Smycken från min farmor
Min farmor var en färgglad person. En gång när jag var liten tappade vi bort varandra på gågatan i Köpenhamn. Ett norskt par försökte hjälpa mig att hitta henne och efter att jag hade beskrivit hennes klädsel gick mannen för att leta medan kvinnan stannade med mig.
Han kom snart tillbaka med farmor. Det tog inte många minuter. Han hade gått längs gågatan och kunde genast urskilja henne ur mängden. Det var inte många andra med leopardbyxor, leopardkappa, stort lockigt hår och lysande lila halsduk.
Hela farmors garderob var i färg. Paljetter, fjäderboar, glitter och mönster. Ju mer desto bättre. Hon ägde inte ett enda grått plagg och ansåg att svart inte är en färg. Här är bild på henne från min kusins bröllop <3
Trots att min farmor var väldigt mån om sitt yttre upplevde jag aldrig henne som utseendefixerad på ett negativt sätt. Det var aldrig ångestladdat, hennes värde låg inte i hur hon såg ut. Hon tyckte det var kul med piff bara. I hennes värld var vem som helst fin, med lite glitter och färg. Hon var dessutom mycket väl medveten om att de flesta tyckte hon var för mycket, att hennes stil var mer tacky än classy. Men det spelade liksom ingen roll. Hon tyckte det var fint. Att vänta på att farmor skulle göra entré på nyårsafton och se vad hon hade på sig var min och mina kusiners stora höjdpunkt.
Förutom kläderna och en färgglad extra-allt inredning älskade hon såklart smycken. Ingen hade mer smycken än min farmor. Jag har helt ärligt aldrig sett henne utan smycken.
Farmor brydde sig inte om att det skulle vara dyra eller äkta smycken. Ju wowigare och blingigare desto bättre var hennes devis. Eller ”juggel” som hon skämtsamt sa om sina smycken och ”juggel-dama” som hon kallade sig själv. Juggel på norska betyder i princip ”oäkta pynt”.
När farmor gick bort sparade vi alla hennes smycken för att dela upp dem, men vi har inte tagit tag i det förrän nu. När jag var i Norge i somras var det dags! Jag och mina fastrar gick igenom farmors smycken för att dela upp dem mellan oss. Då min pappa inte bär smycken fick jag representera honom. Först fick vi ”syskonen” välja och sen fick alla kusiner välja.
Min faster hade berättat att det var mycket, men jag anade inte hur mycket. Det var helt galna mängder. Många smycken fanns dessutom i flera olika färger och de flesta smycken tillhörde hel serie med halsband, armband och örhängen. Det var som en hel Glitterbutik.
Jag ångrar att jag inte visste att jag ville göra detta blogginlägg då för då hade jag tagit fler bilder och även kunnat berätta anekdoter om vissa smycken som jag minns extra väl.
Det här valde jag. Jag och farmor har inte samma smak på smycken tyvärr, haha. Så jag försökte välja sånt som jag tror att jag faktiskt kommer använda. Plus några smycken som jag i förväg visste att jag ville ha som minne.
Som dessa tigersmycken. Jag minns de så väl. Jag var så fascinerad av dessa när jag var liten.
Känner mig inte cool nog nu som preggo, men kan ni inte tänka er dessa tigersmycken sen till en svart klänning och röda läppar? Känns mycket hollywood-fruigt.
Denna isbjörn-brosch har också sentimentalt värde. Farmor brukade ha den på sina kavajer och jackor. Har klappat den många gånger under min uppväxt.
Det blev några halsband.
En hel samling blad-smycken.
Och örhängen!
Tack farmor! 💜 Kan inte leva upp till din nivå med juggel, men färg och mönster – där försöker jag 🌈
313 gillar
Tuva
| #
Oh, tigersmyckena är helt underbara! Så annorlunda.
Fint hur minnen kan vara bevarade i smycken🧡
Svara
Cecilia
| #
Så fina saker 😍
Svara
Linn
| #
Vilket härligt och fint porträtt du målar av din farmors personlighet! Man kan ju verkligen hålla med henne om att färg gör en lite gladare 😊
Svara
Egoina
| #
❤️
Svara
Therese
| #
Åh jag blir helt rörd, trots att jag inte kände din farmor. Det är ju som en fin skatt. Och smycken är ju fina minnen efter en person som man ju kan bära med sig. Så fint inlägg.
Min mamma hade ofta ett illgrönt plasthalsband med gröna blommor när jag liten. Jag var väldigt fascinerad av det och fick låna det ibland. Lycka! Och det är ju verkligen inte att de måste vara så himla dyra. Det är ju kul med personliga smycken som man kan ha många av. Tycker din farmor gjorde helt rätt. Verkar som att hon var en härlig personlighet.
Svara
Kari
| #
En underbar rak, ärlig och färgstark kvinna inifrån och ut som var så stolt och glad över sitt första barnbarn och som skulle vara lika stolt och glad idag. Du bär arvet vidare med den äran.❤❤❤
Svara
Mia
| #
Bild 2 och 3 syns tyvärr inte. Oj vad många fina smycken. Kram.
Svara
Robert
| #
Definitivt Hollywood nästa! Ja, även om det är annat som gäller just nu. 😉
Svara
fanny s
| #
Åh så fint du skriver om din farmor (jag klickade vidare på länken). Gråter nästan här! Jag har nog inte läst så mycket om din farmor förut, har nog missat en del inlägg genom åren. Så fina smycken och vilket fint minne ❤️
Svara
Jeanette
| #
Blev helt tårögd 🥰
Svara
Katharina
| #
Underbart 😍❤️
Smyckena i blå låda, något med lila sten, så fina
Gillar tiger
Svara
Annika
| #
Jag ligger o blir alldeles rörd, man kan verkligen känna din kärlek till din farmor!! O som många säkert med mig kan känna igen sig i saknaden till farnor/mormor för visst är de speciella 🙂
Svara
Psykisk Ohälsa Blogg
| #
Men så fint alltihop!
Svara
Annica
| #
Vill bli som henne! 🙂
Svara
Erika
| #
Vilken fantastisk farmor ❤️
Svara
Jenni
| #
Jag tycker alltid att du beskrivit din farmor och er relation så fint och jag tror det värmer mitt hjärta extra för att jag har en väldigt fin relation till min fina farmor också.
Dina beskrivningar har lämnat sånt avtryck hos mig att jag några gånger sett ett plagg, en prydnad eller liknande och tänkt ”denna skulle passat Egoinas farmor”.
Svara
Egoina
| #
Haha åh vad fint <3
Svara
Mici
| #
Åh, din farmor påminner så mycket om min mormor. Också stort lockigt hår (färgat såklart, det fick INTE bli grått), mycket färg och gärna glitter. Fixade glittriga naglar, alltid målade läppar och alltid smycken. Hon älskade sina smycken så mycket att vi begravde henne med några av dem för det kändes inte rätt att hon inte skulle få med sig dem.
När jag skulle se om jag ville ha några av hennes smycken som var kvar upptäckte jag att flera av hennes var egentligen mina! Örhängen som jag hade undrat vart jag tappat dem hängde tydligen på hennes smyckesställ nu, haha.
Tack för ett fint inlägg som fick mig att tänka på mormor ❤️
Svara
Lovisa
| #
Så fint! Juggel alltså, vilket bra ord 😀 Jag är en juggel-dame in the making men får ju skämmas jämfört med farmor där ❤️
Svara
Mila
| #
Underbart med människor som lever ut sin egen stil. 🙂 Fint inlägg!
Svara