Follow my blog with Bloglovin
Headerbild för Egoinas blogg på egoinas.se
Headerbild för Egoinas blogg på egoinas.se

Gravid vecka 19

Halva tiden har passerat och jag har gått in i tjugo-någonting veckor. Känns stort! Här är sista vecka som 10-någonting.

Min kropp

Har inte märkt av foglossningen så mycket och i övrigt tycker jag att jag mår bra i kroppen. Verkligen inget att klaga på trots värmen. Detta har varit den bästa veckan hittills faktiskt.

Mitt mående

Jag mår jättebra! Lite stressad över allt som behöver fixas, särskilt när folk frågar om saker som jag inte ens tänkt på. Men känner mig fortfarande ganska mañana mañana och att det löser sig.

Veckans tanke

Ibland tänker jag att det är bra att jag fick längta länge innan jag blev gravid. Jag tror att det har gjort negativa aspekter av graviditeten lättare att hantera. Lätt att säga nu bästa veckan hittills förvisso, haha.

Jag hade länge laddat för att jag snart eventuellt skulle må jättedåligt och förväntat och ställt in mig på att det skulle bli väldigt jobbigt. Jag har längtat efter min tur. När folk klagat över sina graviditeter (obs vilket man får!) har jag blivit lite provocerad och tänkt att jag hade gjort allt för att få må illa och vara trött, att de inte fattar hur lyckligt lottade de är. Klart de fattar det, jag hoppas ni förstår hur jag menar.

Jag kände inte alls så när jag blev oplanerat gravid, då var alla plötsliga uppoffringar och allt som hände med kroppen jättejobbigt. Men nu var det så efterlängtat att det känns mer okej.

Som sagt, lätt att säga när man faktiskt mår bra. Sedan vecka 14 har jag inte haft mycket att klaga på. Och självklart menar jag inte att mitt barn är mer önskat än någon annans bara för att det inte gick så fort. Gud jag känner att jag vill skriva tusen brasklappar för att det inte ska låta fel. Jag hoppas ni förstår. Jag tror allt hade varit mycket jobbigare för mig om jag bara ”kastats in” i en graviditet.

Nytt för denna vecka

→ Frédéric har känt bebisen! Jag känner den ofta, men antar att det är lättare för mig att känna utifrån då jag också känner den inifrån. Frédéric har inte lyckats, men så plötsligt kände han små knuffar på sin hand. Sedan dess har han känt den dagligen.

→ Rutinultraljudet gick bra. Allt hade växt och utvecklats som det skulle och det var en explosion av känslor att få se bebisen igen. Så tacksam över att allt är bra. Nu vet vi även vad det är för någon som gömmer sig där inne <3

250 gillar

Kommentarer (28)

  • Sarah

    |

    Vad härligt att du mår bra! Det strålar verkligen om dig! 😍

    Det är så roligt att läsa dina veckouppdateringar. Jag går in i v19 imorgon och varje gång jag läser tänker jag att vi kanske kan vänta oss något liknande under veckan som kommer 😍
    Jag har känt våran tjej sedan v16 men känner inget utanpå än. Hoppas både jag och sambon får känna kommande vecka 😃

    Svara

    • Egoina

      |

      Åh grattis! ❤️ Prova lägga handen där du känner henne när du känner att hon rör sig. Jag upplever att bebisen rör sig 2-3 på samma ställe oftast.

      Svara

      • Sarah

        |

        Tack ❤️ Jag får testa det! 🥰

        Svara

        • Emma

          |

          Jag såg på magen när mina barn sparkade (innan jag egentligen kände) rätt kul det med 😅

          Svara

          • Egoina

            |

            Såg du INNAN? Wow vad coolt! Måste kolla mer på min mage 😂

  • Therese

    |

    Jag håller med! Mitt första barn var inte riktigt planerat och jag kände mig hela tiden osäker och rädd. Även första tiden med bebis, då jag bara sögs in i ett svart hål av hopplöshet.
    Med andra och tredje barnet, som var planerade, kändes det inte alls så (trots att jag inte väntade så länge), utan något vi förberett för. Jag var redo mentalt!

    Kan än idag få dåligt samvete då jag inte ”njöt” av första barnet som jag gjorde de andra två.. tur de inte själva minns 🙄🤭

    Svara

    • Egoina

      |

      Förstår vad du menar! Även om man inte måste gilla första tiden ändå. Tur de inte minns ja 😂❤️

      Svara

  • Flippa

    |

    Skönt att det blir bättre m foglossning. Det är skit. Med mitt första barn fick jag ont strax efter halva grav och srn blev det bara värre o värre. Det sjuka var att direkt efterförlossningen, alltså verkligen på ”promenaden” (kändes som en oändlig ökenvandring just då) var all foglossning helt borta? Underbart iaf. M andra barnet kom det sååå mkt tidigare i jag fick lite panik, kom ju ihåg hur det var… Men då släppte det mkt tidigare istället. Hoppas det blir så för dig! Och en bebis behöver typ inget i början? Kanske en bilstol o en barnvagn o ett gäng blöjor… Vi hade ett helt rum fullt m bebisgrejer men ungarna var ju ändå bara med oss. Och hälften av allt, väldigt noga framgooglat för att vara bäst/ekologiskt/ergonomiskt ratade de i alla fall. Så det går liksom inte att vara helt förberedd, även om det är superviktigt mentalt, om du fattar vad jag menar?

    Aja, skönt att höra att det är bättre. Jag känner mig lite som en galning som är så engagerad o typ gråter över en graviditet för någon jag aldrig träffat 🙈

    Svara

    • Flippa

      |

      Alltså promenaden från förlossningen till BB menar jag 🙄 tänkte inte riktigt färdigt medan jag skrev…

      Svara

    • Egoina

      |

      Hoppas det släpper för mig med ☺️ Förstår vad du menar! Känner mig förvånandsvärt chill med allt hittills faktiskt. Får skriva en lista på det allra viktigaste 🙈

      Svara

  • Jenni

    |

    Så skönt att veta att man inte är ensam med dessa tankar. Vet inte hur många gånger jag tänkt att jag skulle ge vad som helst för att få morgonillamående, foglossning och andra besvär som hör graviditet till (så länge det beror på en graviditet, självklart, hehe).

    Svara

    • Egoina

      |

      Hoppas det snart är din tur ❤️

      Svara

  • Isabell

    |

    Jag känner för att säga att jag förstår dig! Säger jag som läst detta och inte varit med om någon graviditet. Jag är inte redo, men tänker att just tiden kan vara avgörande för det. Tids nog kanske jag blir redo. Fram tills dess njuter jag till fullo av icke gravidkrämpor. Så där förstår jag ditt inlägg. Men kan erkänna att jag besväras av folks frågor om ”när ska ni skaffa barn då?”. Jadu i framtiden kanske. Om det går. Om man är redo. Det visar sig.

    PS Du strålar!

    Svara

    • Egoina

      |

      ❤️

      Svara

    • Malin

      |

      Vill bara säga att man kanske aldrig känner sig just REDO. Däremot kan man känna att man verkligen VILL ha barn, och kan ändå vara rädd för graviditet och ansvar och allt vad det innebär. Livrädd till och med. Men ibland får man bara köra ändå, saker löser sig efter hand och man växer in i att vara redo. Och viktigast av allt, man ska inte tro allt man tänker. Lätt att råka fokusera på allt läskigt och allt som kan gå fel.❤️

      Svara

      • Egoina

        |

        Håller verkligen med! Känner inte mig redo och tycker det ska bli läskigt. Men det är en välkommen utmaning 🥰

        Svara

      • Isabell

        |

        Åh tack för din kommentar. Så tänkvärt för mig! 🙏❤️

        Svara

      • Isabell

        |

        Tack för din kommentar ❤️ Så tänkvärt för mig 🙏❤️

        Svara

  • Anna

    |

    Jag förstår precis vad du menar med det där att längta och vara orolig. Båda mina bebisar gick på första försöket och jag hann liksom aldrig landa utan gick in i katastrofmode båda graviditeterna. Hade jag fått vänta lite hade jag kanske lugnat ner mig? Men båda mår bra och härjar nu som 2-åring och 2-månaders hemma ❤️

    Svara

  • Sara

    |

    Så himla fint att läsa dina veckouppdateringar, de känns så genuina och jag tycker det är fint att du skriver mycket om själsliga ting. Inte bara ”nu är bebisen lika stor som en melon” för helt ärligt är ju sånt inte superintressant för någon annan. 😅

    Spännande att ni nu vet vad bebis är för något, när får vi veta? Är så nyfiken att jag spricker! 😂

    Svara

    • Egoina

      |

      Nästa vecka får ni veta 😍 Ska bara ta en corny bild först 😂

      Svara

      • Sara

        |

        Längtar!!! 🥰

        Svara

  • C

    |

    Jag förstår dig precis! Blev gravid på första försöket med vår son och hade svårigheter att hantera spädbarnstiden med allt det jobbiga som kommer med. Ville bara att tiden skulle gå fort..
    Nu har vi försökt få ett syskon i 5 år (har praktiskt taget gett upp) och jag är ledsen över att jag inte kunde njuta av första tiden med vår son nu när det inte blev fler bebisar.
    Jag tror helt klart att allt det svåra blir lite lättare att hantera när man har fått längta lite! ❤️

    Svara

    • Egoina

      |

      ❤️

      Svara

  • Krista / Miss Macaronia

    |

    Vore kul med ett inlägg om barnprylar och med en fråga om vilka saker läsarna hade mest nytta av och vilka man inte använde 🙂 Jag tyckte babylift/mjuklift var oväntat användbar så det går att lyfta ut sovande bebis ur barnvagnen utan att väcka den. Hade många situationer där de sov i vagnen men vi skulle in någonstans där vagnen inte kunde följa med in. Skötbordet stod däremot nästan oanvänt, bytte alltid på en skötbädd speciellt på nätterna.

    Svara

    • Frida

      |

      Får man kanske inte lika många olika förslag som det finns föräldrar? Tänker att sådant är väldigt individuellt. Till exempel skulle vi aldrig haft nytta av en babylift. Min 15 månaders kan jag tex ta ut sovande ur bilbarnstolen, bära hela vägen in och upp till hans rum och lägga ner honom i sin säng utan att han vaknar. Däremot har skötborden varit underbara och vi har en på varje våningsplan. Man behöver inte ha för bråttom för att köpa allt sådant, man kan vänta o känna efter vad som passar en själv.

      Räknar man graviditeter annorlunda i Sverige? Har sett förut att folk skrivit att de är halvvägs i vecka 19. Här är man i alla fall halvvägs när man är i vecka 20+0 och alltså går in i vecka 21. Blir aldrig klok på gravidräknandet, alla verkar göra helt olika! 😂

      Svara

  • Robert

    |

    Relaterar till allt detta. Eller ja, inte riktigt kanske. 😉

    Svara

  • Svala

    |

    Hej 🙂
    Först: grattis! ❤️ Sen vill jag säga att det är så jäkla mycket stress att köpa och fixa, så kände jag när jag var gravid, mådde dåligt och kräktes hela graviditeten och kände ännu mer stress att jag inte fixat, köpt etc etc.
    På sin höjd behöver man blöjor och ett babyskydd för att åka hem från bb (finns att hyra dessutom) och ett tio-pack sparkdräkter, kanske nappar ett babynest och ersättning och flaska om man inte ammar. Min son är 3 månader gammal nu och hans största lycka är spotlights i fönstret, ligga på min bröstkorg och en rosa leksaks blomma. Vill man köpa en massa saker och genuint tycker det är roligt ska man göra det men man ska inte stressa i onödan, nästan allt kan man köpa eftersom behovet uppstår ❤️

    Svara

Lämna en kommentar

Arkiv