Måndagssnack
Midsommar på fredag! Tur vi firar midsommar i detta land, annars tror jag aldrig att jag hade fattat att det var sommar. Blir förvånad varje gång. Jaha, är det juni? Det är alltså sommar nu redan?
När sommaren är slut är min föräldraledighet slut. Fick en klump i magen och frågade F om jag snälla snälla kan få vara ledig lite mer, men han vill inte det. Nåväl, innan det är dags att jobba igen väntar en lång sommar och när det är hans tur att vara ledig kommer det bli bättre för vår familj. F jobbar ofta långa dagar och det har inte jag tänkt göra, haha. Dessutom kan jag jobba hemifrån ibland. Vi får mer tid tillsammans alla tre.
Har tänkt en del på era kommentarer och jag tror ni har rätt i att jag behöver en paus. Kanske har det blivit för mycket för mig med bebis, renovering och annat jag går igenom. Kanske behöver jag landa i mig själv en stund och inte behöva tänka på annat än det jag måste. En semester. Det ska jag ta senare i sommar. Vem vet, jag kommer kanske tillbaka med batterier mer laddade än någonsin.
257 gillar
Kajsa
| #
Förlåt för oombett tips men under barnets första år har man rätt att ta ut tjänstledighet från jobbet! Laglig rätt har jag för mig, fram tills barnet fyller ett. Det är ju visserligen obetalt men då kan man ju spara sina föräldradagar. Vet inte om jag missuppfattat det, men jag tror det är så. Hoppas du får en fin sommar, och att du både nu och sen kan få vara ledig så mycket som du behöver och vill. <3
Svara
Egoina
| #
❤️
Svara
Kajsa
| #
Jag igen, verkar vara till 18 månader man kan ta tjänstledigt? https://www.forsakringskassan.se/arbetsgivare/foraldraledighet/foraldraledig-medarbetare I så fall kan ni ju t.ex. vara hemma samtidigt. Förlåt som sagt för oombett tips, bara skar till lite i hjärtat när du skrev att du ville vara ledig mer. <3
Svara
En annan Regina
| #
Jag har också ett oombett tips, hoppas det är okej. Första året kan man också ta ut 30 dubbeldagar, alltså att båda är lediga och tar ut föräldrapenning i 30 dagar.
Jag ångrar att vi inte gjorde det utan bara bytte tvärt, det hade varit mysigt att vara hela familjen lite mer!
Svara
S
| #
Åh, vi gjorde så! Var lediga en månad tillsammans. Planerar även att vara det sista månaden innan knodden börjar på föris.
Har jobbat lite mer än en månad nu och känner fortfarande jobbångest. Snart semester, längtar efter det. Funderade på om jag skulle vara hemma igen men det är samma för oss med ledighet, sambon jobbar över varje dag och kan knappt vara ledig (oumbärlig osv🙄) medan jag prioriterar att komma hem i tid och vara ledig.
Svara
Monika
| #
Bara du gör som du känner och kanske en till lite knodd som vill ha dig som mom inom en framtid, vem vet.
Svara
Krista
| #
Låter bra och ansvarsfullt, mycket viktigt att lyssna på sig själv 💕
Svara
Johanna
| #
Hårda bud från från din sambo men skönt att du kan se det positivt och vara flexibel med dina arbetstider och var du utför arbetet. Kanske kan du vara föräldrarledig igen innan Henri börjar förskolan. Att vara hemma med en bebis är helt annorlunda än att vara hemma med en 1- 1,5 åring. Tråkigt att missa den upplevelsen för att man tog första bebistiden❤️
Svara
Egoina
| #
Ja, jag tänker det! Kanske kan vara hemma igen efter F, eller om jag är hemma några dagar i veckan 🥰
Svara
Hannah
| #
Känns väl ändå märkligt att säga att det är ”hårda bud” från F för att han också vill vara hemma med sitt barn? Föräldraledigheten är ju något som måste delas rättvist om båda föräldrarna vill vara hemma.
Jag tror genuint att hela familjen mår bra av att dela på föräldraledigheten. Heja Regina och Frederic som vill ge barnet goda relationer till båda sina föräldrar säger jag!
Svara
Johanna
| #
Såklart ska F också vara hemma. Jag menar att jag förstår om Regina vill vara hemma längre eftersom de första 9 månaderna mest handlar om sömn och mat. Vid 9 månaders ålder har man så mycket kvar att uppleva som att se barnet börja krypa, gå och bara en lång lunchvila som öppnar upp för massa härliga aktiviteter tillsammans. Så eftersom Regina skrev att hon gärna är hemma längre ville jag bara skriva att jag förstår henne.
Svara
Hannah
| #
Absolut är det så att föräldraledigheten förändras allt eftersom att barnet växer, men på samma sätt kan man ju då anse att F missade de första nio månaderna med en litenliten nyfödd? Då det såklart är fint att vara hemma på ett annat sätt än med ett äldre barn.
Jag och min man var hemma tillsammans i tre månader när vår son kom och sen började båda jobba partiell deltid. På så vis har vi båda fått ta del av alla faser och utvecklingssteg han går igenom. Rekommenderas!
Svara
Johanna
| #
Min ”hårda bud” kommentar var iallafall en liten blinkning eftersom Regina skrev ”klump i magen” och ”snälla, snälla” till att få vara hemma en liten stund till. Att då får kommentarer av andra än Regina själv att min kommentar är märklig och sen antyda att jag skulle vara mot att båda föräldrarna får vara hemma med barnet. Det finns olika sätt att dela upp ledigheten och bara för att man gör annorlunda än er betyder det inte att men inte vill ge sitt barn en bra relation till båda föräldrarna. Man är inte ett omodernt troll bara för att man inte är redo att gå tillbaka till jobbet när bebisen är 9 månader.
A
| #
Det finns dessutom faktisk forskning som visar massor med positiva effekter av att man delar på föräldraledigheten 🙂 se Praktika för småbarnsföräldrar för mer ingående
Svara
Elin
| #
Jag fick min bebis några dagar innan er och jag ska börja jobba andra veckan i augusti känns sååå jobbigt!!
Svara
Egoina
| #
Förstår det!! 😢❤️ Men det kommer bli bra!
Svara
Therese
| #
Åh jag förstår hur du känner! Jag hade panik inför att börja jobba igen, men sen var det faktiskt helt fantastiskt! Jag fick lugn och ro på jobbet (varmt kaffe, varm lunch, prata ostört med andra vuxna!) och när jag kom hem blev det massa bebisgos när pappan erbjöd sig att fixa middagen (eftersom hans kropp skrek efter egentid). Och eftersom han var hemma hela dagarna behövde jag aldrig tänka på matinköp, tvätt och sånt tråkigt.
Tror det blir jättebra med lite semester för dig, men jag kommer sakna din blogg!
Svara
S
| #
Hej Regina!
Jag har läst din blogg ända sedan BK-tiden och tycker att du är så himla klok. Detsamma gäller även många som kommenterar här. Därför har jag en fråga som någon kanske kan råda mig lite kring (men var snälla, det här är känsligt för mig!)
Jag går nämligen och grubblar på en grej och det vore så fint att få lite input. Såhär: Hur vågar man ta steget att skaffa barn? Jag har aldrig varit barnkär och länge tänkt att det inte är för mig. Jag tycker att barn verkar krävande och jag är dessutom ganska bacillrädd och lättäcklad vad gäller typ .. pet i näsan och sånt. Växte dessutom upp utan barn runt mig så jag har ingen erfarenhet.
Men för ett halvår sedan hände något (efter nästan 10 år i en lycklig relation där vi båda snart fyller 30). Plötsligt började jag tänka på att vara gravid hela tiden. Jag vaknar och tänker på det, jobbar och tänker på det, somnar och tänker på det. Det är som att min kropp vill, för jag tittar mig i spegeln och föreställer mig automatiskt en gravidmage. Jag tänker på hur jag firar jul i vinter och ser automatiskt framför mig att jag är gravid. Jag inreder min nya lägenhet och tänker ”Tänk om en bebis skulle krypa runt här” osv.
Men. Jag vågar inte. Det kanske är en hemsk idé? Mina kompisar med barn har alla varit så bombsäkra ända sedan de själva var små, de har alltid drömt om att bli mammor. Därför försöker jag avbryta alla dagdrömmar för att jag tänker att jag inte är så. Men ändå kan jag inte sluta tänka på det.
Svara
Emma
| #
Jag tycker du verkar väldigt redo att försöka bli gravid! Jag kände samma, hade ingen barnlängtan och var rädd för att ett barn skulle köra helt slut på mig (jag älskar egentid). Men till slut kände jag att jag skulle ångra mig i framtiden om vi inte försökte, och idag har vi en 2-åring hemma. Jag ska inte sticka under stol med att det periodvis är extremt krävande men det ger också fantastiskt mycket! Prata igenom det ordentligt med din partner innan om vilka förväntningar ni har och hur ni tex vill lägga upp föräldraledighet, egentid, syn på barnuppfostran etc. Detta plus realistiska förväntningar tror jag skulle rädda många förhållanden under småbarnsåren.
Ang farhågan om bacillskräck etc klarar man av det mesta när det gäller sin egen unge 😆
Stort lycka till!
Svara
Lizette
| #
Oj, det kunde varit jag som skrev det där. Men vet du, det är stoooor skillnad på ens eget barn och andras ungar för att låta klyschig. Man behöver inte vara en barnmänniska med andras barn, man kan bli en enastående kärleksfull förälder ändå. Jag ville fram tills jag var ca 25 inte ha några barn, har dessutom endometrios så det har aldrig varit självklart att jag skulle kunna bli gravid (vilket vi fick kämpa en del med) och jag kunde ända fram till vecka 38 känna ”att vad i hela friden har jag gett mig in på?!” Och ”jag vill inte ens ha barn”. Och jag var inte heller en av de mammor som älskade mitt barn direkt han kom ut, men jag ville instinktivt skydda honom. Nu tycker jag det är helt okej att vara förälder, älskar mitt barn vansinnigt mycket och hade aldrig bytt bort min lilla familj. Visst är det jobbigt ibland, men det är också askul och fantastiskt.
Svara
Mila
| #
Jag känner igen mig väldigt mycket i dina tankar och erfarenheter här. 🙂 Aldrig varit barnkär, inte tyckt bebisar är gulliga, varit rädd för förlossning m.m. Tänkte i många år att jag ska vara frivilligt barnfri. Men ja, där runt 30 började jag också fundera på hur jag verkligen känner inombords. Pratade om det mycket med en vän som gick i samma funderingar. För mig blev det till sist ett ”vi gör det!” (obs självklart diskuterade jag detta med min man också hehe) när jag tänkte på framtiden. Hur vill du att ditt liv ser ut om 5-10 år? Om 20 år?
För mig och min man kände vi att antingen travar livet på som det gjort de senaste åren, med jobba, sova, äta och de flesta år är ganska lika varandra. Eller så bryter vi den där vardagslunken med att få ett barn att fokusera på och leva familjeliv ihop. Jag har en dysfunktionell familj och hatar därför högtider (den som vet den vet!) och det kändes plötsligt fint om jag kunde förgylla högtider för mitt barn och ja överlag ha fina stunder som familj och inte som det kaos jag växte upp i. Jag tycker också snor och kräk verkar äckligt, MEN har ju kommit på att bebistiden är ganska kort. 🙂 Det jag tycker verkar roligare är att se ett barns personlighet växa fram när de är ett par år gamla, när de visar sin humor, söker sin hobby, träffar vänner, drömmer om framtida jobb o.s.v… Sedan vi började försöka för ett år sedan har jag aldrig ångrat mig. Tyvärr blir det kanske inga barn för jag får bara missfall på missfall, men så är det ju inte för så många…
Känn efter, tänk efter, dela tankarna med dina närmsta så tror jag du hittar vad som känns helt rätt för dig. <3 Kram!
Svara
Sara
| #
Kände lite som du men kände att det var något jag inte ville vara utan i livet och jag ångrar mig definitivt inte. Jag gillar fortfarande inte andras barn men min lilla bebis är det bästa jag vet! Gå på din magkänsla, bebisar är inte meningen med livet om man inte vill att det ska vara det ❤️
Svara
Petra
| #
Hej S! Jag är inte heller särskilt ”barnkär” eller överdrivet förtjust i barn men mina två egna väl planerade barn är ändå det BÄSTA som hänt! Visst kladdar dom ner, torkar snor på oklara ställen men allt sånt är annorlunda, i alla fall för mig, när det är mina egna barn. Då blir det inte lika äckligt!
Följ det som känns rätt för dig❤️
Ps. Funderar på ännu en bebis😉
Svara
Rebecka
| #
När jag berättade för min kompis att jag var gravid sa hon ”jag trodde inte du ville ha barn, du gillar ju inte barn”. Gillar fortfarande inte barn i allmänhet, är inte mammig och vill fortfarande ha egentid och jobba, men älskar min unge mest av allt❤️
Svara
S
| #
Tack för era fina, peppande kommentarer ❤️ blev så rörd av att läsa dem!
Svara
Therese
| #
Som jag hört många säga: små barn – små problem, större barn – större problem. Snor, kräk och bajs är egentligen en sån liten del av att ha barn. Det kommer helt andra problem som ej går att lösa med tvättlappar senare. Så mitt tips är att fundera på saker som är viktigare att tänka igenom innan barn. Vad har ni för tankar om föräldraledighet? Hur ska ni fördela tiden när ni är lediga (träning, hobbys, egentid etc)? Vad tänker ni kring ekonomin? Hushållsarbetesfördelning? Hur ska ni hantera konflikter och bråk på bästa sätt (Svårt när man ej upplevt, men känner jag velat prata igenom det med min sambo innan ändå)? Har vi fler i familjen som kan stötta oss? Vill vi göra något innan barn som blir krångligare med barn? Etc.
Det är saker som jag ångrar att vi inte pratade igenom när jag ”råkade” bli gravid med min första. Nu har jag snart 4 och är helt utsliten, men väldans lycklig ❤
Svara
Madde
| #
Jag känner verkligen igen mig i dina tankar. Jag gillar inte barn överlag såsom man förväntas att göra. Mina vänner älskar barn. Jag tycker verkligen om egentid och är livrädd för att bli av med den. Rädd är verkligen rätt ord i sammanhanget. Men kanske ångrar man sig sen när man är 40+? Och tack för alla kommentarer nedan från er som har känt liknande. Kanske är det så att man ändå skulle älska ett eget barn. Det pratas inte så mycket om sådant här öppet så man känner sig rätt ensam i sina funderingar.
Svara
Robert
| #
Alltid bra att följa magkänslan. Ofta blir det fel när man inte gör det och tycker att man skall tvinga sig till nåt för att man ”borde”. 🙂
Svara
Pl
| #
Vad grillar du för spännande på bilden? Är det ananas? 🤩
Svara
Egoina
| #
Ja ☺️ Doppad i kanel haha
Svara
Daniela
| #
BRA att han vill vara hemma, BRA att han sa nej. Han måste ha missat SÅ mycket hittills om han jobbar långa dagar. Pappor behöver steppa upp!
Min man och jag delar rakt av. Han jobbar hemifrån 3 dgr per vecka för att inte missa för mycket nu när jag är hemma. Älskar honom biljoner gånger mer för att han vill vill vill vara med sin dotter. För att han aldrig skulle acceptera att jag tog mer FL och han missade mer.
Svara
Ingrid
| #
Jag håller med denna kommentar så mycket! Det är så bra att min man ser det som självklart att han tar (han både kan och vill) ca halva föräldraledigheten. Tror det är viktigt att släppa lite på att vilja vara den som absolut ska vara hemma längst eller den som ska natta etc, så att den andra föräldern får lika stor möjlighet att bygga en nära relation med sitt barn. För oss är det också bra för hela familjen att min man är hemma, då han har mycket längre till jobbet än vad jag har. Tror ni tänker helt rätt!
Svara
Malin
| #
Ännu ett oombett råd men…
Du skulle ju kunna dryga ut kassan med att köra en massa samarbeten på sociala medier ett halvår. Så behöver du inte jobba på ditt ”riktiga jobb” så skulle ni alla kunna vara hemma några månader tillsammans.
Jag läser snällt dina annonserade inlägg för att hjälpa till 😂😉
Svara
Sara
| #
Jag läser också gärna dina annonsinlägg!
Svara
Sofia
| #
Jag fick också ett novemberbarn 2019 och började jobba efter sommaren. Men vi gjorde så att vi tog inskolning i augusti när hon var typ 22 månader eller nått (var mkt lättare att få plats då). Så jag gick hem igen och var ledig april-augusti. Bästa jag gjort. Var nått enormt mysigt att vara hemma med en go 1,5 åring. För oss var det en så mysig tid. Dottern var så mysig och uppskattade massor att hitta på små äventyr. Var dessutom lättare att börja jobba när jag visste att jag hade mer tid med henne sen.
Svara
Frida
| #
Som sagt, du skulle ju kunna göra mer samarbeten då din blogg är populär så blir det ju lätta extra pengar men jag har all förståelse att bloggare kan tröttna.
Glad midsommar alla🤗🌺
Svara
natali
| #
Bågot helt annat, jag bara måste veta vad ni grillar?! ananas med kanel eller?
Svara
Egoina
| #
Ja precis! 😋
Svara