fån. Kommer pedagogerna se på mig att jag inte har en aning om vad jag gör? Kommer de andra föräldrarna se det? Kommer Barnen skratta åt mig?!
Svara
Egoina
| #
Haha! Samma här. Ska dit imorgon och känner mig lost 😂
Svara
Linn
| #
Haha känner så igen mig i det du skriver! Vi har hus och två barn men känner mig inte alls vuxen 😂 Vi gick på livets första föräldramöte i höstas och jag kände mig som ett barn bland alla vuxna 😂
Svara
Rebecca
| #
100%, barn 5 & 2. 😅
Svara
Dani
| #
Storasyster fyllde precis 3. Undrar varför ingen har kommit och hämtat henne 😂 Eller hur jag ens har gått från vanlig medarbetare till teamledare, jag kan ju egentligen bara basic stuff på jobbet 🫣😂Eller?
Svara
Sigrid
| #
Jag har också imposter syndrom emellanåt men såg en otroligt bra video om en tjej som sa något i stil med. ”Jag har slutat bry mig om om jag är en imposter eller inte för om jag på något sätt har lyckats lura min chef att ge mig en bra lön, min partner att älska mig och pengar till att köpa en lägenhet, är inte det ett ganska bra achievement i sig.”. Det funkar bra för mig att tänka så för det har aldrig hjälp mig när någon säger ”jo men du är visst duktig” etc för jag tror ju inte på det själv. Så nu tänker jag att antingen är jag en duktig och fin människa ”på riktigt ” eller så är jag svinbra på att luras, skitsamma vilket egentligen för jag har ju ändå det jag vill ha just nu.
Svara
Egoina
| #
Så sant 😂❤️
Svara
Wroni
| #
Är inte mamma själv, men lyckades bara få knappt 2 timmar sömn. Haft sömnproblem sen 12 års ålder och när jag nu äntligen lyckats somna innan 5 på morgonen så kliver min man upp och väsnas för att svara på mail…
Imposter syndromet känner jag så väl igen. Tycker aldrig jag hör till nån grupp, tror alltid jag ska bli påkommen, även när jag är bjuden. Om nån säger att de gillar mig så är jag övertygad om att de ljuger och även jobbet jag haft i 7 år är jag övertygad om att de liksom kommer upptäcka att jag inte kan eller nåt.
Svara
Emma
| #
100% igenkänning. Hade vårt första föräldramöte på förskolan för några månader sedan och jag satt mest och undrade när de skulle skicka ut mig 😂
Svårt det där med amningen. Man brukar säga att det är bra med minst 2 månader mellan större förändringar i barns liv, men mår du inte bra så kanske ni bara ska köra på nu? Ditt välmående är också viktigt 😘
Svara
Lina
| #
Hm svårt, men känns som du mått dåligt ganska länge och det som kan få dig att må bättre kanske är värt att testa? Även om det är så som någon skrev, att man ska vänta 2 månader mellan stora förändringar, så vet man aldrig vad som händer sen om 2 månader.
Det är också sjukt påfrestande på psyket att inte få sova och förr eller senaste MÅSTE man få sova för att börja återhämta sig, speciellt om man redan mår dåligt <3
Svara
Emilia
| #
Lösningen på ditt förvaringsproblem av överkast, kuddar och kläder; stolen. En väl beryktad tingest i mina kretsar, stolen sväljer allt man inte orkar hänga in eller orka lägga i tvättkorgen! ☺️
Svara
Emma
| #
Du är inte elak om du tar bort amningen bara för att han samtidigt ska gå igenom en annan förändring. Du måste ju tänka på ditt eget mående också 🥰 Sedan har jag hört så många förklara hur deras barn, när de börjat förskolan, ändå slutar med amningen på egen hand då de äter så mycket mer vanlig mat där (än vad de gjort hemma). Så det är ju inte automatiskt att han kommer gå omkring hungrig. Du vet ändå vad som är bäst för dig, för er, kör på det 😊
Svara
Stina
| #
Jag håller med. Jag slutade amma min yngsta när jag började jobba heltid och hennes pappa tog över, ungen fick sova och hon hade börjat bitas. Körde på långärmad tröja och pappan fick ta fighten. Det var det bästa för oss, trots omställning för barnet.
Svara
Linda
| #
Här är en till! Extra mycket misslyckad-känsla just nu. Kanske hänger ihop med att barnen blir större och hormoner när jag minskat amningen. Du är inte ensam ❤️
Svara
Linnea B
| #
Haha, har en dotter på fyra år och en bebis på 4 månader och känner ABSOLUT ibland ”tänk att folk tror att jag är vuxen? Hämta på förskolan osv” är ju snart 34 så lite vuxen borde jag ju vara… överrumplas också av känslan att ”tänk att hon kallar mig mamma!”
Svara
Sara
| #
Jag är mamma till två ungdomar på 11 och 13 år samt har en sladdis på 2 år. Då och då följer de stora barnen med mig till förskolan och hämtar den minsta, då brukar jag typ skämmas och tänker att de andra säkert tror att det är några helt andra personer, inte mina barn 😂, precis som jag går där och låtsas ha två stora barn också.
Svara
Rebecka
| #
Sluta amma! Inte taskigt! Fick också den där nu-är-det-nog-känslan. Pappan tog tre nätter då han erbjöd vatten ur nappflaska. Jobbigt såklart för alla inblandade men sen var det liksom över?
Svara
Steph
| #
Inga barn – men arbetar på myndighet. Gud vad jag låtsas. Hur ska lilla jag veta svaret på det de behöver veta? Jag kan ju knappt XYZ själv 🙁
Skönt när andra lyfter sin imposter syndrome. Man känner sig mindre ensam då..
Svara
Josefine
| #
Håller med!! Har inga barn men känner mest att jag ”leker jobb” på jobbet. Kanske för att jag trodde det skulle vara svårt att skriva rapporter och ta in underlag från olika program? Mest skriver jag in formler i Excel och väntar på att någon ska komma och säga åt mig att ”börja jobba på riktigt”
Tycker inte alls jag förtjänar min lön???
Frågade mamma som närmar sig pensionen när den här känslan kommer avta och hon berättade att hon fortfarande väntar på att någon ska upptäcka att hon också bara är en bluff hahaha
Svara
Lisa
| #
Haha kan så relatera. Jag är också lärare så när jag har föräldramöte och utvecklingssamtal som lärare känns det som jag lurar de andra föräldrarna att jag är vuxen och kan ha ett riktigt jobb och deras barns framtid i mina händer. Sen ska jag gå på mina barns föräldramöten och utvecklingssamtal och det känns som jag låtsas att jag är vuxen och kan ta hand om mina barn. När jag handlar blöjor och mat och inte har barnen med mig tänker jag att de i kassan måste undra varför ”ett barn” köper sånt, jag kan väl inte se ut som en mamma 😅 obs är 32 år och inte en speciellt ung mamma 😂
Svara
Emelie
| #
Kan verkligen relatera. Hade utvecklingssamtal idag med en av mina sjuor, föräldrarna frågar om de borde hjälpa henne mer med läxorna eller om det är dags att hon tar med ansvar själv. Och så sitter man där och försöker säga något smart när man egentligen tänker att vad vet jag? Ser de inte att jag inte har koll? Min äldsta är fyra, hur ska jag kunna veta hur de ska hantera sin 13-åring? Fast föräldrarna brukar vara rätt nöjda med mina svar så något rätt gör jag nog trots att det känns som att jag hittar på!
Svara
Danielle
| #
110% imposter här. Är inte vuxen. Blir snart påkommen med att inte kunna ett skit på mitt jobb. Är definitivt inte mamma till mina 2 barn. Vem fan försöker jag lura 🤭
Svara
Sara
| #
Har inga egna barn, men har imposter syndrome på andra delar av livet ex jobb. Jag har börjat köra lite med: ”fake it til you make it” 😉 (sen övertyga mig själv att jag blev ju anställd av en anledning.. lite svårare med barn kanske 😛 )
Svara
Amanda
| #
Jag låtsas fortfarande! Barn på 4 och 2 år snart. Känns som att jag lajvar hela vuxenlivet. Är någon ens vuxen på riktigt?
Svara
Rebecca Schrednitsky
| #
Hej! Jag tror nog att det är bäst att sluta med amningen på en gång för på förskolan blir det annat med mat etc som någon skrev och han ska vänja sig vid att sova där etc utan mjölk. Och förändringen av att börja på fsk kommer att sitta i ett bra tag. Några tips är att försöka inte lämna så långa dagar när barnet är litet, att låta den minst blödiga föräldern och helst samma förälder ta hand om inskolningen -funkar inte det så en vecka var men med en förälder. Han kommer nog ha det jättekul när han kommit in i det och det går bra! Mvh en förskolepedagog
Svara
Emma
| #
Det är lugnt. Du kommer vabba typ varannan vecka. Mängden ungar kan vara sjuka de första åren på förskolan är otrolig! Ibland blir man lätt desperat efter att få gå till jobbet. Jag vet fortfarande inte vad min lön verkligen är ut i plånboken, det är alltid avdrag för nåt.
Svara
Hanna
| #
Det är aldrig perfekt timing att sluta. Men om du kommit till känslan att nu är det nog är det ett bra tillfälle att bestämma sig för att sluta. Och sen härda ut tills han vänjer av sig! Den som är bäst på att härda ut får ta det om ni inte delar på det.
Värt att fundera på om ni vill ersätta det med något annat eller bara sluta helt enkelt. Det går! Och det känns skönt när det är gjort!
Svara
Isabell
| #
Vårt barn på dryga 1,5 har inte heller sovit i sin spjälsäng ännu. Men nu fattar jag inte var alla andra gör med sina saker? Just nu förvaras där en rulle soppåsar, en tejprulle, julglitter, festliga barndiadem, böcker, en flyttkartong med galgar i. Förutom överkast och kuddar då. 🤪
Åh, det där nypandet i bröstvårtan. Blir tokig! Vi har slutat nattammat men han vill fortfarande hålla på och klämma och känna för att kunna somna ibland. Körde stenhårt en vecka att han inte fick pilla. Sov i sport-bh och la mig på mage. Sen efter nån vecka kunde han verkligen inte somna om stånkat gav upp och flashade. 🤪 Sen dess är det köööört.
Svara
Egoina
| #
😂😂
Svara
Elin
| #
Tror hemligheten med att inte känna sig som en bluff är att upptäcka att alla andra också bara leker jobb/föräldrar 🤷♀️ ingen är vuxen eller speciellt smart, bara mer eller mindre övertygande 🤷♀️🤷♀️
Svara
Vendela
| #
Du kan ju tänka dig hur jag kände på föräldramöte när jag var 24 (!!!!) år 😂
Svara
Annica
| #
Tycker du kan sluta amma, inte taskigt. Passa på vid förskolestarten… Han kommer bli extra trött. Kanske helt enkelt går lättare!
Svara
Hanna
| #
Sluta amma!
Kommer vara en jobbig process ett tag men sen accepterar han. Han kommer äta mer än innan förskolan. Det går, ha tålamod och jobba tillsammans
Svara
Madeleine
| #
Haha vad sjukt. Jag nämnde exakt detta för min man idag. Vi har två barn 4 år och 1.5 år. Känns som att vi bara låtsas vara föräldrar. 😅
Svara
Josefina
| #
Känner igen mig exakt i dina tankar, som jag hade under mina barns uppväxt. Nu är dem 20 och 21, den äldsta utflugen och den yngsta flyttar om endast två månader…har jag ens varit mamma?! Mamma i nästan 22 år och ingen kom på mig 😉 tror att jag lyckades fixa föräldraskapet ok ändå 😊!
Svara
lina
| #
det är ju så skönt och roligt att läsa alla kommentarer till detta inlägg! det verkar onekligen vara så att majoriteten går runt och luras/leker att de är föräldrar eller kan sina jobb. jag relaterar till varenda kommentar haha
mvh 32-årig ”vuxen” som också var sjukt nervös över grinden på förskolan 😀
Svara
Robert
| #
God… eftermiddag! Är nog rätt vanligt med bluffsyndromet. Tror jag läste nån text om detta nyligen. Märklig känsla att släppa ifrån sig barn så också. Hoppas det går bra.
Svara
Linda
| #
Jag har nyss blivit mormor.
Förstår inte hur det hänger ihop….jag har ju ännu inte landat i att vara mamma😳🙄
Mvh/ bluffliv deluxe
Svara
Egoina
| #
Haha! Grattis ❤️
Svara
Josefine
| #
Sån igenkänning på imposter syndrom! Är förälder till 3 barn och just nu föräldraledig. Sån ångest att komma tillbaka till jobbet och alla ska tänka att ”henne har vi klarat oss utan ett år”, så jag får prestationsångest att behöva visa att jag bidrar med något när jag egentligen tycker att jag inte kan något, trots 10 år i yrket😅 och hur har någon låtit mig få ansvaret för så många barn?!
Med amningen kan jag bidra men en lärdom. Med första barnet gick det i princip inte sluta. Vi försökte massa gånger; höll på och sova med tighta kläder, tejpade till och med silvertejp och stora plåster över innan vi till slut slutade i samband med att nästa syskon föddes (ammade båda ett dygn efter vi kom hem och fick sån aversion!). Det var en jättedålig idé att sluta samtidigt som en sån stor förändring som att få syskon. Det största sveket och barnet skrek i två månader efteråt om att få amma innan hen gav upp (oroar mig om det ens är förlåtet på riktigt 4 år senare?🥺). Barnet var då 3,5 år. Med nästa barn gick avslutet lätt som en plätt när vi väl bestämde oss. Två, tre nätter sa jag ”Nej, men vi kan gosa”, så accepterade barnet och frågade aldrig om amning igen. Det barnet var då 2 år och 3 månader. Viktigast är nog att stå på sig i beslutet och att göra det när man är ordentligt redo och förberedd. Och det är supertufft! Jag blev otroligt nedstämd efter avsluten. Gör det som känns bäst för er. Min erfarenhet är att avslut av nattamning eller amning över huvudtaget inte bidragit till så mycket bättre sömn hos barnen iaf första tiden, men de lät iaf mig vara ifred lite mer och började acceptera att gosa med pappan också om de vaknade på nätterna, så det avlastade lite.
Svara
E
| #
Jag har ammat tre barn och avslutat genom att pappan fått ta smällen medam jag hållt mig undan på kvällen och sovit i annat rum. Tre nätter har det tagit. Första natten såklart tuff, andra lite bättre och tredje börjar acceptansen smyga in. Min man har erbjudit vatten och kärlek, men undvikit att imtroducera typ nattvälling.
Både jag och barnen har sovit bättre efteråt.För att inte tala om att kunna dela på nattningarna! Nu med trean ammar jag lite dagtid (morgon och kväll) men hon ber aldrig om bröstet nattetid längre och sover oavbrutet mellan 20 och 05 de flesta nätter. Innan var det ett konstant sökande, pillande och skavande på brösten. Hon blir 15 månader på söndag och slutade nattamma för mindre än en månad sen.
Heja er och lycka till!
Svara
Pernilla
| #
Jag hade sån ångest inför att slutade nattamma min första, hon var 1 år och 9 månader när jag bestämde mig för att det fick vara nog. Trodde ALDRIG det skulle gå, men konstigt nog gick det så bra! Mitt tips är dock oftast tvärtemot de flesta andras tips, jag gav inte över barnet till pappan som de flesta gör. Tänkte som så att då tar man ju bort amningen OCH mamman som de är vana med. Så jag körde med exakt samma nattningsrutin, men hade en stor tröja på mig och sa att mitt bröst är ”sjuk” nu så det går inte att amma. Hon var ledsen (inte hysteriskt) i kanske en halvtimme första kvällen och sov bättre den natten än förr, och det gick BRA för henne att somna om på natten utan amning! 🙉
Följande kväll var hon ledsen i kanske 15 minuter och följande kväll var hon inte ledsen alls. Gick över ALL förväntan bra, hon bara accepterade det. Och då äntligen började hon också sova bättre på nätterna också för att hon inte fick vaknade och ”snuttammade”. Så tips tips att (om du orkar) köra med att du fortfarande sover nära honom, då får han åtminstone närheten han är van med. Gör ont i mig att tänka att de skall behöva lämna både bröstet och mamman samtidigt. 🥺💔
Lycka till! Så otrolig exalterade känsla när de sover på natten utan att behöva bröstet! 🙌🏼🙏🏼
Svara
Matilda
| #
Yes🙋🏻♀️ jag är en av de som har bluffsyndrom.. Får högsta betyg på nästan alla tentor men känner mig ändå dum i huvudet varje gång jag får en ny.. Det känns som att jag inte gör någonting fast jag gör massor.. Och ja känner mig som en bluff på alla arbetsplatser någonsin 🤷🏻♀️ och ja tillochmed som i min föräldraroll …
Svara