Frågor & Svar
Hej Regina, detta har inget med inlägget att göra, men vill ändå fråga lite.
Jag har fått resultat på mitt cellprov att jag har lindriga cellförändringar och ett hpv-virus som som kan ge förändringarna. Jag minns att du hade förändringar och senare fick göra en konisering. Hur ”grova” var dina förändringar?
Jag fick typ panikkänslor av brevet och tänkte CANCER (!), förstår dock nu att det är vanligare än man tror och jag är tacksam att cellprovtagningen finns. Jag har ett uppföljade läkarbesök om två veckor och försöker lugna mig inför dess. Hur gick ditt sånt besök till? Kan de typ se förändringar med blotta ögat eller är det liknande prov som vanligt cellprov? Jag hoppas du vill skriva några ord, alltid bra att lyfta såna här frågor, vilket jag tycker du är så bra på och är en av anledningarna till att jag följt din blogg i många år! Du är toppen!
– Ja precis, jag fick göra en konisering, alltså ta bort en del av livmoderhalstappen. Jag kände precis som du. Jag möttes av ett tjockt brev innanför dörren och fick panik eftersom jag förstod redan då att så mycket papper inte kan betyda något bra. Men jag har förstått i efterhand att det är ganska ”vanligt” med cellförändringar och behandlingen är förebyggande, man har alltså inte cancer (än). Nu kanske du redan har varit på ditt läkarbesök, men det som händer är att de gör en kolposkopi. De baddar på en lösning med ättika och jod och sedan tittar gynekologen på förändringarna i ett mikroskop (förstod jag det som). Jag fick aldrig veta vilken svårighetsgrad mina förändringar var, men jag antar att de var medel eller svåra eftersom jag också fick göra ett vävnadsprov samtidigt. De nöp alltså bort en liten bit av min livmoderhalstapp (typ ett riskorn) och skickade på analys. Sedan fick jag resultatet och fick komma tillbaka och göra koniseringen och efter det har allt sett bra ut som tur är. Hoppas det går bra för dig! Tänker på dig <3
En spegelbild någon dag efter operationen. Sjukt att mobilbilderna var så dåliga då btw? Det tyckte jag inte då. Snacka om att ribban höjs.
Nu har jag en fråga som inte alls har med inlägget o göra men som är ett dilemma för mig just nu. För cirka en månad sedan blev jag uppsagd på mitt jobb (lång historia om varför, men inte relevant till denna fråga) och nu har jag sökt en hel drös med annat. Jag har rätt mycket erfarenhet och i Januari kommer jag börja plugga Visual Merchandiser på distans också.
Jag har fått erbjudande om jobb i en välkänd klädesbutik, dock utan kontrakt och endast för inhopp och kanske eventuellt låga timmar som man får arbeta sig upp under lång tid. Men ligger även på att eventuellt få ett annat jobb med, i en helt annan bransch fast med heltidskontrakt. Mitt dilemma är nu att jag verkligen vill jobba på det första, i butiken. Men det är sjukt osäkert. Men jag ser mig själv att kämpa för en karriär inom det.
Men sen kommer det problemet in att man ska ha råd att leva med. Vilket jag kanske inte kommer göra med endast inhoppsarbete. Därför vore det andra jobbet mycket bättre, men det är i en bransch jag inte brinner för och inte känner för att växa inom. Men det är en säkerhet.
Jag vet inte vad jag ska göra, för hjärtat säger osäkerhet och hjärnan säkerhet. Det kommer förmodligen sluta med säkerheten då jag får tänka långsiktigt, och det kanske tagit lång tid att bygga upp något annat inom det osäkra. Men där ligger inte hjärtat.
Har pratat med vänner, familj etc och alla tycker säkerheten. Men jag vill bara höra din (som utomstående) åsikt. Du har yoloat <- sorry för det hemska ordet, en del men ändå lyckats få det bra tillsist. Du kan klara dig på ditt egna företag redan visserligen, det kan inte jag. Gaaah. blir tokig här!
– Först och främst förlåt för sent svar. Nu har du säkert redan tagit ett beslut, men jag svarar dig ändå. Såhär tycker jag: Följ hjärtat och yoloa! Du bara måste det! Allt annat löser sig, tänk inte på det och gå dit hjärtat vill. Visa framfötterna och allt du går för och plötsligt har du en heltidsanställning och plötsligt har du klättrat. Tills dess kanske du kan kombinera det med någon typ av extrajobb? Eller ändra vanor och bo billigare? Deltidsjobb är dessutom perfekt att kombinera med distansstudier. Jag bara känner starkt att man inte ska välja säkerhet bara för att det är tryggt, du ska ju leva också. Släck inte din glöd. Gör det du känner hela ner i magen att du vill göra. Lova! Och vet du, skulle allt skita sig eller om du skulle ångra dig kan du bara hitta ett sånt där tryggt jobb igen. Heja dig!! 🙂
Nyfiken! Behöver du skatta på det du får hemskickat eller räknas det som ”gåvor”?
– Nej, jag skattar endast på betalning. Det vill säga att om jag får saker mot motprestation, alltså om jag får dem för att vi kommit överens om att jag ska göra reklam så är ju det en betalning. Men när ingen motprestation krävs eller när ett paket bara dyker upp utan att jag vet ens visste om att jag skulle få det så ska det inte skattas. Det vore ju väldigt knäppt och orättvist att behöva skatta för saker jag inte ens bett om eller ens kanske vill ha. Ibland kan det hända att jag får en fråga om jag vill ha ett bud eller liknande (dock väldigt sällan pga bor i Skåne) och då tackar jag ja om jag är intresserad, men är tydlig med att ingen motprestation krävs, alltså att det inte är ett krav att jag behöver visa upp det i mina kanaler.
Det kan jämföras med pressutskick till tidningar eller dylikt. Hamnar det i tidningen: Yaj! Om inte: Spelar ingen roll eftersom mottagaren och avsändaren inte har någon överenskommelse. Så ja, precis, det är en gåva. Makade det någon sense? 🙂
Senaste gåvan jag fick. Sjukt god parfym från Juicy Couture : ))
Hej du!
Jag behöver dina kloka tankar om min kniviga situation.
För några år sedan inledde jag en relation med en man som redan från början var tydlig med att han inte ville ha en relation. Jag visste redan då att det här var en dålig idé, men jag var så kär. Samtidigt som han sa att han inte ville så agerade han på ett sätt som vittnade om motsatsen. Vi hade det underbart ihop i några månader tills han backade ur. Nu har det gått två år och vi har tagit upp kontakten igen. Vi har varit noggranna med att vi bara ses som vänner och jag trodde att jag skulle klara det. Jag hade fel. Jag är så kär. Jag försöker intala mig att bara jag får vara en liten del av hans liv så räcker det. Jag vet att du antagligen kommer att skriva att jag ska bryta med honom, att jag i längden är lyckligare utan honom. Jag vet också att jag nog inte kommer kunna följa det rådet. Jag vill inget annat än att få vara med honom. Med honom i mitt liv känner jag mig levande. Har du något bra tips på hur man kan vara vän med någon utan att bli hjärtekrossad? Typ bara låta bli att vara kär?
– Men såhär. Nu måste du ta tag i dig själv och fokusera på vad du vill ha och vad du är värd. Räcker detta verkligen för dig? En ”relation” med någon som du vill vara mer än vän med, men som inte känner samma för dig? Är det verkligen vad du söker i livet? Gör det dig lycklig? Jag tror inte det. Istället för att säga till dig att du inte borde träffa honom mer uppmanar jag dig till att ändra sättet du tänker på. Du ska inte nöja dig med något mindre än vad du vill ha. Tänk att det inte är han som väljer bort dig, det är du som väljer bort honom. DU vill inte ha det såhär. Du vill ha mer och om inte han vill det också så vill du inte vara med honom.
På ett sätt är det fint att du skriver att du inte vill något annat än att få vara med honom och att du känner dig levande med honom i ditt liv. Ta vara på den känslan, men du måste försöka skapa dig ett liv där du kan må så oberoende av någon annan. Det är så mycket lättare sagt än gjort, jag vet. Men steg ett är att ändra dina tankebanor. Föreställ dig hur du vill ha ditt liv, hur du vill känna och må. Skriv sedan ner det så att du har det tydligt framför dig. När du har gjort det kan du börja sträva dit. Den här mannen är INTE din enda väg till lycka. Jag lovar dig det. Du lurar dig själv genom att tro det. Den finns en blogg som hjälpt mig så himla mycket vad gäller att ändra mina destruktiva tankebanor. Läs hennes LOA-guider här. Hoppas att det är till någon hjälp även om det är ganska flummigt ibland. Massor med kramar till dig förresten! Förlåt att jag låter hård. Jag vet att det inte är lätt. Men jag är så övertygad om att du kommer ur det här och mår strålande sen. Puss! <3
Hej!
Efter ditt senaste ”svar på kommentarer-inlägg” har jag fastnat i en tanke och känner att jag måste fråga hur du tänker! Min kille har en nära tjejkompis vilket jag var helt fine med tills jag fick reda på att de haft en sexuell relation ca 1 år innan vi blev tillsammans (vi har varit tillsammans ett par månader nu).
Han menar att de slutade ha sex för att de inte ville förstöra sin vänskap och aldrig var intresserade av varandra ”på det sättet”. Idag är det bara vänner och jag försöker vara fine med det men det är svårt. För mig låter det konstigt att vara nära vän och ha sex med någon men inte vara kär. Tänker att det typ är definitionen av kärlek. Jag har träffat tjejkompisen någon gång och hon verkar jättetrevlig, nu vet jag inte om jag ska försöka lära känna henne eller undvika.. Vill ju att han ska hänga med sin vän men tycker det är jobbigt när jag vet att de haft en annan relation tidigare. I efterhand ångrar jag att jag ens frågade, vore mycket bättre att inte veta att de legat tidigare men det är ju lätt att vara efterklok ?
Tack för en grym blogg, du gör mina dagar lite roligare!
Kram.
– Oj. Den här var svår. Du vet ju att jag är all for att ha kompisar i alla möjliga kön (för det finns ju så många, haha). Min bästa kompis är ju en kille. Men vad gäller just den här situationen hade jag också tyckt det varit jobbigt. Så jag förstår verkligen dig! Jag tänker att det vore fine om de haft sex en gång, eller till och med två eller kanske tre beroende på situation och sen kommit på att de inte är mer än vänner. Men de verkar ju ha haft en KK-relation? Jag kan bara utgå från mig själv och jag skulle inte kunna ha en sådan relation med en vän. Jag tänker precis som du att nära kompisar + attraktion är definitionen av kärlek. Jag menar dock inte att döma och alla är ju olika. Det är bra att han är ärlig mot dig och jag tycker faktiskt att du ska lita på det han säger. Jag hade hanterat denna tjejen som ett ex. Jag tycker absolut att de ska få umgås och att du ska bekanta dig med henne, hon är säkert jättetrevlig precis som du skriver. Men han måste förstå att det här är lite känsligt för dig och om du t.ex. är obekväm med eventuella filmkvällar eller liknande aktiviteter bara dom två. Alltså: respekt och förståelse gäller och han får nog vara lite extra mån om dina känslor vad gäller just henne. Öppna kort gäller och om du tycker att något inte känns bra får han respektera det.
Jag måste också säga att jag tycker att du verkar så vettig och reflekterande. Tycker du verkar hantera det här strålande! Kram <3
67 gillar
Julie
| #
Hej! Vill kommentera den sista frågan om KK. Jag har haft två olika långvariga KK-relationer i mitt liv och båda fortsatte jag vara (endast) vän med efteråt och samtidigt som jag hade pojkvän. Inga problem! En KK har man inga kärlekskänslor för, man gillar bara att ha sex med den personen men skulle aldrig kunna tänka sig att inleda ett kärleksförhållande till den. Sen när man får ett kärleksförhållande med någon annan så bryter man sexet med KK:n, nemas problemas!
Svara
Egoina
| #
Så intressant att höra din synvinkel! 🙂
Svara
Elinor
| #
Hej! Jag vill kommentera första frågan om cellprov! Jag har också haft cellförändringar och tänkte också att det betydde cancer. Min läkare berättade dock att den typen av cancer utvecklas extremt långsamt och cellförändringar innebär inte att de är första steget till cancer. Det kan dock innebära att det eventuellt utvecklas till cancer om man låter de vara men det kan ta upp emot tio år. Det finns även chans att kroppen själv läker ut cellförändringarna. Tyckte det var ganska skönt att hör att cellförändringarna inte per automatik innebär att det kommer utvecklas till cancer <3 försök att inte oroa dig och var nöjd med att förändringarna upptäcktes så det går att göra något åt det om det behövs! När jag fick gå på uppföljning penslade läkaren som egoina säger med en lösning på livmodertappen och då förklarade hon att hon kunde se cellförändringarna som vita fläckar eller som ett svagt rutnät och då tog hon ett litet prov på det området. Det kändes inte mer än vanligt cellprov för mig! Det hela resulterade i konisering som även det gick bra 🙂
Svara
My
| #
Hej!
Jag hade också cellförändringar (lätta) vid mitt första cellprov och måste bara säga Tack Egoina och alla här inne för att du skrev om det när du gjorde dina cellprov. Det gjorde mig medveten om att det ofta inte är någon fara med cellförändringar. Jag läste också på innan mitt cellprov så när svaret kom fick jag ingen panik.
Jag gick tillbaka några månader senare och gjorde ett nytt cellprov. De sa att jag hade en svampinfektion som kunde göra svaret svårt att läsa och att jag skulle vara beredd på att komma tillbaka en tredje gång, vilket jag slapp.
Bara för att man har cellförändringar betyder det inte heller alltid att man har HPV. Det kan bara vara något som läker ut av sig självt.
Men tack för att cellprov finns!
Svara
Robert
| #
Typ så. Inget att tillägga. 😉
Svara
Alice
| #
Förstår tankarna bakom KK-relationsfrågan! Men jag håller helst med föregående kommentar om ämnet. Jag har killkompisar som jag legat med och som jag sedan har kunnat fortsätta vara bra vän (och endast det) med när jag inlett en relation med någon annan (och som inte påverkade denna relation alls öht). Jag och min ena vän resonerade såhär: båda var singlar och tycker att sex är en rolig (och framför allt skön) upplevelse och kom vi fram till att vi kunde ha det med varandra då vi kände varandra bra sen innan (= bättre än att dra hem en främling från krogen). Vi var noga med att innan säga att det inte hade något med känslor att göra utan för att vi tycker att det är en rolig grej och så var det med det.
Dessa personer är mina vänner som jag gillat att ha sex med och det har inte haft något med kärlek att göra. Visst föredrar jag att ha sex med någon jag älskar och som älskar mig tillbaka men sex kan också vara bara sex. Är medveten om att det är olika för alla men det är så jag ser och har upplevt det.
Svara
Sofia
| #
Får sån ångest av vissa av frågorna då jag känner igen mig så starkt! <3
Svara
R
| #
Fast nu måste vi ju ha uppföljning med vad tjejen valde för jobb? Jag är sjukt nyfiken. Hoppas också stenhårt på att hon yoloade ?
Svara
Egoina
| #
Jaaa! Om du ser detta så snälla uppdatera oss med hur det blev och hur det känns nu 🙂
Svara
p
| #
Jag yoloade och tog butiksjobbet, har varit där nu under hela December, men inte trivts alls. Det blev väldigt ångestladdat att komma dit och jag försökte verkligen komma in i gänget men alla anställda där frös ut mig typ. Jag var ensam, ingen svarade när jag pratade med dem och jag kände mig verkligen inte välkomnad. Arbetsuppgifterna i sig var inte så kul heller, det må va en välkänd klädesbutik men det enda man gjorde om dagarna var att vika. Ingen personlig utveckling direkt. Så mina förhoppningar dog rätt så fort, trots jag verkligen kämpade för att känna annorlunda.
Det andra jobbet och jag hade ytterliggare en intervju och det var okej att jag började jobba där nu i slutet av Januari om jag var intresserad. Så jag nappade, när jag sedan kom dit för att skriva papper så kändes det genast mycket bättre. Vi gick igenom tjänsten en gång till och det sådde ett litet nyfiket frö inom mig. Det kändes ändå som att det kan bli bra i slutändan och jag kan få mycket vettig kunskap därifrån. Allting verkligen klaffade för mig och det kändes som om mitt dilemma löste sig själv till det bästa, även om det var tvärtom vad jag egentligen trodde skulle gynna mig mest. Så nu får vi helt enkelt se hur det går när det startar, men det känns bra iallafall. Tack för du tog dig tid att svara på min fråga ändå!
Ps. Dem i butiken sa inte ens God jul, Gott nytt år, Tack för allt (nu när mina timmar tog slut) eller något annat för att visa uppskattning, samt fick alla anställda julklappar utom jag. Kul.
Svara
Egoina
| #
Så tråkigt att höra! Riktig dålig stil att inte ens önska dig god jul, säga tack eller lycka till? Men du, såååå skönt att det löste sig och heja dig att du vågade ta det andra jobbet trots att det egentligen inte var det ”trygga valet”, nu behöver du aldrig tänka ”tänk om”. Glad för din skull trots att det inte riktigt blev som du tänkte 🙂 Nu vet du! Kram!
Svara
Malin
| #
Tack för svaren på mina frågor om cellprov! Mitt besök gick bra och väldigt snabbt och kände mig mer lugnad inför det efter att jag läst på, dels i dina förra inlägg och på vårdguiden.
Mitt besök gick till så att de penslade och kollade om det syntes något ovanligt, vilket de inte gjorde. Sen tog läkaren ett vävnadsprov direkt, och vet inte exakt vad det var, men typ ”brände” livmoderhalstappen i förebyggande syfte (gjorde så ont, som värsta mensvärken efteråt).
Sedan fick jag resultatet väldigt snabbt, och provet visade på inga förändringar, utan det hade läkt av sig självt!!
Tack för att du Regina och ni andra som kommenterar här fungerar som bästa och klokaste vänner-som-man-ej-träffat men som man alltid kan rådfråga om allt möjligt när man ligger och grubblar och ej kan sova!
Svara
Egoina
| #
Åh vad skönt!! <3
Svara
Julia
| #
Oooh, vill också kommentera KK-frågan.
Jag har haft flera kompis+sexrelationer, och det har aldrig haft med kärlek att göra.
För mig är kärlek:
Nära vänner + sexuell attraktion + kärlek.
Alltså kärleken är en tredje ingrediens som står för sig själv.
De vänner som jag haft en KK-relation med, utan kärlek inblandad, är också de som kunnat överleva efter att vi slutade ligga med varandra. Hade det funnits kärlek med i bilden så hade vi nog inte kunnat fortsätta vara så bra vänner efteråt. Så det är nog ett gott tecken att de fortfarande har en god relation <3
Samt vill påminna om att sex inte är lika med känslor. En sexlös vänskapsrelation kan i lika stor grad gömma hemlig kärlek, som en som innehåller/innehållit sex.
Svara
Kristin
| #
Håller med kommentarerna ovan om kks. Jag har legat med flera av mina killkompisar varav jag är nån slags kk-relation med en av dom just nu. Inga känslor alls, bara tryggt att veta att killen man ligger med är vettig. Jag kan winga killen lika gärna som jag drar med honom själv liksom.
Men. Jag har ju noll problem att ligga med nån jag inte har känslor för.
Som tips till frågeställaren: om dom nu både varit vänner länge och kks i ett år så kan du nog vara säker på att det inte finns annat än vänskapliga känslor mellan dom, för isf hade dom gjort något åt det långt innan du kom in i bilden 🙂
Svara
Linda
| #
Hej
En fråga som inte har med inlägget att göra mer än att du kanske kan svara på den vid nästa ”frågor och svar”.
Du gillar ju skönhetsprodukter så jag undrar om du har provat sheet masks och vad du tycker om dem? Har du någon favorit att tipsa om?
Svara
C
| #
Till dig som skriver om att du är så kär, att ni hade en relation men han sa att han inte ville ha; det hade kunnat vara jag som skrev den kommentaren. Samma med att bara ses som vänner. Det är det svåraste som finns, man vill ju bara ha honom så mycket! Man vill hoppas på att det kommer fungera. Jag var tillsammans med en kille som inte vill ha ett förhållande längre, men sa att han nog kan dejta andra (tack så mycket) men att det bara känns tryggt med mig. Allt han säger och gör är så motstridigt, vet inte ens vad jag ska göra med det. Nu vet jag i alla fall att jag inte är ensam (tankarna äter ju mig hela tiden).
Svara
Charlotte
| #
Jag har också haft cellförändringar under hela mina 20-någonting år. Första provet som togs på mig var jag 21 år, i samband med en cysta (ofarlig). Då hade jag den högsta graden av cellförändingar, alltså den svåraste. Då började man prata om konisering. Man ville dock avvakta med operation eftersom jag var så ung, så jag gick var 3:e månad och gjorde cellprov + vävnadsprov (alltså ta bort en bit). De kan också ”nypa bort” de infekterade områdena som de ser med sin lösning de smörjer på och genom det hålla kontroll på spridningen. SÅ ALLA NI SOM FÅR DESSA BESKED, oroa er inte! Jag höll mitt i schack, pendlade mellan svårighetsgrad 1 och 3 hela tiden och de nöp och nöp mer bitar. Jag hade också HPV-viruset och idag vid 31 års ålder har jag tagit 3 vävnadsprover och jag är helt läkt. Kroppen har tagit hand om det. Jag är alltså friskförklarad! Från prat om cancer, ta bort livmodern, konisering och allt helvete jag hade så är jag frisk idag. Detta är inte så farligt som man tror, jag kopplade också direkt till cancer och ringde min farbror som är läkare och lipade i typ en timme om hur jag skulle dö men han sa att det här är typ det vanligaste som kan hända och så länge man gör sina tester så kommer man ha kontroll. Hoppas det kan lugna någon där ute i sin panik över det här!
Svara