Måndagssnack
Måndag idag. Jag har bara knappt två veckor kvar på mitt nuvarande jobb nu vilket känns jätteknäppt. Än så länge känns det relativt lugnt, men jag vet att jag snart kommer att bli ledsen och drabbas av separationsångest. Jag hatar avsked och har alltid gjort. Studenten och min examensdag minns jag som sorgliga dagar snarare än glada exempelvis. Jag gick som ett skal i skolans korridorer sista veckan och tänkte på att jag aldrig mer skulle äta den där pastan i cafeterian och aldrig mer åka hiss upp till föreläsningen. Allt som var ”sista gången” var jobbigt. Det var alltså inte bara stora saker som att jag inte skulle träffa mina klasskompisar varje dag som kändes jobbigt, det var på pasta-nivå.
Men jag försöker tänka att livet hela tiden är föränderligt, att det inte är något vi kan påverka och att det är något bra. För att vi ska komma framåt måste saker förändras. Jag försöker också (råd från mamma) fokusera på allt jag fått, inte vad jag förlorar. Försöker vara tacksam mer än jag är bitter. Hon jämförde det med när en hund går bort. Det är klart man ska sörja, men man måste komma ihåg att uppskatta tiden man fick med den och inte bara att den är borta. Att den är borta är priset man fick betala för att man fick ha den.
Det här gäller ju egentligen allt i livet, som när närstående dör eller relationer tar slut. Fast det är ju helt rimliga saker att få separationsångest och må dåligt över. Saker som att jag aldrig mer kommer få höra ”välkommen in” när jag blippar min nyckelbricka på dörren in till jobbet kvalificerar nog inte. Vaad äääär feeel på miiiig.
Nåväl. Tack för alla grattis! Så kul att ni hejar på mig!
Ida
| #
Åh, jag känner igen mig så mkt i dina texter! Hatar förändringar och när de väl sker och blir bra/ganska ok (för det mesta) så är jag ändå bitter över allt det andra jag inte längre har. Varför kan man inte bara få ALLT?!?
Svara
Robert
| #
De du jobbar med nu finns ju kvar som människor i vilket fall som helst även om du byter jobb. 🙂
Svara
Sara
| #
Oj, jag var inte beredd på att börja storgråta av att besöka din blogg här i sängen innan jag ska sova. Så väldigt fint du skrivit!
”Det är klart man ska sörja, men man måste komma ihåg att uppskatta tiden man fick med den och inte bara att den är borta. Att den är borta är priset man fick betala för att man fick ha den.”
Ovan meningar träffade mig så hårt. Så klok mamma du har!
Svara
Egoina
| #
❤️
Svara
Ebba
| #
Jag förstår exakt vad du menar! Har samma problem.
När jag slutade jobba på McDonalds tänkte jag på att jag aldrig mer kommer få sitta inne på kontoret och räkna kassan, aldrig känna lukten när jag kommer in i köket. När jag gjort slut med ett ex har jag fått ångest över att jag aldrig kommer få ta den där mysiga bussen och gå av och känna lukten från havet där han bodde. Ändå var jobbet något jag hatade och killen nån jag egentligen inte tyckte om. Har aldrig hört nån förklara dom känslorna förut och det känns skönt att höra att man inte är ensam med den irrationella separationsångesten haha ?
Svara
Egoina
| #
Haha ja exakt så!! Skönt att inte vara ensam ?
Svara
Emma
| #
Jag är likadan! Det är på den nivån att jag får ångest när en serie tar slut… Trots att jag ju kan se den igen ?
Svara
Emma E
| #
Jag är precis likadan! Jag är en son som kan se om samma serie hundra miljoner gånger, men på mina favoritserier ser jag aaaaldrig sista säsongen pga att jag inte klarar av ett farväl!
Svara
Egoina
| #
Haha samma! Jag ser aldrig sista avsnittet av Vänner.
Svara
Josefin
| #
Är exakt likadan. Tänker alltid ”aldrig mer…” om så små saker som man kanske aldrig ens reflekterat över innan!
Svara
Mila
| #
Jag har också svårt för förändring. Mitt förra jobb var ett totalt mardrömsjobb. Jag var till och med sjukskriven p.g.a. utbrändhet ett tag och stannade bara i cirka 8 månader. ÄNDÅ var jag typ lite ledsen den sista dagen?! ”Åh jag tycker ju ändå om att jobba med X… Och Y är ju så trevlig…” haha mycket ologiskt…
Fint du skriver om när folk/djur går bort. Jag försöker stenhårt banka in det i mitt huvud, att njuta av tiden jag har med mitt husdjur, då hon är njursjuk och det finns en risk att hon inte är kvar så länge. Det är ju fantastiskt att jag fått så många fina år med henne! Spelar ju egentligen mindre roll om det är 8 eller 18 år, bara vi haft det bra ihop… 🙂
Svara
Anonym
| #
Men så skönt att höra någon som känner likadant! Minns också studenten som en sorglig dag, alla var så jäkla glada och jag hade en klump i magen för att allt var ju slut!? Trots att jag längtat och hade jobb klart osv så nä. Förra året hade jag min första riktiga sommarsemester (27 jordsnurr gammal✌) och kände mig grinfärdig över att inte få åka upp i hissen och traska genom korridoren till alla fina kollegor. För semester i 4 veckor!! Haha ibland är man inte rationell
Svara
Elina
| #
Är exakt likadan! Jag omfamnar det. Det är den jag är helt enkelt. Det får vara jobbigt en tid, men sen kommer ju alltid det nya och det blir bra! ❤
Svara
Emma
| #
Men gud vad jag är exakt samma. Tror jag har närmre till ledsenhet och sorg än vad jag har till lycka när det gäller i princip allt, men har så himla svårt för förändring och att släppa sånt som vart bra. Älskar nostalgiska känslor men resan fram tills att det känns nostalgiskt är jobbig. Kram ♡
Svara
Sara
| #
Omg vilket klockrent inlägg! Jag sitter idag med exakt de känslorna. Gör sista dagen på ett jobb jag verkligen älskat men har bara tvåårskontrakt. Jag har fått ett nytt jobb som också känns bra men har panik nu över att lämna alla fina kollegor, mitt mysiga kontor, fredagsfrukosten, tekokaren i matsalen som jag alltid glömmer timern på…. Vad är det för fel på en?! Det enda som gör det lite lättare är att det är ju inte mitt eget val att lämna, men separationsångesten är stark ändå alltså 🙁 Hatar när saker förändras och är alltid sjukt pessimistisk till det nya. Ofta det skulle bli lika bra som detta liksom?
Svara
Linda
| #
Förstår verkligen och tror att det är bra att ledsamheten du känner också är ett sätt att vara tacksam. Att du blir nostalgisk över de små sakerna visar ju ändå att du har haft det bra där. Nu när det kommer ta slut passar du på att uppskatta de och – sakna de. Jag är precis likadan inför en förändring. Tror det viktiga är att inte låta de ledsamma känslorna hindra en för att faktiskt genomföra förändringen som ju oftast blir något väldigt bra!
Svara
Lina
| #
Trodde inte ett måndagsinlägg skulle träffa så rakt i hjärtat. Min pappa är sjuk, och jag försöker verkligen fokusera på de bra som varit och jag har kvar, istället för att tiden snart är slut. Din mammas ord är väldigt kloka och sanna ❤ Count your rainbows, not your storms
Svara
Egoina
| #
<3
Svara
Lovisa
| #
Haha har du testat att söka på ”Friends Ross” på google och sen klickat på soffan? Om inte.. gör det haha. Å sen gör likadant med allas namn. Monica å rachels va tråkigast
Svara
Egoina
| #
Kan gissa att det är ”pivot” haha. Det ska jag göra!
Svara
Linnea B
| #
Jag är EXAKT likadan. Har ångest i flera dagar när en serie tar slut, mår dåligt på lördagen för att det snart är måndag. Blivit ledsen när jag slutat jobb jag inte gillat eller brutit med folk som inte är bra för mig. Its the end of an era!
Alltid ledsen efter varje födelsedag,(inte bara min egen haha) julafton, vårt bröllop osv osv. Känns så toooomt. Så, du är inte ensam ❤️
Ps stort grattis till jobbet!
Svara
Jessica
| #
Ser framför mig hur du skulle ha det i mitt yrke, förskola 😛 vi får säga hejdå till ett gäng 6-åringar som lämnar oss för skolstart varje år, ibland har man ju till och med haft dem sedan de var ettåringar. Förra terminen började min kollega gråta ett antal gånger, inför barnen, när terminen närmade sig sitt slut haha.
Svara
Egoina
| #
Nej fyyy! Hade aldrig klarat ?
Svara
Frida
| #
Känner såå himla väl igen mig i det du skriver, jag är exakt likadan… Vad är det för fel på oss?!
Svara
Amanda
| #
”Att den är borta är priset man fick betala för att ha den”
Träffade direkt i hjärtat. Förlorade min närmaste kollega och vän förra året och har haft svårt att bearbeta det. Att se på minnena av henne med värme istället för sorg. Detta hjälpte.
Så kloka, både du och din mor. Tack! ❤️
Svara
Egoina
| #
❤️
Svara
Malin
| #
Jag kan hålla med till viss del, men jag tycker oftast det är svårare om det är något jag själv väljer bort aktivt. T.ex. om jag ska flytta, säga upp mig eller liknande snarare än att ta studenten om du förstår vad jag menar? Vet inte direkt om det makar mer sense egentligen, men huvudet tänker så iaf. Märkligt hur det kan vara så. Det är nog också därför jag gärna är kvar i gamla mönster även fast jag antagligen skulle må bättre av att gå vidare många gånger.
Svara