Om att vara introvert
Hej! Här kommer lite helgläsning till er! Ett nytt nummer av VR är i butik och då kan jag lägga ut min krönika från förra numret. Den handlar om att vara introvert.
Är introvert = osocial och blyg? Nej, det är dags att slå hål på den myten. Hoppas ni gillar!
149 gillar
Lina
| #
Alltså JAA – känner SÅÅ igen mig i detta. Mitt i prick!!
Svara
tina
| #
Tack för att du sätter ord på mina tankar ❤
Svara
Sofia
| #
Känner verkligen igen mig!
Svara
D
| #
Kolla upp ”ambivert”, det låter mer din beskrivning som 🙂 känner mycket väl igen mig och efter läst på en del om det så kom jag fram till att jag är ambivert, eftersom jag har en ”outgoing”-sida också. Däremot behöver jag en hel del återhämtning efter det 🙂
Svara
Therese
| #
Fast är det inte just återhämtningen efter som är grejen med att vara introvert?
Att vara utåtriktad eller osocial är väl en helt annan sak och något man är -utöver- introvert eller extrovert? Lite som att vara kort/lång i kombination med smal eller tjock. Kort betyder inte automatiskt att man är smal.
Man kan alltså älska att vara ute bland människor som introvert men själva grejen är just att man behöver en hel del återhämtning efter. Hade man varit extrovert hade man känt sig återhämtad av en social situation. Det handlar alltså inte vad man tycker är kul, utan hur det känns efter.
Svara
Tess
| #
Något av det bästa du skrivit. Gåshud ❤
Svara
Egoina
| #
Tack vad glad jag blir! 🙂 <3
Svara
Erika
| #
Wow så bra skrivet! Känner igen mig precis i nästan allt. Just det där att vara den som ibland är supersocial på fester å likn men definitivt alltid hämtar energi av att vara själv. Kram, älskar din blogg!
Svara
Sandra
| #
Så otroligt bra att du tar upp detta, det är ett jätteviktigt ämne! Jag är själv en introvert person och har under hela mitt liv möts av fördomar kring hur jag är och det har ofta lett till att jag trott att det är något fel på mig och att jag måste ändras. Jag fick ALLTID kritiken att jag inte tog tillräckligt med plats på lektionerna, när jag hade utvecklingssamtal. Jag förstååår bara inte varför det var så viktigt i bedömningen att jag behövde räcka upp handen mer och visa att jag fanns? Jag har alltid haft lätt för att skriva, och uttrycka mig i skrift och kunde de inte lyft fram det och bedömt alla elever efter deras personligheter? Jag blev alltid så ledsen och otroligt stressad av att bli uppmanad att göra något som jag inte var bekväm med. Inte nog med att man var tjej och att killarna i klassen redan tog all plats. Jag har även stött på motgångar i arbetslivet. På mitt förra jobb fick jag höra av min chef att han lätt ”glömde bort mig” och därför jag hade lite arbetsuppgifter? Ursäkta?? Så det är inte en chefs jobb att inte glömma sin anställda utan den anställda måste säga ”hej, btw, jag är här.” Visst att man måste visa framfötterna, men hallå, man ska väl inte bli bortglömd för man inte rär den som pratar mest? Dessutom fick en annan kollega (en man) som var väldigt introvert som jag sjukt mycket mer cred och uppmärksamhet. Hmm.
Men idag har jag verkligen kommit till ro med detta och är faktiskt stolt över vem jag är, för jag får så mycket positivt med att vara introvert och det har du lyft fram här. Jag gillar att vara ensam, och det är inte alla som gör, vilket är skönt att kunna känna. Toppen är du Regina!! Tillsammans är vi starka, vi introverter 😉
Svara
Des
| #
Känner verkligen igen mig här! Grymt bra skrivet ☺
Svara
Lisa
| #
Sådan här är jag med ibland men jag är ändå extrovert haha. Jag har ingen lust att prata bara!
Svara
Robert
| #
Kanonbra ämne! Däremot vet jag inte om jag skulle vara den som tar mest plats på en fest med okända människor t ex, haha. Knappast troligt. Behöver trygga miljöer. 😉
Svara
Madde
| #
Känner igen mig. Har fått insikt om att jag är just introvert nyligen och läst en del om det och det har varit skönt att förstå. Har alltid kännt mig udda bland mina extroverta kompisar som vill umgås en heeel helg. Jag älskar att umgås med dem men tycker det räcker en em o kväll. Men nu när jag förstår kan jag ju även förklara för dem också och inte få dåligt samvete.
Svara
Hanna
| #
Hur funkar det att vara introvert och sambo?
Jag är själv definitionen av introvert och fungerar på hur det skulle vara att bo med någon, att aldrig få känna att man är ensam utan att någon kan komma och störa friden vid vilken sekund.
Svara
emblas.se
| #
Funderar också på det. Skulle nog aldrig klara att vara sambo av just den anledningen… Tycker liksom att min katt tar upp för mycket av mitt space ibland :0
Svara
Msdde
| #
Jag är introvert och har varit sambo flera gånger och det har inte varit ett problem. Jag upplever att det är som om min pojkvän blir som en del av mig och jag tycker inte att det är jobbigt att vara med honom. I mitt nuvarande förhållande har jag den lyxen att min sambo gör mkt och har fritidsintressen så jag har mkt egen tid hemma.
Svara
Julia
| #
Jag är introvert och sambo! Det funkar bra. Ibland förklarar jag att jag behöver vara själv ett tag/en kväll eller liknande. Ge och ta helt enkelt. På nåt sätt klarar jag dock också av att återhämta mig i hans sällskap. Vi behöver inte umgås fast vi är hemma samtidigt.
Svara
L
| #
Det funkar kanon om man har en sambo som förstår. Jag är väldigt introvert, men även min sambo tycker om att vara ensam. Vi älskar att umgås med varandra men har heller inget problem med att sitta i varsitt rum en hel dag och få våran egentid. Tycker inte du ska ”oroa” dig för det, hittar man rätt partner så funkar det! 🙂
Svara
Emma
| #
För mig funkar det fint att va sambo! Om man hittar någon som jag, han är borta sön-fre, ibland flera veckor i rad! Man får sin egentid och hanär hemma i lagom korta perioder ?
Svara
Ribecca
| #
Jag är introvert och sambo, och jag tror att det som gör att det funkar för oss är att jag är superärlig med när jag behöver vara för mig själv, och han respekterar det genom att inte störa och inte heller gå och fråga om något är fel, som man ju kan få höra ibland. Blir man trygg i det tillsammans så går det bra 🙂 kanske inte för alla, men för oss går det
Svara
Hanna
| #
Precis som alla andra innan min har skrivit så funkar det jättebra. Jag och min sambo bor i en etta på 27kvm, men han gillar att sitta vid datorn och spela vilket gör att jag får min egentid. När man är sambo och det är rätt så får man energi bara att vara nära varandra, utan att behöva göra något. Oftast så brukar jag börja sakna honom, trots att han bara är 3 meter ifrån mig. haha.
Svara
Hannah
| #
Jag är också definitionen av introvert har sedan 5 år tillbaka varit sambo med en som är definitionen av extrovert, och det fungerar jättebra. Visst kan det vara jobbigt ibland när han hela tiden måste sysselsätta sig, men det gäller att ha ömsesidig förståelse och respekt, så fungerar det mer eller mindre smärtfritt 🙂
Svara
Hanna
| #
Vad fint! Låter super att höra 🙂
Svara
Johanna
| #
Känner igen mig i allt, och tack för att du belyser detta! ❤ Blir glad av att se att man verkligen inte är ensam ?
Svara
Frugan E
| #
Känner igen mig till hundra, fast jag har social fobi plus det här så det blir lite tårta på tårta, om man säger så. Förhoppningsvis kan jag jobba bort sociala fobin nån gång åtminstone, men introvert är ju bara vad jag är. Alltid varit och det har liksom aldrig stört mig. Alla är vi olika. 🙂 Det har i alla fall varit befriande att få ord på vad det är man känner och varför.. Att få veta att det inte är nåt fel på en, men visst känner jag mig taskig ibland för att jag vill vara själv..
Svara
Jessica
| #
Jag är själv introvert. Kan rekommendera boken ’drunkna inte i dina känslor’ 🙂
Svara
Daniela
| #
Åh tack för bok tipset 🙂 läser också en annan bok om introverta!
Svara
Emma
| #
Alltså… wow! Det där va nog det bästa jag läst på väldigt väldigt länge! Skönt att veta att man inte är ensam om att vara ”sån” ?
Svara
Maria
| #
Det är som om du skrev om mig! Jag känner igen mig så väl! Jag tänker alltid att det måste vara nått fel på mig när jag t.ex ser min svåger inne på ICA och gör allt för att inte springa på honom för jag är rädd för stressen jag får när jag inte vet vad jag ska säga eller agera och så blir det sådär obekvämt tyst. Då gömmer jag mig hellre mellan hyllorna och träffar honom i en mer kontrollerad situation då jag känner mig redo och bekväm. TACK underbara, fina du för att du sätter ord på den känslan och får mig och många andra att förstå att vi inte är ensamma och att det inte är något fel på oss ❤️
Svara
Annie
| #
Så himla vackert, fint och välformulerat. Något av det bästa jag läst på länge! ❤️
Svara
Sofia
| #
Att det kan vara så skönt att läsa en text. Så skönt när någon annan sätter ord på det man känner.
Att vilja vara ensam på lunchen, att vilja hem och vila efter jobbet, att hellre ta en promenad ensam än med en vän.
Har haft sån ångest över detta tidigare. I skolan där jag gång på gång fick höra ”ta för dig mer”.
Idag är jag stolt och kan tala om vad jag behöver. Men ibland är det så förbannat svårt i denna extroverta värld.
Svara
Della
| #
Enligt min åsikt kanske den bästa krönika du skrivit! Jag känner så väl igen mig (skönt) och du har ett fantastiskt språk. Grym ❤
Svara
Tove
| #
Jag är PRECIS TVÄRTOM, haha! Jag skulle gärna ta en tidigare eller senare buss för att få åka med kollegorna, älska att köra hem tillsammans efter man fikat, gå tillsammans med någon på folktomma gator och känna att de är vi mot världen.
Så härligt att man kan och får vara så oerhört olika. När jag läste krönikan (den var super fint skriven) gav den mig lite små ångest och panik, skulle jag behöva/måste leva på det sättet och tänka i de banorna skulle jag gå under av stress och ångest. Skulle känna mig SÅ bunden! Det komiska i det är att du skulle känna likadant om du skulle tvingas leva på ”mitt” sätt, haha!
De flesta av minna vänner är introverta och vi har haft många skratt genom åren åt hur olika vi tänker, resonerar och ser världen utifrån detta. Vi har fått lära oss så mycket om varandra. T.ex. när telefonen ringer eller någon knackar på dörren är min tanke ”Åh, vem kan det vara? Spännande!!!” Deras tanke ”om jag inte rör mig så hör ingen att jag är hemma”. En annan stor grej är för mig är varje människa jag möter ”a potential new friend”, i kassakön, på parkeringsplatsen, på gatan, grannen, läraren, städerskan -you name it! För dom är de människor de redan känner ”a potential friend to go deeper with”. 🙂
Enough with the rambling! 🙂
Ha de!
Svara
Sofia
| #
Verkligen jättebra skrivet! Har alltid känt mig förvirrad av definitionerna av introvert och extrovert (är med största sannolikhet introvert) men du sätter verkligen ord på hur jag känner! Tack <3
Svara
Amanda
| #
Så bra skrivet, jag känner igen mig väldigt mycket!
Svara
Rosanna
| #
Fantastisk text som alltid. Väldigt ofta känner jag behov av att umgås. Lider lätt av FOMO och är ibland desperat efter att träffas och hänga. Sen kan jag helt plötsligt bara vilja åka hem.. en del tycker det är udda och jag kan ibland få lite ångest över det och rädd att ingen hör av sig sen. Fin text<3
Svara
Ellinor
| #
Jag läste krönikan i tidningen och kände såå igen mig! Det bästa jag läst på länge!
Svara
Heidi
| #
Hej <3 Så fint skrivet. När jag läste texten kände jag att det där är precis så jag är. Min sambo säger att jag är osocial ibland som inte vill följa med på grejer eller som "undviker" folk. Det kan tas på fel sätt ibland och av de som inte förstår men är man likadan själv så vet man exakt. Precis så kände jag när jag läste din text i VR , den var mitt i prick och verkligen en som förstod hur jag känner ibland. När jag vill vara ensam kan jag inte ens lyssna på musik utan det ska bara vara lugnt och tyst med bara ens egna tankar. visst är det fint på sitt sätt. härligt att alla är så olika fast ändå så lika.
Svara
Moa
| #
Alltså, tack för att du delar med dig och lyfter detta. Du skulle bara ana hur mycket det betyder för mig att läsa och veta att jag är långt ifrån ensam att ofta känna ett stort behov av att få vara ensam. Nästa gång jag drar mig undan ska jag tänka att vi är många som gör likadant, och antagligen få mig att må lite bättre.
Svara
Anna
| #
Åh vad jag känner igen mig i denna text. Så skönt att läsa att man inte är ensam. Fick alltid höra i skolan att jag skulle ”ta för mig mer, räcka upp handen mer osv”. Har ofta känt mig annurlunda och ”konstig” som inte varit lite sugen på att träffa nya människor på fester osv, som mina kompisar var. Känslan att stänga in sig en stund i tystnaden i badrummet medans festen pågick där ute var så behövligt!
Som sagt, mycket bra skrivet och hög igenkänning!
Svara
C
| #
Så himla bra beskrivet! Känner igen mig så mycket!
Har genom hela skoltiden fått höra att jag är blyg och att jag måste ta mer plats. Men varför tänker jag? Jag själv uppfattar mig inte som blyg och jag ser inget problem i mitt sätt att vara. Jag kan prata för mig själv när det behövs men är oftast ganska tyst och tillbakadragen.
Till och med på mitt nuvarande jobb sitter min chef på varje medarbetarsamtal och säger åt mig att jag ska ta mer plats. Jag har försökt förklara att det inte beror på att jag är blyg eller att jag inte vågar ta plats. Att det helt enkelt är så min personlighet ser ut men ändå återkommer det varje gång som något hon vill att jag utvecklar. Det är inget som påverkar mitt arbete. Jag pratar mycket med mina patienter och är social med dom. Men på raster osv vill jag hämta energi och då vill jag få vara tyst om jag vill. Därför var det så skönt att skriva just hur du beskrev det som att man hämtar energi när man är ensam och andra gör det av att vara sociala.
Tack och kram!
Svara
Veronica
| #
Har en känslig dag och bryter ihop i tårar av rörelse när jag läser vad du skriver. Du har precis beskrivit mig. Rakt upp och ner. I min omgivning har jag bara två stycken till som är introverta. Det känns som ”bara två” eftersom jag är känslosam. Tack för att du fick mig att känna mig sedd och förstådd ❤
Svara
Malin
| #
Åh så bra skrivet, känner igen mig precis!
Svara
Caroline
| #
Wow, vad intressant det är att läsa detta. Jag har alltid tänkt att jag är väldigt extrovert, eftersom jag oftast är ”ledaren” i mitt kompisgäng, den som alltid anordnar fester och är väldigt social. Men när det blir ”för mycket” så sluter jag mig själv och sitter i princip och stirrar in i väggen och svarar knappt på tilltal. Då kommer mitt behov av att få vara själv. Jag hämtar alltså inte energi i sociala situationer, utan jag tömmer den där – den energi som jag samlar in genom att vara ensam. Jag är även HSP (högkänslig) vilket gör mitt behov av att vara själv efter sociala situationer väldigt stor, eftersom jag använder väldigt många sinnen och intryck i de situationerna. Någon mer som känner igen sig?
Svara
Mli
| #
Älskar det här. SÅ spot on.
Svara
Sofia
| #
Känner igen mig till 100 % i detta. Väldigt bra beskrivning! Och du skriver på ett så härligt sätt, älskar att läsa välskrivna texter. <3 Blir sugen på att ta en promenad mitt i natten haha, men det blir ju dumt när jag ska upp tidigt imorgon.
Svara
Egoina
| #
Tack, vad snällt 🙂 Haha nej, inte så smart nej ?
Svara
Maja
| #
Tack R! Tänk om folk kunde inse att alla inte är stöpta i form. Får ofta höra att jag borde lära mig att prata i telefon, med okända människor mm. NEJ jag vill och kan inte om jag ska må bra.
Det blir också värre när jag är stressad och då får jag ångestpåslag.
Så tack att du tar upp detta och gör folk medvetna.
Svara
Nettan
| #
Bästa jag någonsin läst! Tack! <3 kan man köpa tidningen nånstans? Skicka efter? Vill ha detta i en ram på väggen!
Svara
Egoina
| #
Men hur gulligt!! ? Jag vet tyvärr inte. Vet bara att man kan läsa gamla nummer digitalt. Men du kan ju skriva ut själv kanske? ?
Svara
Klara
| #
Men damn, där satte du ord på hur jag är. Haft som projekt hela sommaren att få in det du skriver om introvert vs extrovert i min familjs tankar. Tror jag lägger det åt sidan och låter de läsa din krönika istället! Heja dig!
Svara
Egoina
| #
🙂 <3
Svara
Malin
| #
Otroligt bra skrivet, keep up the great work! Och perfekta ämnet att skriva om i en krönika ju!
Svara