Är det okej att tycka om en serie som är förlegad?
Jag har en fråga om Vänner. Tyckte det var jättebra förut men har med tiden bara börjat störa mig på att det är så sjukt mycket tjockis/gay/korkad osv skämt. Hur kan man kolla på serien utan att bli arg över det?
(O ja det finns serier där folk mördar varann men tycker inte det är riktigt samma sak som att normalisera ”tjocka är korkade och äter hela tiden”.)
Svar: Om jag bara fått en krona för varje gång någon ställt denna fråga till mig hade jag….mja…inte varit speciellt rik ändå. Men det förtjänar ju helt klart ett eget inlägg!
Jag håller med. Det finns saker i varenda avsnitt som jag stör mig på. Vissa avsnitt mer än andra. Skämt som jag tyckte var roliga när serien var ny är inte så roliga idag. Det är bland annat skämt om att vara tjock, könsroller, homosexualitet och mycket som faktiskt rent av är nedsättande mot kvinnor. Phoebe som jag (tidigare) sett som seriens mest medvetna vad gäller feminism säger så mycket dumt att jag blir helt matt exempelvis.
Men jag väljer att tänka på det som att Vänner är ett barn av sin tid. Det första avsnittet spelades in för över tjugo år sedan och såklart har mycket hänt sedan dess. Hade serien gjorts idag hade den varit mycket mer medveten. Tror och hoppas jag i alla fall. För serien var ju faktiskt inte mossig när den kom. Den lyfter många viktiga saker som vänskap (i synnerhet vänskap mellan olika kön!), barnlöshet och jag gillar att Ross och Rachel faktiskt inte gifter sig när de får barn trots att det då, särskilt i USA, var ”rätt sak att göra”. Dessutom är det lika många huvudrollsinnehavare av varje kön och alla har sin story. Det var verkligen inte självklart då.
Vänner har, enligt mig, fortfarande hög standard när man ser bort ifrån skämten som fastnar i halsen. Jag tycker att det är en av de bästa sitcom-serierna som gjorts. Men jag har såklart också reagerat och många scener och avsnitt hoppar jag över just för att jag blir så irriterad. Med största sannolikhet hade jag inte fastnat för serien om den gjordes idag, men så är det ju inte. Den gjordes en tid då vi inte kommit lika långt som vi kommit idag.
Jag personligen tycker att det är helt okej att uppskatta en serie som på vissa sätt är förlegad. Precis som jag exempelvis tycker att det är okej att tycka om en film som inte klarar bechdel-testet, eller skratta åt skämt som inte är PK. Så länge vi är medvetna, försöker låta bli att reproducera tråkiga synsätt och sätter krav på vad som produceras framöver är det okej tänker jag.
Vad tycker ni?
Ellie
| #
Håller med! Jag älskar sex and the city och den var ju säkert feministisk på sin tid men nu är det mycket som jag inte tycker är ok, som att de alltid pratar om män, att det är värsta grejen när Samantha har gått upp i vikt osv. Men jag tänker att den är gjord för länge sen och det är ok att tycka om serier som inte längre är helt ok politiskt osv 🙂
Svara
Fius
| #
Håller med! Och att man inte ska vara ”that kind of women” osv.
Tänker att det är ok att gilla serier som man fastnat för för länge sen 😛
Svara
Jennifer Sandström
| #
Instämmer helt. Det är ju dessutom meningslöst att bojkotta en serie som redan gjorts och gått osv. Så istället kan man ju fascineras över hur långt vi kommit sen dess, att utvecklingen går framåt och samtidigt uppskatta det fantastiska serien faktiskt har 🙂
Svara
Malin
| #
Helt ärligt så tycker jag nästan det är bättre att serier/filmer/böcker eller andra saker är såhär, dvs att de får oss att tänka, snarare än att allt är politiskt korrekt. Jag tycker det är onödigt att klanka ner för mycket på det som har varit, bättre att göra det bättre till framtiden. Vet folk som har pratat om att det knappt finns kvinnliga karaktärer i Kalle Anka på julafton, och jag struntar faktiskt fullkomligt i sånt. Då är det desto viktigt att nya filmer och serier görs med tanke på feminism och annat! 🙂
Svara
Kristina
| #
Håller med! Dessutom: hur de porträtterar relationen mellan Carol och Susan är ju helt fantastiskt när man tänker på att exempelvis deras vigsel spelades in i 90-talets USA! 🙂
Svara
Sandra
| #
Håller med dig om allt ovan. En annan grej som stör mig med serien är den subtila mobbingen gruppen utsätter Chandler för. Har aldrig förstått det roliga? Och varför han ens utmålas som den ”mindre snygga” eller vad det nu är. Har du uppfattat det också eller är det bara jag?
Svara
Robert
| #
Klart man måste få gilla äldre serier och filmer. Jag har sett några ”äldre” filmer på slutet och också tänkt på att de skämtar om en massa grejer som knappast skulle vara ok idag men jag gillar dem ändå. Man får väl se det som en utveckling. 😛
Svara
Jackie
| #
Min mor, bror och jag tittade mycket på våra värsta år när vi var små. Så extremt sexistisk. Såg ett avsnitt i helgen och det var hysteriskt roligt fortfarande! Sådär befriande under bältet-humor som faktiskt är genialisk, mest beroende på superbra karaktärer. Om man bortser från vissa sexistiska scener så, åh, en sån bra serie! Barn av sin tid! ?
Svara
L
| #
Som jag sa då: som en tjockis, är tjockskämten med Monica ganska roliga. Vafan, ja jag är stor för att jag äter mycket, det är liksom grundläggande biologi.
Får jag inte ha någon igenkänningshumor då alltså? När jag skrattar för att Monicas föräldrar antar att hon kommer äta upp resterna, som jag gjorde, ska jag istället bli arg och skämmas? F that.
Svara
Egoina
| #
Jo självklart! Men när de får det att låta som att det är världens hemskaste grej och använder det negativt att vara tjock blir iaf jag trött. Eller att de spelar på att hon plötsligt är dum/naiv och slarvig när hon är tjock. Så tröttsamma stereotyper. Dessutom är hon knappt ens tjock i vissa avsnitt där hon ska spela att hon är det! Sjukt provocerande. Självklart får man tycka att det är kul, men är ändå glad att vi kommit längre idag ?
Svara
Sara
| #
Håller med dig. Ibland så känner jag att det är väldigt mycket ”leta fel” i alla möjliga sammanhang. Ibland så kan stereotyper osv bara vara lite kul, inte djupare än så.. orkar inte vara så djup precis hela tiden och inte våga tycka t.ex vänner är kul för att det inte har rätt åsikter precis hela tiden. För så funkar ju inte världen heller, ibland tycker någon jag älskar inte som jag och jag kan tycka att den åsikten är orimlig men gör ju inte att jag älskar den personen mindre..
Svara
Marielle
| #
Jag blir snarare less på att allt måste vara så politiskt korrekt hela tiden. Jag älskar Vänner! Och är tveksam till att det var någon på 90-talet som kände sig förolämpad av den serien, men vad vet jag. Det är en serie liksom, man ska inte behöva ta allt på så stort allvar jämt. Idag blir folk förolämpade för minsta lilla grej, vilket jag kan bli extremt trött på.
Svara
rebecka
| #
håller med! här i Finland brukar vi skämta om att svenskar är så hiimla lättkränkta och att allt ska vara så pk hela tiden. tog jättelänge innan jag ens förstod vad pk var haha! vi är inte helt efter här trots att det kan låta så, men har kanske lite högre toleransnivå? (måste förresten sluta dra alla finnar och finlandssvenskar över samma kam haha, alla är ju inte likadana). det är ju bra att vara pk och lite lättkränkt på sitt sätt, men som du säger känns det ibland som att man tar saker på för stort allvar och liksom jagar det perfekta politiskt korrekta i det oändliga.
Svara
Macilla
| #
Såklart är det okej att gilla Vänner. För mig är det också en så himla familjär känsla att ha den med sig. Grundtonen i serien är ju den samma, grejen att det finns vänner som blir ens familj och finns för varandra, irriterar varandra, älskar varandra. Har alltid älskat just hur de firar helger tillsammans. Sedan finns det ju delar som är mindre charmiga såklart. Men man får se att det är gjort i ett annat ljus. Nu har vi starkare och andra sorters lampor som gör att vi ser saker på ett nytt sätt (och tur är väl det att vi utvecklas). Men det finns ju en underbar värme också i att fortfarande se den, de är ju liksom mina vänner också på något vis. Jag och min man gick för övrigt ut från vår vigsel till ”I’ll be there for you”. Jag älskar textraderna:
No one could ever know me
No one could ever see me
Seems you’re the only one who knows
What it’s like to be me
Someone to face the day with
Make it through all the rest with
Someone I’ll always laugh with
Even at my worst, I’m best with you
Svara
Bella
| #
Hej!
Jag ber om ursäkt för att jag är lite anti detta inlägg (är annars aldrig anti dina inlägg – BÄSTA BLOGGEN!), men jag är trött på att allt ska vara så PK. Skämt om stereotyper, råa skämt, skämt under bältet är ju sånt som är roligt för de flesta (iaf för mig och personer jag känner!). Vi är så otroligt lättkränkta nuförtiden så det börjar bli jobbigt. Att inte kunna skämta om saker som är typiskt ”kvinnligt” eller ”manligt” eller invandrare/svensk (ex komikern Shan Atci som är dörolig) gör till slut att vi knappt kan dra skämt. Vad har vi kvar att skämta om ifall vi inte får skoja om varandra, våra olikheter/likheter mm? Jag själv är kvinna, invandrare, muslim (dock ej supertroende), blond… jag omfattas av många skämt men tar inte illa upp – för att det är SKOJ (och ibland finns lite sanning och igenkänningsfaktorn gör det ännu roligare!). Självklart finns situationer och personer som genom skämt vill skada men rötägg kommer alltid finnas så det är inte mycket att göra åt. Hade Vänner skippat skämten kring homo, kvinnor, fetma mm inte varit lika kul anser jag. Och personer som tar åt sig av en uppenbart skämtsam tv-serie behöver nog jobba på sin egen osäkerhet.
Bästa hälsningar,
Bella
Svara
Egoina
| #
Tack snälla ❤️❤️ Förstår helt vad du menar och håller med. Men tycker ändå att vissa scener/skämt i Vänner är förlegade och inte ens roligt. Typ som när Ross är så homofobisk vad gäller deras manliga nanny. Det är ju inte ens kul. Finns roligare skämt än så, trots att de är icke-PK ? Kram!
Svara
Louise
| #
Jag tycker just det avsnittet ger mycket av värde, då jag tror att just macho-sterotypen sitter djupare rotad än många av fällorna som kvinnor faller i. Jag uppfattar det som att det är mycket mer okej för kvinnor att leva ut sina ”traditionellt manliga” sidor än vad det är tvärtom, därav en sådan stark rädsla hos män vad gäller att inte leva upp till machoidealet. I slutet av avsnittet utforskar också Ross sina förtryckta sidor (why dont you play outside like a real boy? Etc.) och får vägledning i att acceptera sina känslor. Att det är just Ross, som ex. inte är lika klassiskt manlig som Joey, visar bara ännu mer hur djupt det sitter. Tycker det är ett väldigt insiktsfullt avsnitt faktiskt. Hade Ross inte kommit till insikt om sig själv i slutet hade det enbart spelat på homofobi, men eftersom han gör det blir skämten både igenkänningsfaktor för många OCH undervisande. Det är ju faktiskt många som fortfarande idag skulle se det som lite tabu att män är ex. Nannys, alla har inte kommit lika långt i tanken vad gäller att bryta normer – klart serier ska få spegla det tycker jag 🙂
Svara
Egoina
| #
Bra poäng! Har inte tänkt på det så. Fick en annan synvinkel nu 🙂
Svara
Sata
| #
Men att du tänker så vid det avsnittet! Jag tänker snarare att de ville få uppmärksamhet till att detta är något som händer på riktigt och att män ska ”vara homosexuell etc” när de gör något som har varit sett som typiskt kvinnligt. Så jag tänkte snarare att det var ett smart sätt att ”skratta åt rosa som är så löjlig”. Det fick nog en del samtal startade i hemmen, jag vet att jag och min pappa diskuterade kvinnliga vs manliga jobb pga detta.
Svara
Sara
| #
Fast jag tänker lite där att det roliga är just i det fallet att Ross är ju den som har de korkade åsikterna och att man visar att den manliga nannyn faktiskt är superbra ”trots” att han är man?
Svara
Anna
| #
Representationen mellan kvinnor och män är skitbra, men har ni tänkt på representationen mellan olika etniciteter? Kort sagt så sugen den. 10 säsonger och den enda svarta personen med en roll är väl Charlie? Inte ens när de sitter på Central Perk finns det olika färger. Hispanics? Muslimer? Svarta? Nope, vitt vitt vitt. Undantag för att Monica och Ross är judar, det är bra. Men det är liksom New York, världens smältdegel! Stör mig verkligen på detta nu när man blivit medveten.
Svara
Andréa
| #
Ja den biten är tråkig. Det var också något ”Vänner” fick kritik för medan serien fortfarande visades, innan Charlie dök upp, att den inte hade några svarta gästskådespelare som var med i fler än ett avsnitt.
Svara
Emma
| #
Önskar ett inlägg där du listar dina favoritscener från vänner!
Svara
Tove Evensen
| #
Jag håller med! ??
Svara
Lisa
| #
Serien ska vara en komedi och den homofobisks, rasistiska och sexistiska delen ska bland annat utgöra det roliga. Såg ett avsnitt där Monicas hår blir lockigt och att hon sedan flätar det, genom hela avsnittet ska det skrattas åt detta som om att det är något fult/roligt när just den hårtypen/stilen associerar afrohår. Jag blir snarare provocerad än road. Och förstår varför du blir frågad av andra hade själv frågat dig. Men fritt samhälle och man tittar på det man vill. Jag avstår.
Svara
C
| #
Håller med. Man får försöka ha det förhållningssättet att det var länge sen och att vi kommit längre idag. Kan störa mig på the big bang theory också där det är mycket gay skämt om Howard och Raj. Och det är ändå en serie som spelas in idag…
Svara
Sara
| #
Håller med! Tycker inte att man ska censurera bort innehåll i böcker, filmer och liknande. Det är ju bra att man påminns om att det inte har varit likadant som det är i dag. Om 50 år kanske man tycker att filmer som görs i dag inte är ”okej”.
Svara
Tove
| #
Har läst din blogg länge och den är min favorit, vill bara säga att den senaste tiden har inläggen varit extra vassa! Höjdpunkten på internet är att gå in på din blogg ✌️ Tack!
Svara
Egoina
| #
Tack snälla vad glada jag blir ❤️
Svara
Nikky
| #
Skulle så gärna vilja se vänner (har alltid varit en av mina favvo-serier), men stör mig SÅ på burkskrattet så nu det blir olidligt att kolla 🙁
Svara