Idag är det fredag och jag har haft mitt första sammanbrott. Bebisen var otröstlig i timmar och till slut grät jag med. Perfekt att pappan ska på julfest just idag 🙃
Men nu sover bebisen och jag har en påse godis och väntar på Idol. Det ska nog gå bra.
För två veckor sedan var det också fredag. Bebisen var en vecka gammal.
Och vi skulle gå premiärtur med vagnen!
Det tog oss två timmar att komma ut då han vägrade komma till ro. Till slut bet vi ihop och rullade ut honom i vagnen ändå trots att han gnällde. Han somnade direkt! Jag blev så chockad.
Vi skulle på drop in Corona-vaccinering. Eller jag skulle. F stod utanför med vagnen. Det var första gången jag var ensam utan bebisen och det kändes så märkligt. Kände mig så lätt i kroppen. Ihålig och tom faktiskt. Som att något saknades.
Köade en stund och när det blev min tur sa de att vaccinet tagit slut. !??
Jag trodde aldrig att det skulle bli så svårt att vaccinera sig. Jag försökte boka genom olika vårdcentraler, men ingen hade tid förrän om minst en månad. Försökte gå på drop in ännu en gång, men då hade de skrivit fel tid. Men i onsdags lyckades jag äntligen!
Det var lite surt med missad vaccin, men vi får inte glömma att njuta av vår första promenad! Här är vi. Mamma och pappa <3 Bebisen tog bilden.
Nej, jag skojar. Farmor joinade också.
Bebisen sov sin hittills längsta tupplur som inte var på mig. Han älskar sin vagn. (Så länge den rullar!!)
Det blev också min längsta promenad på månader. All foglossning och diverse smärtor försvann sekunden bebisen kom ut. Så skönt! Jag har dock jordens sämsta kondition, men jag jobbar på det.
Halva anledningen till att jag skaffade barn är för att få klä den i en teddyoverall. Orkar inte så gulligt.
Resten av kvällen hängde vi soffan jag och mini. F var i lägenheten och fixade.
Han höll mig sällskap när jag skrev min förlossningsberättelse. Han älskar att ligga såhär.
F kom hem och vi åt minitacos framför Idol. Och sen var den fredagen slut!
Dagarna flyter ihop och jag håller inte riktigt koll på vad som hände när. Men här är några bilder från våra första dagar hemma med bebisen!
Vi fick blommor! Både från Hannah och mitt jobb. ”Bra kämpat” skrev min chef bland annat på kortet. Så himla rätt formulerat.
Vi fick besök av bebisens farmor. Hon fick träffa honom för första gången och jag och F gjorde pizza på vad vi hittade i skafferi och kyl.
Bebisen fick sitt livs första bad! Och hatade varje sekund av det :,)
Bröst, närhet och att sova är mer hans grej.
Hur jag gör grejer numera.
Jag är så tacksam att det går så bra med amningen btw. Förutom att mina bröst är olika stora eftersom bebisen har en favorit går det hur smidigt som helst.
Jag har inte haft ont alls (förutom när mjölken rann till) och han accepterar att amma precis hur som helst. Jag stöttar upp honom med en kudde bara så kan jag göra vad jag vill. Och på natten liggammar vi. Jag ger honom bröstet och somnar om. Mycket lyxigt.
Varenda kväll såg ut såhär. Snacks framför Kastanjemannen. Jag åt blåmögelost varje dag i en vecka.
Mormor hälsade på! Det är RS-virus explosion just nu och vi har bestämt att de enda som får träffa bebisen inomhus nu i början är våra mammor.
Och Greta. Men hon fattade ingenting. Vad ääääär det där för konstigt, undrade hon och förstod inte alls varför hon inte fick komma nära.
Mammas granne hade stickat tröjor till bebisen. Så snällt. Kolla knapparna. Båtar och elefanter <3
Han sov och sov.
Och pappan satt såhär varje gång vi tittade på något för att bebisen inte skulle kolla på tv. Haha.
Annat pappan är bra på är att agera karusell med babynestet. Det är inte lätt att trösta när man inte har bröst.
Lina kom och tittade på bebisen och lämnade kläder till oss. Vi rullade ut en röd matta och väntade.
Nej, jag skojar. Vi stod utanför ett hotell. Nu har han massa kläder från sin några månader äldre bebis-kompis. Så himla snällt <3
Samma dag kom BVC på hembesök. Jag var SÅ nervös och stress-städade vid varje bebisfri sekund. Det kändes som att inte bara bebisen skulle kontrolleras, utan vi. Men allt gick bra och ingen tog bebisen från oss.
Så vi fortsatte mysa. Och där har vi de första dagarna på ett ungefär.
