Follow my blog with Bloglovin
Headerbild för Egoinas blogg på egoinas.se
Headerbild för Egoinas blogg på egoinas.se

4 dagar 1 öra

Fjärde dagen med ett öra. Förlåt i förhand för att jag är så töntig. Jag inser vilken gnällfest det är och hur provocerande det måste vara för alla er öronbarn och ni som alltid har nedsatt hörsel eller är döva. Det är alltså inte synd om mig. Men här kommer mina reflektioner efter att ha haft hål på trumhinnan i fyra dagar:

 

?? Jag hör min egen röst så högt att jag har svårt att avgöra hur högt jag pratar, vilket resulterar i att jag pratar jättelågt, folk har svårt att höra mig och jag i min tur har svårt att höra dem ? Inte bästa kombinationen nej.

?? Det jobbigaste är bullriga miljöer eller när många personer pratar samtidigt. Det känns som att jag inte har kontroll på min omgivning och det är många fler överraskningsmoment. Kunde ju egentligen gissat att jag skulle känna så. Jag menar, jag är en person som absolut inte kan ha hörlurar när jag rör mig i folkmassor eller går på stan. Tycker det är läskigt att inte höra ordentligt när det är mycket ljud runt mig.

?? Vilket leder till att jag flera gånger har krockat med människor på centralen. Berättade detta för min kollega som bara ”okej Regina du hör dåligt, men du SER VÄL??”. Haha så ägd. Jo, jag ser. Men tydligen är det inte bara så jag navigerar mig ?

?? Något positivt med det hela är i alla fall att jag upptäckt att jag blir så mycket bättre på att ha ögonkontakt med människor! Jag verkligen tittar på personen jag pratar med för att kunna tolka vad som sägs. Det är kanske en självklarhet för de flesta, men jag personligen tycker egentligen att det är jobbigt med mycket ögonkontakt.

?? Slutligen, en viktig grej jag tänkt på. Ibland säger jag ”va?” så många gånger att F till slut säger ”strunt samma, det var inte viktigt” och låter bli att upprepa det han sa. VI MÅSTE SLUTA GÖRA SÅ. Jag har själv gjort så många gånger, särskilt till äldre människor. Så himla otrevligt. Jag har aldrig reflekterat över hur taskigt det faktiskt är att göra så. Från och med nu lovar jag Regina Katralen att upprepa det jag säger till tidernas ände, om det behövs. Amen.

Det var dagens öronreflektion. Hörs (hehe) sen med en sammanfattning av min helg!

 

148 gillar

Kommentarer (28)

  • Christina nilsson

    |

    Jag är döv på ena örat alltid och sista punkten är så sann. Jag hatar när folk utesluter mig och får mig att känna mig dum och skämmas över något jag verkligen inte kan hjälpa! Jag hör liksom inte. Jag frågar ju inte va för jag tycker det är roligt?! Hoppas du snabbt kryar på dig och får din hörsel åter ❤

    Svara

    • Egoina

      |

      Åh förstår det! Så måste vi sluta göra ❤️

      Svara

  • Sofie

    |

    Är precis likadan med hörlurar i offentlig miljö, men har kronisk nedsatt hörsel och svårt att sortera ljud. Kanske inte så konstigt att jag i stort sett slutat lyssna på musik när jag är hemma och istället njuter av ”tystnaden” (förutom sus, brus och tjut från min tinnitus, och buller från studentboende-grannarna). Blir helt utmattad av att prata med människor medan det är musik på i bakgrunden till exempel… 🙁 Hoppas att du läker snabbt. Kram!

    Svara

    • Egoina

      |

      ❤️

      Svara

  • Emma

    |

    Jag som gravt hörselskadad skriver under på varenda punkt, förutom att jag krockar på folk. Kompenserar med synen sjukt mkt men om jag krockar på någon så beror det på min balans, eller rättare sagt obalans eftersom min balans är sämre eftersom balansorganet sitter i örat.

    Och hurra att du upprepar det dom sägs, det där ”äsch det var inget” är det värsta jag vet, även om det är något oviktigt så är det ju de små samtalen dom är det bästa och skapar nyanser.

    Krya på dig!!

    Svara

    • Egoina

      |

      ?

      Svara

  • Emma

    |

    Åh, som hörselskadad så känner jag igen mig på alla dessa punkter (förutom att det är tvärtom på 1:an, har ibland svårt att höra hur högt jag pratar särskilt när jag är exalterad eller arg över något= blir tillsagd att inte prata så högt hehe).

    Svara

  • Robert

    |

    Usch, vad jobbigt men vi hörs som sagt senare. 😉

    Svara

  • Anonym

    |

    Jo, visst är det synd om dig. Fast det finns de som har det värre så tycker jag att det får vara synd om en ibland. Även om det ”bara” är en liten grej som ont i örat och tillfälligt nedsatt hörsel. Det är ju nytt och jobbigt för sig ändå, tänker jag 🙂

    Svara

  • Malin

    |

    Tycker också det är svårt att orientera sig när man har i hörlurar som utestänger ljud frpn omgivningen. Blir också mindre uppmärksam på trakfikljus, cyklar, mm.

    Min kille går jämt runt med hörlurar hemma, speciellt nu när han har fått såna sladdlösa. Jättejobbigt så fort man vill säga nåt; först säger jag nåt en gång så hör han inte alls, så säger jag en gång till lite högre, så säger han ”va?” och så får jag vänta på att han pausar och tar av en hörlur så att jag får säga en tredje gång. Blir att jag inte orkar berätta nånting alls till slut…

    Svara

    • Amanda

      |

      Varför knackar du inte bara honom på axeln första gången du ska säga det så slipper du frustrationen?

      Svara

      • I

        |

        Precis. Speciellt när du vet att han jämt har dom i 🙂 så slipper du bli så frustrerad

        Svara

  • Polly

    |

    Jag trodde jag var ensam om att hata/inte kunna ha hörlurar i offentlig miljö. Jag blir nästan disoriented när jag ska gå med musik i öronen med massa människor och rörelser runt om. Typ sjösjuk och vinglig , är det ens möjligt? ?

    Svara

  • *

    |

    Men åhhh!! Punkt 1! Idag såg jag och min lillasyster dig (trogna bloggläsare sedan många år tillbaka) och lillasyster säger när vi sitter på restaurangen att hon vill höra om du låter som hon föreställer sig när hon läser dina blogginlägg. Problemet är bara att vi HÖR INTE DIG för du pratar såååå tyst (vi satt en meter ifrån dig). Nu förstår jag varför!!!! Haha så himla kul att se dig btw. Mvh tjej som blev excited to see you som inte ville störa men som gärna ville komma fram o säga hej

    Svara

    • Egoina

      |

      ??? Kom fram nästa gång! ?

      Svara

  • S

    |

    Den sista punkten – JA till 100% ! Vridigt!!! Hoppas många tänker till när de nu läser din lista och förstår. Till slut vågar man inte säga ”va” utan att låtsas att förstå för att inte trötta ut andra som inte pallar att anstränga sig att prata/förklara tydligare!

    Hoppas att dina öron blir bättre snart 🙂 Förstår att det är jättejobbigt för dig som inte är van vid att inte höra som du annars gör.

    Svara

  • Sabbi

    |

    Jag blev av med hörseln på ena örat i samband med en operation när jag var 13 år och håller med dig på nästan alla punkter, särskilt den sista, man blir väldigt ledsen ibland. Samma sak när man är ute och festar, har börjat dra mig från att gå till ställen med hög musik, det blir en jävla röra i mitt huvud med alla ljud.
    Det värsta jag upplevt var när jag fick en vaxpropp på andra örat förra året, hörde nada på ca 2 veckor, var kul att jobba som servitris då ??

    Svara

  • Kattis

    |

    En gång hade jag tjall med örat i samma veva som vi hade seminarium. Det var…. spännande. Hörde knappt andra och inte mig själv heller. Fick säga i början att ”om ni tycker att jag stirrar obehagligt på er så är det för att jag försöker läsa läppar och koppla ihop det till dom få ljud jag hör.. och jo om jag pratar med konstig volym så säg till mig, jag kan inte avgöra själv” haha. Men det gick bra iaf!

    Svara

  • Mila

    |

    Åh känner mig skyldig till den där sista punkten… Men oftast gör jag nog så när jag känner att personen jag pratar med väljer att nonchalera mig? Typ om pojkvännen sitter med näsan i mobilen och säger ”va?” så tänker jag inte säga det mer än två gånger för då väljer han ju att fokusera på mobilen hellre än vad jag säger. 😛

    Hoppas du snart mår bättre1

    Svara

    • Anneli

      |

      Ja precis så är det för mig med. När någon (läs sambon) uppenbart väljer att inte lyssna men trots det säger va? femtioelva gånger blir man ju sjukt irriterad och har därmed slutat att upprepa mig när jag tydligt märker att personen inte lyssnar.
      Däremot upprepar jag mig gärna i all evighet om det faktiskt är så att personen har svårt att höra för det är ju en annan sak.

      Svara

  • Josefin

    |

    Jag har personer i min omgivning som är helt döva på ena örat / nedsatt hörsel på ett öra, och då är det superviktigt att man tänker på att hen sitter med det bra örat så att den hör så bra som möjligt. Sen grejer som att inte spela musik i bakgrunden för då blir det ju svårare att höra.

    Svara

  • Sara

    |

    Om man vill vara mer inkluderande så kan det vara bra att testa att ha till exempel en syn- eller hörselnedsättning. Vill man inte gå all in och få öroninflammation som dig så finns det olika simulatorer man kan testa: https://webbriktlinjer.se/simulera/ Man får sig verkligen en tankeställare 🙂

    Svara

  • Anna

    |

    Men jaa! Jag har en lätt hörselnedsättning som bara är tillräcklig för att vara irriterande, hör oftast men inte alltid. Troligtvis medfödd och förvärrad pga öronbarn. Mina öron har alltid poppat och jag trodde det var så det skulle vara. Tills vi var i Australien 2016 och pojkvännen har ont i örat, beskriver det för mig och jag säger ”det låter som öroninflammation men då borde örat ha popat” ehh, nej, tydligen gör det inte alltid det. Det var öroninflammation.

    Sista punkten är verkligen det värsta. Eller när man sitter i konversationer som ”inte är viktiga” och inte vill störa flowet men hör typ hälften av allt som sägs. Missar skämt osv. Skämt går liksom ofta inte att berätta om. Har haft många bråk med pojkvännen då han gett upp alt arg skrikit på mig. Han förstår ju att det inte är mitt fel men blir frustrerad.

    Skaffade hörapparat för typ en månad sedan för har märkt denna våren att det blivit ohållbart (har inte kunnat höra på föreläsningar i skolan, haft svårt att höra elever i skolan osv). Och det var sjukaste känslan ever. Blir fortfarande chockad över hur mycket jag hör. Samma känsla som med glasögon men ändå annorlunda. Kan förstå nu att andra tycker jag pratat högt, smaskat högt, prasslat högt med papper osv…

    Svara

  • Helena

    |

    Jag har också provat öroninflammation en gång i vuxen ålder och Det var ju såååå jobbigt!
    Gick runt döv på ena örat på jobbet, jobbar som sjuksköterska. Stod och pratade med mina kollegor i korridoren när jag känner att det är något bredvid mig på min tillfälligt döva sida. Så jag vänder huvudet och har då en läkare som försöker prata in i mitt öra typ 5 cm från mitt ansikte, varpå jag blir så chokad att jag skriker honom rakt i ansiktet….
    Kan trösta dig med att jag nu hör typ som vanligt igen 🙂 ) ) )

    Svara

    • Egoina

      |

      Skönt att veta att jag kommer höra igen ?

      Svara

  • Marie

    |

    Jag har fått lära mig att när någon inte hör/uppfattar vad jag säger första gången att andra gången säga om meningen med lite andra ord som kanske är lättare att uppfatta/höra. Värt att prova iallafall

    Svara

  • Emma

    |

    Jag som blind måste bara flika in. Har också extremt svårt att sortera ljud och hörlurar på stan är uteslutet, så älskar att du krockar med folk 😉 Har ibland trott att jag hör dåligt, men tror det är att jag inte kan titta på folk när de pratar? Så sjukt ändå hur sinnena samarbetar hit och dit

    Svara

Lämna en kommentar

Arkiv