Vecka 37
Hade svårt att somna efter det konstiga valresultatet igår. Alla förlorade, men verkade ändå tycka att de vann. Får se hur situationen löser sig, men just nu känns det ju inte så bra.
Happ. Ny vecka nu då. Denna vecka ska jag ÄNTLIGEN klippa mig. Är så trött på mina sorgliga, slitna toppar att jag varit nära att gå loss med saxen själv flera gånger. Det känns nästan symboliskt, som att det är mer än hår jag ska klippa bort. Inte bara hår, utan 200 kilo ångest också. Bort med det bara.
Nu ökar tempot. Från och med denna vecka kommer jag att jobba på kontoret ytterligare en dag i veckan. Eftersom vi har som mest att göra från och med nu fram till jul får det bli så. Tanken är att jag ska fotografera, skapa innehåll och fixa med samarbeten och annat som hör till mitt företag på min lediga dag och det kommer jag göra i den mån det går, MEN jag kommer först och främst prioritera min mamma. Det kommer att vara en tuff tid framöver och går det ut över bloggen så gör det. Tänker inte stressa över det. Men om några månader är allt bra och mamma kommer vara frisk igen. Det är det enda som är målet just nu. Ett steg i taget.
Jag ska på två dop till helgen, men i övrigt ser jag fram emot en lugn vecka. Är fortfarande inne i en osocial period. Jag vet inte vad det är med mig, men det sociala tar emot så mycket. Jag ignorerar, är en dålig kompis, hör inte av mig och dröjer evigheter med att svara på meddelande. Vill egentligen helst bara sitta inne i ett mörkt rum med F. Och det är ju tur att jag får det. För det mesta i alla fall.
194 gillar
Emmy
| #
prioritera det som är viktigt – din mamma <3 vi kommer finnas kvar!
massor med kramar <3
Svara
Louise
| #
Vi finns kvar! Ta hand om dig och din mamma. Stor kram <3
Svara
Mathilda
| #
Vet egentligen inte varför jag kommenterar, men vill nog bara skriva att jag vet precis vad du går igenom. Min pappa är också drabbad & jag står precis som du vid sidan om och måste kämpa vidare med jobb, sociala aktiviteter och en pojkvän som man helst behöver ge uppmärksamhet också samtidigt som man helst bara vill låsa in sig någonstans (själv!!) och vänta tills allt är bra igen. Jag hoppas att du får ny energi och orkar hålla ut. Jag håller tummarna för din mamma. <3
Svara
Egoina
| #
❤️
Svara
Sofia
| #
Vi finns här både när du orkar och inte orkar blogga! Ta hand om er!! <3
Svara
Robert
| #
Ah, då kanske det behöver klippas snart. 😉 😛 Säger som de andra, prioritera dig själv och din mamma. 🙂
Svara
Elin
| #
Självklart ska du prioritera din mamma. ❤
Svara
A
| #
Kärlek och omsorg framför allt annat. Befinner mig i en liknande situation just nu. Känner med dig <3
Svara
Sara
| #
Prioritera din mamma! Hoppas att hon blir frisk!
Svara
V.
| #
Ett steg i taget <3
Svara
Linnea
| #
Självklart ska du prioritera din mamma <3 vi finns kvar här!
Jag brukar känna precis som du med det sociala om jag är inne i en sämre period. Dina vänner verkar väldigt kloka och dom kommer förstå om du inte kommer orka umgås i samma utsträckning som i somras. Om du orkar kan du berätta för dem hur läget ligger till och påpeka att du gärna blir inbjuden till saker ändå men antagligen kommer tacka nej till en del. En tråkig grej annars är ju när vänner inte bjuder in en för att de vill vara förstående för att man troligtvis inte orkar ses men istället resulterar det i att man känner sig utanför av att inte bli bjuden.
Kraam<3
Svara
Linnea B
| #
Självklart skall du prioritera din mamma ❤️ Vi ska ingenstans och finns här även när det är tufft. Kramar till er båda
Svara
Sandra
| #
Vi finns alltid kvar, fokusera pa din mamma. ❤❤❤ Kramar
Svara
Cecilia
| #
Det är inte konstigt att du inte orkar vara social just nu, ta hand om dig själv och tillåt dig att ta allting i lugn takt just nu och sänk kraven på dig själv ❤️
Svara
Bella
| #
Såklart att du ska prioritera din mamma! Vi finns kvar så känn ingen stress över bloggen? Och du, det är inte konstigt att du känner dig osocial av allt jobbigt som händer i ditt liv, ha inga krav på dig själv att du måste någonting. Ibland drabbar livet en hårt och då får andra saker stå tillbaka en period tills orken finns igen? Var snäll och förstående mot dig själv ❤
Svara
M
| #
Att inte orka vara social när man är orolig eller mår dåligt hänger ihop. Jag har haft en period med dödsfall i min familj och jag blev associal och svarade inte när vänner ringde ens till slut. Behövde liksom prioritera min energi. När jag sen börjat må bättre så är jag mer social!
Svara
Lou
| #
Ta hand om dig! Vi finns kvar <3
Svara
Sabina
| #
Håller alla tummar och ber till gud att din mamma ska bli frisk! <3
Svara
Hanna
| #
Helt rätt att prioritera din mamma och dig själv. Vi finns här när du orkar, hinner och vill. Och om du inte orkar, hinner eller vill blogga så känn absolut ingen stress över det.
Svara
Nina
| #
Bamsehjärta! ?
Svara
Egoina
| #
❤️
Svara
Fiia
| #
Kommenterar aldrig pga lat, men all styrka och kärlek till er ?
Svara
Malin
| #
Finns det något inlägg där du skriver om vad som har hänt din mamma, vad för sjukdom hon har? Jag har missat det. Försökt söka men får inte upp något.
Svara
Isabelle
| #
Prioritera det som är viktigt för dig! <3 Vi går ingenstans.
Din text tog ett knytnävsslag rakt mot hjärtat och jag vill vara tillägga att du ska prioritera DIG SJÄLV också! Sänk kraven och hoppas att du får många stunder i mörka rum med F <3
Svara
Egoina
| #
❤️
Svara
Sanna
| #
Ingen stress med bloggen Regina, vi väntar. Krama din mamma en extra gång ist❤️ Längtar tills hon är frisk igen och ert liv kan återgå till det normala
Svara
Egoina
| #
Tack! Jag med ❤️
Svara
Lovisa
| #
Ta hand om dig själv och din mamma i första hand! Vi på bloggen finns alltid kvar ändå ❤️
Svara
Johanna
| #
Mamma går såklart först!! ❤️❤️❤️ Vi finns kvar här sen ?
Svara
Malin
| #
Detta är vad jag kan minnas första gången jag kommenterar i en blogg men är bara tvungen. Jag läser om din mamma och hur du tänker. Vill bara skicka er all kraft och styrka! Min mamma drabbades av två sorters cancer 2015. Hela världen stannade, rädslan över att förlora sin mamma o bästa vän alldeles förtidigt var vidrig. Jag pausade mitt egna liv så gott det gick o bosatte mig hos mamma som bor själv ett tag. Det var utredningar, röntgen, stor operation, cellgifter, återhämtning. Jag eller min bror var med hela tiden. Det är sjukt tufft att ta sig igenom. MEN det jag vill säga är att det finns hopp, man måste tänka precis som du gör: det ska gå bra! Idag är det tre år sedan mammas sista cellgiftsbehandling gjordes, jag håller fortfarande andan inför varje återkontroll men det har hittills gått bra! Hon har nu fått uppleva att få två barnbarn och tar vara på varje dag <3 Jag önskar er all lycka
Svara
Egoina
| #
<3
Svara
Emmeline
| #
Ta hand om din mamma du! Det är ändå personer som är det som är viktigt på riktigt <3
Svara
Linnea
| #
Min mamma drabbades av bröstcancer för 2-3 veckor sedan, fick reda på det på mitt jobb och bodde hos mamma och pappa i en vecka efter det. Hon har sin första operation den 24:e. Men du, jag och (såklart) våra mammor klarar det här, vi är starka! ❤️
Svara