Som om jag inte var där
För ett år sedan idag rann det blod längs med mina ben när jag reste mig upp från sängen. Jag hade precis läst en notis på min telefon om att Trump var USA’s nästa president och jag tänkte att ja, det är rimligt, jag hade inte heller velat stanna där inne då. Sjukt hur hjärnan fungerar med lite humor i allt elände.
Jag hade egentligen förberett ett ganska känslosamt inlägg till idag om allt det där som hände, men det känns inte rätt i magen att publicera. Jag känner mig för utlämnad. Dessutom är bara allt en stor dimma egentligen. November, december, januari och februari är bara ett stort hål. Jag minns ingenting. Ida visar mig saker som vi gjorde på jobbet under julen förra året och jag minns inte. Jag läser blogginlägg i mitt arkiv och ser bilder på mig själv, men jag minns inte. Det är som om jag inte var där.
Såhär såg det tydligen ut exakt för ett år sedan. Snö redan nu! Skåne levererade.
141 gillar
Jul
| #
♥️ Känn inte du behöver utlämna dig mer än vad du är bekväm mee bara för du hqr en blogg. Är säkert en väldigt klen tröst men tomtelqtte finns nu på menyn hos eh. Tänkte på dig då
Svara
Egoina
| #
Nejdå, aldrig! Publicerar bara sånt som känns okej 🙂 Åhhh jag hörde det. Ni vet var ni hittar mig imorgon 😀 😀
Svara
C
| #
Vad hände för ett år sedan? Kram ❤
Svara
Lisa
| #
Utomkvedshavandeskap.
Svara
Johanna
| #
❤️
Svara
Robert
| #
Var ett år sen jag fick halvt akut laga en tand. Tror det var den 11/11. Snö ute var det också minns jag. <3
Svara
Jackie
| #
Kram från en som varit med om samma ❤
Svara
Evelina
| #
❤
Svara
Therese
| #
Den dagen du orkar så kan du dela med dig, eller inte, det känner du själv. Tillåt dig själv att sörja, och var inte hård mot dig själv ❤️
Svara
Jessica
| #
❤️
Svara
Nina
| #
Jag har själv varit med om samma sak för drygt ett halvår sen och vet hur vidrigt det var och är. Stor kram ?
Svara
Elin
| #
❤️!
Svara
Maja
| #
❤
Svara
Sofia
| #
❤️
Svara
Lisa
| #
Åh.. den 8 december 2004 dog min dotter, då 1 1/2 år gammal i en olycka. Jag var 21 år gammal och var tvungen att påminna mig själv om att andas, varje andetag. Man kan inte överleva en sådan smärta. Några veckor senare kom Tsunamin och jag orkade inte mer.. man visste ju nu hur det är att förlora det finaste som finns. Jag överlevde, tiden läker inte alls alla sår, jag går fortfarande sönder när jag tänker på henne. Men man överlever. Idag har jag tre fantastiska barn på jorden och ett i himlen. Vi går fortfarande till graven varje dag, nu 13 år senare. Ville bara säga det.. man kan överleva allt. Kram till dig
Svara
Egoina
| #
❤️
Svara
Milo
| #
❤
Svara
Pia
| #
❤️
Svara
Linnea
| #
❤️
Gör det som känns rätt & bra.
Hoppas att du får en finare vinter i år!
Svara
F
| #
❤️
Svara
Malin
| #
♡
Svara
Emma
| #
❤️
Svara
Emma
| #
❤️❤️
Svara
Hanna
| #
❤
Svara
Cecilia
| #
❤❤❤
Svara